Bloggen

Jag läser en notis i Aftonbladet (ej på nätet) att Göteborg importerar sopor. Eftersom göteborgarna slänger allt mindre sopor (bra), finns inte nog att bränna för den lokala fjärrvärmeproduktionen. Därför ska 40 000 ton fraktas hit från Holland och Norge. Fyrtiotusen. Ton. Stinkande sopor i koldioxidspyande lastbilar.

Det är ett konkret exempel på hur vi har byggt in oss i ett galet sopberg. Vi måste skräpa tillräckligt för att de värmeverk vi har lagt ner miljontals skattekronor i ska gå runt. Annars måste vi lägga ytterligare skattekronor på att ta hit någon annas skit, för att de verken vi har investerat skattekronor i inte ska behöva läggas ner…

Läs mer om galenskapen i Mattias Hagbergs lysande bok Skräp.

NB

På DN-debatt beklagar tre diplomater att teves dokumentärserie om UD gör att människor tappar respekten. Är inte det det bästa som kan hända? Klas Ljungberg har gjort en insats genom att ge skrået ett modernare ansikte. Att vara diplomat är inte annorlunda än andra jobb: samma gin och tonic, samma swimming-pools i soliga länder, samma trista flygresor. Klart den runde Ljungberg är glad! Jag med. Han har gjort varje måndagkväll lite roligare och UD lite mindre fisförnämt. Skål!

PW 

Det förslag som både S och M står bakom, att begränsa asylsökandes möjlighet att välja eget boende, är extremt anti-intellektuellt. Det finns ingen forskning som ger stöd för förslaget – däremot forskning som stöder det nuvarande systemet. Läs Qaisar Mahmoods artikel på SVT Opinion om frågan!

NB

Europapolitiken har väntat på ett europeiskt parti. Ett som ställer upp med samma program i alla länder. Nu är det här. Libertas är inget favoritparti. Men det kommer följas av fler, även om de gör fiasko i parlamentsvalen i juni. Det finns andra politiska entreprenörer, kanske till och med sociala rörelser, som väntar. Snart har vi ett katolskt parti. Snart ett rasistiskt. Snart ett koppel neokommunistiska. Snart flera karriärpolitiker som ser en chans. Det finns ett socialdemokratiskt europaparti. Men i EU-valen röstar man på nationella. Kanske är det snart slut på det. Äntligen!

PW 

Har spenderat hela tisdagen på TCO:s konferens Stora Jobbdagen. Undertiteln är "Så jobbar vi oss ur krisen" och lite elakt skulle man kunna säga att krisen i alla fall inte har nått TCO. En hel dag på Grand Hôtel, med underhållning, give aways, goodie bag och fin lunch i Spegelsalen. Nå väl. Från scen var det blandade prestationer. Guy Ryders potentiellt superintressanta föredrag om nyliberalismens död blev ett sömnpiller – alldeles för monoton röst, alldeles för långt från lunch och nära inpå kaffet. Sven Otto Littorin uteblev och skickade sin statssekreterare Eva Uddén Sonnegård för att samtala med Unionens <a href="https://www.unionen.se/Templates/Page____40133.aspx” target=”_blank”>Cecilia Fahlberg. Uddén Sonnegård svarade på absolut ingen fråga alls, hur mycket än den rutinerade moderatorn Patrik Peter pressade henne. Mycket irriterande!

Störst underhållningsvärde hade helt klart "trendanalytikern" Magnus Lindkvist. En riktig stekare, som gled in på scen, gestikulerade vilt, drog kvicka skämt, tog av sig sina übercoola skor och flaschade sina röda strumpor och på ett mycket enkelt sätt fick oss åhörare att förstå vad dagens finansfolk gör för fel. Mycket roligt, kommer kanske ett blogginlägg om det senare.

Avslutningen på dagen var inte heller utan underhållningsvärde. En upprörd och rödkindad Wanja Lundby-Wedin och en kolugn Sture Nordh försökte få slingriga Hillevi Engström (M) att förstå varför regeringen inte gör tillräckligt för att häva krisen.

Nu ska jag försöka åstadkomma en klok ledare.

NB

Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister, skriver på Newsmill att "politiker och opinionsbildare måste sluta romantisera vänsterextremt våld". Hon ger inget exempel på någon sådan romantisering, som hon alltså påstår finns men kopplar ändå till terrordåden i Södertälje. Resten av artikeln består av paradoxer som "polisutredningen får visa vem eller vilka som bär ansvar" (jaha, var det inte vänsterextremister sa du?) och truismer som "bränderna är mycket allvarliga" och "alla former av hot mot demokratin måste bemötas kraftfullt".

Verkligen djupt.

