Lärarnas statusjakt ställs mot bemanning i skolan

Så var det fredagsmys igen! Nu är det dags att snacka om ett nytt chicken race som väntar i skoldebatten.

I senaste avsnittet av vår intervjupodd träffar jag Anette Novak som är direktör för Statens medieråd. En rätt okänd myndighet med ett mycket stort uppdrag, nämligen att skydda barn och unga från ”skadlig mediepåverkan”. Den som hör intervjun inser dock snabbt att själva hantverket ska utföras av andra, och då kanske framför allt av skolan. Som så mycket annat när det gäller samhällets framtid.

Och det är väl därför skoldebatten både är en välsignelse och en förbannelse. Vi klarar oss inte utan debatten, men vi klarar inte heller av att föra den. Det är en gammal klyscha, om än sann, att alla har en relation till skolan och därför tyvärr också en åsikt om den oavsett kunskap.

Som sjubarnsfar skulle jag till exempel kunna orda en hel del om skolan utifrån min egen empiri. Som gift med en lärare avstår jag dock, av respekt för professionen (och hushållsfriden). Som facklig företrädare har jag roat noterat lärarfackens balansgång när det regnat statliga pengar över deras kår vid sidan av avtalen.  Och som intresserad av arbetsplatsrelationer har jag fascinerat följt skolans påhitt med förstelärare, ett system som inte sällan tycks ha skapat väldigt starka splittringar i lärarrummen.

Men någonstans har jag hela tiden tänkt att det nog finns kloka krafter som kan hantera alla utmaningar, trots att min vardag rätt ofta vittnar om motsatsen. Ja, även det fria skolvalet och Jan Björklund som minister har jag tänkt att samhällets kloka krafter säkert klarar av, för vår framtids bästa.

Men så kommer Skolverket med ett utspel i veckan som får mig att börja tvivla. Ja, inte själva utspelet. Det är logiska tankar som generaldirektör Fredriksson verkställer. Skolorna dras med stora personalunderskott, som dessutom kommer växa om inget radikalt sker. Och i det här fallet är det radikala att erkänna att skolorna inte klarar att ta sig in i framtiden utan att snabbt bekräfta alla de obehöriga medarbetare som redan håller verksamheten igång.

Lite som när vi införde Rutavdrag så de som hade svart städhjälp kunde fortsätta göra det. Eller när överlåtelsevärdena på bostadsrätter släpptes fria eftersom det fanns en svart marknad. Eller, jag bara skojar. Såklart vill vi inte ha lärare som plötsligt blir behöriga efter en snabb kurs på nätet.
Och det dröjde inte länge innan protesterna från lärarkåren kom. ”Hånfullt”, recenserade Lärarförbundets ordförande. Trots att det alltså bara handlar om att erkänna existensen av de obehöriga lärarna och ge dem lite stöd.

Utifrån lärarfackens uppgift att värna sitt yrkes status och ställning är det förstås rationellt agerat. Lärarlegitimation och extra lärarlönepengar har trots allt baxats rätt långt in i samhällskroppen, och riskerar nu plötsligt att raseras genom en quick fix från en stressad myndighet.

Jag passar förstås i frågan även denna gång, men noterar att allmänhetens förståelse för en akut lärarbrist nog är starkare än samma allmänhets förståelse för lärarkårens behov av en höjd status. Rätt spelat kan Skolverket alltså gå vinnande ur detta chicken race, just därför att så många fler än professionen tillåts ha åsikter om skolan.

På Dagens Arena älskar vi förstås skolan, och vill gärna låta alla kloka krafter fortsätta lufta sina åsikter. Vi bygger trots allt vår redaktionella idé utifrån progressiva utgångspunkter. Och utifrån vårt oberoende. Här finns ingen partipolitisk inblandning överhuvudtaget. Däremot brottas vi ständigt med begränsade resurser när vi villl ge dig bästa möjliga journalistik, inte minst utifrån att vi saknar såväl presstöd som öronmärkta skattemedel. Vi är med andra ord fri press på riktigt, och därmed helt beroende av dig. Här kan du läsa mer om hur du kan stötta oss hela vägen in i framtiden.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
Chefredaktör