Forskningen visar entydigt att kvinnor i högre grad behöver delta i fredsarbetet. Men när det väl är dags sätta upp förhandlingsborden ignorerar FN såväl forskningen som sin egen resolution.
»Kvinnor är inte åskådare i konflikter, varför ska de vara åskådare i fredsförhandlingarna?«, frågade Norges utrikesminister Ine Eriksen Søreide publiken igår under Stockholm Gender Forum, utrikesdepartementets jämställdhetskonferens, som samlade över 600 politiker, forskare och aktivister från 100 länder.
Foto: Adnan Habibija
Både Ine Eriksen Søreide och Margot Wallström har varit drivande i arbetet för att fler kvinnor ska delta i internationella fredsprocesser. Häromveckan samlade den norska utrikesministern, den första kvinnan på posten, representanter från FN, EU, OSSE och olika nätverk med kvinnliga fredsförhandlare. Ett av dessa var Nordic Women Mediators’ Network, som de nordiska regeringarna gemensamt lanserade år 2015 för att ingen längre ska kunna säga att det saknas skickliga kvinnliga fredsförhandlare.
Forskningen visar entydigt att kvinnor i högre grad behöver delta i fredsarbetet. I de fall där kvinnor har haft en aktiv roll har resultaten enbart varit positiva; det finns inte ett enda exempel på att kvinnors deltagande har haft en negativ påverkan på en fredsprocess. Studier har visat att kvinnoorganisationer har lyckats sätta press på parterna i fredsförhandlingar som strandat och att chansen att få slut på våldet ökat med 24 procent när kvinnor involverats. Dessutom har kvinnor ofta en nyckelroll i ”peacebuilding” (tiden efter att fredsavtal undertecknats).
Ledarna inom FN vet mycket väl att kvinnors deltagande i fredsprocesser och medling ökar sannolikheten för att fredsavtal sluts, upprätthålls och blir mer hållbara. Redan år 1990 antog världsorganisationen en resolution om kvinnor, fred och säkerhet (USCR 1325).
Under 1992-2011 utgjorde kvinnor mindre än tio procent av deltagarna vid förhandlingsborden, och endast fyra procent av dem som undertecknade fredsavtal.
Men kvinnor är fortfarande i stor utsträckning exkluderade från formella fredsprocesser och internationella medlingsinsatser.
Under perioden 1992-2011 utgjorde kvinnor mindre än tio procent av deltagarna vid förhandlingsborden, och endast fyra procent av de som undertecknade fredsavtal. Av fredsavtalen undertecknade mellan 1990 och 2014 innehöll endast 18 procent referenser till kvinnor och jämställdhet.
När det väl är dags sätta upp förhandlingsborden ignorerar FN såväl forskningen som sin egen resolution.
De senaste dagarna har vi sett en upptrappning av kriget i Syrien. I helgen avfyrade USA, Frankrike och Storbritannien ett 100-tal missiler mot militärposteringar och anläggningar som kontrolleras av den syriska regimen, efter att det uppdagats att kemvapen återigen har använts mot befolkningen.
I måndags kallade EU till nya fredssamtal, men läget ser hopplöst ut för FN:s särskilde sändebud i Syrien Staffan de Mistura, som snart fått fyra år på sig att lösa den åttaåriga konflikten, efter att både Lakhdar Brahimi och Kofi Annan har misslyckats med uppdraget.
-»Not involving women in the solution means that you as a country leave half of your population behind.«
Fatou Bensouda, Prosecutor International Criminal Court har rätt:
Fredsförhandlingarna i Syrien behöver en nystart – en frisk fläkt som kan få de inblandade parterna att inse att lidandet har överskridit alla gränser.
Fredsförhandlingarna behöver en kvinna!
Adnan Habibija är praktikant på Dagens Arenas ledarredaktion och går Aftonbladets utbildning ledarskriv
Läs också: Extratjänster en språngbräda för integration
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
