Bloggen

Expressen, där flera av de journalister vars mejl enligt uppgift kapats arbetar, har under förmiddagen bekräftat att de utreder ett misstänkt dataintrång. Rick Falkvinge, tidigare partiledare för Piratpartiet, bekräftar för IDG.se att det lösenord som av William Petzälls twittkonto (@williampetzall) under morgonen har skickats ut, har använts av honom.

Sverigedemokraterna förnekar att de har haft tillgång till journalistmejl.
– Vi misstänker att det rör sig om ett kapat Twitterkonto, säger Martin Kinnunen, pressansvarig för Sverigedemokraterna.

Så det stämmer inte att Sverigedemokraternas ledning har haft tillgång till journalisters epostkonton?
– Nej, vi har aldrig haft tillgång till några epostkonton. Det som står som kopplat till oss i Twitterflödet stämmer inte. Vad gäller andra uppgifter som inte rör oss har vi inga kommentarer, säger Martin Kinnunen.

Även William Petzäll nekar, och låter via sitt juridiska ombud hälsa att att han inte twittrat i dag, enligt Sydsvenskans journalist Niklas Orrenius.

Från den avhoppade riksdagsledamoten William Petzälls twittkonto (@williampetzall) har det under morgonen publicerat graverande uppgifter om Sverigedemokraterna. Petzäll, eller den som skriver från Petzälls konto, hävdar bland annat att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och partisekreterare Björn Söder under flera år haft tillgång till, och kunnat läsa av mejl, från ett flertal namngivna journalister på Expressen och Aftonbladet.

I tweetsen från @williampetzall hävdas det också att Sveriges största rasistsajt, Politiskt inkorrekt, drivits av Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund samt andra ledande Sverigedemokrater.

Ännu är uppgifterna inte bekräftade. Men om de stämmer så innebär det en enorm skandal för Sverigedemokraterna.

Här kan ni läsa vad som twittrats ut från William Petzälls konto under morgonen:

07.02: ”Jag tänker nu avslöja spelet inom sd.”

07.06: ”Det är Martin Kinnunen och Kent Ekeroth tillsammans med Linus Bylund som ligger bakom avpixlat.”

07.08: ”Martin Kinnunen var drivande inom PI men hade flera skribenter på PI som han inte kunde styra från den gamla ledaren som dog.”

07.09: ”Så Martin Kinnunen tog med sig de skribenter som han gillade och pratade med riksdagsgruppen och fick tillåtelse att starta en ny sida.

07.11: ”De två inom PI som blev kvar insåg att de inte kunde driva PI ensamma så de beslutade sig för att lägga ner PI.”

09.20: ”Har ätit en god frukost och överlevt ronden. Jag har insett att det är lika bra att göra som dom säger så jag kommer ut härifrån.”

09.23: ”Jag kan berätta att Söder och Åkesson har haft full insyn i allt som AB och Expressens reportrar hade i sin mail under mängder av år.”

09.27: ”fd22bdf79b8c36a683ea3303e750fee6 caroline.olsson@aftonbladet.se”

09.27: ”Jag skänker hashkoden till alla journalisters mail som alla i partigruppen har tillgång till.”

09.28: ”b4203c9939a2488fd6c75799da561863 eric.tagesson@aftonbladet.se”

09.29: ”46a623fc6c1b2d1a0b4c960d5be4bca4 niklas@expressen.se”

09.29: ”1844b49f789d6f32a9040859305b38b2 ida@expressen.se”

09.30: ”386d21ac86dc3e006998fc81bf5ace7d malin.forsberg@expressen.se”

09.30: ”ff5b7d2741730ed670d4269f9a8566c3 susanne.b.olsson@expressen.se”

09.30: ”08b9b2d30dff0609222cfa278240fb4a gunnar@expressen.se”

09.31: ”3b5a65894a9d954d34ed93d7a6c27e2d niklas.svensson@expressen.se”

09.32: ”24b5c8dc3ae3aa06240d463dd681d8ab robert.laul@aftonbladet.se”

09.33: ”cb1745cfb1d350b1d74b19db06495195 daniel.feldt@aftonbladet.se”

09.34: ”Det är via journalisternas mail på tidningarna som Åkesson och Söder kunnat veta var alla tips kom från.”

09.35: ”Det är också via journalisternas mail som PI och Avpixlat har fått sin information.”

Sverigedemokraternas pressekreterare Linus Bylund tillbakavisar anklagelserna. På twitter skriver han: “Jag kan inte tro annat än att @williampetzall’s twitterkonto har kapats och används av någon annan.”

Tidningen Expo kan dock bekräfta att flera av lösenorden till reportrarnas mejl stämmer.

