Mehmet Kaplans (MP) avgång var nödvändig för att upprätthålla förtroende för regeringen. Det är märkligt att språkrören inte verkar se det.
Det var ingen bomb som slog ner när Stefan Löfven meddelade att Mehmet Kaplan (MP) lämnar regeringen. De senaste dagarnas avslöjanden om Kaplans, om än oplanerade, samröre med den turkiska fascistorganisationen Grå Vargarnas Sverigeledare, hans uttalande 2009 där han liknade Israels behandling av palestinier med nazisternas behandling av judar samt hans kontakter med en av regeringen Erdoğans omöjliggjorde ett fortsatt arbete som minister. En bild som delades av Stefan Löfven. Förtroendet var förbrukat.
En minister måste veta i vilka sammanhang hen ska röra sig i och hur eventuella misstag ska bemötas. Åtminstone måste ens stab ha de kunskaperna. Att råka hamna på samma middag som en uttalad fascist kan hända, men bör inte ske för en minister. För det fall att så händer, ska krishanteringen ske väsentligt mycket bättre än i Mehmet Kaplans fall.
Här har det brustit för Kaplan – antingen i eget omdöme eller bland dem han valt till sin stab. Det får han nu ta konsekvenserna för.
Det anmärkningsvärda är det uttalande som Miljöpartiets språkrör har gjort. Medan Löfven deklarerat att han delar Mehmet Kaplans bedömning att han bör avgå, är språkrören mer intresserade av att bedyra vilken fin människa Mehmet Kaplan är. Mehmet Kaplan är troligen den människa som språkrören beskriver. Men han är också en minister som har visat att han inte är uppgiften mogen.
Mehmet Kaplans avgång var nödvändig för att upprätthålla förtroendet för regeringen, oavsett om det var hans eget beslut eller om det skedde efter påtryckningar från Löfven. Det är märkligt att Gustav Fridolin och Åsa Romson inte verkar ha sett det också.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
