Det började som en skakning på nedre däck. Skaran av journalister var ovanligt gles. Tio, kanske femton. Endast en tv-kamera längst bak i den solfjäderformade lokalen. Men så var det också tidigt på morgonen. Och det regnade. Formligen öste ner över Näringslivet hus på Storgatan i Stockholm.
SNS forskningschef Laura Hartman var klädd som sig bör i näringslivskretsar. Strikt grå byxdress, håret uppsatt, diskret makeup. Få kunde ana att hon alldeles snart skulle tilldela Svenskt Näringsliv ett av de hårdaste slagen på flera decennier. Få kunde ana att det sårande hugget skulle komma inifrån. Få kunde ana att blasfemi kunde uttalas med en sådan märklig blandning av monoton forskarretorik och sjungande finlandssvenska.
Laura Hartman sade: ”Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.”
Och jorden skälvde.
Två dagar senare släntrade den miljöpartistiska kommunpolitikern Christer Haagman in i kommunhuset i västgötska Hjo. Tankarna snurrade kring dagens planerade budgetförhandlingar med de styrande allianspartierna. Östermalm, Svenskt Näringsliv och SNS var absolut ingenting som rörde sig i Christers hjärna denna morgon – tills han öppnade mejlkorgen. Där låg ett personligt mejl från Svenskt Näringsliv med rubriken ”Kommentar till SNS-rapporten”. Mejlet var skickat av Peter Gaestadius som är Svenskt Näringslivs biträdande regionchef i Skaraborg.
– Herregud, tänkte jag. Någon måste verkligen ha trampat på en öm tå. Varför skulle de annars mejla mig, en kommunalpolitisk gräsrot i Hjo! säger Christer Haagman till Dagens Arena.
Det tillhör historiens ironi att en forskningsrapport vars främsta slutsats är ”att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn” kan utlösa en sådan kraftig – och förvånansvärd samstämmig – reaktion från den samlade borgerligheten. Det tillhör också historiens ironi att rapporten gavs ut av Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, som till stor del finansieras av det näringsliv som studieförbundet historiskt sett varit trogen.
Och det blev inte mindre ironiskt när SNS-seminariet på grund av stort intresse i sista stund blev flyttat från SNS egna lokaler till borgerlighetens hjärta – Svenskt Näringslivs huvudkontor i Näringslivets hus på Östermalm.
Hade Laura Hartman bara stannat vid slutsatsen att kunskapsläget är tunt, så hade troligtvis SNS-rapporten försvunnit obemärkt i bruset. Och miljöpartisten Christer Haagman i Hjo hade definitivt inte fått ett personligt mejl från Svenskt Näringsliv. Men nu stannade inte Laura Hartman vid det. På sin monotont sjungande finlandssvenska dristade hon sig att sammanfatta den kunskap som trots allt finns att tillgå.
Och jorden skälvde.
Högst upp i sitt kontor i Näringslivets hus vred sig vd Urban Bäckström som en mask på en metkrok. I hans snabba kommentar på bloggen ”Urban direkt” (sic) kunde man utläsa den sviknes hela känsloregister. Urban Bäckström konstaterade att SNS-rapporter ”brukar vara gedigna och läsvärda”, men att denna rapport var ”bedrövlig rent kvalitetsmässigt”. Den var ”tendentiös” och drog ”svepande slutsatser som inte stöds av några beräkningar eller forskningsresultat”.
Men Urban Bäckström gick inte bara i försvar. Han markerade också måltavlan och utformade strategin för den efterföljande attacken. När det gällde själva rapporten gjorde Urban Bäckström en taktisk reträtt. I stället för kroppen riktades slaget direkt mot huvudet: Slutsatsen och sammanfattningen, författad av forskningschefen Laura Hartman.
På sitt rum i kommunhuset i Hjo läste Christer Haagman med stigande förvåning mejlet från Svenskt Näringsliv. Under sina femton år i kommunpolitiken hade han aldrig förut fått ett mejl från någon central intresseorganisation, varken till vänster eller höger. Men nu hade trenden brutits. Christer Haagman blev nyfiken och ägnade några timmar åt att surfa runt och läsa på.
– När det senare var dags för budgetförhandling insåg jag att alla andra i kommunstyrelsen också hade fått det här mejlet, säger han.
Mejlet från Svenskt Näringsliv följde i huvudsak Urban Bäckströms bloggpost: Laura Hartmans sammanfattning och slutsats i rapporten var tendentiös och speglade inte själva rapporten. Hartmans slutsats om ökad segregation, utebliven effektivisering, utebliven kvalitetsvinst samt betygsinflation gick inte att belägga utifrån rapportens övriga kapitel, menade mejlskrivaren. Dessutom hade rapportförfattarna ”anmärkningsvärt” nog missat att den ökade valfriheten borde räknas som en kvalitetsförbättring i sig.
Reaktionerna på borgerliga ledarsidor följde samma mönster. Svenska Dagbladet skrev om tendentiösa slutsatser samt om valfrihet som kvalitetsvinst. Dagens Nyheters huvudledare avslutades med orden: ”Valfriheten innebär i sig en välfärdsvinst.” Ledarsidan efterlyser också mer forskning innan det går att dra några slutsatser. Från borgerligt håll följde en våg av liknande formuleringar i form av debattartiklar och blogginlägg. SNS har själva haft svårt att hänga med i floden av pressklipp. Hittills har högen växt till en 110 sidor tjock lunta.
Laura Hartman och hennes kollegor kunde bara ”med häpnad” följa den hätska debatten. Alla kapitelförfattarna bekräftade samtidigt att Laura Hartmans slutsatser hade god täckning i deras respektive kapitel. Men trots det, och trots den hätska debatten, var det märkligt tyst från rapportförfattarna och SNS.
Två veckor efter den regniga morgon i Näringslivets hus brast fördämningarna. I dag, onsdag, meddelade Laura Hartman att hon slutar som forskningschef för SNS med omedelbar verkan. Till Dagens Arena säger Hartman att hon byter jobb på grund av att hon blivit förhindrad att bemöta den storm av kritik som hon utsatts för. Samtidigt lämnar också den förra forskningschefen och professorn Olof Petersson SNS. Petersson skriver på sin hemsida: ”Enligt min uppfattning borde det vara självklart att SNS inte begränsar en forskares yttrandefrihet. Men det har nu visat sig att den nuvarande SNS-ledningen har agerat på ett sätt som strider mot den akademiska friheten. Därför lämnar jag min anställning vid SNS.”
Svenskt Näringslivs yttrandefrihet verkar det dock inte lida av några begränsningar. Tvärtom verkar en av de nya strategierna vara att samla in mejladresser och sedan skicka så kallad ”information” till kommunstyrelseledamöter runt om i landet. Peter Gaestadius, som skickat mejlet till miljöpartisten Christer Haagman, bekräftar upplägget för Dagens Arena.
– Vad vi har gjort är att vi samlat in offentliga mejladresser till kommunstyrelseledamöter så vi kan informera de vad som händer i näringslivet. Vi testar det här nu så får vi se hur det faller ut. Många är väldigt positiva till att få den här servicen från oss, säger han.
När näringslivet ryter drabbas inte bara den fria forskningen. Då överröstas alla andra och ekot hörs ända till Hjo.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
