FREDAGSMYS | Höstterminen är igång och tiden för föräldramöten är här. Frågor om andel visad hud och ett slopat duschtvång skakar om chefredaktör Nordling.
Skolstart innebär föräldramöte, och som sjubarnsfar har jag suttit på ett antal sådana. Efter 25 år av sammankomster inom förskola och skola kan jag skriva boken så att säga. Eller åtminstone upprätta en checklista.
Höstens första föräldramöte hölls häromdagen och berörde sjätte klass. Mötet inleddes med att rektorn förvarnade om att det skulle visas bilder, om tekniken fungerade. Check. Tekniken visade sig inte fungera. Check. Ingen ansvarig hade tillsett att tekniken prövades fem minuter innan mötet. Check. Rektorn höll ett anförande utifrån bilder ingen kunde se. Check. Rektorn lämnade lokalen då lärarlaget tog över mötet. Check.
Missförstå mig rätt här, jag är en vän av föräldramöten. De tjänar ett viktigt syfte i relationen mellan hem och skola. Men om fler skolledare tog sitt eget framträdande på större allvar skulle den egna verksamheten antagligen framstå som så professionell den i grunden är.
Några välkomna nymodigheter på föräldramötesfronten har förstås dykt upp under åren, det ska jag inte sticka under stolen med. Som det här att möten numera allt oftare hålls mellan kl 8-9 på morgonen. Supereffektivt. Inga kvällssittningar med långa utläggningar om ditten och datten. Alla vill/måste till jobbet. Den förälder som väcker frågor av komplex karaktär har automatiskt 40 ovänner resten av skoltiden.
Efter rektorns inledning höll ett väl förberett lärarlag en mycket effektiv genomgång av allt det där som vi föräldrar förväntas veta. Även här kunde jag snabbt bocka av checklistan. Sjukanmälan (varje dag), ledighetsansökan (glöm det) betygskriterier (svårt, men det finns en film). Men så dök två små överraskningar upp. Båda mindblowing, men på var sitt sätt.
Angående hygien (obligatorisk mötespunkt i sexan, oftast med idrottslärare som föredragande) lyftes sedvanlig information om vikten av att hålla sig ren och fräsch, samt att dusch är obligatorisk efter fysisk övning. ”Men vi är inte stenhårda på det” avslutade läraren. Gruppen morgonstressade föräldrar tog måhända inte in denna nyansering, men för denne erfarne mötesdeltagare var detta en revolution. Plötsligt är decenniers kadaverdisciplin om tvagning efter gymnastik, och det outtalade folkhälsoprojekt som motiverat alla år av omklädningsrumsproblematik, i uppluckring. Och jag tänkte stilla: oj.
Det är klart att hygienen är viktig, speciellt för elever på väg in puberteten. Jag fattar det. Men det kändes som om den sista bastionen av auktoritär likgiltighet nu fallit. Visst, lärare har länge sett mellan fingrarna och förstått att det kan finnas anledningar till att hygienen inte alltid går först. Men sällan uttryckt på detta sätt. Vi är inte stenhårda på det. På ett föräldramöte. Spännande, tänkte jag.
Men knappt hann jag tänka det förrän nästa bomb smällde av. Under den obligatoriska klädpunkten (kläder efter väder, ordentliga skor vid fysisk aktivitet, etc) uppmanades vi att diskutera med våra barn hur mycket hud de bör visa. Visst, jag har hört alla tänkbara vägar att lyfta den självklara frågan om vad grupptryck, självkänsla och signalvärden gör med oss och våra barn. Men aldrig uttryckt i lämplig andel hud. Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid, för att citera Mikael Wiehe.
Så när auktoritära hygienmantran inom skolan tycks vika hädan till förmån för en mer empatisk syn, så pimpas istället danandet av nya medborgare med en återuppväckt moralpolitisk underton. Som vore det en balansens naturlag.
Hos deltagarna på föräldramötet gick emellertid inte att utläsa någon reaktion på denna förskjutning. Ingen sa något, utan vi reste oss alla snabbt för att gå till jobbet. Vad som hade hänt om det varit ett kvällsmöte vågar jag inte tänka på.
Och ja, jag lever i en skyddad medelklasstillvaro och vet att det också finns skolor som uppskattar om någon kommer till föräldramöten överhuvudtaget. Det är sådana skillnader som Dagens Arena vill skildra. Bland annat. Faktum är att det är så mycket vi vill göra, men inte alltid mäktar med på grund av begränsade resurser. Och samtidigt tycker jag att vi vecka efter vecka lyckas ge vår publik ett innehåll med substans. Men glöm inte: som helt oberoende redaktion är vi direkt beroende av våra supportrar. Utan er kan vi inte fortsätta.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
PS Om du vill stötta oss finns det mer info här. Och ja, vi tar swish.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
