För nästan exakt ett år sedan lovade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) en satsning, och resurser, för att bekämpa våldet mot kvinnor i sitt jultal. Ett uppskattat löfte som dock snabbt väckte besvikelse. När Nyheter24 frågade hur satsningen skulle se ut kom svaret att kampen mot kvinnovåldet snarare ska ses som ”Fredriks viljeriktning” än som en riktig, faktisk, satsning från regeringens håll.
”Vi kommer att följa upp så att det inte visar sig att det bara var prat”, sa Carina Ohlsson, ordförande för Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund SKR då till Nyheter24.
”Vi får återkomma till det i budgetförhandlingarna”, sa statsministerns pressekreterare.
Och återkom gjorde man. Med uteblivna satsningar. Med sviket löfte till de kvinnojourer som kämpar för att rädda liv och hjälpa kvinnor att undkomma ett liv i permanent och akut rädsla.
Att många är besvikna är inte så konstigt. Kritiken mot att kvinnojourerna inte har bättre ekonomiska förutsättningar har kommit från många håll – och bör förstås riktas mot också tidigare socialdemokratiska regeringar.
Men att kritiken mot Fredrik Reinfeldts diskrepans mellan retorik och politik för utsatta kvinnor kommer från kontoret strax intill är kanske mer överraskande. Moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson skriver, åtta månader efter statsministerns tomma löften i jultalet:
”Medan hela den professionella och statligt uppbyggda rättsapparaten drar i gång när en våldsam man tas om hand av polisen är misshandlade kvinnor på flykt undan sina plågoandar hänvisade till ideella kvinnojourer med blygsamma ekonomiska resurser och utan tillräcklig kompetens inom vare sig juridiken eller psykologin. Den orättvisan slog ner som en blixt i mig när jag under juridikstudieåren själv jobbade ideellt som jourkvinna. Insikten om det djupt oanständiga med denna ordning har bara stärkts med åren, för att kulminera i sommar.”
Så vad blir resultatet egentligen? Ingenting? Jodå:
Ett år efter jultalet besöker alliansens partisekreterare den ideella organisationen Alla kvinnors hus. I samband med detta skriver partisekreterarna en debattartikel där man stolt berättar om sina satsningar för att hjälpa organisationen och andra som liknar den. Man slår sig för bröstet:
”Socialstyrelsen uppskattar att 75 000 kvinnor per år utsätts för någon form av partnervåld, antingen i en nuvarande relation eller av en före detta partner. För dessa kvinnor präglas livet av rädsla för grövre våld, att barnen ska fara illa eller rent av att de själva ska mista livet. Många viktiga verksamheter i samhället bygger på människors engagemang, och att människor ställer upp för varandra. Antingen med sin tid eller genom att ge en gåva till en verksamhet man tror på. För att uppmuntra detta engagemang har Alliansregeringen nu infört möjligheten att göra avdrag i deklarationen för gåvor på upp till 6 000 kronor per år. Med ett ökat givande stärker vi föreningar som arbetar för att göra samhället bättre.”, skriver de i debattartikeln.
Inga satsningar alltså – men avdrag för gåvor. Avdrag till vissa organisationer. Dock inte de som alliansen ger sken av att gynna: Skatteavdraget är till exempel inte giltigt för gåvor till Alla kvinnors hus eller andra kvinnojourer, visar Alliansfritt Sverige.
Det hela är, för att låna Maria Abrahamssons ord, djupt oanständigt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
