Bloggen

Igår kom siffror på att vi nått peak kött. Det mest korkade veganerna kan göra nu är att bränna slaktbilar. Vår gästskribent Fanny Nilsson skriver om köttriksdagen och varför svaret på klimathotet ligger i glass.

Svart, rutten död. Tumörer som skärs bort i stora sjok. De chockerande slaktbilderna från Polen sände sannolikt blixtvegetariska stötar genom alla som vågade titta. I en dag eller två. Vidriga filmer från slakterier har länge varit veganaktivisternas främsta propagandametod, men med väldigt dåligt resultat. Faktum är att den vegetariska revolutionen nu drivs av något annat.

I Stockholms största vegangrupp på Facebook syns konflikten. Hätska diskussioner utbröt då ett gäng gamla hardcore-veganer blev besvikna på den dåliga uppslutningen kring en djurrättsmarsch, trots flera tusen medlemmar i gruppen. I kommentarsfältet myntades begreppet ”glassveganer” med påhoppet ”det enda ni bryr er om är att GB släppt en vegansk Magnum.”

Ben and Jerrys, vegansk beauty, Max och McDonald’s, influencern Therese Lindgren och H&M:s satsning på veganska fik är exempel på hur marknaden går hand i hand med hälsotrenden och klimatångesten. De unga kvinnorna tar täten, och de handlar som aldrig förr. Säga vad man vill om marknadskrafter och konsumentpolitik, men det funkar bättre än slaktvideor.

I går kom beskedet att den svenska köttkonsumtionen är lägre än på tio år. Bedömare tror att vi nu nått peak kött, som inföll 2016 med 87,7 kg kött per person och år. Köttätandet har stadigt ökat sedan 60-talet, med endast små avbrott för djursjukdomar och finanskriser.”I dag är det mer långvariga faktorer som påverkar oss. Det är ju ingen som tror att klimatfrågan tynar bort efter ett par år” kommenterade Åsa Lannhard Öberg, utredare på Jordbruksverket. Folk bryr sig kort sagt mer om klimatet och sin egen hälsa än om kor och grisar.

Folk bryr sig mer om klimatet och sin egen hälsa än om kor och grisar.

Det är det så kallade mjölkkriget ett bra exempel på. I flera år har Arla och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF Mjölk) stridit mot det kaxiga havremjölksföretaget Oatly, dels i domstol, dels i underhållande annonskampanjer. Nyligen släppte Arla en produkt som många trodde var ett skämt: En dryck gjord på hälften komjölk, hälften havre. Vad var det här – en förlikning, en utsträckt hand med hopp om fred?

Arlas vd Peder Tuborgh sa till och med att ”vi måste förbereda oss på det här skiftet”. Förra året minskade mjölkdrickandet i Sverige med sju procent. Dock kompenseras nedgången än så länge av ökad ostkonsumtion. Knappast av en slump. Ost är det välkänt svåraste att göra veganskt så det blir gott, och många byter helt enkelt biffen mot halloumi i hamburgaren. Dessutom trycker producenterna på. Det märkligaste exemplet är finska mjölkföretaget Valio som skapat en köttersättningsprodukt med namnet ”mifu”, för att föra tankarna till sojabaserad tofu. Listigt nedstoppad i veganska hyllan bredvid miljövänliga alternativ är mifu dock gjord på mjölk.

En som ännu inte är beredd att kapitulera i kriget mot veganismen är Jan Forssell, ordförande för Sveriges nötköttsproducenter. På den så kallade köttriksdagen (smaka på det ordet) i Eskilstuna förra året använde Forssell en sportmetafor för att peppa sina medlemmar. Det ”andra laget” är de som betraktar sig som miljövänner, och de har parkerat sig i koböndernas straffområde. ”De skjuter skott på skott, vi gör fina räddningar, men på sikt vinner man inga matcher om man bara måste försvara sig. Vi måste upp över halva plan och göra mål på andra sidan också.” sa han i God morgon världen i P1 23/12.

