Det är häpnadsväckande att borgerliga ledarskribenter ohejdat fortsätter att spy ut rena lögner om SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser”. I dag är det Svd:s nya ledarskribent Maria Ludvigssons tur. Det bör redan här påpekas att Maria Ludvigsson fram tills i somras var anställd på kommunikationsavdelningen på Svenskt Näringsliv. Inga värderingar i det, bara så ni vet. I en bloggpost på ledarbloggen reagerar i alla fall Ludvigsson på Malin Ullgrens krönika i DN kultur (jag vet, det här är extremt navelpillande, men jag kan inte hjälpa det).
I sin krönika resonerar Malin Ullgren kring ett allt mer smalt och högerorienterat åsiktsklimat och spekulerar bland annat kring sambandet mellan Svenskt Näringslivs kraftiga reaktion och Anders Vredins munkavle på forskningschefen Laura Hartman.
Sambandet är visserligen inte bevisat, men de obesvarade frågorna hänger fortfarande som en mörk dimma över SNS.
Malin Ullgren dristar sig också till att sammanfatta rapporten med orden: ”Rapporten säger ungefär att vetenskapen än så länge inte ger något stöd för antagandet att effektiviteten och kvaliteten självklart ökar med privatägd vård och omsorg”
Det är detta citat som sätter eld i baken på Maria Ludvigsson på Svd. Hon skriver att kritiken mot slutsatsen i SNS-rapporten ”i den högsta grad” är berättigade och att slutsatsen snarare liknade ”partipolitik än vetenskap” och att den bör läsas som ”ett fristående debattinlägg”.
Bara det är häpnadsväckande.
Sen dristar sig även Maria Ludvigsson att i två punkter sammanfatta vad SNS-rapporten i själva verket kom fram till. Hon skriver: ”1. rapporten kom fram till att det inte finns tillräckligt underlag för att dra några slutsatser alls om konkurrensutsättningens effekter…”
Notera formuleringen att det inte går att ”dra några slutsatser alls”. Det stämmer inte. Den övergripande slutsatsen i rapporten var i själva verket att ”det råder en anmärkningsvärd brist på vetenskapligt baserad kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn.”
Notera glidningen. Att det råder en ”anmärkningsvärd brist” är ganska långt ifrån att man inte kan ”dra några slutsatser alls”.
Maria Ludvigsson fortsätter: ”… vilket 2. av Hartman tolkades som att konkurrensutsättning inte kan rekommenderas.”
Hur mycket jag än letar i ”Konkurrensens konsekvenser” kan jag inte hitta den passus där Laura Hartman skriver detta. Varför? Det finns ingen sådan formulering.
Den skarpaste kritiken formuleras i själva verket så här: ”Vi kan i dag konstatera att konkurrensutsättning och privata alternativ inte varit den mirakelmedicin som många hoppades. Därmed inte sagt att en fortsatt dominans av ett offentligt monopol i utförarledet skulle ha varit ett bättre alternativ. Välfärdsmarknader är speciella. De kräver genomtänkta regleringar, offentlig tillsyn och informerade kunder för att fungera. Vi tror att det i dagsläget finns brister på samtliga tre områden.”
Och i stycket därefter för Hartman ett resonemang kring hur marknaderna skulle kunna förbättras.
Maria Ludvigsson ljuger. Eller så är hon dåligt insatt. Eller så är det något annat. Det är dock svårt att bortse ifrån att hon nyligen var anställd på Svenskt Näringslivs kommunikationsavdelning. Samma organisation som satte igång drevet mot SNS-rapporten i allmänhet och Laura Hartman i synnerhet. Går hon, liksom Anders Vredin, någon annans ärenden?
Sambanden är inte bevisade, men de obesvarade frågorna hänger som en mörk dimma över både SNS och Svd:s ledarsida.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
