Patriarkala strukturer botas inte med »kvinnozoner«

Kvinnor på asylboenden blir utsatta för sexuella trakasserier. Ingenstans får kvinnans kropp vara hennes egen. 

Kvinnor och flickor på asylboenden blir utsatta för trakasserier av männen de delar boende med. På de boenden som SVT och TV4:s Kalla fakta har besökt, vittnar kvinnor om blickar och en oro för att bli utsatt för sexuella inviter och trakasserier. På flera asylboenden har dessutom faktiska övergrepp och misshandel skett. Det är oacceptabelt och får helt enkelt inte ske. Händelserna på asylboendena har inte tagits på allvar av varken Migrationsverket eller polis enligt Kalla fakta. Det är ett övergrepp i sig.

Till TV4 säger Migrationsverkets operativa chef Mikael Ribbenvik att att myndigheten ska »skapa det utrymmet för kvinnan för skapa sin privata sfär och välja själv om man vill vistas i gemensamhetsutrymmen«, eller kort sagt kvinnozoner på asylboenden.

Den »svenska« synen på jämställdhet delas inte av män från Syrien, Iran och Afghanistan sägs det. Tyvärr är det många svenska män som heller har en »svensk« syn på jämställdhet. Att inte kunna lämna hemmet utan få blickar, så kallade »catcalls« eller till och med bli fysiskt antastade av okända män på tunnelbanan eller i baren är vardag för många kvinnor. Patriarkala normer och strukturer tar upp stor plats i samhället.

I trånga utrymmen där många ska samsas blir de manliga normerna så klart extra problematiska, särskilt om dessa strukturer varit starkare i länderna man flytt. Det accentueras dessutom när en majoritet av de boende är män – som grupp tenderar män att bete sig värre.

Manliga normer och strukturer måste tas på allvar var och hur de än tar sig i uttryck. Att de nyanlända kvinnorna Sabina, Reem och Manal får sin rörelsefrihet begränsad och inte ser sig som betrodda och lyssnade på av polis och Migrationsverk är ett stort misslyckande. Men det löser vi inte med särskilda kvinnozoner. Det finns en stor risk att dessa zoner till slut blir de enda utrymmena där kvinnor och flickor kan vistas, utöver sina rum.

Är det några som ska få begränsad rörelsefrihet är det männen som beter sig illa. Ge dem egna manszoner, låt dem äta mat vid andra tider och flytta på dem om de inte kan bete sig (vilket Migrationsverket faktiskt öppnar för). Och ge de asylsökande männen, liksom svenska män, utbildning i jämställdhet och hur de ska behandla sina medmänniskor med respekt.

Mansnormer är ett stort problem bland män oavsett ursprung. I vissa sammanhang frodas de mer. Men det är samma mönster oavsett var det sker – på ett asylboende eller på krogen – kvinnans kropp är inte hennes och ska underordnas mannen.