Partierna formerly known as alliansen lägger var sin budget. Det är dags att dödförklara det elva år långa samarbetet.
De fyra borgerliga partierna kommer att lägga var sin budget – både i vår och i höst. Därmed är en era i svensk politik över. Det elva år långa äktenskapet mellan partierna formerly known as alliansen är över.
För de borgerliga partierna är det helt nödvändigt att gå skilda vägar. Åtta år av regeringsinnehav har tagit ut sin rätt. Inte minst i valrörelsen märktes det att det var en konstellation tömd på politiska idéer som gick till val.
Nu måste en politikutveckling ta vid. Vad den består av är till stora delar ännu oklart.
Moderaterna är på defensiven och saknar riktning för framtiden. De har inte råd att satsa på klassiska konservativa hjärtefrågor som försvaret och polisen – om de inte samtidigt frångår krona-för-krona-principen. Men det är heller inte sannolikt att de vågar ta striden om arbetsrätten eller tar ut svängarna i migrationspolitiken.
Pressen på Ebba Busch Thor som ny partiledare i KD kommer vara stor att flytta partiet högerut. Av allt att döma kommer jakten på väljare som ska rädda partiet ta Kristdemokraterna långt bortom det tidigare samarbetets möjliga gränser.
KD har dessutom redan hamnat på kollisionskurs med Centern i migrationspolitiken och Folkpartiet på jämställdhetsområdet. Och som vi vet, att jämka ihop sig kostar i form av väljare som tröttnar på likriktningen.
Ingen borgerlig företrädare skulle hålla med om att de är inne i en skilsmässa. Men – det som brukar börja med en paus slutar nästan alltid i separation.
Partierna försöker både under presskonferensen och i debattartikeln på DN Debatt ge sken av att man har en gemensam färdriktning framåt. Det heter att man redan nu ska göra gemensamma studiebesök, seminarium och tillsätta ett äntringskansli.
Och så brukar det ju låta när du gör slut. Vi ska fortsätta ses – för barnens skull ska vi hitta på aktiviteter ihop. Åka till Skansen och så. Efter några månader är fasaden inte lika polerad.
Verkligheten är sällan enkel att kontrollera. Det går inte på förhand att bestämma vad den fas av idéutveckling som partierna går in i kommer att landa i. Partiernas medlemmar kommer dessutom att njuta av de kommande månadernas ideologiska frihet. Och trots att KD är det parti som mest av alla värnar äktenskapet som sådant – kan det bli de som i slutändan har svårast att återgå till dess bojor.
Att fyra år heller inte alltid är tillräckligt för att hitta fram till en ny idé som bär i en valrörelse visar inte minst exemplet Socialdemokraterna och vad som skedde efter valförlusten 2006.
Alliansen är död. Det är dags att vi börjar se de borgerliga partierna för vad de är – fyra partier med olika inriktning och politik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
