Vilka är hoten mot den granskande journalistiken? Hur ska vi slå vakt om kvalitetsjournalistiken? Dessa frågeställningar diskuterades på Sveriges Radios Almedalsseminarium om medieutvecklingen och journalistiken i Europa.
Nick Davies är mannen bakom The Guardians avslöjande av telefonavlyssningshärvan som fick News of the World och mediemogulen Rupert Murdoch på fall. Seminariet handlade om de strukturella hoten mot den granskande nyhetsjournalistiken.
Davies har identifierat tre huvudanledningar till att den granskande journalistikens utrymme krymper. Ägarna och medieföretagens nedskärningar, recessionen och (ja, på riktigt) även internet skapar kommersiell press mot kvalitetsjournalistiken. De stora medieföretagens prioriteringar är kommersialism i stället för journalistik. Den finansiella pressen gör att redaktionerna sparar på reportage och granskningar.
Att spara in på kvalitetsjournalistik är en kortsiktig lösning.
News of the world-skandalen var toppen av ett isberg. Skandalen var inte bara en historia om journalister med bristfälliga rutiner, utan en berättelse om mediebolagens maktlystenhet. Det var redaktionernas desperata affärsmodell som misslyckades. Hur kan tidningar bete sig så, och samtidigt försvara det fria ordet?
Affärsmodellens kollaps innebär, enligt Nick Davies, att redaktionerna blir desperata och förlitar sig på andra inflöden för information. I och med sociala mediers genombrott behövs inte journalister, vi har ju pr och sociala medier. Människor konsumerar ju ändå bara de nyheter som passar deras världsbild. Alla ideologier tillverkar sina egna nyheter. Men dessa behöver styras, av erfarna redaktörer, och formuleras på trovärdiga sätt.
Davies ser nätet som ett hot mot sanningen, vilket är rätt dramatiskt och överdrivet. Detta hävdar Davies bestämt, med anledning av att News of the world-skandalen avslöjades av just traditionella undersökande journalister på en papperstidning.
Jag tycker att medborgarjournalistik kan vara en fördel till redaktionernas arbete. Man kan göra kvalitetsjournalistik på nätet och utveckla samspelet mellan redaktioner och allmänhet. Men Davies har en viktig poäng, medborgarjournalistiken kan inte lösa den journalistiska affärsmodellens kris. Det är den granskande journalistiken man inte kan spara på. Källkritiken på nätet är lika viktig som i tidningar.
Hur ska då den affärsmodellen se ut?
Nick Davies anser att alternativen i Storbritannien är att en reglering av pressen kan öka den fria pressens trovärdighet. Det är i högsta grad en etisk fråga. Samspelet mellan politiker och mediemoguler behöver granskas, av journalister.
Martin Jönsson, redaktionschef på Svenska Dagbladet, anser att reglering av pressen inte är en quick-fix, eftersom det är en politisk fråga. Det handlar mycket om att förstå nätet och medieutvecklingen. Det går inte att reglera bort. Jönsson slog även ett slag för läsarmedverkan.
»Ditt arbete kommer att försvåras av en reglering av pressen. Varför ska vi reglera på grund av några ruttna ägg«, säger Cilla Benkö, vice vd, Sveriges Radio.
Nick Davies tror att framtidens journalistiska affärsmodell kan inspireras av public service, en modell som inte hotar kommersiella intressen.
»You don’t destroy a good thing because a bunch of guys do bad things«, säger Nick Davies.
Det är inte journalistiken som krisar, utan kommersialiseringen av den. Nättidningar borde starta dejtingsajter för att överleva. Nästa för Dagens Arena kanske?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
