FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling försöker se framtiden an. Det går sådär.
I tider då alarmister och olyckskorpar hörs allt oftare brukar det uppstå ett sug efter en motreaktion. Det finns en marknad för framtidslösningar som inte innebär stängda gränser, värnandet av nyckelharpan eller en återgång till förindustriell standard. Och det är förstås utifrån detta behov böcker som Helautomatisk lyxkommunism ska läsas. Denna skrift av den engelske vänsteraktivisten Aaron Bastani kom i somras, och är nu alltså redan tillgänglig på svenska. Fully Automated Luxury Communism är originaltiteln, och FALC följaktligen en akronym för kommunikation i sociala medier och på plakat.
Bastanis grundläggande budskap är att det inte finns någon anledning till oro, för med teknikens hjälp kommer vi fixa dagens utmaningar. Oavsett om det gäller klimat, naturresurser eller sjukdomar. Förutsägelser som till exempel Moores lag utgör i stort Bastanis bevis på att teknisk utvecklingstakt kommer göra det mesta både enklare och billigare i ett hastigt tempo.
I stort är detta bara en uppdaterad version av Abundance, bestsellern från 2012 där författarna Peter Diamandis och Steven Kotler entusiastiskt beskrev det överflöd som väntade oss inom en snar framtid. Även den fick stor uppmärksamhet, men översattes dock aldrig till svenska. Vilket kanske inte är så konstigt. Johan Norberg har ju typ skrivit samma bok flera gånger.
Bastanis version av denna gemensamma framtidsvision innehåller dock en egen politisk vinkel. Precis som redan titeln antyder så finns det ett budskap om att framtidens framgångar måste kontrolleras av det gemensamma. Inte för att de ska bli möjliga, utan för att vi alla ska kunna dra nytta av dem. Och det är ju ingen ny diskussion, om en säger.
Själv har jag dock lite svårt för den här totala tilltron till teknikens framsteg, oavsett vem som torgför den. Visserligen långt ifrån den skepsis som till exempel Jan Lindholm gav uttryck för i en essä som vi nyligen publicerade. Men när framtidsprofeterna anger gruvdrift i rymden som en förutsättning för det framtida lyckolandet så brukar jag zooma ut. Jag vet, det är fel att ge upp och allt det där. Men min fantasi räcker helt enkelt inte till.
Jag läste nyligen, av helt andra anledningar, en skrift om demokrati av författaren Folke Fridell. Texten skrevs 1947 och handlade om dåtidens jakt på effektivitet inom industrierna, något som upprörde syndikalisten Fridell:
Jag har redan sagt att deras gudom heter effektivitet. Deras livsuppgift är att höja volymen. Det är ett hårt påstående och gäller givetvis inte individuellt. Kanske kan man inte säga någonting ont om detta. De fattar sin uppgift på allvar och deras uppgift är att placera in de ovetande människorna i sitt maskinella sammanhang, så att minsta möjliga irritation uppstår i produktionshastigheten. Det är svårt för dessa den moderna maskintidens kammarherrar att skilja på vad som är maskin och vad som bara är ynklig människa! Det blir nästan ett brott mot maskinreligiositeten att stoppa upp inför människan.
Och även om detta kanske handlade om en annan sorts maskintro än den FALC och Abundance förkunnar så kan jag ibland landa på samma ställe som den gode Folke. Mitt i all teknisk rörelse står vi ynkliga människor där och hoppas på det bästa.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
chefredaktör
PS. När det gäller Dagens Arenas framtid är den helt beroende av våra supportrar. Så varför inte bli en, du med? Läs mer här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
