Dags för fredagsmys! Den här gången med en rapport direkt från Tunisien. Om demokrati och behovet av modiga journalister.
Alltsedan de blodiga attentaten 2015 har Tunisien haft svårt att få liv i sin turistnäring. Med 38 personer skjutna vid en semesteranläggning, och 22 dessförinnan på ett museum, lyckades islamistiska terrorister förstöra mycket för den unga demokratin där den arabiska våren en gång startade 2011. När jag, tillsammans med flera hundra journalister från hela världen, nu bjuds på middag strax intill just detta museum är symboliken förstås uppenbar.
Jag är här som delegat på IFJs, Internationella journalistfederationens, kongress, och det råder ingen tvekan om att den tunisiska polisen är mån om att inget ska hända oss. Säkerhetspådraget är uppseendeväckande, och kanske lite generande för oss representanter för den fria pressen. Men det är lätt att förstå deras omsorg, och utmaningarna som Tunisien står inför. Och att den numera 92-årige presidenten Beji Caid Essebsi inte bara av artighet säger att demokratin kräver en fri press när vi möter honom. Det tunisiska folket har sett vad upplysning kan innebära, men också vad reaktionära krafter kan göra för att bibehålla inskränkthet och rädsla. Fanny Härgestams bok Det här är vår tid från 2014 om Tunisiens resa mot demokrati är fortfarande en omistlig läsupplevelse för alla som är intresserade av folkstyre, och resan från hård diktatur till staplande demokrati.
Som brukligt vid dessa kongresser (detta är den 30:e sedan starten 1916) sker en marsch till minne av dödade kolleger. Och vi vandrar längs några kvarter i centrala Tunis, fram till det tunisiska journalistförbundets eget hus; idag klätt med ett budskap som påminner om att dödstalen kan räknas i tusental.
Det är vanligt med stora ord om vikten av det fria ordet. Men det är vetskapen om att så många journalister faktiskt mördats på grund av dessa ord som gör marschen nödvändig. I många länder råder i princip straffrihet för våld mot journalister. I nio fall av tio blir ingen straffad när en journalist har mördats. Att IFJ kräver en FN-konvention för att få stopp på straffriheten är inte konstigt.
Så här går nu hundratals av oss, en del hemmahörande i lugna miljöer, andra har betydligt svårare situationer. Några har suttit fängslade, flera har utsatts för våld. Nästan alla av oss har känt det hat som vi väcker hos antidemokratiska krafter. Och det är därför vi väljer journalistiken och demokratin alla dagar i veckan.
För en internationalist är det dessutom alltid givande att delta på kongresser som denna. Att se hur språkförbistringar och meningsskiljaktigheter lätt kan skapa konflikter, inte minst bland ett par hundra kreativa jag-starka journalister. Men också hur det går att ta sig vidare om bara viljan att nå samma mål finns där, det vill säga majoritetens beslut och minoritetens acceptans, tillsammans med en ständig vilja att återkomma med bättre argument för att om möjligt ändra läget. Med andra ord det vi kallar en levande demokrati.
På Dagens Arena älskar vi förstås demokratin, och vill gärna låta vår journalistik värna den på bästa sätt. Vi bygger trots allt vår redaktionella idé utifrån progressiva utgångspunkter. Och utifrån vårt oberoende. Här finns ingen partipolitisk inblandning överhuvudtaget. Däremot brottas vi ständigt med begränsade resurser när vi villl ge dig bästa möjliga journalistik, inte minst utifrån att vi saknar såväl presstöd som öronmärkta skattemedel. Vi är med andra ord fri press på riktigt, och därmed helt beroende av dig. Här kan du läsa mer om hur du kan stötta oss.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
