Det är inte konstigt om du inte riktigt fattar vad som egentligen hände i svensk politik mellan den 2 och 27 december. Både Jan Björklund och Annie Lööf verkar ha svårigheter med sanningen.
Sedan Löfvens besked om att utlysa extraval har det spekulerats hej vilt om hur det hela gick till innan, under och efter. Vad erbjöd Löfven? Vilka var alliansens krav? Hade beskedet/hotet om extraval kunnat undvikas? Låg rentav en överenskommelse i samma stuk som decemberöverenskommelsen på bordet?
Lika förvirrad som en blir av medias spekulationer kring scenariot, blir en av politikernas svar. Och det är inte konstigt för både Annie Lööf och Jan Björklund verkar ha svårigheter med sanningen.
Från folkpartiledaren Jan Björklunds håll har det låtit som att Löfven sedan början av december haft möjlighet att göra upp om nya spelregler för minoritetsstyre. Alltså att en överenskommelse i samma stuk som decemberöverenskommelsen låg på bordet när Sverigedemokraterna deklarerade att de skulle rösta ner regeringens budget den 2 december.
”Jag har svårt att förstå varför Löfven inte nappade på det. Han målade in sig i ett hörn om extravalet”, sa Jan Björklund till DN samma dag som det inställda nyvalet aviserades.
På twitter skrev han: ”Bättre sent än aldrig. Det tog 25 dagar för Stefan Löfven att acceptera det vi föreslog redan den 2 dec.”.
Efter Sverigedemokraternas besked i december sa alliansledarna att de framöver kan tänka sig att diskutera regelförändringar för att en regering ska kunna regera i minoritet. Men, att de skulle lägga ner sina röster i budgetomröstningen, vilket är den bärande delen i decemberöverenskommelsen, var aldrig på tal.
”Vi kommer berätta för regeringen att vi ska rösta på vår motion i morgon. Hur andra röstar får de ta ansvar för.”, sa Björklund.
På samma sätt har centerledaren Annie Lööf envist hållit fast vid Björklunds verklighetsbeskrivning trots att hon den 2 december sa:
”Det är god ton att komma till ett sådant här möte. Vi kommer vara tydliga med att vi ska rösta på vår budget. Vi är inte beredda att omförhandla den budgeten. Vi är inte redo att vara stödparti till S.”
Lika ihärdigt som Lööf och Björklund har hävdat att decemberöverenskommelsen låg på bordet redan i början av december, har Stefan Löfven avvisat samma bild. Gång på gång har han berättat att han ställdes inför tre alternativ av de borgerliga partiledarna på mötet: att regera med Alliansens budget, att avgå eller att utlysa extraval.
”Och då känner jag ju att ett av alternativen är realistiskt. Och det säger inte jag vid den tidpunkten (i början av december red. anm.). Men diskussionen om att lägga ned röster var aldrig uppe.”, sa han till tidningen.
Gott så. Men vad har vi då på den person som i lördags kröntes till Moderaternas nya partiledare?
Jo (trumvirvel), den enda alliansledaren som talar sanning.
“Vi är beredda att diskutera med Stefan Löfven hur man ska hantera den här typen av situationer längre fram, för att det ska vara möjligt att regera i minoritet framöver”, sa Anna Kinberg Batra den 2 december.
I en DN-intervju en tid efter bekräftar hon den bilden: det står klart att det i början av december inte fanns förutsättningar för en överenskommelse som skulle få allianspartierna att ömsesidigt lägga ner sina röster.
Om den mycket icke-ömsesidiga verklighetsbeskrivningen som alliansledarna ger av händelseförloppet säger hon:
”Sedan (efter diskussionerna om en överenskommelse i början av december, red. anm.) går uppgifterna isär, och var och en har rätt till sin upplevelse.”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
