Bloggen

Det är obehagligt att se. Men det är viktigt att inte blunda. Den syriska regimen låter just nu tungt artilleri regna över staden Homs, landets tredje mest folkrika stad. Någon väldigt modig man filmar och allting sänds live via Bambuser. Se här.

Det är vanmakt, sorg och frustration som växer till en allt större klump i magen. Tänk er om den svenska militären lät granater regna över Malmö, Sveriges tredje största stad. Samtidigt är det internationella samfundet fullständigt handlingsförlamat.

Mannen som filmar upprepar tid och plats. ”Vi är i Homs”, säger han på arabiska.

Men vem hörsammar honom?

Jag säger som författaren Gabriel Garcia Marquez: Om det internationella samfundet inte kan stoppa denna fasansfulla “krönika om de många förebådande dödsfallen”. Vad har vi då för nytta av det internationella samfundet?”

I en intervju i P4 Örebro ångrar Moderaternas partisekreterare Kent Persson sitt kritiserade uttalande om att Moderaterna aldrig använt begreppet ”massarbetslöshet”. Dagens Arena ger dig intervjun ord för ord.

– När det handlar om den här diskussionen om arbetslöshet så är det viktigaste för oss att vi får en diskussion om vad ska vi göra åt den. Vi har vid flera tillfällen varit tydliga att vi ser problemen. Vi har strukturell arbetslöshet i Sverige i dag som är bekymmersam och det är därför vi nu också försöker agera mot de grupperna som står långt ifrån att komma in och få ett jobb. Det är ungdomar och det är människor med invandrarbakgrund.

Det här med att man nu raljerar över dig i den så kallade twittervärlden, att du säger att ”det där ordet, det har partiet aldrig använt”. Vad säger du om det då?

– Det är klart att mina politiska motståndare och i det här fallet Socialdemokraterna alltid kommer att raljera vilka besked jag än ger. Bakgrunden till detta [uttalande] var att vi hade en ganska lång debatt om jobben. Och där jag i stället försökte fokusera på vad ska vi göra åt det [arbetslösheten]. Jag noterar att Socialdemokraterna hellre vill diskutera ord, massarbetslöshet.

– Jag vill hellre diskutera vad vi ska göra åt de problemen på arbetsmarknaden som vi har. Det är det viktigaste för oss och jag tror att rätt många människor snarare efterlyser besked om vad vi vill göra för att sätta människor i arbete, än att vi får en politisk debatt omkring ordval

Då är vi inne på det här med att märka ord och det känns som om du inte tycker om det uttrycket så mycket?

– Jag tror att, med all respekt för att även jag kan säga fel, och det var väl det det handlade om här, så var det så att i min iver att faktiskt få diskutera vad vi gör åt arbetslösheten så tycker jag att det vore bättre att vi faktiskt fokuserade på det [arbetslösheten]. Vi har mängder av förslag som vi vill diskutera om hur vi faktiskt kan sänka arbetslösheten. Vi har sedan vi tillträdde som regering sett till att över 200 000 fler människor har fått ett arbete. Så vi har kommit…

Kent Persson… Kent Persson… Så då är det så att du sa det, men du sa fel?

– Ja, även jag kan göra fel. Och som sagt, i ivern att få diskutera…

Har du läst någonting själv på twitter? Har du tagit del på det här raljerandet?

– Jag kan inte ta del av allt raljerande som mina politiska motståndare försöker fästa på mig. För mig är det viktigast att faktiskt resonera politik med de människor som kommer fram till mig och vill fråga och resonera om vad Moderaterna kommer att göra åt arbetslösheten. Och till de människorna ger vi besked.

Fotnot: Intervjun genomfördes av Matias Holm på P4 Örebro.

ANALYS. M tappar var tredje väljare med utländsk bakgrund, S vinner tillbaka männen och MP tappar bland kvinnorna. Dagens Arena ger dig koll på SCB-mätningen.

Stödet för de rödgröna, det vill säga Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har sedan mätningen i november ökat med mellan 5,1 och 7,4 procentenheter och landar i dagens mätning på 51,2 procent. Resultatet är en kraftig förbättring sedan valet 2010 där de tre rödgröna partierna tillsammans fick 43,6 procent av rösterna.

Resultatet innebär att de rödgröna skulle få en majoritet om det vore val i dag. Sverigedemokraternas skulle därmed förlora sin vågmästarroll och därmed en stor del av sitt inflytande i riksdagen.

