Osmakligt och obehagligt – absolut. Straffbart – knappast.

Totalt dog 20 personer i Frankrike för det fria ordets skull. Under en av de största fredliga manifestationerna i mannaminne hyllade sammanlagt 3,7 miljoner människor yttrandefriheten runtom i landet under parollen ”Jag är Charlie”.

Samtidigt, i samma land, arresteras människor nu för att ha uttryckt sitt stöd eller försvarat terrordåden.

I skrivande stund har sammanlagt över 54 personer gripits för ”försvar av terrorhandlingar”. De riskerar fängelsestraff på upp till sju år.

Missförstå mig inte nu. Jag är inte en av dem som vill rättfärdiga terror och våld som ett sätt att uttrycka sin åsikt. Men jag kan inte låta bli att påpeka den paradoxala i att det i Frankrike är helt okej med smädningar och hån i satiriska tidningar, men uttal av stöd för terrorism på sociala medier ger långa fängelsestraff.

Den ökände komikern Dieudonné M’bala M’bala skrev en uppdatering på sin Facebooksida där han uttryckte sitt stöd för terroristerna på ett inte så humoristiskt sätt. Han har tidigare dömts för antisemitiska uttalanden och verkar vara en synnerligen osympatisk person. Han har tidigare förnekat förintelsen och umgåtts offentligt med Jean-Marie Le Pen, grundare av extremhögerpartiet Front National.

Men han påstår sig utnyttja sin yttrandefrihet. Många menar dessutom att åtal mot Dieudonné gör honom till martyr och motverkar syftet med handlingen: Att tysta honom. Jag är benägen att hålla med. Gripandet ger honom bara mer utrymme.

Men vem Dieudonné är spelar i det här sammanhanget mindre roll. Det är de dubbla måttstockarna i hur Frankrike bedömer det fria ordet som stör mig.

Självklart finns det en gräns även för yttrandefrihet, men var? Gråzonen är bred. Hets mot folkgrupp och hot om våld är självklara exempel där yttrandefriheten inte kan åberopas. Men var går gränsen?

Det Dieudonné skrev i sin statusuppdatering var ”I kväll, för egen del, känner jag mig som Charlie Coulibaly”. Coulibaly var terroristen som tog gisslan och brutalt dödade flera personer i Paris på fredagen. Uppdateringen faller för mig in i gråzonen. Osmakligt och obehagligt – absolut. Straffbart – knappast.

Det kända citatet ”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det”, kommer från Evelyn Beatrice Halls bok ”Voltaires vänner” från 1906 och handlar om den franska filosofen med samma namn. Yttrandefriheten är långtgående. När den praktiseras enligt dubbla måttstockar riskerar den att ge fel grupper livsluft.