HÅKANS HÖRNA | Dagens Arenas politiske redaktör Håkan A Bengtsson skriver om veckans händelser och icke-händelser i den politiska världen. Den här veckan handlar det om PO Enquist, digerdöden och digitala majtåg.
PO
Vi formas av vår uppväxt och särskilt det som händer under de där formativa åren mellan ung och vuxen. Från unga år kom jag att följa särskilt tre svenska författare som spelade en central roll i vårt offentliga intellektuella liv under flera decennier. Nu har de alla gått bort inom loppet av ett år, Anders Ehnmark, Sven Lindqvist och nu PO Enquist. Jag kollar in mina bokhyllor och påminns om att det under många år var som om nästan varje ny titel de gav ut införskaffades, lästes och bearbetades. Den efterkommande offentliga diskussionen om deras böcker var ofta omfattande och minst lika betydelsefull och intressant. Jag noterar att under senare år avstannade bokutgivningen. Ålderns tigrinna och sjukdomarnas gissel gjorde de sista årens produktion sparsam för alla tre. Ehnmark och Lindqvist står i fackboksdelen. Enquist i skönlitterära sektionen, med dramatiken, essäistiken och journalistiken inflikad. Alla tre tillhörde åldersmässigt min föräldrageneration.
När Per Wirtén och jag startade Arena i början av 90-talet etablerade vi förstås kontakt med PO och hans långvariga samarbetspartner Anders Ehnmark. Vi präglades av deras förhållningssätt och deras böcker. Kanske var det för att de båda representerade det radikala och icke-doktrinära och att de visade att det var möjligt att verka i det offentliga utan att gå i något partis eller i politikens ledband, men med ett slags ärlighet och hederlighet, uppriktighet och allvar, samtidigt nära till ironin och skrattet. Per och jag intervjuade PO i Arena 1997, som också översattes om jag minns rätt. Och som nu återpublicerats 23 år senare.
Våra frågor kretsade inte minst kring relationen till socialdemokratin och politiken, vilket nog var lite ovanligt, det var väl ofta det litterära som dominerade, redan då. Jag minns att jag upplevde att han var spänd och närmast nervös. Ja, det var en något nervig intervju. Men kanske just därför blev den så bra, intressant och spänningsfylld. Bra saker uppstår ofta i något slags friktion. Samtidigt minns jag att jag var överraskad. Annars kunde ju PO framträda med stor pondus och han hade ett stort inre lugn i hela uppenbarelse, stor inte bara sett till formatet och längden. Jag tyckte alltid att han hade en fantastisk röst, som man nästan sögs in. Han talade med en musikalitet som liksom sjöng sig in i en. Det där fanns också i hans texter, han formade allteftersom sitt eget språkliga universum, precis som Anders Ehnmark och Sven Lindqvist, men i olika språkliga genrer och med sina egna individuella säregenheter.
Fanns det något i den där spänningen mellan nervositeten och det självsäkra lugnet som säger något om PO, om vilka berättelser hans böcker bar fram och hans språk sjöng av? Kanske det. Sekonden var den första av POs böcker jag läste. Sedan var jag fast. Den utgår från en verklighetsbaserad historia om en svensk släggkastare som fuskade med en för lätt slägga. Som så ofta väver han in verkliga händelser i sina berättelser. Och han knöt redan här an till uppväxten i Hjoggböle. Olle Svenning skrev i sin artikel i Aftonbladet att PO sökte upp smärtpunkterna, inte minst sina egna.
I bok efter bok borrar han ner sig i människor som hamnade i moraliska dilemman, lögner och självbedrägerier som kanske närde den där inre smärtan. Allt detta bottnade kanske i att PO bearbetade sina egna trauman, sig själv, sitt eget liv och sin uppväxt långt uppe i norr. Som när han skrev om den där fuskande släggkastaren, om Baltutlämningen, om Aksel Larsens svek, om Hamsums Hitlervurm, om maktkampen i pingströrelsen mellan Levi Pethrus och Sven Lidman och många, många andra. Och förstås om sig själv. Kanske är det därför flera av hans böcker är sådana konstnärliga mästerverk som har skrivit in sig i den svenska litteraturhistorien. Möjligen är det bara den som också kan tvivla på sig själv, kan rannsaka sig själv, se sig själv i andra, inse att vi alltid pendlar mellan trygghet och självförtroende, som kan skapa stor konst.