Löfveneffekt
Lyftet för de rödgröna är till stor del synonymt med Socialdemokraterna som ökar med hela 9,6 procent sedan i november 2011. Resultatet på 37,3 procent är en ökning för partiet med 6,6 procent sedan valet 2010. Partiet tar främst väljare från Moderaterna och Miljöpartiet, med 1,9 respektive 1,8 procent. Den största tillströmningen av väljare kommer dock från gruppen ”osäkra”, där 4,5 procent sedan i november valt att gå över till S.

Den kraftiga ökningen sammanfaller med bytet av partiledare från Håkan Juholt till Stefan Löfven. Ökningen är den största som Socialdemokraterna någonsin gjort mellan två SCB-mätningar. Det är också den näst största uppgången hos något parti. Folkpartiet har rekordet från 1985. I och med mätningen återtar Socialdemokraterna platsen som Sveriges största politiska parti.

Men även om uppgången är kraftig är Socialdemokraternas siffra på 37,3 procent särskilt hög historiskt sett. Partiet låg högre så sent som i november 2008.

V stampar, MP ner
Även Vänsterpartiet står för en blygsam ökning med 0,7 procent sedan november och får stöd av 5,9 procent av väljarna. Siffran är närmast en tangering av valresultatet 2010.

Miljöpartiet backar med 3,6 procent sedan november och sjunker tillbaka till 8,1 procent av väljarsympatierna. Det är ett resultat som är något bättre än partiets valresultat 2010.

Alla i alliansen backar
Samtliga regeringspartier, det vill säga Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, backar i majmätningen och får tillsammans ett stöd av 42,5 procent av väljarna. Därmed har de förlorat mellan 5,1 och 6,7 procent av väljarsympatierna sedan i november och ännu mer sedan valet 2010 då alliansen fick 49,3 procent.

Det största raset står Moderaterna för som tappat 4,8 procent av väljarsympatierna sedan i november. Dagens 28,6 procent är även 1,5 procent lägre än vad partiet fick i valet 2010. Partiet tappar mest till Socialdemokraterna och till gruppen ”osäkra”.

Folkpartiet har sedan november stått still på 5,5 procent av väljarstödet. Det är en minskning med 1,6 procent sedan valet 2010. Centerpartiet fortsätter att tappa men håller sig en bra bit ovanför fyraprocentsspärren med 4,7 procent, vilket är ett tapp på 0,8 procent sedan i november 2011 och 1,9 procent sedan valet 2010. Den initialt positiva effekt bytet av partiledare från Maud Olofsson till Annie Lööf innebar, är nu i det närmaste bortraderad.

KD under spärren
Kristdemokraterna hamnar för tredje SCB-mätningen i rad under fyraprocentsspärren på 3,7 procent, vilket är ett tapp på 1,9 procent sedan valet 2010. Däremot verkar fallet ha bromsats upp och ingen märkbar skillnad har skett sedan i november 2011.

De rödgröna leder alltså med 8,5 procent över alliansen när mandatperioden närmar sig halvtid. Vid förra mandatperiodens halvlek, 2008, var dock skillnaden mer än 15 procentenheter.

När det gäller Sverigedemokraterna så står de och stampar på 5,4 procent. Varken någon uppgång eller nedgång kan statistiskt säkerställas från november 2011 eller valet 2010.

M-tapp bland personer med utländsk härkomst
I övrigt kan noteras att Moderaterna tappar var tredje väljare med utländsk härkomst. I den gruppen har stödet sedan i november sjunkit från 31,5 till 22,2 procent. Samtidigt ökar stödet för Socialdemokraterna kraftigt, från 39,2 till 52,6.

S ökar i alla åldersgrupper, men allra mest bland de äldre. Bland personer som är 50 år och äldre har stödet ökat med över 10 procentenheter sedan i november och ligger och sniffar på 50 procent. Moderaterna tappar samtidigt dessa grupper.

S störst bland männen
Bland männen är nu S större än M för första gången på många år. M tappar sex procentenheter till 34,4 procent medan stödet för S ökar med hela 9,3 procent till 36,3 procent. Bland kvinnor är S överlägset störst med 40,7 procent jämfört med 28,3 procent för M. Den största rörelsen bland kvinnorna är att MP backat stort och förlorat nästan var tredje väljare, från 14,1 till 10,1 procent.

