FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling noterar att polisen befarar en stökig sommar. Och hoppas på rätt analyser om orsakerna i så fall.
Vissa somrar har gått till historien, som kärlekssommaren 1967 eller bronssommaren 1994. Att även coronasommaren 2020 lär gå till historien råder det ingen tvekan om. Frågan är bara för vad.
Just nu räds landets kommuner att det kommer bli den oroligaste sommaren i mannaminne, och rustar upp inför vad som kommer hända när sommarlovet inleds. Polisen befarar en mycket stökig period, med ovanligt många ungdomar kvar på hemmaplan, rapporterar TT. Botkyrka och Stockholm rustar för att utöka med sommaraktiviteter av olika slag, och i Göteborg ska två nya arbetsgrupper jobba mot ”social oro”.
”Det kommer bli fler unga ute på gatorna. Mer våld i hemmet. Och mer arbete för redan hårt utsatta myndigheter i semestertider”, säger Botkyrka-polisen Martin Lazar till TT i samma artikel. Och det är lätt att förstå hans oro. Historien har visat att det är lätt att tända gnistan till ett upplopp, inte minst bland uttråkade ungdomar utan längre konsekvensperspektiv än den direkta kicken.
Om pandemirestriktionerna dessutom skulle gå åt fel håll, med hårdare krav om karantän lär polisen få än mer att göra. Förortskravallerna i karantänens Frankrike under april gav en bild av vad som i så fall kan vänta. Nu ska en inte vara kraxande olyckskorp som ser allt i svart. Men faktum är att kravaller är lite av en nationalsport som vi svenskar sysslat med i århundraden. Länge var ju slagsmål dessutom svenska mäns främsta fritidssysselsättning. Lägg därtill de senaste årens vurm för vapen så är det svårt att inte oroas över den kommande sommaren.
Stockholms socialborgarråd, liberalen Jan Jönsson, säger att denna sommar blir ”det extra viktigt med vuxna där ungdomar befinner sig”. Vilket, ärligt talat, är den värsta floskel jag vet i detta sammanhang.
Med risk att falla i vi har ingen lokal-fällan så undrar jag om det verkligen var den här sommaren som Stockholms stad skulle experimentera med fritidsgårdarna på Järvafältet. För är det något vi ändå vet så är det att närvarande vuxna per definition inte gjuter olja på vågorna när det blir hetsigt. Det som behövs är en konstant närvaro av medborgare med kompassen rätt kalibrerad i värderingsfrågor. Fråga valfri fotbollsdomare om du inte tror mig. Det kan vara civilsamhället, det kan vara en familjemedlem. Men det är alltid en person med inflytande. Om socialborgarrådet Jönsson har koll på vilka dessa är i varje stadsdel så kommer det bli en lugn sommar.
För dig som vill vara förberedd när kommentariatet ska diskutera sommarens eventuella kravaller i höst kan Mats Berglunds avhandling Massans röst: upplopp och gatubråk i Stockholm 1719-1848 vara lämplig strandlektyr, om du lyckas nå en badplats denna sommar. Följ sedan upp med Den bråkiga staden. Ungdomsupplopp och ungdomspolitik i efterkrigstidens Stockholm där Martin Ericsson och Andrés Brink Pinto tar vid och skildrar huvudstadens kravaller från 1948 och fram till Kungsan-kravallerna 1987. Ericsson och Brink Pinto lyfter förtjänstfullt upp vuxenvärldens förvirring över att flera av upploppen uppstått utan att förövarna haft några krav på förändring av något slag. Kravallerna uppstod istället närmast ur ingenting. De tändande gnistorna var inte sällan småsaker och upploppen tycks i vissa fall uppstått endast på grund av tristess och rastlöshet.
Ha en bra helg, tvätta händerna och håll kontakten med dina kära.
Jonas Nordling
Chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
