Nätverksrevolutioner

Biståndsminister Gunilla Carlsson vill starta revolutioner och satsa svenska biståndspengar på sociala medier. Skribenten och författaren Sam Sundberg kommenterar de sociala mediernas demokratiska potential och huruvida Facebook kan störta diktaturer:

Det är nyttigt att problematisera internets roll för demokratiutveckling, inte minst när svenska biståndsmiljoner ska slussas till sociala medier-projekt. När biståndsministern skriver att nätaktivister är nya demokratikämparna avser hon de som delar hennes världsbild, inte fenomen som Wikileaks och Anonymous, som stör västerländska makteliter.

I går arrangerade Sektor 3 – Tankesmedjan för det civila samhället och Svenska Institutet ett samtal om det civila samhällets och sociala mediers betydelse för demokratiutveckling i allmänhet och Egypten i synnerhet under frågeställningen Hur startas en revolution?

Nadia El Gohary, tidigare aktiv i egyptiska ungdomsorganisationen Nahdet El Mahrousa, påpekade att snabbheten i informationsspridningen handlar om att organisera människor som upplever orättvisor. Människor i Tunisien mobiliserades och organiserades under lång tid:

När man ser att något faktiskt händer får man glöd, det tar många år med flera aktörer i det civila samhället för att samla kraft. Sociala medier är ett verktyg och plattform för utbyte av information.

Rasmus Fleischer poängterade att sociala medier, i Sverige, inte var tidigare ute med att uppmärksamma protesterna i Tunisien. Bloggar var inte före tidningar vad gäller det som hände medan det pågick. I fredags, efter Hosni Mubaraks avgång, dominerade hjälterubriker och glädjebilder svenska medier. Fleischer betonade skevheten i mediebilderna med tanke på att det har skett någon form av militärkupp i Egypten.

Tillgången till sociala medier – beroende på vilka man syftar på – är en klassfråga. Förverkligande av demokrati behöver inte vara det. En av frågorna just nu är – hur avslutas en revolution?

Något som har varit betydande för informationsspridningen (förutom Al-Jazira) under händelseutvecklingen i exempelvis Egypten är användningen av mobiltelefoner. Den pågående revolutionen i Egypten, som beskrivs som en webolution, är i själva verket en nätverksrevolution – inte de olika sociala varumärkena och verktygen i sig.

Mattias Gardell, religionshistoriker tycker att alla bör hålla följande i minnet:

Iranierna var extremt skickliga (på sociala medier). De twittrade, facebookade och fixade. Regimen var också extremt skickliga. Mobiloperatören Samsung har ett avtal med den iranska regimen. På motsvarande sätt finns avtal mellan de stora mobiloperatörerna och regimerna i alla diktaturländer.

Om den digitala revolutionen fortsätter behöver folk gå under radarn, för att undvika kontroll, och börja interagera med varandra i andra arenor. Att kommunicera anonymt på internet tycks vara något av en kamp i sig.

Regeringen investerar biståndspengar i sociala medier-projekt för att främja demokratisk utveckling utomlands, medan åtgärder stramas åt för att övervaka och reglera svenska medborgares kommunikation med FRA-lagen och Datalagringsdirektivet. Men ändå.

Biståndsminister Gunilla Carlsson bjuder in dig att mejla idéer om du har idéer om hur informations- och kommunikationsteknologiska lösningar kan användas i frihetens tjänst.

Nätaktivister, förenen eder.