Vår tids coronakonspriationer och medeltidens pestinfodemi
Coronakrisen innebär förstås ett uppsving för allehanda galna idéer och rena rama konspirationsteorier. Som att Donald Trump inledningsvis skyllde viruset på Demokraterna. Men här talar vi om en hel värld av märkliga teorier om vad som egentligen ligger bakom coronakrisen. Ett spår handlar om varifrån viruset härstammar. En hävdar att det skapades i USA men gjordes till ett vapen i Kina. En annan vänder på det och menar att det tillverkades i Kina, för att sedan användas med politiska syften i USA. Åter en annan pekar på den ”djupa staten”. Det sprids förstås också allehanda teorier om att diverse mirakelkurer kan utgöra ett effektivt värn mot smittan.
En särskilt problematisk sida av saken är att det tenderar att vara någon annan, inte sällan en etniskt definierad grupp, eller någon som bara kommer från ett särskilt land eller stad, som sprider smittan. I Rumänien riktar sig hatet mot den romska diaspora som i hög grad lever i Spanien och Italien och som hemmavid diskrimineras nu även med corona som motiv. Romerna beskrivs som opatriotiska. Det finns liknande mekanismer inom de enskilda länderna. Det är alltid någon annan som sprider viruset.
Kunskapsbaserade insikter underlättas inte av att sociala medier och nätet medverkar till att ge näring åt något vi kan kalla för en ”virus-infodemi”.
The Guardian rapporterar att en tredjedel av alla amerikaner tror att coronaviruset skapades avsiktligen i ett laboratorium. Den ”uppfattningen” har särskilt stort stöd bland konservativa och republikaner men också i den yngre åldersgruppen (18–29 år). Kan det bero på att särskilt många unga hämtar sin information från nätet? En procent förnekar att det överhuvudtaget finns något virus.
Tre av tio tror att det finns en koppling mellan viruset och den trådlösa 5G-teknologin, den anses påverka immunsystemet så att vi blir mer utsatta. En ”överdos” av 5G-tekniken är med andra ord livsfarlig. Wuhan var ett testområde för 5G, vilket framhålls som ett ”bevis” i sammanhanget. Sådana saker sprids nu med blixtens hastighet på nätet. Uppgifterna sprids på Facebook av personer som har miljontals följare, ett exempel bland många skådespelaren Woody Harrelson! Facebookgrupper ägnar sig helt och hållet åt att avslöja sanningen och sprida uppgifter om 5G och corona. Allt är om uttrycket tillåts taget i luften.
Men det var inte bättre förr i tiden – allra minst på medeltiden. Dick Harrisons bok om pesten, Stora döden. Den värsta katastrof som drabbat Europa, är en innehållsrik och utförlig redogörelse för pestens härjningar runt i världen. Harrison måste vara vår tids mest produktiva svenska historiker. Under medeltiden låg det nära till hands att tro att den yttersta orsaken bakom pesten var Guds vilja. Men katastrofen gav också upphov till intressanta frågor, varför kunde Gud tillåta att pesten överhuvudtaget ägde rum? Det var inte alltid så lätt att acceptera den gudomliga logiken när såväl syndare som renläriga drabbades av den brutala pestdöden. Så det låg nära till hands att brodera ut förklaringarna. Man kan kanske kalla det medeltidens konspirationsteorier. Det var, framhåller Harrison, vanligt att peka på ”himmelska störningar och planeternas position på himlavalvet”, vilket återverkade på våra livsbetingelser här på jorden.
I ett kompendium från den medicinska fakulteten i Paris hävdade författarna att orsaken till pesten var att Saturnus, Mars och Jupiter sammanstrålade i Vattumannens stjärnbild klockan 13.00 den 20 mars 1345. Tillsammans med andra störningar orsakade detta en försämring av luftens kvalitet. Att den onda planeten Mars samtidigt framträdde på himlavalvet gjorde inte saken bättre.
Detta om vad som hände högt ovanför våra huvuden.
Harrison fortsätter:
Nästa led, det jordiska, inleds med konstaterandet att många osunda vätskor steg upp ur jord och vatten i samband med stjärnbildernas sammanstrålning. Vätskorna förenade sig med luft, och på grund av de intensiva sydliga vindarna spred de sig snabbt i hela luftsystemet. Överhuvudtaget skulle man se upp för sydvindarna. De hämtade osund näring ur träskmarker, sjöar, djupa dalar och från begravda lik.