Bland de som har ett arbete är S och M numera nästan lika stora, med stöd från 33,7 respektive 34,7 procent. Det är ett lyft för S på hela 7,5 procentenheter och ett tapp för M på fyra procentenheter. Bland de arbetslösa har M tappat från 31,7 till 25,1 procent. S har samtidigt fått kraftigt ökat stöd från 36,7 till 47,5 procent.

S kräftgång i Stockholm fortsätter trots marginell förbättring. I kommunen backar M något, från 40,4 procent till 39,5 procent, och S ökar från 19,6 till 22,8 procent. I Göteborgs kommun går S kraftigt framåt, från 19,6 till 34,8 procent medan M faller tillbaka, från 32,8 till 25,5 procent. I Malmö är tendensen densamma, S upp från 24,4 till 32,2 procent och M ned från 44,2 till 38,2 procent.

I dag välkomnar Dagens Arena redaktionens första praktikant, Jonna Westin, som ska vara hos oss under hela juni månad. Jonna är 22 år och har läst på JMK där hon hoppas fortsätta sin journalistutbildning till hösten.

Jonna har även arbetat i Berlin där hon praktiserade hos en frilansjournalist som jobbade för New York Times. Nu i maj var Jonna i Nicaragua och Costa Rica där hon skrev för sajten Latinamerika.nu. Jonna kommer att skriva både reportage och redigera texter samt lära sig webbjournalistikens olika delar.

Har du ett nyhetstips till redaktionen? Skicka ett mejl till Jonna på jonna.westin@arenagruppen.se.

Välkommen Jonna!

Turerna kring prestigebygget Nya Karolinska sjukhuset har varit många. Dagens Arena har sammanställt händelseförloppet:

• I maj 2010 avslöjas att Skanska vann upphandlingen om Nya Karolinska Sjukhuset utan konkurrens. Det skedde trots att landstingsfullmäktige i Stockholm villkorat upphandlingen med att tillräckligt många aktörer skulle delta.
• Dåvarande moderata landstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd beslutar att gå vidare med upphandlingen och väljer att inte lystra till oppositionens krav om att stycka upp kontraktet för att kunna få in fler bud.
• Samtidigt pågår ett bråk mellan landstingsmajoritet och opposition om kostnaderna för det nya sjukhuset. Totalt har kostnaden för NKS har beräknats till 52 miljarder kronor. Oppositionspartierna menar å sin sida att kostnaden kommer sluta 20 miljarder högre.
• Räntekostnaderna för bygget är sekretessbelagt på den borgerliga majoritetens begäran. Men när journalisten Anna Creutzer, som då jobbade på E24, räknar på det underlag hon fått ta del av kommer hon fram till att lån från diverse olika storbanker har ett påslag som är tre till fyra gånger högre än vad som är rimligt. Hon undrar också om politikerna redan från början räknat med att Skanska ska spräcka budgeten.
• I april 2012 avslöjar Dagens Industri att landstinget har hållit ett krismöte om det dyra avtalet med Skanska. Veckan innan har DI avslöjat att landstinget anlitat en advokatfirma för att se om det går att dra sig ur avtalet med Skanska.
• DI avslöjar även att landstinget redan har ansökt om tjugotalet ändringar av det nuvarande avtalet med Skanska. Något som enligt källor till tidningen kommer att kosta skattebetalarna 120 miljoner kronor. Även ledningen för NKS har i det tysta bytts ut (ej på nätet).
• Den senaste turen är Dagens Samhälles avslöjande att Skanska vill sälja NKS när sjukhuset är färdigbyggt. Intresserad köpare är Skanskas samarbetspartner, brittiska rikskapitalbolaget Innisfree.

Historien om Nya Karolinska sjukhuset börjat allt mer lika en såpopera. Till nästa avsnitt sänds kan ni ta er en titt på pressklippen om Stockholms nya sjukhus:

Utrikes födda är högre utbildade än inrikes födda i Sverige. Detta visar den första levnadsnivåundersökningen som syftar till att kartlägga utbildning, arbete, löner och ekonomi och religion bland utrikes födda. Undersökningen visar samtidigt att utrikes födda mår sämre än inrikes födda, är mer trångbodda och överutbildade till sina i onödan lågavlönade jobb i jämförelse med inrikes födda.

Hur den strukturella diskrimineringen ska lösas måste upp på dagordningen.