Forssell menar att deras största utmaning är att få folk att förstå vilka positiva effekter köttproduktionen har. Då får de springa mycket på den där planen. Forskningen är väldigt tydlig med att nötkött är det livsmedel som är absolut sämst för klimatet, berättar Elin Röös som forskar kring matens klimatpåverkan på Sveriges lantbruksuniversitet i samma radioprogram. Nötkött orsakar 50 gånger högre utsläpp per kilo än baljväxter och spannmål.

Manegen är med andra ord krattad för företag som vill kapitalisera på folks yrvakna klimatångest. Dessutom är vinstmarginalen på kryddade bönor i korvskepnad förmodligen skyhög. Men det är åtminstone bättre för klimatet än köttriksdagens korvar.

Det mest korkade veganerna kan göra nu är att bränna slaktbilar och hota bönder, som Göteborgsposten nyligen visade att ett fåtal militanta aktivister sysslar med. Det är inte bara vedervärdigt utan också en väldigt dålig strategi för att få veganismen att vinna mark. Glassveganerna däremot förenar forskning, klimatpanik, hälsotrender och formulerar en lösning. Köttindustrin kommer få fortsätta spela försvar. På andra planhalvan har de dessutom god glass.

Fanny Nilsson är fristående skribent och gästar Dagens Arena de närmaste veckorna.

En majoritet av svenskarna valde i höstas ett högerparti. Det underliga är att svenskarna ändå tycks vilja leva i ett socialdemokratiskt samhälle, skriver vår gästskribent Fanny Nilsson.

Vi bor numera i ett borgerligt land. Efter valdagen stod det klart att en majoritet av svenskarna valt ett högerparti. Det är i sig obegripligt att man fallerat med att skrapa ihop en regering av ett så stort väljarunderlag. Det underliga är att svenskarna ändå tycks vilja leva i ett socialdemokratiskt samhälle. Skola, vård och omsorg ska vara bra och gratis. Turister får skrytsamt höra om föräldraledighet, högkostnadsskydd för medicin och att man till och med får bidrag av staten för att läsa på universitet. Detta går såklart inte ihop. Att vilja ha skattesänkningar och en stark välfärd är i grunden en paradox.

Hur mycket man än fascineras av Annie Lööfs vassa repliker eller Ebba Busch Thors folklighet är det få svenskar som kan tänka sig att betala sin egen canceroperation. Detta är den idépolitiska striden vi borde fokusera på. Inte menstabun, IS-svenskar eller tiggeri. Kanske viktiga frågor i sig, men inget man vinner val på.

I region Skåne chockade moderaterna genom att besluta om skattehöjning med 49 öre kort efter att de fått ta över styret i höstas. Detta efter att de i fyra års opposition envist blockerat alla förslag på höjning, det sista på 23 öre.

”Vi har hamnat i en lyxfälla” sa den då nyvalde regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson (M). I en debattartikel i Kvällsposten förklarades att högklassig sjukvård med korta köer och en fungerande kollektivtrafik kräver ökade intäkter. Ja, precis? Även i Staffanstorp och Ängelholm höjde moderata politiker kommunskatten direkt efter valet. Expressens ledare menade att dessa skånska moderater ”bejakar sina inre sosserier”. Det säger oss något viktigt när högerpartier överger sitt uppövade mantra att alltid sänka skatten, för att det på riktigt riskerar välfärden och väljarförtroendet.

Inför valet låg vården i topp som väljarnas viktigaste fråga, med stor marginal till skolan på andra plats, i DN/Ipsos undersökning. Då man frågade om huvudproblemet svarade väljarna väntetider, tätt följt av personal/resurser. I skolan såg man personal/resurser som överlägset viktigast. Eftersom de ökade kö-tiderna till allra största delen kan förklaras av brist på sjuksköterskor på sjukhusen, och allmänläkare på vårdcentralerna, kokar det egentligen ner till samma sak. Mer folk och resurser. Mer vänsterpolitik.

När högern trevande bejakar sina inre sosserier borde den riktiga vänstern vara där.

Socialdemokraternas valrörelse är ett bra exempel på detta. De hade en uttalat dubbel valstrategi. Under våren pratade man poliser och hårdare tag för att vinna SD-väljarna och neutralisera alliansen, för att på slutet satsa hårt på välfärden. I efterhand har många konstaterat att det var det sista som fungerade. När man pratade sjukvård, skola och pensioner ökade opinionssiffrorna och man landade över sin egen prognos.