Fotnot: PI = Bloggen Politiskt inkorrekt (i helgen lades Politiskt inkorrekt ned och ersattes av ”Avpixlat”)

I morgon söndag hålls första omgången av president – och lokalvalen i Bulgarien. Det är första gången två olika val hålls under samma dag. Passande nog kallas aftonen innan valdagen för “reflektionens dag“. Regeringen avlyser all form av valkampanjande från och med i dag, och i vanlig ordning får inte restauranger sälja alkohol kvällen innan valdagen. Finns det inte värre problem för demokratin än att väljarna blir fulla?

Samtidigt försöker partier köpa utsatta människors röster. Enligt frivilligorganisationen Transparency Internationals bulgariska avdelning kan upp till 12 % av bulgariska väljare tänka sig att sälja sin röst, merparten säger att huvudanledningen är brist på pengar; fattigdomen i Bulgarien är utbredd i hela landet.

En röst kostar motsvarande 230 kr (ca 50 BGN) i större städer, och 140 kr (30 BGN) på landsbygden. Röster köps inte endast med pengar utan bland annat med mat, värme, och låneavskrivningar. Sedan förra valet, 2009, har har andelen potentiella väljare som kan tänka sig att sälja sin röst ökat med 6 %.

Alla partier har varnat befolkningen att inte sälja sina röster. I public service-kanalerna sprids annonser mot röstfusk. Men varför säljs röster överhuvudtaget? Varför skuldbelägga den fattiga delen av befolkningen i stället för att göra rent i de egna leden – i partierna själva?

Det konservativa regeringspartiets (GERB) presidentkandidat Rosen Plevneliev väntas ta hem segern i första omgången. Hans rival socialisternas (BSP) oppositionskandidat Ivailo Kalfin har gjort framsteg de senaste dagarna, rapporterar The Sofia Echo. Även den oberoende kandidaten Meglena Kouneva, Bulgariens första EU-kommissionär (2007-2010, har seglat upp ett ”wild card”. Överraskningsmoment är alltså möjliga. Dessvärre har högerpopulistiska partiet Ataka, som redan sitter i parlamentet, potential att få ökat inflytande i president – och lokalvalen. Den 30 oktober hålls den andra omgången i presidentvalet.

Bulgarien är EU:s fattigaste land, och de ekonomiska problemen är många. Befolkningens frustration över fattigdomen vänds ofta till främlingsfientlighet, exempelvis mot romer. Vem kommer att bekämpa landets fattigdom och korruption? Som Dagens Arena tidigare har rapporterat: Det finns fortfarande inget parti, eller organisation, i Bulgarien som verkligen tar strid för romers villkor.

Att kartlägga demokratiseringsprocessen i Bulgarien är utmanande för EU. Enligt radiostationen BNR finns det flera valobservatörer i Bulgarien, utskickade från Europadomstolen, som kommer att följa valprocessen i olika delar av landet.

Myndigheterna står hjälplösa när det gäller hanteringen av röstfusket. Det slår hårdast mot kommunerna runt om i landet, det är där slaget om rösterna utspelar sig. Hanteringen av problemet är ett test för landets demokrati.

Läs mer om den borgerliga kandidaten Rossen Plevnelievs politiska ambitioner här, och om socialisternas kandidat, Ivailo Kalfins, här.

Moderaterna har valt en ny partistyrelse. Stämman gick på valberedningens förslag. Det är i sig inget märkvärdigt, tvärtom hör det till vanligheterna i organisationer. Men valet föregicks av en debatt kring ett förslag att utöka antalet platser i partistyrelsen, med syftet att få in riksdagsledamoten Hanif Bali.

Bali är inte född i Sverige, utan anlände till Arlanda som treåring, som ensamkommande flyktingbarn. De ombud som ville ändra storleken på styrelsen var i klar minoritet, men de var ändå närmare 60 stycken. Flertalet gick upp i debatten och hänvisade till den uppenbara bristen på ledamöter i partistyrelsen med utomeuropeisk bakgrund. De pekade på att det rimmar illa med ett parti som säger sig vilja bära samhället.

En inte ointressant detalj i sammanhanget är att Bali kritiserat sitt eget partis migrationspolitik. I Aftonbladet skrev han för två år sedan en debattartikel med rubriken “Jag skäms över mina partivänner“. Bali drog en lans mot partivännerna i Vellinge, en i sammanhanget inte helt obekant kommun:

Moderaterna i Vellinge underblåser och uppbärs av rädsla och fientlighet. Makten har blivit ett finare värde än medmänskligheten. De gömmer sin ovilja mot mig och alla andra invandrare i falska argument om skatter och självstyre, när det egentligen handlar om att de inte vill ha invandrare där som stör deras småborgerliga liv.

Lars-Ingvar Ljungman, den moderata valberedningens ordförande, är ordförande i kommunstyrelsen i Vellinge. Omständigheterna sticker lite i ögonen, även om tre gånger så många ombud röstade för att inte utöka antalet ledamöter i partistyrelsen.

