Läser om Ellen Key i Anneli Jordahls bok och förundras över framställandet av hennes person. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är en extremt igenkännande bok gällande relationer, samtidigt en bok om magkatarr och kvinnlig identitetskris på slutet av 1880-talet. Måhända också där en igenkänningsfaktor. Ellen Key står mot August "djefla karl" Strindberg och debatten handlar om manninor och moderlighet. Ja, hur långt har vi kommit på 130 år? Blir bara störtförtjust i den kamp som fördes då. För äktenskap baserade på kärlek etc. Vackert.
"En precis och mycket litterär skildring av två intellektuellas förälskelse", skriver Martina Lowden.
"En roman om Ellen Key som knappt snuddar vid denna märkliga kvinnas verksamhet som lärare, tänkare, författare och internationellt berömd föreläsare utan helt ägnas det privata, den olycksaliga kärleken", skriver Gun-Britt Sundström och suckar.
Vad får man mer? Väldigt mycket Goethe, som en malplacerad besatthet, men också en genomgång av den tidens litteratur. Benedictsson, Ibsen, CJ Almqvist, Brontë och vad de betydde för Key och i samtiden. Det skrivna ordet då visade på de modernaste strömningarna, den litteraturen påverkar fortfarande. Vilka är våra litterära motsvarigheter idag och drunknar dylika debattinlägg i dagens mediabrus och deckarbesatthet?
MN
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
