Jag lyssnar på Peter Mandelsons memoarer ”The Third Man” just nu. Som ljudbok alltså, via Audible, ett format som kan rekommenderas.
Titeln anspelar på att Mandelson var just den tredje mannen i projektet ”New Labour”, bakom TB/GB (Tony Blair och Gordon Brown). Samt att det alltid låg en viss mystik kring Mandelson; titeln är anspelning på Graham Greenes bok och film som utspelar sig i Wien efter andra världskriget (vilket Mandelson, som läser boken själv på underbar engelska, nöjt noterar).
Fast när du lyssnar kan du inte bläddra bland de där roliga färgbilderna i mitten av en memoarbok. Så i går kväll tittade jag i min pocketutgåva av ”The Third Man”. Jag fastande vid den sista bilden. Den återkom i mitt huvud när jag i dag fick ett mejl av självaste Per Schlingmann, som berättade att han avgår som propagandaminister för ”nya” Moderaterna.
Bilden är tagen den sista dagen på Downing Street, innan valet och regeringsmakten förlorades 2010. Vi bevittnar det kvarvarande järngänget: Ed Balls, Alastair Campbell, Douglas Alexander – samt Gordon Brown och Peter Mandelson. En imponerande kontinuitet, ända tills den sista regeringsdagen.
Jämförelsen med ”nya” Moderaterna blir oundviklig. Jämfört med deras ursprungliga järngäng är nu tre nyckelpersoner borta: Sven Otto Littorin, Ulrica Schenström och Per Schlingmann. Kvar är, naturligtvis, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
Problemet för Moderaterna är uppenbart.
För det första framstår firma Reinfeldt och Borg allt oftare som en svensk version av den buttra skotten Gordon Brown. Det var länge sedan Reinfeldt utstrålade någon glädje för sitt ämbete, à la mästaren som hade avgått när bilden ovan togs: Tony Blair. Och Borg själv får allt större problem när hans ekonomiska teoribygge möter verkligheten, vilket vi uppmärksammar på Dagens Arenas ledarsida i dag.
För det andra verkar Moderaterna ha problem med generationsväxlingen. Tydligen är valstrategin redan spikad av Schlingmann, som nu kan dra vidare eftersom den ska genomföras av den nye partisekreteraren Kent Persson. Men som vi alla är det ännu långt till 2014. Valkartan måste uppdateras mot verkligheten ett par gånger, och Persson har hittills inte gett något intryck alls – alls! – av att besitta Schlingmanns djupa kunskaper om strategi och kommunikation.
Alltså: Bakom den trötta firman Reinfeldt och Borg ekar det väldigt tomt. Där hade nog en Schlingmann behövts, när en kampanj för en tredje och unik valseger ska planeras och genomföras.
Fast osvuret är bäst. Att underskatta de ”nya” Moderaterna har straffat sig hittills. Och Peter Mandelson är ett exempel på en spinndoktor i skuggorna som ständigt hade en förmåga att återkomma.
Fotnot: Undertecknad skrev nyligen en längre essä (på engelska) om projektet de ”nya” Moderaterna för den progressiva brittiska tankesmedjan Policy Network, och du hittar essän här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