Statsminister Fredrik Reinfeldts åsikter och påståenden om a-kassan i en intervju SvD i veckan fick många att höja på ögonbrynen. Anders Kjellberg som är professor i sociologi vid Lunds universitet, och som forskat mycket på a-kassan, ger här sin syn på Reinfeldts påståenden.

På SvD:s fråga om vad Reinfeldt tycker om att drygt 400 000 personer lämnat a-kassan sedan alliansen skärpte reglerna och höjde avgiften svarar statsministern så här: ”Jo, men många stod utanför redan tidigare.”

Anders Kjellbergs kommentar:
– Ja, många började redan under hösten 2006 att hoppa av a-kassan eller tveka att gå med sedan det började gå upp för folk vilka kraftiga avgiftshöjningar som skulle ske den 1 januari 2007.

– Vid slutet av 2005 stod ca 700 000 personer i arbetskraften utanför a-kassan, vid slutet av 2010 drygt 1,4 miljoner. Om företagarna räknas bort steg antalet utanförstående från 440 000 till drygt 1,1 miljoner, eller från 11 procent till 26 procent.

– Reinfeldt får det att låta som att något medlemsras aldrig ägt rum. Vid slutet av 2006 stod var åttonde anställd utanför a-kassan och två år senare var fjärde. Statsministern brukar betona vikten av att ta ansvar, men detta är uppenbarligen inte något som regeringen vill ta på sig ansvaret för trots att sambandet mellan avgiftshöjningen och medlemsraset är mycket tydligt.

– Antalet personer i arbetskraften som idag står utanför a-kassan är 660 000 fler än när den moderatledda regeringen tillträdde hösten 2006.

I intervjun säger Fredrik Reinfeldt också: “De stora grupper som lämnar är de som upplever att de har mycket låg arbetslöshetsrisk.”

Anders Kjellbergs kommentar:
– Det stämmer inte. Det är främst bland offentliganställda som en del grupper uppfattar att de har så säkra jobb att de inte behöver vara med i a-kassan. Till en början höjdes avgiften kraftigt för alla och då hoppade bland annat många läkare och sjuksköterskor av a-kassan.

– Från den 1 juli 2008 införde regeringen en skärpt avgiftsdifferentiering genom att tydligare koppla avgiften till arbetslösheten inom varje kassa, ju högre arbetslöshet desto högre avgift. Men redan dessförinnan hade medlemstalen rasat kraftigt bland lågavlönade grupper med mycket höga avgifter som hotell- och restauranganställda.

– Genom att den ekonomiska krisen slog betydligt hårdare mot arbetarna än mot tjänstemännen ökade avgiftsskillnaderna nu markant. Det gällde även mellan arbetarna och tjänstemännen i samma bransch och i samma företag. Ännu vid slutet av 2010 var avgiften till IF Metalls a-kassa 390 kronor i månaden medan civilingenjören kom undan med 90 kronor i månaden.

– Under åren 2007, 2008 och 2009 sammantaget stod arbetarkassorna för 59 procent av a-kassornas totala medlemsförluster, tjänstemannakassorna för 28 procent, företagarkassorna för 11 procent och Alfa-kassan för 2 procent.

– Under 2007 och 2008 summerat svarade låginkomsttagarna för 60 procent av medlemsförlusterna. När statsministern påstår att ”de stora grupper som har lämnat är de som har upplevt att de har mycket låg arbetslöshetsrisk” stämmer det inte med verkligheten.

I intervjun för Reinfeldt också ett resonemang kring hur arbetslösa ska kunna försörja sig om de står utanför a-kassan. Så här sa han: ”Man får stöd av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.” Han säger också att: ” Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har”.

Anders Kjellbergs kommentar:
– Man kan fråga sig vad det är för sorts välfärd som Fredrik Reinfeldt säger sig vilja slå vakt om när regeringens förändringar av ett av våra viktigaste trygghetssystem medför att många tvingas låta sina föräldrar eller sin partner sköta försörjningen. Till det kommer att alltfler blivit beroende av socialbidrag.

– Reinfeldt brukar hävda att välfärden har hög prioritet men samtidigt medger han att regeringen underminerat den genom förändringarna av a-kassan. I ett ögonblick av häpnadsväckande uppriktighet säger Reinfeldt att ”Vi har gjort att fler har gjort bedömningen att det inte är värt att stanna i den a-kassa vi har.” Den enda idé som statsministern har om detta är att göra a-kassan obligatorisk. Det rimmar illa med Reinfeldts slutord i intervjun att ”Hela inriktningen på vår politik är ett försök att skapa större utrymme för människor att fatta mer av egna beslut i sin vardag.”

– Med ett obligatorium är det naturligtvis slut med a-kassan som en frivilligorganisation och som en betydelsefull del av det civila samhället. Istället för att satsa på att göra a-kassan till ett attraktivt trygghetssystem för dem som känner att de behöver ett sådant menar Reinfeldt uppenbarligen att det är bättre att tvinga människor in i den. Om systemet med differentierade avgifter behålls blir avgiften en regressiv skatt eftersom de som tjänar minst i regel har de högsta avgifterna.

