Minns dånet från den 8 mars

Den 8 mars hörs ett dån. Det är dånet som uppstår av tusentals små ljud som sker samtidigt.

Ekot av talkörer efter en raspande megafon.
Smattret av tangenter som med glöd dokumenterar, argumenterar, statusuppdaterar.
Dunset av rapporter som släpps och ger bevis svart på vitt om den ojämställdhet som fortfarande präglar vårt samhälle.
Ilskna utrop om att »detta är en dag för kamp, inte gratulationer!« som möter varje överlämnad blomma och »grattis på kvinnodagen!«

Tillsammans bildar alla dessa små små ljud ett dån på den internationella kvinnodagen som väcker din vrede till liv och omvandlar den till gemenskap och styrka. Det är samma dån som hördes under hösten, när tusentals berättelser tog plats genom #MeToo.

Minns det ljudet och den gemenskapen, för det ska bära dig genom de många stora och små kamper som behöver föras under resten av året när vår ilska ska översättas i handling och förändring.

Snart ett halvår efter #MeToo håller vi på att landa i vad det är som behöver göras. Hur gör vi för att det inte ska stannar vid berättelser, utan att det ska få samhällsomvandlande konsekvenser. På årets åttonde mars ordnas otaliga seminarier för att besvara den frågan. 65 av de svenska uppropen gick i tisdags samman i sju gemensamma krav riktade till politiker.

Minns det ljudet och den gemenskapen, för det ska bära dig genom de många stora och små kamper som behöver föras under resten av året..

Mycket av det som framkommit i berättelserna är redan brottsligt. Arbetsgivare är enligt organisatoriska och sociala arbetsmiljöföreskrifter från 2016 skyldiga att agera mot sexuella trakasserier, och dessutom att verka förebyggande.

Men det råder ett gap mellan det som står i lagen och hur kvinnor faktiskt behandlas, både av förövare och av det övriga samhället. Verktygen finns, men tillämpas inte som de ska.

Därför kommer det inte att gå att avsluta #MeToo-revolutionen genom ett penndrag eller med en enskild politisk reform. Patriarkatet är en best med många huvuden. Klipp av ett så står dig tusen åter.

Istället krävs ett träget och systematiskt arbete där vi steg för steg ställer krav på att de som har ett tilldelat ansvar att agera faktiskt också gör det.

• Krav på att arbetsgivare ska arbeta förebyggande och att agera kraftfullt mot varje förekomst av sexuellt våld.
• Krav på att rättsväsendets alla delar ska hantera anmälningar om sexuellt våld rättssäkert, med gedigen kunskap, och med respekt för brottsoffrets integritet.
• Krav på att människor i vår omgivning ska sluta vara medlöpare i en sexistisk kultur som har våldsamma konsekvenser för kvinnors liv.
• Krav på att politiken ska se till att det finns tillräckligt med pengar och resurser för att göra verklighet av de lagar de klubbat.

Det är tusen små och stora kamper som behöver föras, och det är både mödosamt och tungt. Hela vår gemensamma uthållighet sätts på prov i ett enda långt maratonlopp. Vi borde inte behöva orka, men det måste vi.

Minns då dånet av vrede, glädje och gemenskap under den 8 mars. Minns känslan av att samla kraft ur ett systerskap. Den här dagen finns till för att vi ska orka kämpa resten av året.

Läs också: Gör inte tiggeriet till en symbolfråga

Här är det verkliga hotet mot välfärden

Åsa Odin Ekman praktiserar på Dagens Arena går just nu ledarskriv, Aftonbladets utbildning för ledarskribenter.