Den bristande bevakningen under de senaste dagarna talar sitt tydliga språk. Läs Yasmine El Rafies kritiska blogginlägg om att redaktioner inte tar frågorna om diskriminering på allvar. Läs även Aftonbladets ledarblogg.

Låt oss tala lite mer om detta, kalla saker vid dess rätta namn et. al. Omedelbums.

En ny ordförande. Närmare 300 motioner. Det är inte helt lätt att hålla koll på vad som händer under LO-kongressen. Dagens Arena guidar dig i kongresskogen.

När och var?
Kongressen pågår mellan fredag den 25 maj och måndagen den 28 maj. 300 kongressombud samlas under dessa dagar i Folkets hus i Stockholm.

Ny ordförande:
Karl-Petter Thorwaldsson väljs på lördag den 26 maj till ny ordförande för LO. Han jobbar – fram till dess att han tillträder som LO-bas – som ombudsman för IF Metall och ordförande för ABF. Thorwaldsson efterträder Wanja Lundby Wedin som suttit som LO-ordförande i tolv år.

Karl-Petter Thorwaldsson kommer att hålla tal på söndag eftermiddag.

Fler poster ska tillsättas:
Tobias Baudin, från Kommunal, kommer att utses till vice ordförande i LO. Han var länge den främste motkandidaten till Thorwaldsson. Torbjörn Johansson är föreslagen som avtalssekreterare.

LO:s valberedning har även föreslagit att Ingela Edlund, förbundssekreterare på Seko, ska bli andre vice ordförande. Det innebär att LO:s ledning utökas med en person. Det innebär också att kongressen kommer att anta en stadgeförändring.

Frågor som behandlas:
Full sysselsättning: Är namnet på den omfattande rapport som ska avhandlas under kongressen. Tar bland annat upp hur fler ska komma ut på arbetsmarknaden när allt större krav ställs på arbetsplatserna. Belyser att jämställdhet är viktigt för att nå full sysselsättning och att arbetsmiljörisker hindrar människor från att jobba så länge som de borde.

Välfärdspolitisk utredning tillsätts. Sker med anledning av de senaste årens förändringar av sjukförsäkringssystemet och på det välfärdspolitiska området. LO kommer inom ramen för detta ställa krav på att två ytterligare pappamånader införs i föräldraförsäkringen innan valet 2014. Krav kommer också ställas på förbättrade öppettider i barnomsorgen.

Lönepolitik: Flera motioner om lönepolitik kommer att behandlas under kongressen. Däribland vikten av att motverka värdediskriminering mellan yrkesgrupper som är kvinno- respektive mansdominerade. LO ska också verka för att minska lönegapet mellan arbetar- och tjänstemannayrken.

En svindyr reform för 5,4 miljarder spänn. Där varje jobb har en snittkostnad på 1,5 millar. Eller ännu mer – om man får tro Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, LO, eller Nordea.

Hur kirrar man en sån?

Genom lobbyism. Förstås.

I senaste numret av tidningen Kollega förklarar den före detta toppolitikern Mats Hulth (S) ovanligt frankt hur han och Ulf Adelsohn (M) lobbade till sig sex miljarder till restaurangbranschen. Det är en historia som är väl värd att läsa.

Efter att ha avslutat politikerkarriären hoppade Hulth direkt över till arbetsgivarsidan som vd och chefslobbyist för Hotell- och restaurangföretagarna (SHR).
– Mitt uppdrag var att sänka krogmomsen, men det tog tio år och kostade en del, säger han till Kollega.

Där såg han snabbt till att få in Adelsohn som ordförande. Tillsammans bildade ett radarpar för att driva igenom den sänkta momsen.

Historien ska inte berättas i sin helhet här (bläddra i stället till sidan 11 i onlineversionen av tidningen). Men kortfattat kan den sägas innehålla Hulths och Adelsohns breda nätverk, möten med ministrar, en gripande historia om köttbullar, gratismiddagar och praoverksamhet för riksdagsledamöter liksom ompysslande av kommunpolitiker.

Mats Hulth är numera pensionär. Ett pensionärsliv han har inlett som krögare.
– Krogmomsen sänktes den första januari. Den tredje januari blev jag krögare, säger Hulth till Kollegas reporter.

Man kan tänka sig att Hulth är nöjd med sitt värv.

Startsignal publicerad i tidskriften Arena, nr 3 2012.