I sin bok ”Det sovande folket” (1993) skriver Fredrik Reinfeldt: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” Meningen skrevs mitt under 90-talskrisen av en brinnande nyliberal muf-ordförande. Sedan dess har Reinfeldt gjort en retorisk kovändning. De nya moderaterna kallar sig ett arbetarparti och Fredrik Reinfeldt säger sig satsa på välfärden.

Möjligtvis börjar dock den putsade retoriken att krackelera något med åren. Garden sänkas en smula. Den insmickrande reflexen dämpas något.

Och, liksom hos alla människor med makt, vidgas med tiden den ofrånkomliga klyftan till verkligheten. Där flyter arrogansen, självförhärligandet och andra oklädsamma känslor upp och fyller tomrummet. Där flyter också tonåringen Reinfeldt upp som en livboj. Och allt oftare ser vi honom skymta förbi – den brinnande nyliberalen, ständigt på tårna med slagord som: ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

Ett sådant tillfälle var gårdagens intervju i Svenska Dagbladet. Och allra mest uppenbart blev det när Reinfeldt fick frågor om a-kassan. Häpnadsväckande faktiskt.

På frågan vad han tycker om att a-kassan tappat drygt 400 000 medlemmar sedan alliansens försämringar svarar Reinfeldt:
– Jo, men många stod utanför redan tidigare.

Det där är ett typiskt politikersvar. Det är sant, men det är irrelevant och det är inte ett svar på frågan. Jo, visst stod folk utanför a-kassan förut också, hela 700 000 var de. Det anförde också Moderaterna i valdebatten 2006 som ett argument för att göra a-kassan obligatorisk. Men i slutet av 2010 stod 1,4 miljoner utanför a-kassan. Det hade skett en fördubbling.

Vad SvD:s fråga egentligen implicerar är vad Reinfeldt anser om att a-kassan i dag har förlorat sin funktion som omställningsförsäkring. För det är faktiskt vad den har. Innan alliansen tillträdde var uppemot 80 procent av de arbetslösa berättigade till a-kassa. I dag är det cirka 35 procent. Och nästa år kanske bara en fjärdedel.

Vad som dock är glädjande är att Reinfeldt faktiskt återkommer till detta problem lite senare i samma intervju. Och han presenterar faktiskt en lösning som låter som ett eko ur ”Det sovande folket”. Ska strax återkomma till det. Först hasplar han dock ur sig ett påstående som behöver bemötas. Reinfeldt förklarar att:
– De stora grupper som har lämnat [a-kassan] är de som har upplevt att de har mycket låg arbetslöshetsrisk.

Det är inte bara irrelevant, det är även falskt. Det stämmer visserligen att en del äldre personer som närmade sig pensionen gick ur a-kassan när avgiften höjdes. Men de är långt ifrån en majoritet. Den stora gruppen är som lämnat a-kassan är unga, låginkomsttagare (60 procent) och saknar egen förmögenhet. Det är också bland dessa grupper som arbetslöshetsrisken är som allra högst.

Slutligen kommer då Reinfeldt fram till lösningarna. På frågan hur de här personerna som lämnat a-kassan ska försörja sig, nu när krisen står för dörren, svarar han:
– Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt.

Notera formuleringen: ”Man får stöd…”. Det generella anslaget. Känn glappet till verkligheten. Maktens ensamhet. Arrogans.

Och upp ur askan stiger åter den unga brinnande nyliberalen. Varför sa han inte bara: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras”?

Finansminister Anders Borg har talat till Moderaternas stämma. Det började, som vanligt, med att han pratade om den grekiska ekonomin som ett ”svart hål”. Men sen kom en skatteideologisk kanonad vi inte hört på rätt lång tid:

”Jag ska peka på en oomkullrunkelig sanning: Skatterna ska sänkas. Vi är Sveriges ledande skattesänkarparti. Vi behöver fler jobbskatteavdrag. Inte en gång till, inte två gånger till – det är ett förändringsarbete som måste pågå under en lång tid.”

Med den politiken sa sig Borg vilja ”skydda vanliga människor”. Värnskatten ska vara kvar, eftersom kvinnliga poliser, kvinnliga lärare och kvinnliga sjuksköterskor inte betalar den, menade han. Arbetsmarknadens parter ska sköta lönebildningen, men LO måste anpassa sig till arbetsgivarsidan och tjänstemännen, var budskapet. Oppositionens budget kallade han ”ett barrage av skatter”. (”Barrage” är engelska för spärreld.)

Applåderna var starkare än de som i går delades ut till statsminister och partiledare Fredrik Reinfeldt.  Det är inte första gången. Moderaterna står bakom sin partiledare i vått och torrt, men det är finansministern (som i morgon väljs in i partistyrelsen) som är fixstjärnan.

