»Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn«

HÅKANS HÖRNA | Dagens Arenas politiske redaktör Håkan A Bengtsson skriver om veckans händelser och icke-händelser i den politiska världen. Vad kan passa bättre än Pesten, svensk beredskap och märkliga händelser och utspel i coronans spår?

Vi lever i ett slags mellanrum, i olika grad, av karantän och social distansering. Alla dessa dagar, mellan världen som den såg ut förr i tiden och det som kommer sedan. Man får i varje fall tid att läsa. Och det finns ju så mycket att läsa och upptäcka och lära sig. Och det finns, inser jag nu, en uppsjö av böcker om olika slags sjukdomar, pester och pandemier. Jag fick själv äntligen tid att läsa Albert Camus Pesten.

Och jag verkar inte vara den enda. Alla pratar och skriver om Camus bok från 1947 nu. Boken beskriver hur råttorna tar pesten till den nordafrikanska staden Oran. Som sätts i karantän och invånarna får under långliga tider inte lämna staden. Jag låter under läsningen mitt minne absorbera meningar och stycken och slås av hur många saker som kan appliceras på vår tid och vårt nuvarande karantänsliknande mellanrum i tiden. Pesten kretsar kring några personers förhållningssätt till lidandet, ångesten och – ja, döden.

Den har beskrivits som en solidarisk revolt mot det onda. Särskilt några avsnitt tar sig in för bearbetning i mitt medvetande. Exempelvis sätter jag ett läsmärke vid sidorna där läkaren Bernard Rieux talar om sitt envisa arbete för att bekämpa sjukdomen: »Det är inte en fråga om hjältemod i allt det här. Det är en fråga om redbarhet. Det är en tanke som kanske verkar löjlig, men det enda vapnet i kampen mot pesten är redbarhet.« Rieux får frågan vad han menar med »redbarhet«. »Jag vet inte vad redbarhet är i allmänhet men i mitt fall vet jag att den består i att jag sköter mitt kall«.

Tony Judt skrev på sin tid att Camus lyfte fram det individuella moraliska ansvaret som kärnan i vårt offentliga värv. Något Judt ställde i kontrast till vår tids mer bekväma vanor. Camus definition av vanliga människors »heroism«, som bestod i att göra extraordinära ting av enkel anständighet, framstod för Tony Judts som sannare än »vi kanske någonsin vågat erkänna«. Det är en karakteristik som står sig i ännu högre grad i dag, snart tjugo år efter att Judt skrev det.

Några andra nyckelmeningar i Pesten rör erkännandet att det faktiskt rör sig om en pest. När var det WHO förklarade att corona var en världsomspännande pandemi? I boken säger Rieux att »vi måste besluta oss för att kalla sjukdomen vid dess rätta namn«. Jag studsade till lite. Och kom på att samma formulering hade använts i Olof Palmes juluttalande mot USAs bombningar av Hanoi julen 1972, som inleddes: »Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn«.

Meningen rymmer så mycket dramatik. I båda Camus och Palmes fall. Jag mailade Henrik Berggren som skrivit den stora Palmebiografin om han skrev om detta, men som han svarade att »spåra alla litterära referenser i Palmes tal kräver en hel institution av litteratur«. Ja, kanske hade det där uttrycket lagrats i Palmes minne och bara dök upp utan att kopplingen var uppenbar ens för honom själv. En hel del av läsandet och den kollektiva bearbetningen av våra livserfarenheter i vårt individuella och kollektiva språk kan kanske betraktas som ett ständigt pågående samtal med oss själva och varandra.

Men så gick jag till källorna eller, om uttrycket tillåts, till läggen. Eller rättare sagt webben. Det vill säga Olof Palmes arkiv på nätet. Det visade sig då att den där meningen fanns med i Anders Ferms första utkast som Olof Palme sedan filade vidare och spetsade till. Resultatet blev ett av de starkaste politiska uttalanden som någonsin gjorts i vårt land. Kanske just eftersom det rymde en inbäddad litterär referens.

Pesten är en fantastisk bok, som rymmer flera bottnar och som nog bör läsas flera gånger. Och nu kommer den i en nyöversättning, ja nu i april 2020! En händelse som ser ut som en tanke. Den version jag just läst översattes av Elsa Thulin (född Sachs) och kom 1948, den är stark och fantastisk, men förstås präglad av sin tids språk. Det finns ett särskilt översättarpris i hennes namn. Och Jan Stolpe som nu gjort en ny version har förstås redan fått priset. Författaren Ellinor Skagegård har skrivit en fantastiskt välskriven intervju och porträtt av Jan Stolpe. Låt oss i detta sammanhang passa på att hylla dessa språkets hantverkare och förmedlare, tolkare och utvecklare. Så jag måste nog köpa och läsa också Jan Stolpes nyöversättning. Jag skulle väl gissa att »neger« försvinner i den nya översättningen. Men »kalla sjukdomen vid dess rätta namn« får gärna vara kvar, för min del.