När högern trevande bejakar sina inre sosserier borde den riktiga vänstern vara där. Det är ju det man kan. Rut ska inte ersätta hemtjänsten, hemtjänsten ska bli bättre. Förbättra arbetsvillkoren för vårdpersonalen och köerna kommer minska. Klart att tandvård ska vara gratis. Klart att man inte ska bli utkastad ur försäkringssystemen. Klart att vi inte ska ha världens mest avreglerade skolmarknad. Alla vill ha en till semestervecka.

Lika obegripligt som att högern inte lyckades få ihop en regering är att vinster i välfärden lever och frodas, när en så stor majoritet av den svenska befolkningen är negativa – även bland borgerliga väljare. Det råder eldupphör i frågan för tillfället, men den är inte död. Arbetet avslöjade nyligen slavlika förhållanden för arbetare och miljonvinster för VD:n i hemtjänstföretaget Enklare Vardag.

För svenskarna är inte välfärden en lyxfälla. Den är tätt sammankopplad med den svenska folksjälen och uppfattningen om vad ett samhälle är EU:s längsta friska medellivslängd, världens bästa land för barn att växa upp i och vård i absolut världsklass är en lyx värd att betala för. Den åldrande befolkningen, ny och dyr cancervård och bättre skolresultat kommer att kräva stora investeringar. Det förstår väljarna. Det borde också de som uppfunnit välfärden förstå. Skattesänkarpolitik från högern kan aldrig vinna förtroende i väljarnas viktigaste frågor. Om de får rätt mothugg.

Vänstern måste släppa sin SD-fixering, röda skynken, twitterstormar och fokusera på det väljarna faktiskt vill ha svar på: Hur vi skapar ett bättre liv i detta samhälle.

Fanny Nilsson är fristående skribent och arbetar som läkare i akutvården.

PS Kolla gärna även in Arenas rapport om framtidens välfärd.

Nu blir det fredagsmys igen. Och om samtalsämnena tryter i helgen eller du bara vill skapa lite friktion vid middagsbordet så kommer här som vanligt några förslag.

För ett tag sedan tog jag tåget från Danmark. Efter den sedvanliga passkontrollen hängde två tjänstemän kvar i vagnen. De tog sikte på en specifik person, en yngre man. De ställde sig vid dennes säte och sa att de var från tullen. Inför ögonen och öronen på oss andra i vagnen förhörde de passageraren, samt fick honom att ställa sig upp och dra ned sina byxor. Den unge mannen svarade artigt på deras frågor och gjorde som de sa. Tullarna fann inget misstänkt, och de lämnade vagnen.

Jag såg på den unge mannen som drog upp sina byxor, och funderade på hur jag hade reagerat om jag varit i hans sits. Men det var jag ju inte. Han var den ende i vagnen som kunde tänkas komma från ett utomeuropeiskt land.

Händelsen fick mig att fundera på hur mannen skulle kunna ha reagerat. Ett sätt vore ju att klaga hos själva myndigheten. Men hur fungerar sånt hos Tullverket? Det bad jag vår reporter Ottilia Hammarlund ta reda på, vilket slutade i en viktig granskning.

Det blev också uppenbart att Tullverket inte var vana vid att någon ville ta del av denna typ av handlingar, vilket påminde mig om att alla våra myndigheter ständigt måste tränas i offentlighet. Av oss alla förstås, men framför allt av oss journalister.

Det finns många verksamheter med folket som uppdragsgivare där redaktionell bevakning helt saknas och därför ska vi försöka göra vad vi kan för att granska dem närmare. Har du något tips om vilken offentlig instans vi borde hälsa på nästa gång så är det bara att höra av dig. Och om du vill stötta oss i våra ambitioner att bli bättre och starkare, så glöm inte att riktig journalistik aldrig är gratis.

Jag hoppas att du redan får vårt nyhetsbrev, samt att du ser till att alla kloka människor du känner också får det. Det är så vi kan växa, och få det öppna demokratiska samtalet om ett bättre och mer rättvist samhälle att ständigt vinna ny mark.