Ur det perspektivet framstår det uteblivna femte jobbskatteavdraget som en större förlust än vad Moderaterna i vanliga fall ger sken av.

Sedan det stått klart att de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye rest in i Ogaden-provinsen i östra Etiopien bland annat för att undersöka konsekvenserna av Lundin Petroleums verksamhet i området har det rapporterats allt mer om vår utrikesministers oljeerfarenheter i Etiopien.

Så för att bringa lite reda i all rapportering – följande är känt:

I maj 2000 blir Carl Bildt invald som styrelseledamot i Lundin Oil, som 2001 byter namn till Lundin Petroleum. Han lämnar styrelsen den 18 oktober 2006, strax efter att han blir utrikesminister.

Under år 2005 genomför Lundin en så kallad CSR-studie om Ogaden-provinsen i Etiopien. CSR står för ”Corporate Social Responsibility” och studien undersökte alltså risker för bland annat miljö, säkerhet och mänskliga rättigheter i samband med eventuell verksamhet i området.

Någon gång mellan den 1 januari och den 30 september 2006 (då alltså Carl Bildt fortfarande satt i styrelsen) tecknar bolaget en prospekteringslicens (det vill säga tillstånd att leta efter fyndigheter) med Etiopien.

I november 2006 tecknas ett avtal om utvinning med Etiopien. Avtalet nämns i en kvartalsrapport som är daterad till den 15 november 2006 – avtalet tecknas alltså mindre än en månad efter att Bildt lämnat styrelsen.

Enligt Lundin Petroleum själva togs ”beslut om att investera” i Etiopien någon gång under 2006. Bolaget uppger själva att:

”innan Lundin Petroleum förvärvade tillgångarna i Etiopien, konsulterade Lundin Petroleum många intressenter för att bedöma den sociopolitiska och ekonomiska situationen i landet.”

Lundin Petroleums styrelse hade elva möten under 2006 varav Carl Bildt deltog på åtta. Bolaget vill dock inte avslöja under vilka datum styrelsemötena hölls.

Varför spelar då detta staplande av fakta roll?

Bortsett från den brännande diskussionen om de etiska problem som oljeutvinning i krigsområden per automatik för med sig:

Om Carl Bildt själv fattade beslut om den verksamhet som de två gripna journalisterna skulle granska så är det, för att citera Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, ”snudd på jäv”.

Det hela blir knappast bättre av att Sveriges utrikesminister under de gångna veckorna knappast varit tydlig i frågan. Ingen som tittat på hans uppträdande i SVT:s Skavlan, läst intervjun med honom i Expressen eller lyssnat på intervjun i Sveriges Radio kan få intrycket att detta är en man som anstränger sig för att sanningen ska fram.

Förra veckan var det många som – med rätta – tyckte att Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt måste ”lägga alla korten på bordet”. Den uppmaningen kan riktas till fler svenska politiker.

(Samtidigt som rättegången i Etiopien inletts har förundersökningen om brott mot den humanitära rätten begåtts i Sudan i samband på oljeutvinningen i landet på 90- och 00-talet fortsatt. Magnus Elving vid internationella åklagarkammaren i Stockholm ska utreda “eventuella svenska kopplingar”. Förhör med ett 40-tal personer, i Sverige och utomlands, har inletts. Utrikesminister Carl Bildt kan bli kallad.

Det står också klart att Carl Bildts egna partikamrater nu riktar kritik mot utrikesministern. det kan man läsa om här)

Hundratals miljoner människor väntas fly från sina hem i spåren av förvärrade klimatförändringar. Men de löper en stor risk för att hamna i en än värre levnadssituation. The Guardian skriver i en läsvärd artikel om klimatflyktingarnas bistra öde.

Människor som flyr från sina hem efter torka, stormar och översvämningar kommer vara en av de mer synliga effekterna av klimatförändringar. Det enligt en rapport från en brittisk forskningsgrupp.

Men många av dem som flyr kommer att hamna i områden som drabbas ännu värre av klimatförändringarna. Den som flyr från torkan i inlandet till en kuststad kan snart befinna sig i ett område som drabbas av översvämningar som en följd av stigande havsnivå.

– Miljoner människor kommer att migrera in i, snarare än ifrån, områden som är sårbara. En stor utmaning för dem som utformar klimatpolitiken kommer att vara de miljontals människor som kommer att vara fångade i farliga förhållanden, säger forskaren John Beddington till The Guardian.

Klimatförändringarna kan motverkas genom anpassningsåtgärder. Världens rika länder har lovat att sätta av stora ekonomiska resurser till den klimatanpassning som världens fattigaste länder står inför. Men i stället ägnar man sig åt dubbel bokföring och politiskt tjabbel.

Läs och begrunda.

