FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling konstaterar att bostadsrätten är allvarligt skadeskjuten. Och att detta nu faktiskt har enat riksdagen.
Bostadsrätten är inte unik för Sverige, men till stora delar okänd i de flesta delar av världen. Det vet alla som har försök förklara hur upplåtelseformen fungerar för en icke-svensk. Kombinationen gemensamt ägande och individuell nyttjanderätt i en demokratisk förening är på många sätt en av de finaste konstruktioner som vårt land skapade under 1900-talet, i alla fall om du frågar mig. Dessutom länge förenad med en ambition att inte se bostaden som en handelsvara, genom att försäljningspriset var reglerat. Du fick bara tillbaka det du själv betalat, plus inflation. Ett spekulationsfritt boende med andra ord.
I takt med bostadsbristen under 60-talet visade det sig dock att en svart marknad på bostadsrätter uppstått, och bostadsrättspriserna släpptes därför till slut fria. Vad detta fick för effekt på prissättningen vet alla som sedan dess gett sig in på denna marknad. Höga värden i bristområden, närmast obefintligt värde i avfolkningsbygd. Men att bostadsrätten, med sin grund i en lagstiftning från 1930, skulle kunna utsättas för helt andra marknadskrafter kunde få förutse. Är det någon gång samtliga ansvariga aktörer gemensamt skulle kunna säga “vi såg det inte komma” så är det när attackerna på bostadsrättens alltför låga skyddsvallar kommer på tal.
Det visar de senaste årens händelser där alltfler föreningar på olika sätt kapats av enskilda intressen, där nyttan för de boende sedan länge ersatts av girighet, och där i vissa fall kriminella drivkrafter tagit över.
Alla de möjligheter som finns att missbruka bostadsrättens grundtanke för egen vinning åskådliggörs effektivt i turerna kring den så kallade Kinesiska muren i Malmö. Sydsvenskans granskning är hisnande läsning på många sätt. Hur lägenheter i förfall kan fortsätta att säljas, hur enskilda individer kan ta kontrollen över en bostadsrättsförening, hur mäklare kan tillåtas förmedla dessa affärer utan att ge köparen fullständig information, hur de boende fastnar i ett pyramidspelsliknande helvete. Listan på hårresande detaljer kan nästan göras hur lång som helst.
Det som gör mig mest upprörd är nog ändå hur lättvindigt demokratin har kunnat rundas i dessa sammanhang. Bostadsrättens styrka (och svaghet, enligt vissa) har varit dess demokratiska grund. Varje medlem har en röst och tillsammans kan en påverka tillsammans med sina grannar. Men i det här fallet lyckades en privat aktör skapa stadgar som gav ständig kontroll över 76 procent av rösterna. Att detta ens var möjligt visar att tiden inte bara hunnit ikapp bostadsrättslagen, utan även långt förbi.
En enig riksdag uppmanade i förrgår regeringen att snarast presentera lösningar som motverkar det uppkomna läget och stärker konsumentskyddet. Det var inte en dag för tidigt, och förhoppningsvis kan regeringen nu leverera snabbt så att bostadsrätten åter kan vara något vi ska vara stolta över.
Riksdagsbeslutet hade knappast blivit av utan Sydsvenskans envetna grävande kring turerna i Kinesiska muren och händelserna i brf Ida strax intill. Jag är därför extra glad över att vara en del av den jury som i onsdags gav reportrarna Dan Ivarsson och Erika Oldberg Olle Bengtzon-priset för bästa bostadsjournalistik 2019.
Att priset dessutom delades ut samtidigt som riksdagen fattade sitt beslut var en tillfällighet, men ändå lite symboliskt. Utan journalistiken hade politiken aldrig reagerat.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
PS. Passa på att läsa reportagen i länken ovan, Sydsvenskan har låst upp dem för en kortare period. Men som du vet, bra journalistik kräver resurser. Därför är vi tacksamma att så många stöttar Dagens Arena, men vi kan bli ännu fler. Så här kan du bli vår supporter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
