Det börjar dra ihop sig till kongress för Socialdemokraterna. Valberedningen har presenterat förslag på partiledare och handlingarna har skickats ut. Där står att läsa att ”kongressen blir ett avstamp i det politiska utvecklingsarbetet”. Meningen är att kongressens debatter ska generera underlag för den förestående revideringen av det socialdemokratiska partiprogrammet.
Tyvärr är det inte mycket i de handlingar som har skickats ut som kan räknas som ett diskussionsunderlag. I stället är det sida upp och sida ner med floskler i stil med ”vår kamp mot klyftor och för jämlikhet ska möta människors skilda drömmar och bejaka deras ambitioner”. Fina ord, men inget av ombuden till kongressen lär opponera sig. Avsaknaden av konkretion och frågor som faktiskt behöver debatteras är svår att värja sig mot. Den socialdemokratiska kriskommissionens huvudsekreterare, Marika Lindgren Åsbrink, är känd för att i alla lägen angripa politiken med ett sakligt lugn. Nu har hon gått i taket.
Klart är åtminstone att arbetsmarknadspolitiken kommer att ha en framträdande roll. Den som för att fördriva tiden räknar antalet inlägg som avslutas med slagordet ”vi måste ta tillbaka jobbpolitiken” bör fundera över de två mammutar i rummet som gissningsvis inte kommer genomlysas: facklig-politisk samverkan och arbetslöshetsförsäkringen.
Den första frågan är för svår och den andra för kontroversiell. Facklig-politisk samverkan mellan Socialdemokraterna och LO-förbunden har en lång och viktig historia, men det är uppenbart att den måste förändras i en eller annan riktning. Den valberedning som just nu letar efter nästa LO-ordförande möter i sina sonderingar bland arbetarrörelsens styrelser vitt skilda perspektiv. Socialdemokraterna står samtidigt längre från LO än de vågar erkänna och ingen har lyckats formulera en idé om framtiden. Det är helt enkelt svårt att ha en åsikt.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen gäller fortfarande att allt som beslutades för 100 år sedan är bäst. Frånvaron av insikten om att Socialdemokraterna inte just nu är Sveriges dominerande parti blir tydligast när det kommer till den ständiga förnekelsen i frågan om a-kassan och hur den ska se ut framöver. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) kommer att förändra den, ett faktum som borde driva Socialdemokraterna till ritbordet, för att skissa på motförslag. Om inte annat för att a-kassan inte längre fungerar.
Socialdemokrater ger gärna sken av att Moderaterna vill ha en obligatorisk och differentierad a-kassa. Moderaterna är smartare än så. Likt varje skickligt maktparti spelar de inte med öppna kort. De säger inte vad de tänker, ännu. Den parlamentariska utredningen ska som bekant sitta till 2013.
Det vore kul om det bjöds lite motstånd, gärna med avstamp när Socialdemokraternas högsta beslutande organ samlas för att välja ledning och väg framåt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
