Foto: Skärmdump från riksdagen.se.

Tydligen är det få saker som är så kontroversiella för alliansen som att ge löntagare rimliga villkor.

Ingen kan tala så engagerat om offentlig upphandling som civilminster Ardalan Shekarabi (S). När riksdagen i dag debatterade sociala villkor i offentlig upphandling, var det svårt att tro att det var ett av de mest juridisk-tekniska förfarandena som finns som var ämnet för hans anföranden.

Kanske kom engagemanget från de skäl som allianspartierna angav för att kollektivavtalsliknande villkor i offentlig upphandling är en dålig idé.

Centerpartiets Emil Källström hänvisade föga förvånande till krångel och svårigheterna för företagen att veta vilket av alla 700 kollektivavtal på arbetsmarknaden som ska gälla för just det företaget.

Men Moderaternas debattör Maria Malmer Stenegard tog priset. Hon hävdade att ställa krav på kollektivavtalade villkor i offentlig upphandling var som en »lekplats för socialistiska projekt som endast är till för att gynna facket«.

Nej, krav på kollektivavtalsliknande villkor i offentliga upphandlingar ska inte införas för att gynna facket. Det ska införas för att ge företag som deltar i upphandlingar lika villkor och undvika villkors- och lönedumpning för de anställda i dessa företag.

Det är nästan lite komiskt att skäliga villkor för de anställda i de upphandlade företagen ses som ett hot från allianspartierna. Deras väljare är däremot för krav på kollektivavtalsliknande villkor i upphandlingar, enligt en undersökning som TCO gjort.

Det är svårt att först att det ska vara så kontroversiellt att ge löntagare i Sverige rimliga löner och arbetsvillkor. Som Vänsterpartiets Ali Esbati sa i debatten, är svenska modellen inte »någon kul grej som socialister har kommit på«, utan det är så villkor och löner på arbetsmarknaden regleras.