Ännu en gång har en större grupp politiska journalister samlats utanför Socialdemokraternas partihögkvarter i Stockholm. Kritikerna talar om ett blodtörstigt drev, journalisterna om att det är deras jobb att vara på plats när ledningen för landets största parti samlas för att eventuellt avsätta sin partiordförande.
Hur hamnade Håkan Juholt här? Frågan har ställts många gånger och fått många svar. Själv tror jag att mycket har att göra med Socialdemokraternas långvariga regeringsinnehav. Partiet som stod vid rodret när Sverige tog klivet in i den moderna demokratin, styrde så pass länge att partiapparaten anpassades till maktinnehavet.
Politiska strider blev till kompromisser i form av välformulerad policy från regeringskansliet. Idéutvecklingen ersattes med maktkamp – från träningsläger i ungdomsförbundet, vidare in på kongresserna och i riksdagskorridorerna. När den tilltänkta partiordföranden Anna Lindh rycktes ur världen uppstod ett tomrum ingen ännu har kunnat fylla. Alla tänkbara efterträdare har stora brister, eller så är de inmyglade i interna allianser för många gånger om. Alternativt för långt bort från sådana allianser.
Men det är inget som ensamt förklarar varför Socialdemokraterna är i fritt fall. När visaren på domedagsklockan över Håkan Juholts ledarskap åter har ställt sig på en minut i tolv kommer analyserna på löpande band. Här följer ett urval.
Jag menar att partiledarens första och avgörande uppgift är att hålla samman partiet. Utan den förmågan kan vare sig väljare eller voteringar vinnas. Ett problem för Håkan Juholt är därför faktiskt att han står utanför många av de socialdemokratiska elit-kotterierna, därmed har han heller inte makt över dem. Hur mycket han än går hem hos väljarna som person så röstar man inte på Juholt, man röstar på partiet. Och kan inte Juholt hålla samman partiet så blir det ingen röst.
Tornjörn Nilsson, politisk redaktör på Fokus:
Håkan Juholt valdes för att han inte kom från Stockholms läns partidistrikt. För att han inte var en del av den elit som satt i de innersta rummen under Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och faktiskt också lantisen Göran Persson. Denna önskan sprängde gamla strukturer – geografiska och politiska band – och en koalition av vänstersossar från Skåne och Stockholms stad och högersossar från bland annat Kalmar och Dalarna förmådde valberedningen tunga gestalter Berit Andnor och Göran Johansson att inte nöja sig förrän de fått fram en kandidat som koalitionen gillade och som ville ha jobbet. Den enda som ville var Håkan.
…
Relevant fråga: Exakt hur kära är skåningarna i Håkan Juholt nuförtiden? Egentligen?
Katrine Kielos, politisk chefredaktör på Aftonbladet:
Det var länge sedan vi pratade om något som verkligen betyder något. Inte för att partiledare, deras grodor, oförmågor, mediedrev eller vad vi nu kallar det, inte betyder något. Demokrati handlar om förtroende, och svensk socialdemokrati har aldrig, i modern tid, haft lägre förtroende.
…
Knäckfrågan i dag är inte ”Har du förtroende för Håkan Juholt?”. Knäckfrågan är: har svensk socialdemokrati förtroende för sig själv? Och tänker den göra vad som krävs för att återupprätta respekten för partiet?
Någon som kan relatera till Håkan Juholts och Socialdemokraternas kris är Norges statsminister, socialdemokraten Jens Stoltenberg. I morse intervjuades Stoltenberg i P1-morgon, om de norska Socialdemokraternas väg ur kris i början av 2000-talet. Håkan Juholt kommer med all säkerhet inte att medverka i ett liknande radiointervju någonstans kring 2020.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
