”Många svenskar är nöjda med offentlig verksamhet” basuneras ut med en jätterubrik på DN-debatt. Det är en sanning med modifikation. I själva verket har allmänhetens förtroende för de flesta av statens institutioner varit konstant sedan 1980-talet. När det gäller försvaret, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har dock trenden varit tydligt negativ de senaste åren. Det framgår om man läser rapportunderlaget till debattartikeln som tagits fram av Statskontoret i samarbete med SOM-institutet.
Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har lägst förtroende bland svenskarna. 40 respektive 45 procent tycker att de sköter sitt jobb dåligt, mot endast 13 respektive 21 procent som tycker att de gör ett bra jobb.
Det är allvarliga siffror. Men vad drar då civilminister Stefan Attefall (KD) för slutsatser? Jo: ”Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är två myndigheter som av olika anledningar har debatterats flitigt i medierna under de senaste åren, något som sannolikt avspeglas i allmänhetens förtroende.”
Det låga förtroendet handlar alltså om dålig publicitet. Det är så man tar sig för pannan! Snacka om att skjuta budbäraren. Myndigheter är visserligen självständiga, men de är utförare av regeringens politik. Och ska man räkna upp två myndigheter som i särklass fått utföra störst del av regeringens politik så är det de två nyss nämnda (sänkta ersättningar, tuffare regler, fiktiva arbetsprövningar, slaktade arbetsmarknadsutbildningar, utförsäkringar, jobbcoacher, fas 3 – listan kan göras lång). Det är ingen vild gissning att svaren i undersökningen snarare speglar ett utbrett missnöje med regeringens politik, än ett missnöje med själva myndighetsutövningen.
Men regeringens skjuter sin vana trogen över ansvaret på utföraren (se på asylpolitiken till exempel) och förvandlar kritiken till en fråga om dålig publicitet. Att det skulle vara något fel på själva politiken verkar vara en helt främmande tanke.
Regeringen verkar tolka all negativ kritik som pr-problem snarare än politiska problem. Det framgår inte minst av Dagens Nyheters senaste avslöjande om regeringens pr-kampanjer för 119 miljoner skattekronor. Det kan absolut inte vara något fel på de politiska prioriteringarna i budgeten, den måste bara förklaras på rätt sätt, verkar regeringen tänka.
Författaren Ernest Hemingways sätt att skriva har i litteraturkretsar gett upphov till begreppet ”isbergstekniken”, eller ”teorin om utelämnandet”. Det handlar egentligen om att till fullo utnyttja berättelsens själva väsen. Det är inte orden som är viktiga. De ska bara utgöra den lilla synliga toppen av isberget. Den stora berättelsen tar i stället form i det som författaren utelämnar, men som läsaren ändå upplever.
De nya Moderaterna är kanske det parti i svensk politik som på senare år till fullo förstått att utnyttja isbergstekniken, och därmed berättelsens makt. När berättelsen väl har satt sig räcker det med att till exempel säga ”det ska löna sig att arbeta” för att tittaren/läsaren/väljaren själv ska förstå det nödvändiga i att sänka skatter för höginkomsttagare och göra det tuffare för sjuka och arbetslösa.
Det finns dock en uppenbar risk med isbergstekniken: att publiken inte fyller i berättelsen som författaren/politikern önskar. Då blir signalorden genast platta och tömda på all kraft. I takt med att verkligheten – i form av till exempel utförsäkringar, barnfattigdom och fas 3 – nu på allvar har trängt in i regeringens berättelse om ”arbetslinjen” och ”stabila statsfinanser” har den börjat eka allt mer tom. Det är kanske i det ljuset man ska se de hemliga pr-satsningarna. Som en spegling av regeringens oro kring en berättelse som börjar tappa luft. Och att regeringen, liksom Stefan Attefall på DN-debatt, tolkar detta problem som kommunikativt snarare än politiskt.
I förtroendeundersökningen som presenteras på DN-debatt hamnar Skatteverket i toppen, medan Försäkringskassan som sagt stöter i botten. Men anledning av det ställer sig civilminister Stefan Attefall (KD) en intressant fråga: ”Hur kommer det sig att människor är mer nöjda med den myndighet som har till uppgift att kräva in pengar än den myndighet som har till uppgift att ge dem hjälp och stöd?”
Ja du, Stefan. Jag ska försöka mig på ett svar. Du kan börja med att bläddra till sidan 12 i samma tidning och läsa artikeln under rubriken ”Bidragssökande kollas på Facebook” (endast TT-referat på nätet), så får du en liten fingervisning om vad er politik har handlat om de senaste åren. Efter det kan du gärna läsa vårt avslöjande reportage om det påstått utbredda bidragsfuskande som ni formade er politik utefter. Jag kan avslöja vår slutsats redan i förväg: Sjukfusket utgjorde 0,04 procent av Försäkringskassans sammanlagda utbetalningar (cirka 193 miljoner kronor). Samtidigt fuskas nästan var tionde skattekrona bort (cirka 132 miljarder kronor årligen).
Ändå var det bidragstagarna som framställdes som parasiter. Därför byggde ni upp en kontrollenhet som jagar sjuka med blåslampa, samtidigt som ni drog ner på anslagen till Skatteverket. Dessutom stramades regelverket upp så att endast de som ligger för döden (i många fall inte ens de) räknas som sjuka. Men vad vet jag, det kanske bara är ett pr-problem?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
