”Ekonomin växer inte som den ska. Kapitalet klarar sig bra genom att ta en allt större del av kakan. Förlorarna är de som arbetar. De senaste årens utveckling visar på att frågan om löneandelen åter är aktuell.”
Så skrev Paul Krugman i New York Times i december förra året.
”Supersize our wages”. Det är vad McDonalds-anställda i USA skanderar. I en kampanj kräver de anställda en lön på 15 dollar i timmen (mer dubbelt så mycket som minimilön). Proteströrelsen mot de låga lönerna sprider sig mellan snabbmatskedjor och Walmart och vidare ut på den amerikanska arbetsmarknaden.
Att en allt mindre del av det växande välståndet kommer löntagarna till del är inte unikt för USA. Trenden är gemensam för industriländerna och gäller även för Sverige.
Det framgick inte minst av SVT:s Dokument Inifrån uppmärksammande reportage från i vintras. Löneandelen för svenska löntagare är nu nere på samma nivå som på 1910-talet. Vad det innebär är att löneutvecklingen har slutat att följa produktivitetsökningarna. Företagens vinstdel ökar medan den andel som går till löner minskar. En skillnad som alltså har blivit enorm.
I The Guardian konstaterar nu ekonomen Stewart Lansley att de senaste decenniernas dominerande ekonomiska teori – i stället för att skapa jobb och välstånd – har lett fram till en serie finansbubblor och drastiskt ökande löneskillnader:
”För att få bukt med obalansen [i ekonomin] behövs en ny ekonomisk modell som tar löneandelen närmare efterkrigsnivån, med stora bolag som lägger en större del att vinsterna på löner.”
Om inte arbetstagarna ska vara den ständige förloraren finns anledning att lystra till den uppmaningen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