NB

Det var inte det allmännyttiga kommunala bostadsbolaget MKB i Malmö som för fem år sedan sålde kackerlackshusen i bostadsområdet Herrgården i Rosengård till ett norskt rövarbolag, som jag skrev den 26/2. Det var fel, och jag ber oförbehållsamt om ursäkt för det. Jag blandade ihop detta med att kommunen 1994 sålde hela Herrgården till privata fastighetsägare. Det var väl inte så klokt det heller, även om husen väl var i betydligt bättre skick då än senare. Så därför gäller fortfarande mitt omdöme om vikten av att allmännyttan inte bara räknar pengar, utan tar ett socialt ansvar, vilket Malmö kommun gjorde 2006 när den köpte tillbaka en del av Herrgården och rustade upp den för miljoner. Dock inte de fastigheter som nu har blivit skandalhus i teve.

BE

Tidningen Fokus har i sitt senaste nummer en insiktsfull och klok krönika av Martin Ådahl, chef för tankesmedjan Fores, om hur vansinnigt dyr ny kärnkraft blir. Läs den! Men Ådahl har inte ett ord om näringsminister Maud Olofssons märkliga helomvändning. Jag försöker intala mig att det inte kan bero på att Centerpartiet finansierar Fores.

BE

Man kan säga mycket om Ebbe Carlsson. Men Per Gudmundson har i dag publicerat det slags pliktledare som kommer med uppdraget på Svenska Dagbladet. Rubriken är: "Ebbe Carlsson var del av en aristokrati". Med aristokrati menas allmänhet de mäktiga klasserna i samhället. Adel och magnater. Sådana gubbar och tanter. Det är bara det att Ebbe Carlsson växte upp på Kronotorpsgatan på Hisingen i Göteborg. Ebbe var möjligen en uppkomling. Något som säkert var – och kanske fortfarande är – särskilt stötande i vissa kretsar.

HAB

Viktoria och Daniel kan slänga sig i väggen. Årets hetaste kärlekspar är sångaren Thomas Di Leva och skådisen och ståuppkomiern Zinat Pirzadeh. Till Expressen säger han: Hon tycker att det är jobbigt att vara invandrare och då brukar jag säga att hon inte då vet hur det är att vara utomjording.

Haha!

NB

Energisamtalen har "brutit ihop" enligt Svenska Dagbladet (ej på nätet). Efter fem möten har förhandlingarna om en blocköverskridande och långsiktig energipolitik strandat. Inte så konstigt, med tanke på att regeringen inte är intresserade av att förhandla. Maud Olofsson lägger fram sitt eget förslag och ber oppositionen att "take it or leave it", enligt Vänsterpartiets Vivianne Johansson. Metoden känns igen. Skolminister Jan Björklund skulle förhandla med oppositionen, det visade sig dock mer handla om att få oppositionen att acceptera hans förslag eller helt stå utanför. Regeringen offrar (bland annat) energifrågan och skoleleverna för prestigens skull.

NB

Sverigedemokraterna kommer inte lyckas ta sig in i riksdagen, skriver Petter Larsson i Sydsvenskan i dag. Partier som inte lyckas dölja sin rasism bakom en sköld – sänka skatter, regionalpolitik eller annat – misslyckas. Facit i europeisk politik är tydligt. Och de gynnas inte av hög arbetslöshet och kris, däremot av politisk stiltje. Petter Larsson skriver tre stora, mycket mycket intressanta, artiklar i Sydsvenskan. Ettan och tvåan finns att läsa. Gör det!

PW 

Kolla in det här sanslösa klippet på Youtube! Författaren Jonas Hassen Khemiri och förre utrikesministern Jan Eliasson är gäster hos Carin 21.30. I stället för att prata om diplomatspråk, som det var tänkt, drar Carin fram ett fat med chokladbollar och envisas med att säga "negerboll". Så skönt att Jonas inte går på hennes småputtriga spår, utan opponerar sig!

NB

Personalen på vårdcentralerna i Stockholms förorter orkar inte mer.  Vårdvalssystemet har till exempel betytt att på läkarmottagningen i Rinkeby har intäkterna minskat med 32 procent, personalen halverats, men antalet patienter är desamma. Det går inte ihop, vare sig mänskligt eller medicinskt. När kommer upproret mot Filippa Reinfeldts klasspolitik?

BE

Mediematchen är avgjord. Den omvälvande nyheten om kronprinsessan Viktorias kommande äktenskap med Daniel har tagit landet med storm. Om någon missade eklateringen i går räcker det att bläddra igenom dagens kvällstidningar för att bli varse att något livsavgörande  har inträffat. Som vanligt blev det en hård kamp. Härmed kan dock Aftonbladet koras som segrare, som ägnar 42 sidor åt saken. Skäms Expressen som bara hade tid och råd med 35!

HAB