I går släppte FN:s atomenergiorgan IAEA den hittills hårdast formulerade rapporten om Irans påstådda kärnvapenambitioner. Rapporten har lett till starka reaktioner framför allt i Västeuropa, USA och (förstås) Israel, medan Iran (förstås) tillbakavisar rapporten som grundlös och politiskt motiverad.
Västvärlden kommer nu, genom att hänvisa till IAEA:s rapport, att trycka på för hårdare sanktioner mot Iran, samtidigt som Ryssland och Kina förmodligen kommer att motsätta sig sådana i FN:s säkerhetsråd. I åtminstone Israel, USA och Storbritannien höjs röster för att agera militärt mot Iran (mer om det senare). Men till att börja med – vad står det i IAEA:s rapport?
• Fram till 2003 hade Iran ett strukturerat kärnvapenprogram, men som därefter avslutades.
• IAEA:s rapport skriver dock att ”det finns … indikationer på att vissa verksamheter som är relevanta för utvecklingen av en kärnladdning fortsatte efter 2003, och att vissa kan fortfarande vara pågående.”
• Bland annat hävdas det att Iran ska ha tillverkat datamodeller vars syfte knappast kan vara något annat än avfyrningsanordningar för kärnstridsspetsar, och att landet har genomfört textexplosioner i en underjordisk metallkammare.
Alltså: inget (längre) fullskaligt kärnvapenprogram, men däremot en hel del aktiviteter som tyder på att Iran fortfarande är intresserade av att skaffa sig kärnvapenkapacitet.
IAEA hänvisar till källor ”från mer än tio länder”, även om det verkar som att åtminstone en betydande del av faktaunderlaget kommit från amerikanska och israeliska underrättelsekällor.
Som man kunde förvänta sig går åsikterna isär om rapportens betydelse. Joseph Cirincione, ordförande för Ploughshares Fund, säger till al-Jazeera att IAEA:s publikation egentligen ”inte innehåller något nytt”, utan att det mesta varit känt sedan tidigare, både inom IAEA och i underrättelsekretsar.
(Det som är intressant i det här fallet skulle alltså vara det faktum att IAEA nu går ut publikt och säger det man länge vetat, under sin nye chef Yukiya Amano. Värt att notera är att IAEA:s före detta chef, Mohamed ElBaradei, ganska nyligen i en intervju med journalistlegendaren Seymour Hersh verkade spela ned hotet från Iran: ”Jag tror inte att Iran är en tydlig och närvarande fara. Allt jag ser är hypen om det hot som Iran utgör.”)
Anonyma diplomatkällor menar å sin sida att detta är ”den mest graverande rapporten som någonsin publicerats av IAEA och slutsatsen som följer av den är entydig: Iran arbetar för att skaffa sig kärnvapen.”
Så – vad göra? Israel har åtminstone diskuterat militära insatser mot Iran, och nyligen genomförde landet ett test av raketsystem med kapacitet att nå Iran – vilket spätt på spekulationer om att Israel och eller USA förbereder en attack. Och enligt The Guardian (märkligt nog inte på dess egen hemsida) är den brittiska militären beredd att tillsammans med USA genomföra gemensamma militära attacker mot Iran.
Får man tro amerikanska förståsigpåare (se till exempel Jeffrey Goldberg i The Atlantic, och David Rothkopf i Foreign Policy) så är ett militärt svar från Obamaadministrationen inte helt osannolikt.
Andra, exempelvis Bruno Tertrais, en före detta rådgivare åt det franska försvarsdepartementet, är dock betydligt mer skeptisk till militär intervention. ”Enbart” flyganfall från Israels sida skulle inte göra mycket skada mot Irans kärnanläggningar. Och mer storskaliga militära scenarior (som att under eldunderstöd släppa ned amerikanska specialförband i fallskärm, eller inleda en fullskalig bombkampanj mot Iran) är enligt Tertrais orealistiska.
För att avsluta kan man återvända till Joseph Cirincione, som påpekar att eftersom Iran inte i dagsläget har något riktigt, strukturerat kärnvapenprogram (det finns det ingen – eller åtminstone mycket få – som påstår) borde det ännu finnas tid för diplomatiska lösningar.
Inget krig – förhoppningsvis – än på ett tag alltså.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