Som makthavare genomför Filippa strama förändringar i sjukvårdspolitiken. Försäljningen av vårdcentralen Serafen skedde till underpris. De läkare som tog över fyndade för 700 000 kronor. Prislappen blev 20 miljoner. Trots denna bedrift lyser landstingspolitikern starkast i och med sin frånvaro i nyhetsbevakningen. Vi bekantar oss fortfarande med henne i weekendbilagor, stolt leende. ”Kolla, Filippa bakar och Filippa minglar på Nobelfesten!” ”Missa inte: Filippa jobbar också (inviger vårdcentraler)!”

Dramaturgiskt förminskar Filippa sin politiska roll. I stället bjuder hon på mandelmusslor i tanttidningarna. Samtidigt proppar Fredrik Reinfeldt svenskarna mätta med folkliga tacos. Sammanträffande? I think not. Närmare väljarna bortom Täby kommer man inte i välfärdens hungerspel.

Filippa Reinfeldt framstår som en lillgammal Thatcher på speed: Sjukvårdslandstingsråd, statsministerfru och hemmamamma. En kvinna, flera ansikten. Livet på en bioduk: Välfärdsstatens first lady – den svenska drömmen. Kvinnan som fick statsministern på fall. Working Girl – hon som vägrade sluta jobba – hon som löste livspusslet.

Hon är en Terminator, en mytbild och ett ideal från svunna tider – programmerad enligt tidsenlig livspusselcoaching. Kanske har tidernas Filippor alltid levererat; fixat glaspärlor åt familjen under vikingatiden, formulerat A-barnsdiskurser på 1920-talet et al. Filippa navigerar i klassystemets toppskikt. Moraltanternas Thatcher by day, partyprinsessa by night. En förebild för alla Annie Lööfs out there.

Serafen-skandalen och separationen från statsministern gör något överraskande med mediebilden av Filippa Reinfeldt. En spricka i fasaden. Hur länge kan drömmen om en bullbakande morsa hålla? Kommer den verkliga Filippa, makthavaren, att visa sitt ansikte i en stundande face-off?

Det har kommit till min kännedom att Sanna Rayman, ledarskribent på SvD, har ägnat en bloggpost åt några rader som jag skrev på Facebook. Jag läste hennes inlägg och fick följande funderingar.

1. Tänk att SvD:s ledarsida använder betald arbetstid till att skriva om vad jag lägger upp på Facebook. Jag måste erkänna att jag blev lite smickrad. Hoppas det händer snart igen!

2. Rayman raljerar över att jag tycker att det är viktigt att granska vad ett av regeringspartierna, KD, tycker. Det får hon gärna göra. Jag vidhåller att jag tycker att just KD har många mörka åsikter som bör dras fram i ljuset. Dock så måste jag erkänna att vi inte gjorde en omfattande egen granskning. Hela idén till vår artikel, som till viss del är en ren rewrite, fick vi från… [trumslag, trumslag, trumslag] Svenska Dagbladet! Fast från de betydligt mer spänstiga nyhetssidorna, ska tilläggas.

3. Rayman menar vidare att KD:s förslag att avskaffa pappamånaderna ska tas med en nypa salt eftersom den borgerliga regeringen inte kommer att genomföra förslaget. Och visst, allt knäppt som KD föreslår blir lyckligtvis inte verklighet. Men en regerings förda politik bygger på kompromisser. I synnerhet i en minoritetsregering. Att KD hamnar under spärren i opinionsmätningarna har blivit mer regel än undantag. Att Reinfeldt återigen vill ge KD en symbolisk framgång, som kanske kan hjälpa dem kvar i riksdagen, är inte otroligt. För det har hänt förr.

Ett exempel är vårdnadsbidraget, som har blivit populärt i områden med många människor som nyligen har flyttat till vårt land. På Järvafältet har två förskolor tvingats stänga. Effekterna av KD:s, och regeringens, vårdnadsbidrag är många och negativa. Kvinnor som har kommit till Sverige lockas att vara hemma, i stället för att söka sig ut på arbetsmarknaden. Deras barn blir oftare kvar hemma på dagarna, i stället för att vara i förskolan där det finns kompisar, pedagogik, naturlig träning i det nya språket.

Vill ni har fler exempel? Läs Anna Hellgrens utmärkta ledare om hur KD blockerar utvecklingen i frågan om tvångssteriliseringar.

Visst, KD är inte regeringsfähiga. De har problem, lyckligtvis, med att driva igenom sina vallöften.