Sedan Dagens Arena i onsdags publicerade den uppmärksammade nyheten ”Juholt stod bakom temporärt medborgarskap” har vi gång på gång försökt konfrontera Håkan Juholt med våra uppgifter. Vi har ännu inte fått något svar.

I dag ringde jag åter upp Håkan Juholts pressekreterare Sofia Rudh och ställde den enkla frågan: tog Morgan Johansson kontakt med staben eller inte? Antingen får ni dementera, eller bekräfta och berätta vad han fick för instruktioner, och från vem.

Efter en timme får vi svar via sms: ”Hej! Håkan Juholt avböjer att kommentera detta vidare.”

För oss är detta obegripligt. Dagens Arena har uppgifter, från flera av varandra oberoende källor, som bekräftar att Morgan Johansson, innan han gick ut gav stöd till Ilmar Reepalus förslag om temporärt medborgarskap, förankrade sitt uttalande med Håkan Juholts stab.

Hittills har våra uppgifter varken bekräftats eller dementerats av Håkan Juholt eller hans personliga stab. Detsamma gäller Morgan Johansson som även han hälsar att: ”Jag vill inte kommentera detta vidare.”

I väntan på svar ställer jag åter mina frågor till Håkan Juholt här på bloggen:

Tog Morgan Johansson kontakt med dig eller någon i din stab innan han gav sitt stöd till Ilmar Reepalus förslag om temporärt medborgarskap?

Bekräfta eller dementera.

Och, oberoende av svar, så har jag en del följdfrågor. Ring mig.

I dag publicerade eurokraternas och finansens husorgan, Financial Times, en rätt uppseendeväckande ledartext. Tidningen skriver:

“Endast den dumdristige avfärdar en rörelse som speglar ilska och frustration, uttryckt av vanliga medborgare, från alla samhällsskikt, över hela världen… ..Krav på en mer rättvis fördelning av rikedom kan inte ignoreras. Framtiden för den amerikanska drömmen står på spel.”

I korthet: Financial Times ställer sig på samma sida som occupy-rörelsen, och undrar vart de partier som borde vilja fånga upp samhällets strömningar, har tagit vägen.

Tidningen medger visserligen att occupy-rörelsen ibland har långt till konkretion. Men pekar ändå på att ett uppror mot den totala handfallenhet inför finanskrisen, som det amerikanska etablissemanget visat på, inte är mer än rimligt.

”Den amerikanska drömmen”, som enligt Financial Times nu alltså är hotad, är ett av västvärldens mer idealistiska samhällskontrakt. Kärnan i kontraktet lyder som följer: Den som arbetar flitigt, enträget och rättfärdigt, kan lyfta sig ur fattigdom. Alla har potential att försörja en familj, bo i ett hus, köra en bil. Drömmen om ett bättre liv, med högre inkomster, kan förverkligas.

Huruvida det är ett samhällskontrakt som fungerar ska här låtas vara osagt, det är nämligen inte poängen. Det intressanta med den amerikanska drömmen är att den är en av huvudpelarna som håller upp acceptansen för den rådande ordningen i det amerikanska samhället. Om drömmen dör, utan att ersättas av något annat, finns det anledning till oro.

”De dystra ekonomiska utsikternas återkomst [till den amerikanska ekonomin], har förstärkt intrycket av att den politiska klassen är irrelevant, eller än värre, i hasorna på kapitalintressen, på bekostnad av sina åtaganden till allmänheten”, skriver Financial Times.

Det är hårda ord från en tidning som oftast aktar sig för att gå till överdrift. Sannolikt har artikelförfattaren euroländernas stapplande försök att hantera de europeiska kriserna, i åtanke. I veckan är nya strejker i Grekland att vänta. Och inget talar för att protesterna mot de nedskärningspaket, som döms ut av allt fler kommentatorer som tillväxthämmande, kommer att minska.

På söndag samlas EU:s ledare till ännu ett (uppskjutet) krismöte. Att enas om lösningar har hittills visat sig vara svårt. Det lär bli ännu svårare att i nästa steg enas med väljarna.

Vad är det egentligen som händer inom den svenska socialdemokratin? Om du kan tillgodogöra dig en text på svenska så kan du läsa artiklar om Håkan Juholt och svensk socialdemokrati tills ögonen går i kors. Men om du inte kan göra det?

Under mina år i skärningspunkten mellan studier, politik och journalistik har jag alltid försökt bygga och bevara ett internationellt, progressivt kontaktnät. I dag är jag, vid sidan av jobbet på Dagens Arena, chefredaktör för det europeiska S-magasinet ”Fresh Thinking”. Det innebär att jag regelbundet besöker konferenser och möten där den europeiska socialdemokratin samlas. En sak går igen på varje möte: Intresset för den starka, respekterade socialdemokratin i Sverige är väldigt stort.

