”De flesta är nog överens om att världen tål ett par graders uppvärmning”. BP-ordförande Carl Henrik Svanbergs famösa uttalande från förra året har gått få omärkt förbi.
När SvD:s näringslivsbilaga intervjuar ytterligare några näringslivstoppar visar det sig att han är långt ifrån ensam.
”Koldioxiden [har] många positiva effekter, det är ett gödningsämne som ger bättre tillväxt i naturen” säger Per-Olof Eriksson, numera före detta vd på Sandvik som flera gånger har gett sig ut i klimatdebatten. Och han fortsätter:
”Det finns en risk att vi får en komet som slår ner på jorden. Eller att vi drabbas av en jordbävning. Människan har ett behov av att se faror, men de förändringar som har skett hittills är bara positiva”.
Och så har vi Sverker Martin-Löf, ordförande för Industrivärden:
”Det är inte min sak att bedöma om FN-panelen har fel, men jag tycker det finns anledning att vara skeptisk”.
Så några ord från Svenskt Näringslivs klimatansvarige, Maria Sunér Fleming:
”Från ett näringslivsperspektiv är det ett problem att Sverige och Europa har mer ambitiösa mål än många andra regioner. Det riskerar att missgynna svensk industri.”
Att klimatskepsisen är utbredd bland näringslivstopparna samtidigt som världen går mot en fyragradig uppvärmning är förstås djupt skrämmande. Medan miljoner människor redan nu flyr för sina liv undan torka och översvämningar finns en rikemansbubbla där luftkonditioneringen i limousinen behagligt fläktar bort klimatvarningarna.
Näringslivets engagemang är helt nödvändigt för att vända utvecklingen, minska utsläppen och skapa gröna jobb.
”Det är väldigt farligt att vi har svenska industriledare som inte ser hur forskningen har utvecklats de senaste åren” säger miljöminister Lena Ek. Och visst är det så. Men själv tog hon under sitt tal i Doha varken ställning för att EU:s utsläpp ska minskas med 30 procent eller att utsläppsrätterna från föregående period skulle skrotas.
Ek var också under sin tid som Europaparlamentariker vice ordförande i European Energy Forum (EEF). En inflytelserik lobbyorganisation dit företag som Statoil, Eon och Exxon Mobile betalar 100 000 kronor per år för att delta. Det är företag som ger bidrag till klimatförnekare, som vägrar städa upp efter oljeutsläpp i Nigerdeltat och som utvinner smutsig oljesand. Och som inom EEF:s forum får möjlighet att lobba för sina åsikter.
Det väcker vissa frågetecken, vågar miljöminister ta industrin i örat och kräva att de bidrar till den omställning som är nödvändig? Och finns det allvar bakom hennes kritiska ord som nu riktas mot industrin.
Det börjar bli hög tid för Lena Ek att visa att hon har en ryggrad.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
