Veckans avsnitt tar sig an den stundande avtalsrörelsen, som står inför stora utmaningar när lågkonjunktur nalkas, industrins rätt att sätta lönemärket ifrågasätts och parterna vid sidan av förväntas förhandla om omställning och uppluckrade turordningsregler. Med: Lars Calmfors och Anna Danielsson Öberg.
Gästerna i podden denna vecka, Lars Calmfors, professor i nationalekonomi och Anna Danielsson Öberg, författare och arbetsmarknadsjournalist, diskuterar bland annat vad som krävs för att parterna ska vilja sätta sig vid förhandlingsbordet och komma fram till ett alternativ till den statliga utredning vars direktiv är att göra det lättare och billigare att säga upp, luckra upp turordningsreglerna och säkra arbetsgivarnas ansvar för omställning och kompetensutveckling. Utredningen ska redovisa sitt förslag senast sista maj 2020.
Anna Danielsson Öberg menar att upplägget är mer riggat för arbetsgivarna, som därmed kan ha mindre intresse av att förhandla. Osäkerheten om Arbetsförmedlingens framtid kan också stöka till det, menar hon. Lars Calmfors tror å andra sidan att just osäkerheten kan öka känslan av parterna att de måste hitta lösningarna själva, och därför sätta sig vi förhandlingsbordet.
Lars Calmfors säger att en eventuell lågkonjunktur kan försvåra i avtalsförhandlingarna.
– Det är en komplikation att löneökningarna har varit för låga några år och därför finns det nog ett tryck från fackligt håll att man vill ha betydligt högre löneökningar. Problemet är att man borde ha haft de där högre löneökningarna tidigare, då hade de gjort stor nytta i en bristsituation. Nu kommer man förmodligen få dem lite feltajmat i en nedåtgående konjunktur, säger han.
Han anser att löneökningar på kring 2,5 procent årligen inte är förenligt med ett inflationsmål på två procent.
Lars Calmfors, som själv är en av de hårdaste kritikerna av industrimärket, anser att bristyrken i offentlig sektor måste få dra löneökningarna uppåt, och att det är önskvärt om personal flyttas från industrin till yrken inom välfärden. Men motståndet att frångå industrins lönesättande roll är stort.
– Det finns en föreställning om att exportinkomster är finare än andra inkomster. Det är en blandning av olika faktorer som gör att tänkandet där är låst på många håll som jag tror är jättefarligt, säger Lars Calmfors.
Anna Danielsson Öberg ifrågasätter däremot hur det ska avgöras vilka yrken som är bristyrken en viss avtalsrörelse, och som därför motiverar extra höga löneökningar. Hon tror att försöken från LO-förbunden inom 6F att introducera en ny lönebildningsmodell som alternativ till industrins märke kommer att sättas på prov redan i höst.
– LO har ju mål om att löner mellan tjänstemän och arbetare ska minska och att LO-kvinnor ska uppnå en viss nivå, och ska det uppnås måste man hitta en modell som ger högre löneökningar till de som får minst. Det här är en fråga man är djupt oense om, både inom LO och mellan parterna och mellan fack. Det vi sannolikt får ett kvitto på redan i höst, är 6F:s förslag. Sist kom man till sist överens om att alla med månadslöner under 24 000 kronor skulle få extra lönepåslag; nu höjer 6F ribban rejält och kräver att gränsen höjs till 28 000, säger Anna Danielsson Öberg.
– Lo kommer få det jättebesvärligt redan nu i höst. LO-samordningen har redan spruckit två gånger. Spricker det en tredje gång kan vi vara i ett läge där något nytt uppstår, forsätter hon.
Lars Calmfors är optimistisk vad gäller kvinnolönerna, som han tror att marknadskrafterna kommer att dra uppåt. Men han tror däremot inte att det är rätt väg att gå att försöka minska lönegapet mellan arbetare och tjänstemän.
– Jag tror att försöker man trycka ihop lönefördelningen kraftigt går man mot marknadskrafterna, så det riskerar att förvärra sysselsättningen för de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden.
Anna Danielsson Öberg konstaterar att frågan om sänkta ingångslöner är en ideologisk fråga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
