Bodil Ceballos, Tina Ehn, Gunvor G Ericson, Akko Karlsson, Annika Lillemets, Torbjörn Grannholm, Joakim Pihlstrand-Trulp, Åsa Romson, Mikaela Valtersson, Gustav Fridolin. Smaka på den listan. Tio personer som alla öppet kandiderar till språkrör för Miljöpartiet. Tio personer som åker runt bland medlemmarna, diskuterar politik, hjärtefrågor, framtidsfrågor. Tio personer som vill.
Skillnaden mellan Socialdemokraternas stora våndor i partiledarvalet är slående. Nästan skrattretande. Den märkliga hierarkiska tysthetskultur som präglat S partiledarval har tyvärr visat upp de sämsta sidorna av det gamla arbetarpartiet. En närmare illustration av den bedövande jantelagen får man leta efter.
Den märkliga processen kan inte beskrivas annat än som ett totalt haveri – vilket jag undersöker och analyserar i dagens reportage.
Nej, Socialdemokraterna måste lära av Miljöpartiet. Förhoppningsvis kommer ämnet upp på helgens extrakongress, förhoppningsvis har medlemmarna fått nog. Frågan är bara om den nya ledningen har mod nog att ge mandat till en ordentlig organisationsförändring. Hittills är den saken högst oklar.
Socialdemokraterna måste vädra ut sina unkna rum, ta medlemmarna på allvar, ta demokratin på allvar och börja praktisera sina egna värderingar. Gör man inte det så tror jag tyvärr att framtiden ser mörk ut.
En socialdemokratisk partiledare sitter i snitt lite drygt 14 år. Det minsta man kan begära är således minst tio villiga partiledarkandidater inför kongressen 2025.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