Men partiet är en del av Sveriges regering. Vi kommer fortsätta att uppmärksamma vad de tycker, eftersom många av deras förslag skulle föra Sverige bakåt i tiden. Det gör vi i likhet med Svenska Dagbladets nyhetssidor, och oavsett hur mycket Svenska Dagbladets ledarsida raljerar.

PS: Jag kommer att lägga ut den här lilla texten på Facebook!

Bristande insyn i inkomstkällor för partier. Anonyma partidonationer. Svaga sanktioner.

Känns det bekant?

Det gör det nog. För Sverige är tillsammans med San Marino, Malta och Schweiz de enda länderna i Europa som saknar lagstiftning som reglerar hur våra politiska partier finansieras. Något som debatterades intensivt under hösten.

Men det är också kärnan i den kritik som Europarådets korruptionsövervakningsorgan (Greco) förde fram när de i dag publicerade sin årliga rapport. Greco uppmanar samtliga medlemsländer att införa öppna system för finansiering av partier och valkampanjer.

En kritik som förstås talar direkt till den svenska regeringen. Det är också en kritik som har hörts förut:
“I allmänhet vidtar länder viktiga åtgärder för korruptionsbekämpning och ökad insyn i politisk finansiering, men fortsatta förbättringar behövs. Regeringarna måste bidra med både politisk vilja och tillräckliga resurser, så att korruption kan förebyggas och bekämpas på ett effektivt sätt “, som Greco:s ordförande Marin Mrčela skrev i en rapport 2009.

Sedan dess har hm. Ingenting hänt. Frånvaron av insyn i hur partierna finansieras är just frånvarande. De samtal som pågår mellan riksdagspartiernas partisekreterare har heller hittills inte lett till något resultat.

Kanske kan Grecos rapport fungera som en påminnelse om att det är dags att agera för att få lagstiftning på plats till nästa val.

Vad har vi egentligen ett sjukförsäkringssystem till? Alltså, kan inte alla bara ta hand om sig själva? Varför ska jag liksom betala för dig? Det är ju mina pengar. Det är ju faktiskt inte jag som är sjuk. Eller?

Jo. Därför att vi är beroende av varandra. Därför att vi alla mår bättre i ett samhälle där vi tar hand om varandra. Därför att det är anständigt. Därför att det är det som gör oss mänskliga.

Ibland undrar jag varför det inte finns en sajt där alla fruktansvärda utförsäkringshistorier samlas. För de är så otroligt många nu. I dag, till exempel, ramlade jag över tre stycken. Den ena var riktigt rolig i all sin tragik.

Michael Karlsson, 46, fick ena benet amputerat efter en trafikolycka, skriver Aftonbladet. Ingen bestående skada, hävdade Försäkringskassan. Då frågade Michael när de trodde att benet skulle växa ut igen. Det kunde handläggaren inte svara på.

Det var kul sagt. Och inte alls kul, samtidigt.

Sen var det den hjärtsjuka mannen på Arbetsförmedlingen, som bloggaren Jörgensdotter beskriver. Arbetsförmedlingen har skickat honom till ett privat företag där bloggaren själv tillfälligt jobbar som resursvägledare. Grupperna av “arbetslösa” som företaget tar emot är fulla av människor som i många fall är i akut behov av vård och rehabilitering – inte jobbcoachning.

Den hjärtsjuka mannen sitter där på en jobbsökarkurs, grå i ansiktet med ett trasigt hjärta under skjortan. Hans enda livlina är en pump och han kan inte lyfta armarna över brösthöjd. Då svimmar han.

Ändå anses han fullt arbetsför. Ska söka jobb, skriva käcka CV:n. ”Hej, jag är en grå man som svimmar om jag lyfter armarna över huvudet. Jag är social och trevlig, full av energi och brinner verkligen för det här med att sälja saker över telefon …”

Sen var det Lisa 46, som i Svenska Dagbladet beskriver hur fem dagars formbrödsdiet känns i kroppen. Och hur den totala fattigdomen känns i psyket. Och hur hungern, i ögonen på ens son, får det att kännas i själen.

Först blev hon brutalt nedslagen och rånad en kväll 1998. Sen blev hon rånad igen när alliansen förändrade sjukförsäkringsreglerna år 2007. Och nedslagen av fattigdomen när hon utförsäkrades.

Bloggaren Jörgensdotter skriver:

”Historierna och situationerna är många. Förnedringen som arbetslösa får utstå i maktmissbrukets växande kultur. De som göder denna kultur är de människor som anammar människosynen att de som lever på bidrag är lata eller fuskare.”