En av de tankesmedjor som vi på Arenagruppen samarbetar mest med är Policy Network i London. När de bad mig att skriva en essä om läget i S var svaret självklart. Policy Network har ett utmärkt ”Social Democratic Observatory” där den europeiska socialdemokratin ständigt debatteras och analyseras. Jag är övertygad om att  Europas progressiva måste samarbeta och dela med sig av information om läget i de olika länderna om den nedåtgående spiralen för S i Europa ska användas.

Här är mitt uppriktiga bidrag till den debatten.

I går publicerade Dagens Arena nyheten att Håkan Juholts stab internt ska ha gett Morgan Johansson grönt ljus att ställa sig bakom Ilmar Reepalus förslag om temporärt medborgarskap. Nyheten väckte stor uppmärksamhet och citerades i ett flertal medier. Det har dock framkommit en hel del kritik mot vår publicering. Kritiken har i första hand riktat in sig på två aspekter: rubriken och källkritiken.

Dagens Arena välkomnar en öppen debatt. Vi vill därför passa på att förtydliga vilka avvägningar vi gjorde inför publiceringen.

För oss uppfyller nyheten två fundamentala kriterier: den är sann och den är relevant. Att Morgan Johansson, på riksdagsgruppens möte, har sagt att han från Juholts stab fick direktiv att inte säga nej till Reepalus kontroversiella förslag står bortom allt rimligt tvivel.

Det Maryam Yazdanfar berättade för Dagens Arena var redan bekräftat av flera av varandra oberoende källor som vi talat med. Det fanns inga rimliga skäl att misstro Maryam Yazdanfars version av händelseförloppet. Maryam Yazdanfar var dock den enda vi kunde citera eftersom hon direkt svarade på de öppna frågor vi ställde när vi ringde.

Om vi ska vara självkritiska så borde det ha framgått i artikeln att Dagens Arena hade anonyma oberoende källor som stöder Maryam Yazdanfars version av händelseförloppet.

Under dagen sökte vi Håkan Juholt, personer i hans stab samt Morgan Johansson och gav dem möjlighet att kommentera. Ingen av dem återkom till oss. För att ändå få en kommentar begav vi oss till slut till Grand Hôtel där Håkan Juholt under eftermiddagen hade ett inbokat framträdande på evenemanget Chefsdagarna. I tumultet utanför hotellet lyckades vår reporter Mikael Färnbo konfrontera Håkan Juholt.

Håkan Juholt valde dock att inte svara på frågan om Morgan Johansson hört av sig och fått grönt ljus av Juholts stab. I stället förnekade Juholt att Morgan Johansson ringt direkt till honom och avfärdade samtidigt att han någonsin ställt sig bakom ett förslag om temporära medborgarskap. Den relevanta frågan, huruvida Morgan Johansson ringt staben och fått grönt ljus eller inte, förblev dock obesvarad. Detta redovisade vi i en ny artikel senare under eftermiddagen.

Innan publicering gjorde vi bedömningen att våra uppgifter hade ett väldigt stort allmänintresse. För det första uppstår allvarliga frågetecken kring Håkan Juholts ledarskap, något som har debatterats väldigt mycket de senaste dagarna. Men det mest allvarliga är förslaget i sig självt. Idén om temporära medborgarskap går på tvärs med den grundläggande idén om alla människors lika värde. Att en partiledarstab för Sveriges största parti ger grönt ljus åt ett sådant politiskt förslag är inget mindre än en skandal.

För oss var det både en journalistisk och en demokratisk skyldighet att publicera våra uppgifter.

En del av den kritik som riktats mot vår publicering är valet av rubriken: ”Juholt stod bakom temporärt medborgarskap”. Rubriken grundar sig i de samstämmiga uppgifter vi fått som bekräftade att Morgan Johansson hört av sig till staben och fått grönt ljus. Håkan Juholts stab svarar för Håkan Juholts politik, det är deras jobb. Därför är rubriken berättigad.

Om det nu mot förmodan, vilket antytts i kritiken, är så att en tjänsteman under Juholt agerat på egen hand, på tvärs mot Juholts politiska vilja, så är det givetvis en jätteskandal. Och det skulle i sådana fall ställa ännu större frågetecken kring Juholts ledarskap. Under gårdagen fanns det dock inga uppgifter som tydde på det. Därför valde vi att betrakta Juholts personliga stab som en förlängning av Juholt själv. Det är också det som är deras uppgift.

Det finns så klart, liksom i all journalistisk verksamhet, en liten risk att det vi skriver inte är sant. Det kan ju till exempel, rent teoretiskt, vara så att alla vi pratat med ljuger. Det skulle i sådana fall vara en konspiration utan dess like, vilket vi bedömer som högst osannolikt.

Journalistik är ingen exakt vetenskap. Men Dagens Arena skulle aldrig publicera något som vi inte bedömer är sant, det vill säga står bortom allt rimligt tvivel. Så var fallet i går. Därför publicerade vi.