Så kan man hålla på. Harrison nämner också diverse teorier om att koleriska individer (som hade en tendens att snabbt bli heta av gul galla) hade en vätskeobalans som gjorde dem särskilt utsatta för pestens härjningar.
Vad gäller den tidens debatt om möjliga botemedel fokuserade en ”skola” på vilka dofter vi omger oss med. Det var bra att gnida in sitt ansikte och sina händer med luktämnen från citroner, rosor och violer. Rosenvatten och aloe kunde utgöra en dryck som höll pesten borta.
Så långt medeltidens infodemi.
Vi får hoppas att handsprit fungerar bättre.
Digitala 1 maj
Ja, det blev en annan slags 1 maj i år. 2020 kommer att stå ut i historieböckerna. Arbetarrörelsens högtidsdag brukar vanligtvis inte präglas av social distansering. Det kan vara ganska trångt framför talarstolarna och många andra ägnar sig ju åt andra sorters sociala 1 maj-aktiviteter. Efter ett antal veckor med mängder av privata samtal och jobbmöten i digital form kan man undra om vi nu har tagit ytterligare stort steg in i den digitala eran, vi är så nära och uppkopplade men så fysiskt distanserade. Jag funderar på hur många det var som lyssnade på 1 maj-talen i år jämfört med hur många som brukar dyka upp i vanliga fall. Det är förvånansvärt många tittare på de digitala samtal och intervjuer vi nu gör inom ramen för Arenagruppens olika verksamheter. Kanske är lyssningarna och tittningarna inte lika fokuserade som under fysiska möten, eller som det heter numera IRL, in real life. Men den som någon gång stått och lyssnat vid Norra bantorget i Stockholm vet förstås att det är många som hellre pratar med varandra än lyssnar med hundraprocentigt fokus på vad som sägs från talarstolen. Vad det nu säger om kvaliteten på ett och annat tal. Tidigare i historien fanns inte ens högtalare eller så hade dålig kvalitet så att alla ändå inte hörde vad som sades. 1 maj har alltid också varit en social aktivitet. Den delen försvann i varje fall vid 1 maj 2020.
Under andra världskriget ersattes 1 maj-demonstrationerna av medborgartåg. Per Albin gick sida vid sida med borgerliga politiker. Man kunde se LOs ordförande August Lindberg tillsammans med högerledaren Gösta Bagge på 1 maj. Där är vi inte än. Karl Petter Thorwaldsson samtalar inte via zoom med moderatledaren Ulf Kristersson trots att de var ordförande i SSU respektive MUF på 1990-talet.
Under 1950-talet rådde ideologisk stiltje. Ideologierna ansågs döda. Det var en tid av samförstånd i politiken, som bara varade under några år. Det avspeglades också på 1 maj. 50-talet var inte en demonstrationernas höjdpunkt. På många håll ställdes demonstrationerna in och istället ordnades möten i en samlingslokal i Folkets hus. I varje fall på mindre orter. Sedan fick politiken ett uppsving igen. Under 60- och 70-talen fick aktivismen, ideologierna och demonstrationerna ett stort uppsving igen. Sedan har det väl klingat av, om inte till 50-talets nivå.
1 maj 2020 var det förstås inte läge för kamptal av traditionellt snitt. Men den ideologiska konflikten vilar nog bara tillfälligt. Vi kanske redan kan se att traditionella höger-vänsterfrågor poppar upp i de sprickor som vidgas i denna tillfälliga konsensus i skuggan av corona. Inget varar för evigt och att historien ibland för med sig överraskande vändningar. Som tenderar att överraska såväl högern som vänstern.
Till sist
Jag fortsätter att samla på händelser som får mig att dra på smilbanden trots alla tragiska händelser och vardagliga vedermödor. I Spanien har invånarna inte fått lämna sina hem om det inte varit nödvändigt. Det har varit tillåtet att rasta sina husdjur. En man har nu bötfällts för att han var ute och gick med en fisk i en skål. Det finns också uppgifter om att människor gått ut med hönor och leksakshundar. Jag vill inte uppmana till lagbrott i främmande land. Men den där mannen med fisken har i varje fall all min sympati.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
