Valet lämnar flera lager av tolkningsmöjligheter. Ett resultat är definitivt: Underlaget för att fortsätta med marknadisering av offentliga verksamheter är nu borta.
Moderaterna har förlorat sitt mandat för att fortsätta driva marknadiseringens princip inom de stora offentliga systemen. Och de övriga borgerliga partierna uppfattar nog situationen.
Men samtidigt finns inget tydligt motprogram alls om hur skolan och vården ska utvecklas i stället, eller järnvägssystemet för den delen. Alla övriga partier som börjat byta fot har bara presenterat osäkra och vaga förslag.
Situationen som nu har uppstått innebär i alla fall ett stopp för att fortsätta i den riktning som ingen längre önskar. Och det kan vara en ganska bra möjlighet. Också för att nu besinna att frågan om marknadisering och fragmentering av det som håller ihop samhällsbygget inte är en särskilt oskyldig fråga. Utan förmodligen har bäring rakt på det mest obehagliga delarna av söndagens valresultat.
Mona Sahlin hade en bra kommentar på Arena Idés valanalys på måndagsmorgonen. Hon påminde om att det är en sak vad Sverigedemokraternas partiledning pratar om. Men ska vi förstå SD:s häpnadsväckande ökning, är det inte dem utan SD:s väljare vi måste förstå. Dessa är nog inte hundratusentals plötsligt övertygade rasister. Dessa väljare har förmodligen i första hand uttryckt något annat, menade Sahlin, som inget etablerat parti uttrycker eller ger ett tillfredsställande svar på. Jag tror hon har rätt.
Vi bör nu tydligt kunna se den större samhällsfrågan om fragmentering och upplevt sönderfall. Om föråldrade strukturer som tidigare aktivt ersattes med nya (”strukturomvandling” hette det på 1970-talet), men som nu lämnas åt sitt öde. Eller till och med utsätts för en aktiv utslagnings- och snedfördelningspolitik – det som marknadisering och privat nyttjanderätt till skattemedel i praktiken innebär. Den samtidiga avsaknaden av ett synligt samhällsbygge.
Det är ingen vild gissning att de etablerade partiernas passivitet och vilsenhet i denna större fråga har spelat SD i händerna. Det handlar inte primärt om åsikter, det handlar om vart man som medborgare och väljare vänder sig för att hämta känslan av det görs något och sker något som räknar in också mig.
Motivationen för att sätta igång på allvar med att bygga en ny politik borde således kunna stärkas rejält nu. Valresultatet har skiftningar – i Stockholmslandstinget sitter landets värsta marknadiserare kvar. Men Stockholms län är inte en ö. Frågorna om de offentliga systemens styrning är trendkänsliga och också beroende av aktuella regelverk.
De senaste årtiondenas privatiseringstrend har aldrig vilat på en stark opinion, snarast på en kombination av ideologi och intensivt lobbyarbete med inslag av korruption. Det handlar nu om att kunna erbjuda politikerna ett alternativ som sitter ihop bättre, och svarar begripligt på viktiga frågor om fördelning och vad vi vill med samhället.
En väg fram – om man vill skapa en så bred allians som möjligt, och det vill man – kan vara att lämna vissa språkbruk, som ”välfärd” och ”vinster”, och i stället tala om varje område konkret. Den allmänna skolan är ingen ”välfärdstjänst” (det är ju det språkbruket som kan få en att tro att den är en tjänst som kan styckas upp och utföras lite hur som helst!), den är en demokratisk nyckelinstitution i samhället. För att nu ta ett exempel. På det sättet kan man gå in för att laga de nu skadeskjutna institutionerna och systemen, och rentav få med sig både Vänsterpartiet och Folkpartiet. Och kanske också SD-väljare som inte hör hemma i det partiet.
Jesper Meijling
Jesper Meijling är arkitekt och ekonomiforskare. Författare till boken ”Marknad på villovägar”. Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, politik och ekonomi. Doktorand vid KTH i egna projektet ”Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.
Jespers gästblogg ”Marknad och politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga system och institutioner.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