Eric Sundström, chefredaktör och ansvarig utgivare
Mikael Färnbo, redaktör

Håkan Juholt förnekar att Morgan Johansson skulle hört av sig till honom innan han gav stöd till Ilmar Reepalus utspel om temporärt medborgarskap.
– Han ringde inte, det fungerar inte på det sättet, sa Håkan Juholt vid ett framträdande på chefsdagarna på Grand Hôtel i Stockholm.

Under ett framträdande på chefsdagarna fick Håkan Juholt frågan om Morgan Johansson först hört av sig och fått grönt ljus, innan han gick ut och gav stöd till Ilmar Reepalus förslag om temporärt medborgarskap.
– Det fungerar inte så. Vi har talespersoner inom alla områden. Det är helt otänkbart att alla ringer till mig innan de går ut och gör ett utspel. Det faller på sin egen orimlighet, sa Håkan Juholt.

Men när Dagens Arena frågar huruvida Morgan Johansson hört av sig till staben vägrar Håkan Juholt att svara på frågan. I stället säger han:
– Jag har tidigare i veckan framfört åsikten att temporärt medborgarskap är en dålig lösning. Som ordförande för Socialdemokratiska partiet har jag tidigare, muntligt och skriftligt, framfört att detta är fel väg att gå. Och jag är väldigt glad att Morgan Johansson korrigerade sitt uttalande snabbt, säger han.

I övrigt ville Håkan Juholt inte kommentera frågan.

Alla skriver om Håkan Juholt just nu. Dagens Arena har samlat ihop något av det som sagts och tänkts om S-ledaren de senaste dagarna.

Pr-konsulten Staffan Dopping skriver (om medielogiken) under rubriken ”Juholt lägger snaran om sin egen hals” att Socialdemokraternas partiledare möjligen kan komma undan med att ha varit ” klantig, slarvig och omdömeslös”.

Men det förutsätter, fortsätter Dopping, att Juholt:

”… är trovärdig, öppen och att hans berättelse hänger ihop. Men Håkan Juholt har skickat ut spridda skurar sedan i fredags med den ena motsägelsen efter den andra. Dessutom saknas inte rena faktafel, särskilt i fråga om vad den pågående förundersökningen innebär för honom.”

Förutom att den inledda förundersökningen mot Juholt inte alls innebär att han är förbjuden att tala om saken, nämner Dopping S-ledarens motstridiga besked om sitt boende:

”Jag har hela tiden varit öppen med att jag bor ihop med Åsa i lägenheten i Västertorp.”

Vid ett annat offentligt tillfälle:

”Jag vill inte kalla mig för sambo, för vi bor ju inte ihop.”

Staffan Dopping avslutar texten: ”Det är otäckt att vara villebråd i ett mediedrev. Men drevet uppstår inte i ett vakuum.”

Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja, riktar i sin ”veckans analys” i stället udden mot mediedrevet. Under rubriken ”Juholt, rättssäkerheten, drevet och folkdomstolen” inleder hon:

”Folkdomstolar där varje anklagelse blir till en omedelbar dom och ett krav på omedelbart verkställt straff har ingenting med demokrati att göra. Inte kvällspressdrev heller.”

”Drevet jagar inte sanningen. Drevet är inte ute efter att ta reda på vad som verkligen hänt eller inte hänt. Drevet är ute efter att fälla det byte det har vittring på, alldeles oberoende av om jakten är lovlig eller inte.”

Lindgren skriver vidare att ingen ska dömas utan sakligt hållbara bevis, och än så länge finns det inga definitiva bevis på att Juholt ”uppsåtligt och medvetet och i strid med tydligt dokumenterade regler tagit ut en ersättning han inte varit berättigad till.”

Många i debatten är häpna över det sätt Håkan Juholt agerat på.
– Att just Juholt av alla människor skulle drabbas av det här förvånar mig oerhört, säger medierådgivaren Paul Ronge till Dagens Arena.

– Att politiker måste ju veta att de befinner sig i ett ”akvarium” när det gäller ekonomiska frågor. Jag är i grunden förvånad av samma skäl som Maria Wetterstand: hur kunde det här hända från första början?, fortsätter han.

Också S-studenters ordförande Magnus Nilsson har reagerat på ett liknande sätt – “alla vet” ju att sådana här saker förr eller senare dyker upp.

– Jag tror fortfarande att det här var ett jäkligt allvarligt misstag av Håkan Juholt, inte något han gjorde medvetet. Jag tycker det känns så orimligt att han skulle riskera allting enbart för att få extra bidrag.

I dag (onsdag) kan Dagens Arena bekräfta att Håkan Juholts stab stod bakom Ilmar Reepalus kontroversiella förslag om temporärt medborgarskap, som han i offentligheten tagit avstånd från. Läs här.

Missa inte heller dagens ledare, signerad Håkan A Bengtsson.

Dessutom – läs Bengt Göranssons debattartikel i Expressen: “Juholt-affären visar ledarkultens svaghet.”