Allt fler talar om en förestående finanskris. Podden med gästen Andreas Cervenka reder ut vilken roll bankerna spelar i dagens ekonomi, hur de blev så stora, varför staten accepterar det och hur rädda vi bör vara.
Podden inleds med teveserien Billions och den nya filmen The big short och myten att ingen kunde förutse finanskrisen 2008.
Sandro Scocco, Arena Idés chefsekonom, kommenterar utspelen från Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Finanspolitiska rådet om speciella löner för nyanlända och menar att de förmodligen är olagliga. Det är anmärkningsvärt med en rapport som läggs fram av en myndighet, där ingen kollat om förslaget är lagligt.
Kina har tiofaldigat banksystemet på tio år. Alla lånen kanske inte är så lyckade. Kanske är tjugo procent av lånen dåliga lån. Det är samma sak som i Europa, fast här har vi kommit längre. Nästan en femtedel av alla lån är problemlån i Italien, menar Andreas Cervenka, journalist, SvD Näringsliv.
Den svenska bankmarknaden är sårbar i och med sin storlek, beroende av andra svenska banker och av utlandet, menar Andreas Cervenka. När Anders Borg nyligen hävdade att statens insatser efter finanskrisen inte endast räddade Swedbank utan även SEB blev det rabalder och sura miner från vd Annika Falkengren, menar Sandro Scocco.
Att man tillåtit bankerna att låna ut så pass mycket som man gör har drivit upp bopriserna, menar Andreas Cervenka och Sandro Scocco.
Underliggande för bankernas tillväxt är att efterfrågan minskat när människors löner minskat. För att hålla uppe efterfrågan har de rikaste lånat ut till de fattigare för att de ska konsumera och elda bostadsbubblor. Investeringar i företag har varit mindre lönsamma på grund av den låga efterfrågan, menar Sandro Scocco.
Bankerna lånar ut paraplyer när det är sol och tar tillbaka dem när det blir regn, menar Andreas Cervenka med ett citat som det finns många som kan göra anspråk på.
Risktagande och storlek har gynnats på bankmarknaden. Så bankerna har agerat rationellt. Detta är den svåra nöten att knäcka när man ska reglera bankerna, enligt Andreas Cervenka.
Ja, banktjänstemän har inte horn i huvudet, det är statens ansvar att se till att incitamenten blir rätt, menar Sandro Scocco.
Kreditregleringen som avskaffades 1985 byggde på en insikt om vad som drev fram finanskrisen 1929. Liksom guldmyntfot och Bretton Woods byggde på att man ville motverka att länder sänkte sina växelkurser för att tävla med varandra. Någon gång längs vägen glömde man bort de här insikterna . Om vi släpper lös det här gänget igen kan vi få effektivare fördelning av resurserna och staten kan få lägre räntor på statskulden, resonerade man. Och så fick vi finanskrisen. Och vi lärde oss inget av det utan vi är tillbaka på ruta 2007, menar Sandro Scocco.
1930-talets Chicagoplan om att bankerna inte ska kunna skapa obegränsat med pengar talas det åter om nu, vilket sågs som orealistiskt för tio år sedan. Baselkraven är myrsteg i jämförelse, menar Andreas Cervenka. Det är en form av maffiaförhållande: staten ger beskydd och så får man tillbaka i form av tillväxt och lägre statsskuldränta. Det här är väldigt svårt att bryta.
Det enklaste sättet att öka stabiliteten är att bankerna bygger upp mycket större buffertar, De borde stoppa aktieutdelningen i tio år, menar Andreas Cervenka.
EU:s nya förslag för att reglera upp krisbanker där staten ska ta deras dåliga lån och hämta in tillgångar hos hushåll som lånat ut tillgångar till banken, är helt orealistiskt. Hade vi gjort så under 1990-talskrisen hade Sverige gått i total kataklysm och vi hade straffat ut hela den svenska ekonomin, säger Sandro Scocco.
Vi har accepterat marknadstänket att alla stora banker går i konkurs med jämna mellanrum, att det är naturligt. Men kostnaderna för detta är monumentala. Man måste strukturera bankerna så att man minimerar risken för bankkrascher.
Vi kan inte ha de här krascherna. Man återhämtar sig aldrig. Och man får fascism i spåren, menar Andreas Cervenka.
Ibland får man höra att man är en domedagsprofet men det är fel diskussion. Jag har två barn och jag sätter fast dem i barnstol trots att risken att krascha är väldigt låg. Sannolikheten att Sverige får en finanskris är betydligt högre än att man krockar med bilen. Så varför ska vi ta den typen av galna risker som kan sluta med en finanskris, frågar sig Andreas Cervenka.
Om man är nervös för att vi har ett parti med rötter i fascismen som har nästan tjugo procent, och vi har en obehaglig glidning i språket och hur vi generaliserar – om man är nervös över det nu när vi har fyraprocentig tillväxt, och många känner sig rika, föreställ er hur det blir då efter en riktig kris. Det kan bli väldigt väldigt obehagligt, menar Andreas Cervenka.
Prenumerera på podden via:
RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast
Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé
Twitter: Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
