Välj en av tre: Lägre löneökning, höjd pensionsålder eller att lita på börsen. Kul liv.
Det pratas mycket om pensioner nu. Ofta brukar det låta ungefär såhär: “Vi måste arbeta längre om färre (de födda på 80-talet, på väg ut i arbetslivet) ska kunna försörja fler (de födda på 40-talet, på väg ut i pension)”. Det är ett lite för enkelt formulerat problem.
I och med att vi lever längre delar allt fler på den uppskjutna lön som finns tillgänglig under ett givet år. De så kallade delningstalen för de som går i pension vid 65 års ålder ökar rätt häftigt just nu. 2003 låg de på omkring 15,5, 15 år senare, 2018, kommer de vara en bra bit över 16,5. Enligt den LO-rapport om pensionen som presenterades i dag innebär det att minskning av pensionerna på ungefär 8 procent mellan 2003 och 2020.
Att höja pensionsåldern till 66 eller 67 år är inte en magisk lösning på problemet att den industriarbetare som just nu går i pension inte får hela den andel av sin tidigare lön – 62 procent – som det var tänkt. Höjd pensionaålder innebär ju inte att arbetsförmågan bland medborgarna plötsligt ökar med ett eller två år. De med förgymnasial utbildning lämnar i dag arbetslivet redan när de är 61,5 år gamla, de med gymnasial utbildning strax innan de fyller 63. LO-yrken är som bekant inte bra för kroppen i det långa loppet. (De enda som i snitt går i pension vid 65 års ålder är de med forskarutbildning.)
Vad finns det då för alternativ? Ett syfte med höjd pensionsålder är att få in mer pengar i systemet, vilket också är möjligt genom höjda pensionsavgifter. Nackdelen är att det innebär minskade utrymmen för löneökningar, samtidigt som arbetsgivarens produktionskrav stannar på samma nivå. Effekten på systemet får dessutom inte full kraft förrän om 45 år. Ett annat alternativ är att lita på att premiepensionen utvecklas gynnsamt, det vill säga att det går bra på börsen. 1995 räknade man med att avkastningen blir 3 procent högre över tid, jämfört med riskfria statsobligationer. Sedan 1995 har börsen svängt kraftigt, men någon 3 procents riskpremie har den inte gett oss någon gång under 2000-talet.
Alltså: Arbeta längre, arbeta med mindre löneökningar eller hoppas på börsen. Inte tre superalternativ ur ett löntagarperspektiv. Rådande ordning gör att höjd pensionsålder framstår som mest sannolikt, men då behövs en mer riktig problemformulering och en lösning bredare än flyttning av ett ålderssträck. Högre pensionsålder innebär att den undermåliga arbetsmiljö som i dag leder till att LO-grupperna lämnar arbetslivet tidigare förbättras. Om de kvinnor som i dag ofrivilligt arbetar deltid och tar ut en orimlig andel av föräldraledigheterna skulle slippa det skulle vi dessutom få ett pensionssystem som på riktigt omfattar alla löntagare.
Den borgerliga regeringen har en jämställdhetsminister som senast i fredags uttalade att hon absolut inte vill ha politiska rättigheter till heltidsjobb. Under den förra mandatperioden raserade man fundamenten i en fungerande arbetsmiljöpolitik. En politisk linje som kräver av alla att arbeta, men som inte ser till att det är möjligt i praktiken, är ovärdig etiketten “arbetslinjen”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
