Efter klockan 15.52 jobbar kvinnor gratis. Varje dag. Dags för hög lön hela dagen. Så lyder parollen Sveriges Kvinnolobby för fram i sin kampanj för att eliminera könsgapet. Men vilka kvinnor handlar det om? Alla kvinnor? Nej, inte riktigt. I de lågbetalda yrkesgrupperna är könsgapet minst och det ökar sedan successivt ju högre upp längst inkomstskalan man förflyttar sig. Det sägs på det seminarium 15:52-rörelsen håller i anslutning till 8 mars.

Så vad gör man då för att komma tillrätta med könsgapet? Jo, man tillåter en större lönespridning för kvinnor. Det anser åtminstone Sveriges jämställdhetsminister, Maria Arnholm (FP), då hon pratar på seminariet.

Och visst, könsgapet mellan kvinnor och män skulle potentiellt minska om man tillåter en större lönespridning och höginkomsttagarkvinnor drar ifrån. Men då sviker Maria Arnholm den grupp kvinnor som lönemässigt har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden, hon sviker den grupp låginkomsttagarkvinnor som dessutom redan missgynnas genom den politik regeringen för. Det är ett välkänt faktum att kvinnor med låg inkomst är den grupp som förlorat mest på de jobbskatteavdrag regeringen genomfört.

Låginkomsttagarkvinnorna är alltså är en grupp som missgynnas dubbelt rent ekonomiskt i Maria Arnholms lönevision.

Det duger inte att prata om 15.52 om vi inte också pratar om hur könsgapet skall minska, om det skall ske genom omfördelning eller genom ökade löneskillnader inom gruppen. Vi måste även bredda frågan till att införliva hur de kvinnor med låga inkomster inte enbart tjänar mindre än alla andra grupper på arbetsmarknaden, utan också är den inkomstgrupp som missgynnas rent politiskt av den politik som förs.

Att värna om dessa kvinnor kanske inte får lika stort utslag i statistiken, men att ignorera det könsgapet duger inte, Maria Arnholm. Skall du vara jämställdhetsminister måste du arbeta för alla kvinnor, varje dag, hela dagen.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena