Precis det här tänkte jag på i går när jag hörde Thomas Östros på radion: varför använder han Moderaternas språkbruk? Varför har sossarna så extremt dåligt självförtroende? Varför sväljer de en borgerlig verklighetsbeskrivning direkt? Vad menar Östros när han säger "välfärdens kärna"? Har han någon aning om att ingen bryr sig, eftersom de flesta utgår från att han menar exakt det Per Schlingmann menar?
Suck.
NB
I sitt sommartal nämnde Vänsterpartiets ledare Lars Ohly sina samarbetspartners en enda gång! Socialdemokraterna och Miljöpartiet hastades liksom förbi. Det är en helt annan strategi än den jag har uppfattat att Mona Sahlin och Peter Eriksson/Maria Wetterstrand har. De talar om det rödgröna samarbetet i tid och otid, liksom för att hamra in den nya alliansen hos väljarna. Det tror jag är rätt väg att gå. Samarbetet måste nötas in, så att medborgarna uppfattar dess existens och börjar tro att det är tillräckligt stabilt för att bilda regering.
Att Lars Ohly väljer en annan väg än Sahlin och språkrören kanske har att göra med att han bjöds in med armbågen. Han har råd att vara en rebell och göra de andra lite nervösa på vägen till Rosenbad. Jag tror att han har roligt.
NB
SSU beslutar om sitt principprogram, sitt demokratiprogram etc på kongressen i Uppsala.
Man är för full sysselsättning.
Begreppet invandrare stryker man.
Lissabonfördraget funkar inte, och man kräver ett nytt fördrag istället.
Man är för republik, för löntagarfonder, för 30 timmars arbetsvecka.
Guteland är omvald. Vepsö är omvald.
JA till individualiserad föräldraförsökrning är ett måste.
Man vill och kan inte förbjuda porr.
Det senaste är att man här och nu som första politiska organisation diskuterar ett politiskt program om HBT.
Samtidigt lär S-Kvinnor ha uttlalat sig för monarki, inte kunna acceptera stjärnfamiljen och allmänt köra en heteronormativ analys under ett tal.
Innerst handlar det om en demokratidiskussion. Nej, Lissabonfördraget är inte demokratiskt, inte heller monarki. Individualiserad föräldraförsäkring är ett steg för ett mer demokratiskt föräldradskap. I vilken grad man vill att samhället och världen man lever i ska vara demokratisk, det ska man diskutera och därom ska vi gemensamt bestämma. Här och nu handlar politik om hur politisk korrekt du orkar vara, demokrati, folkstyre, en röst åt var och envar.
Kongressen kan man följa på twitter till viss del, undertecknad återkommer med direkta inslag väl på plats. 18.11 går tåget mot Uppsala.
MN
I dagarna kom Eurostat med den senaste statistiken över Europas arbetslöshet.
I maj var arbetslösheten för EUs 27 medlemsländer 8,8 procent, för juni gäller siffran 8,9 procent, en knapp ökning trots att vi är mitt uppe i säsong av sommarvikariat och trots att det är säsongsjobbens högtid. För ett år sedan låg arbetslösheten på 6,9 procent. Värst är det idag i Baltikum samt Spanien där arbetslösheten ligger på 16-18 procent.
Sverige ligger med sina 9 procent högre än genomsnittet och det är fortfarande 127 dagar sedan konjunkturinstitutet uppmanade regeringen att stimulera arbetsmarknaden. 77 dagar senare kom en andra uppmaning till regeringen från konjunkturinstitutet.
– Det här automatiska påståendet att varje finanspolitisk stimulans räddar jobb är lite svårt att belägga historiskt, sa Reinfeldt till TT, och kallade vidare Konjunkturinstitutets förslag för trollmedicin.
Detta sade Reinfeldt alltså för 127 dagar sedan, vad kommer han säga valet 2010? Ingenting?
MN
Funderade just på om jag skulle skriva om vinstintressen i det offentliga till i morgon, med anledning av detta och detta och detta. Men så upptäckte jag i vår ypperliga rulle här nedanför ledaren att Peter Akinder på Östran redan har sagt det bättre än jag någonsin hade kunnat göra i dagens högsommarvärme. Läs!
NB
Vad är vanliga människor, Hägglund? Vilka är verklighetens folk?
Den frågan ställde jag mig många gånger i juli månad. Här i Norrtälje tidning och här i Allans Edwalls fotspår och här när Markus Birro kallar Hägglund rebell och här om hur kulturen egentligen ska finanseras.
Nu har han svarat, och DNs Henrik Berggren har kommenterat.
"Sådana som just nu gräver i trädgården, går på loppmarknad eller tar barnbarnen ut i båten"
Vanliga människor gör trevliga, angenäma saker. Till skillnad från andra människor som gestaltar psykisk sjukdom, vandalism ochg andra obehagliga fenomen som inte förekommer i "verkligheten", är Berggrens kommentar. Vanliga förutsätter alltid ovanlig. Verklig går inte utan overklig. Det är en extremt segregerande politik Hägglund för.
DN Söndag hängde med Maria Svedal som redan förra sommaren fick känna på Hägglund agg. Hennes radiodokumentärer om Heliga familjen fick nämligen Hägglund att ifrågasättalicensmedlens användning. I sommar sänds nya avsnitt av Heliga familjen. Tur.
MN
Ni måste bara ta del av den brittiska komikern och Arena-krönikören Shazia Mirzas krönika i the Guardian angående Labour-regeringens förslag om språktest och poängsystem för att få brittiskt medborgarskap. (Tesco är alltså Storbritanniens största dagligvarukedja.)
Just nu försöker jag få till en ledare om detta till i morgon. (Som alltså finns att läsa både här på Dagens Arena och på Folkbladets ledarsida.)
NB
"Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb", sa Fredrik Reinfeldt i valrörelsen 2006.
Så inleds rapporten Locket på som har gjorts av Björn Fridén, Anders Utbult och Erik W Hallonstén på Alliansfritt Sverige. De har gjort ett ambitiöst jobb med att plöja igenom drygt 7 000 blogginlägg kopplade till den borgerliga alliansens partier och funnit att 1 av 100 texter har handlat om arbetslösheten. Som nu alltså snart är uppe i tio procent. Det börjar lukta Göran Persson i valrörelsen 2006: "Jag skulle tro att när vi kommer till valrörelsen är det inte så många som talar om arbetslösheten, inte heller de borgerliga."
NB
Rapport har gjort en grymt jobb med att granska de så kallade jobbcoacherna. Jag kritiserade denna märkliga satsning från regeringens sida redan i februari: arbetslösa utbildas till coacher i en vecka för att sedan coacha andra arbetslösa, som i sin tur ska coacha…ja, märkligt pyramidspel och ett enkelt sätt att dölja arbetslöshet. Jag misstänker att vi inte har sett slutet på denna coach-historia.
NB
Tillbaka från semestern och till civilisationen! I morgon kör Dagens Arena igång igen med oumbärliga dagliga ledare. Vi börjar med en text om Mona och medierna av Håkan A Bengtsson. Den här veckan kan man även läsa våra ledare i Folkbladet. Hoppas den östgötska publiken uppskattar oss och hittar hit.
NB
Pride är så stort att jag inte vet vad jag ska skriva, inte alls.
Är du här. Gå på seminarier. Delta. Jag spelar Casey, Hold On som är den officiella Pridesången i år. Ladda ner den här. I ditt nästa liv kanske du är en 17-årig flata i en småstad.
Jag älskar Pride så himla mycket. För det sjukt stora, för stoltheten och glädjen som skulle kunna spränga vem som helst inifrån, för alla människor som är här tillsammans, för de två flatorna från Norrland som var vilsna på Drottninggatan. För alla som är trans, queer, poly och som kämpar för sin rätt att få vara och finnas till, i sjukvården, i skolan, på jobbet, i samhället.
En vän bakom otaligt engagemang just denna vecka skiner upp när SL-bussarna kör förbi, alla med regnbågsflaggan, och hon säger att Sverige är ändå bra, samma person går på lördag i paraden under parollen "march for those who can't" tillsammans med "kriminella" aktivister från Uganda, och hur ont gör det inte att höra hennes tidigare berättelser om bomberna och mordhoten mot Riga pride. Sverige är ändå bra, för på andra ställen är det dödsstraff, stigmatisering som gäller. Vi såg Litauens parlament driva igenom lagen mot allt som är demoraliserande. I så många länder klumpas homosexualitet ihop med pedofili, du är bannlyst i samhället, en kriminell och du kan inte vara öppen med din kärlek för då dör du.
I Sverige tvångssteriliseras transpersoner. Du nekas utredning om könsbyte, för överläkaren på psykiatrin menar att dina problem är utredda, under en glasspaus berättar en vän till mig ur sitt eget liv.
Ändå, man önskar ju att Sverige kunde rycka upp sig, man önskade ju att heteronormen kunde dö. På samma vis som feminism är bra för männen, för ett jämlikare samhälle, så vore det bra för alla oss otaliga heteros att släppa de förtryckande normer som ligger över även oss, bara lite då. Kärnfamiljen stigmatiserar lyckan, tvåsamheten är ett isolerat gissel, barn behöver fler viktiga vuxna i sitt liv än två, det finns inget heligt att försvara. Vi vet att det inte finns något naturligt eller heligt i kärnfamiljen, det är ett påhitt i en industrialiserad värld. Vi skiljer oss, vi är otrogna, vi blir förälskade, och det kanske måste få vara så. Vi kanske ska glömma drömprinsen, hetsen efter och avunden på det där lyckliga förhållandet mot solnedgången.
Två av olika kön är inte viktigt för kärleken.
Inte för jämlikheten.
Den här kärnfamiljen baserad på två är inte heller hållbar för klimatet i längden, om vi ska få världen på fötter kan vi inte sträva efter en egen bil, egen tvättmaskin, vi måste dela och vi måste samarbeta. Även här sätter den idylliserade kärnfamiljen upp hinder.
MN
Läser en bok som ger perspektiv på Synovateundersökningar där SD är 8000 röster från riksdagsmandat. Hanne Vibeke Holst skriver i Drottningoffret om Danskt Folkeparti. Om rasism, främlingsfientlighet, om kriget i Afganistan och om ideologi i valrörelsetider. Holst utsätts för påtryckningar om att engagera sig politiskt men säger nej tack, inte intresserad, för hon vill hålla på med ideologi. Att hon inte skulle vara tillräckligt teknokratisk, att hon vill ägna sig åt värden och ideologi. En paradox i vår samtid, att det skulle vara en motsättning. Samtidigt är det fascinerande med den typen av författare idag, hon driver en tes tillsammans med sina litterära socialdemokratiska företrädare. Charlotte Damgaard, Meyer och Yasmin. Kvinnor och makt. Politik och främlingsfientlighet. Hon pratar klarspråk i en samtid där människor är förvirrade, inte kan se skillnad. Själv säger hon att hon vill berätta varför det är viktigt för kvinnor att ta makt. Hennes huvudfråga inför denna bok var varför kvinnor ska sträcka sig efter makten, trots att den kostar? Det är en plikt, även för kvinnor, att ta ansvar för samhället, globalt och för framtida generationer, säger Hanne Vibeke Holst till DN.
Kommer ihåg flera veckor gammal recension som gjorde den klassiska jämförelsen mellan Holst böcker och Sverige, men att det var otroligt att det i Sverige skulle kunna finnas någon som går emot Sverigedemokraterna på samma vis som Charlotte Damgaard går emot Danskt Folkeparti. Och återigen; Det är den tydliga ideologin som fattas i det politiska korrekta nyanserade samtalet. Kristider som denna tenderar att backa tillbaka till enkla sanningar, något stabilt att luta sig på, visst. Men vad Charlotte Damgaard gör via Holst är att låta Socialdemokratin i Danmark vara något enkelt. Att man inte tror att människan klarar sig ensam. Att samhället blir bättre om man hjälps åt, därifrån förgrenar sig sedan ställningstagandet i olika politiska frågor. Holst låter både partisekreterare Charlotte Damgaard och partiledare Meyer berätta varför de blev politiker. Det är ett inlägg i den ideologiska debatten. För att prata klarspråk om vad man tycker är riktigt och rätt är samtidigt att måla upp en bild av hur framtiden ska se ut. Och då kan människor se skillnad.
Om Charlotte Damgaard:
"- Åtminstone inte för att bli berömd. Om det är det ni vill ska ni hellre bli popsångare!
– Men varför i så fall? framhärdar frågeställaren, uppriktigt förvånad, till stor munterhet i lokalen.
– Varför blev du politiker?
Här svarar hon utan att tänka sig för, här talar hon sanning när det slipper ur munnen på henne:
– Därför att min pappa tog livet av sig, säger hon medan allas, även de halvsovandes och sms:andes, uppmärksamhet riktas mot henne.
– Han hängde sig från en takbjälke i ladan, tjugo kilometer härifrån. Jag såg honom när vår dräng bar ut honom, uppslängd på axeln, och trots att jag bara var nio förstod jag att min pappa hade gjort det därför att det var något som han inte orkade ensam. Han hade liksom gått ner på knä… Så… […] Sedan det hände tror jag att jag har haft den där känslan av att vi behöver varandra. Vi måste finnas där för varandra. Våga ställa upp för varandra. Det är ju egentligen det politiken går ut på, eller hur?"
Om Elisabeth Meyer:
"[…]- Ett Danmark, fortsätter hon oförtrutet, medan programledaren hypnotiserat klipper med ögonen och Bording för första gången känner tendensen till ett svidande magsår, – där man som tillhörig en etnisk minoritet inte behöver finns sig i att bli diskriminerad och trakasserad; ett land där man som nydansk inte bara bli accepterad utan respekterad. Ett land där vi kan ta fram det bästa hos varandra istället för att avla fram det sämsta. […] – Jag vet inte hur det är med dig, Bording, men i grund och botten blev jag politiker när jag som tioåring läste Anne Franks dagbok. Hon var femton när hon dog av tyfus i Bergen-Belsen, tre månader före befrielsen. Att det kunde ske kunde jag inte acceptera den gången, och det kan jag faktiskt inte i dag heller. Så i det land där jag är statsminister finns det bara ett "vi", och vi tar gemensamt på oss ansvaret för oss själva och varandra. För mig är det den moderna, demokratiska välfärdsstaten, Bording, som även i framtiden kommer att vara stark nog att stå emot de krafter som hotar den!"
Hanne Vibeke Holst pratar om humanismen, om vikten att försvara de mänskliga värdena, oförtrutet. Hon säger att det ibland känns som att människorna blivit sämre. Klipp från intervju i DN;
"Kanske hör känslan ihop med den följd hon ser av högervågen hittills, att klyftorna har ökat mellan människor och att så många är beredda att godta orättvisorna med att 'alla ändå har fått det bättre'. Själv tycker hon att en sådan människosyn är cynisk.
- Ja, här går den stora politiska skiljelinjen, tror jag. Om man har en humanistisk människosyn eller inte. Alltså om man kan se det faktum att i dag är du svag, i morgon är det kanske jag, eller om man avfärdar de svaga som de andra. Liberalerna erkänner inte sin svaghet. Om man har förmåga till äkta empati så måste solidariteten stå i centrum."
Det är den där enkelheten igen. Som man skulle kunna stå upp för i alla väder, som skulle kunna vara svaret på vad som får människor att bry sig. Även om det inte är enkelt, inte i slutändan, på vägen dit finns byråkrati, fiffel, korruption och komplexiteten i politiska frågor, även om det inte är enkelt så måste man hela tiden eftersträva enkelheten. Tydligheten i politiska frågor, varför man gör som man gör. Glöm principer, egen vinning, status och prestige.
Berätta varf&oum
l;r, berätta var du har hjärtat.
MN
DN gör en artikelserie som heter "Du, jag och internet". Slående, kanske har vi nu distans nog för reflektion av vad internet gjort med vårt samhälle, åtminstone är tid gott och väl inne för att börja snacka.
Vill tipsa om artikeln IT-bubblan – en kapitalistisk kulturrevolution. IT-bubblan är en sak, det är typiska marknadsmisslyckanden i ny form. Men vad som utöver detta skedde – en kulturell revolution. Karl Palmås är doktor i sociologi och forskare vid Chalmers tekniska högskola, han vill mena att 1999 år vår generations motsvarighet till 40-talisternas studentrevolt 1968. Där och då byggdes de erfarenheter och plattformer upp som dagens sociala medier vilar på., bl.a. RSS-teknologi (fundament för dagens bloggar) och fildelningsprogram (vem minns inte Napster?).
Kulturrevolution på så sätt att just hacker-etiken sprids i samhället. Traditionella hierarkier hotas av kollektivet, som gemensamt blir smartare och effektivare.
– Konstkritiker pratar nu om hackern som vår tids konstnärsideal och aktivister pratar om att programmera om det kapitalistiska operativsystemet. Och det hänger samman med de idéer som spreds i samband med it-bubblan, säger Palmås till Dn.
Hot mot traditionella hierarkier är inget nytt, men likväl behöver det återfödas igen och igen. Att motstånd finns ser vi i fildelningsdebatten och i frågan om integritet. På samma vis som äldre typer av medier är passé, blir massfrågepartier som bygger på samma gamla traditionella hierarkier förlegade.
Och det kapitalistiska marknadsmisslyckandet som IT-bubblan var formade generationen som inte betalar för något de kan få gratis. Anmärkningsvärt blir att följden är en plattform för allmänheten att sätta sig upp mot överheten, en möjlighet att styra agendan utan innehav av kapital.
MN
Namnen ovan refererar till Göran Perssons två tjurar och slutligen lilla labradorvalp (döpt efter ett kommunalråd i Flen).
Saknar du Göran? Hur går det för honom och Anitra? Läser under eftermiddagen två intervjuer, en med vardera part. Om Anitra. Om Göran. Om Anitras pension, om gården, om att det viktiga i att man kan göra klassresor i dagens Sverige försvarar deras livstil och val idag. Man får svar som är minst sagt konfunderande.
MN
I förra veckan ifrågasatte Kajsa Ekis Ekman tidskriften Arenas agenda.
Idag svarar Karolina Ramqvist, Per Wirtén och Devrim Mavi.
Ekis Ekman svarar igen.
Det här är också kulturdebatten, vad den ska handla om. Om man inkluderar, eller exkluderar med de frågor man tar upp.
MN