”Agera, vakna. Dra upp huvudet ur sandbanken och se verkligheten. Den är mer skrämmande än du tror.”

Verkligheten är inte bara mer skrämmande, den blir också mer skrämmande hela tiden.

Vi är bättre än så här.

För allmänheten har Moderaternas nyutsedde partisekreterare Kent Persson varit lite av en doldis. Men som en av Moderaternas nyckelspelare inför nästa riksdagsval är det förstås viktigt att lära känna honom närmare. I dag berättar två S-politiker från Örebro i en debattartikel i Aftonbladet om Kent Perssons tid som framträdande lokalpolitiker:

Inga förslag för fler jobb:

Antalet moderata förslag för hur fler jobb ska skapas i Örebro har hittills under mandatperioden varit obefintligt. Seriösa och genomförbara förslag kring hur mer pengar ska tillföras välfärden har det varit lika ont om. Däremot har Kent Persson så sent som i valrörelsen 2010 lovat en stor skattesänkning och fortsatt utförsäljning av allmännyttan i Örebro.

 Ville lägga ned den kommunala förvaltningen:

Förutom att Persson vill lägga ner hela den centrala kommunala förvaltningen och låtsas som att vissa tidigare fattade beslut inte är fattade, så har hans välfärdspolitik mest handlat om ord. Under de år som Moderaterna verkligen kunde påverka politiken i Örebro, då lades i stället pengar på hög medan skolor och förskolor som behövde rustas och byggas om, inte fick några pengar alls. Hans nya hjärtefråga rätt till heltider röstade han emot i Örebro.

Föreslog samarbete med SD:

Kent Persson menar att en av de viktigaste uppgifterna för honom är att hålla ihop Alliansen. Rimligen var det också en av de viktigaste uppgifterna för honom som ledare i Örebro. Efter omvalet 2011 förhandlade partierna om hur en majoritet kunde skapas. Perssons förslag var ett minoritetsstyre som skulle söka stöd från SD.

Sedan tidigare vet vi också att det i själva verket var Kent Persson som som var bakom Moderaternas historieförfalskning, och alltså inte den numera petade Sofia Arkelsten. Dagens Arena ser med skräckblandad förtjusning fram emot vad med Kent Persson ska bidra med till svensk politik.

För alla er som inte hört det här inslaget i radions Studio Ett i går, där Torbjörn Rosdahl (M) och Dag Larsson (S) debatterar Serafen, måste bara göra det. Sällan har man hört en politiker lika andnupen och muntorr som Rosdahl var i går. Jag kunde faktiskt höra hur pulsen dunkade i tinningen, hur ansiktsfärgen gick från röd till likblek och hur svettdropparna la sig som ett pärlband på överläppen.

Men det är inte heller så ofta man bakbinder en kollega, drar ner brallorna och med berått mod kastar ut honom till den ylande vargflocken. Vilket var precis vad Filippa Reinfeldt (M), Christer G Wennerholm (M) och Birgitta Rydberg (FP) gjorde med Rosdahl i går.

Torbjörn Rosdahl blev bondeoffret för att rädda drottningen ur avknoppningsrötan. Och det är väl ur någon sorts vedertagen logik fullständigt förståeligt. Men ur en mänsklig synvinkel? Herregud, tänk på karlns hjärta. Jag kunde höra de där kranskärlen vrida sig av smärta från radiostudion igår.

Torbjörn Rosdahl är en av de mest osannolika politikerna jag stött på. ”Han är egentligen bara en gammal mysfarbror från Sollentuna” som Vänsterpartiets Birgitta Sevefjord en gång uttryckte det. Handplockad och placerad högst upp i hierarkin. Lydig och självuppoffrande. Som en mjuk och ständigt leende sköld framför Filippa Reinfeldt.

Jag tycker faktiskt lite synd om Torbjörn Rosdahl. Han har egentligen absolut ingenting med Serafen att göra och ändå är det han som ska ta hela smällen. För journalisterna är det liksom bara att ställa sig på rad och banka på. Rosdahl försöker ju inte ens höja garden.

För han vet att hans enda försvar är mysfaktorn och att hela tiden försöka va en go gamäng. Men när vargflocken är hungrig så spelar det ingen roll. Det vet Torbjörn Rosdahl också. Det är därför han svettas.