Den svenska beredskapen

Frågan om vem som bär ansvaret för den bristande svenska beredskapen har hamnat i debattens centrum efter att ingen brytt sig om sådana frågor på många, många år. Det har inte varit något röstvinnare att vara framsynt de senaste decennierna. Vänstern skyller på högern och marknaden. Medan Svenska Dagbladet vill ställa Stefan Löfven till svars. Jag skulle nog vilja säga att det härvidlag rör sig om ett delat ansvar. Tidsandan påverkade väl alla, och på köpet kom den fromma förhoppningen att vi levde i den bästa av alla trygga världar. Det var som en idealistisk skugga skymde sikten en smula. Sedan ska vi förstås inte glömma att en del finansministrar såg chansen att banta statens utgifter. Men ändå, låt oss inte glömma att ansvaret för avregleringen av apoteken faller tungt på den dåvarande alliansregeringens axlar, som drev igenom den. Och den allmänna värnplikten avskaffades när Fredrik Reinfeldt regerade landet, år 2009.

Jag har personligen varit inne i flera diskussioner om allt från beredskap, värnplikt till livsmedelsförsörjning, de senaste åren. Men i ärlighetens namn ska erkännas att vi har inte drivit de här frågorna tillräckligt hårt och konsekvent. Men på Arenagruppens pluskonto vill jag ändå sätta att Arena idé 2015 gav ut en »Utredning om medborgartjänst« framtagen av en arbetsgrupp men författad av Mats Wingborg. Den mynnade ut i ett förslag om att ungdomar skulle kunna välja att delta i antingen det militära eller civila försvaret, i en ny form av kortare obligatorisk samhällstjänst.

Jag ska absolut inte göra gällande att vi hade en möjlig pandemi i blickfånget. Men rapporten nämnde ändå arbetsuppgifter som kunde kopplas till olyckor och bränder och vår förmåga att »förebygga och hantera allvarliga händelser och kriser«. Man kan nog säga att rapporten hade sin grund i en insikt om att barnet hade kastats ut med badvattnet när den tidigare beredskapskulturen försvann och de omfattande beredskapslagren monterades ned. Jag vill minnas att rapporten dissades hårt på en del borgerliga ledarsidor och av en och annan på vänsterkanten som inte gillade idén av »frihetliga« skäl.

Konstiga saker i märkliga tider

Jag ägnar mig nu åt att samla på märkliga händelser och utspel i coronans spår. Man måste kanske också se saker och ting med en viss ironi även mitt i denna tragedi? Så jag lovar att dela med mig av några infall i den genren. En del av dem är redan väl kända.

• Kristdemokraternas ledare Ebba Busch menade apropå att så många på våra äldreboenden i Stockholm smittats och avlidit: »Jag blir bedrövad när jag hör det. Det här är medborgare som jag menar att socialdemokratin har svikit och delar av Sverige som socialdemokratin har glömt i sin strävan efter makten«. Nu är det bara det att de i Stockholms kommun och landsting som har ansvaret för äldreomsorgen och sjukvården är just Kristdemokraterna.
• Donald Trump kallade i början coronaviruset för Demokraternas nya »bluff«.
• Vitrysslands diktator Aleksandr Lukasjenko rekommenderar ishockey mot corona.
• Brasiliens president Jair Bolsonaro ifrågasatte att så många verkligen dör av den »lilla influensan«.
• Romina Pourmokhtari, ordförande i Liberala ungdomsförbundet, apropå de inplanerade aktieutdelningarna skrev i en debattartikel i Expressen: »Fortsätt med aktieutdelning – sossarna äger inte Sverige.« Trots att staten går in med olika stöd bör ingen lägga sig i vad företagens aktieägare gör med sina pengar, för det »det är deras ensak«. Dessa föreställningar att det är magstarkt att ta ut vinst när staten tar över majoriteten av företagens kostnader härstammar menade Pourmokhtari från en tid då »Socialdemokraterna trodde de ägde Sverige«.
• Jag är tacksam över att moderaternas Svensk Tidskrift lyfte en fråga som alla andra missat och förbisett: »Låt inte corona ta död på sportskyttet«: »Polisens aktivitetskrav för förnyelse av vapenlicenser innebär i kombination med risken för coronasmittspridning att många skyttar inte kommer att kunna behålla sina licenser och vapen«. Ja, hur ska skytteidrotten
  klara coronakrisen? Texten publicerades alltså inte i Grönköpings veckoblad utan i Svensk Tidskrift.
• TT rapporterar att i Italien har 14 000 italienare fått böter under påsken. Det gäller de som på olika sätt brutit mot karantänsreglerna. Men, det går bra att promenera med sin hund. Men den kvinna som tog en promenad med sin sköldpadda fick böra 206 euro. Det gick kan man säga långsamt och det blev dyrt.

Det var allt denna gång. Jag lovar mer nästa vecka.