Inkomstklyftorna skenar och samhällets fattigaste har halkat efter. Nu är det hög tid att reparera skattesystemet, där ett bra första steg vore en reformerad fastighetsskatt.
Igår presenterade Nordic Economic Policy Review (NEPR) sin årliga rapport. NEPR lanserades av de nordiska finansministrarna år 2009 för att uppmärksamma gemensamma utmaningar inom den ekonomiska politiken och hitta lösningar på dem. Av naturliga skäl låg årets fokus på inkomstklyftor som ökat explosionsartat i hela Norden sedan 1990-talet.
Allra mest har inkomstskillnaderna ökat i Sverige och enligt den så kallade Gini-koefficienten* har de aldrig varit så stora, åtminstone sedan SCB började mäta.
Att Sverige mer och mer börjar likna USA är ett faktum. Och det skulle inte bli bättre med de förslag som de borgerliga partierna nyligen presenterat, till exempel om lagstiftade minimilöner (med en maximal nettolön på 12 000 kr/månaden), en RUT-reform för fler enkla jobb, ett lagstiftat bidragstak och sänkta skatter för de med högst inkomster.
När det kommit till att reparera skattesystemet har den rödgröna regeringen varit passiv under den gångna mandatperioden.
Det finns två huvudförklaringar till de skenande inkomstklyftorna i Sverige:
- Samhällets fattigaste har halkat efter, främst efter den förra alliansregeringens sabotage av bland annat arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.
- De rikaste har dragit ifrån, särskilt till följd av de stegrande kapitalinkomsterna och sjunkande kapitalskatterna.
(Som exempelvis beror på avskaffandet av förmögenhetsskatten år 2007, ersättandet av fastighetsskatten med en låg fastighetsavgift år 2008 samt den nya modellen för låg beskattning på värdepapper genom investeringssparkontot (ISK) som infördes år 2012).
När det kommit till att reparera skattesystemet har den rödgröna regeringen varit passiv under den gångna mandatperioden. Förvisso höjde man skatten på ISK-konton med 0,25 procentenheter genom förra höstbudgeten (dvs. 75 kronor per år för den som har 100 000 kronor på sitt ISK-konto), men när det kommer till fördelningspolitik är det uppenbart att finansministern behöver inspireras av Robin Hood.
Som bekant omfördelar Robin Hood rikedomar från prins Johns fästning till de fattiga i Sherwoodskogen.
Ett bra första steg för att minska inkomstklyftorna skulle vara en reformerad fastighetsskatt.
Det har alltså blivit dyrare att lämna de dyra fästningarna, men också Sherwoodskogen.
Anders Borg, Bo Lundgren, Lars Calmfors, John Hassler, Stefan Ingves, Ola Pettersson, Sandro Scocco, SNS-ekonomerna, Nordea, Ekonomistyrningsverket, Konjunkturinstitutet, OECD …
Ja, listan över ekonomer och organisationer som argumenterat för en ny fastighetsskatt är lång.
Experterna vet att fastigheter utgör en stabil och rättvis skattebas. Det går inte att smita ifrån eller planera bort den, och intäkterna skulle kunna ge en ordentlig knuff i byggandet av en bättre välfärd.
Det råder inga tvivel om konsekvenserna av alliansens reformering av fastighetsskatten år 2008. Det har blivit billigare att bo kvar i samma bostad och dyrare att flytta ifrån den – inte precis vad som behövs för att få bostadsmarknaden att fungera. Avskaffandet av skatten har dessutom lett till ökade bostadspriser och växande skuldsättning.
Samhällets svagaste har fått svårare att överhuvudtaget ta sig in på bostadsmarknaden, och om man väl lyckas, fått besvärligare att klara av betalningarna till banken.
Det har alltså blivit dyrare att lämna de dyra fästningarna men också Sherwoodskogen.
Det är dags att ändra på det!
Fotnot: Gini-koefficienten är ett mått på inkomstfördelningen inom ett land och kan ta ett värde mellan 0 och 1. Måttet används för att göra jämförelser över tid och mellan länder.
Adnan Habibija är praktikant på Dagens Arenas ledarredaktion och går Aftonbladets utbildning ledarskriv
Läs också: Extratjänster en språngbräda för integration
Låt en kvinna förhandla fram fred I Syrien
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