Och om samtalsämnena tryter, varför inte snacka lite om Serie-Magasinets insändarsida? Eller åtminstone höra mig göra det?

Ha en bra helg!

Jonas Nordling

Chefredaktör Dagens Arena

Senaste Pengar & Politik handlar om den nalkande lågkonjunkturen. Sandro Scocco och Jenny Lindahl guidar lyssnaren om vad det betyder att den ekonomiska nedgången har börjat.

Den ekonomiska nedgången har börjat, men vad betyder det? Lyssna och häng med bättre genom att följa de här diagrammen: arenaide.se/diagrambilaga-till-…er-lagkonjunkturen/

Med: Jenny Lindahl & Sandro Scocco

Veckans intervjuperson Per Arwidsson har byggt upp en miljardförmögenhet, inte bara en gång utan två gånger. Nu vill han att tillgångarna ska återföras till samhällets bästa genom sin egen stiftelse. Trots detta är han inte särskild känd.

Dagens Arenas chefredaktör Jonas Nordling träffar fastighetsmagnaten Per Arwidsson för att snacka om hans värv, om hur man startar om efter en finanskrasch, om filantropi kontra statens ansvar, och om hans ambitioner bara är ett sätt att döva ett dåligt samvete. Och mycket mer.

Podden Arena Tyckonomi finns på Soundcloud och i flera andra poddspelare. Prenumerera gärna!

Nu blir det fredagsmys igen. Och om samtalsämnena tryter i helgen eller du bara vill skapa lite friktion vid middagsbordet så kommer här som vanligt några förslag.

Jag hoppas att du lyssnar på vår podd? Varje vecka erbjuder vi ett intressant samtal för den samhällsintresserade medborgaren, vilket jag hoppas att du räknar dig som. Det är nämligen för dig vi gör podden.

Denna vecka inledde de medverkande med att spekulera lite kring Granskningsnämndens beslut att fälla SVT för deras sätt att hantera Jimmie Åkesson i höstas. Och det är ju en sak som det går att prata länge om.

Själv tycker jag dock att vi pratar för lite om själva Granskningsnämndens existensberättigande. Det är förstås direkt skrattretande att SVT nu får kritik trots att de bara i sin ängslighet efter tidigare fällningar försökt blidka den allsmäktiga nämnden. Men bortsett från det så bör varje person som säger sig förorda det vi kallar fri press ställa sig frågan varför en redaktionell verksamhet i Sverige ska utsättas för en statlig efterkontroll av innehåll. Det är ett enkelt lackmustest på huruvida du verkligen menar vad du säger. Är du för en fri press på riktigt så är du mot utomståendes efterkontroll av innehåll. Allt annat är grader av inskränkning.

Ett annat lackmustest som blivit aktuellt denna vecka gäller vårt förhållande till Kina. Alla turer kring UD, ambassadören och Gui Minhais dotter väcker ju många frågor i sig, förstås. Men om du verkligen vill testa hur vi hanterar avståndstagande till diktaturer som inte respekterar mänskliga rättigheter så fråga försiktigt om synen på Taiwan. Detta land, som gått från brutal diktatur till spirande demokrati och där det fria ordet rankas högst i hela regionen, erkänns knappt av något annat land. Det enda europeiska land som erkänner Taiwan är typ Vatikanstaten. Sverige gör det inte. Trots fina ord om demokrati och mänskliga rättigheter. Därtill är Kinas makt alltför stark, vilket gör att ingen större stat vågar utmana dem i frågan om Taiwan. Vi borde antagligen göra Taiwanfrågan till ett återkommande lackmustest närhelst de stora orden åter rabblas från politikerhåll.

Varsågod, nu har du några brandfacklor att slänga in när verkshöjden på middagssamtalet känns hotad. Vi kommer fortsätta att bevaka samhällsutvecklingen ur ett progressivt och radikalt perspektiv. Jag hoppas att du vill följa oss vidare, för vi behöver din hjälp för att ständigt blir bättre. Ha en bra helg!

Jonas Nordling

Chefredaktör Dagens Arena

Vi älskar att ha dig som vår publik. Men vi vill att vår relation inte ska vara beroende av vad skatteminimerande globala teknikjättar bestämmer att deras algoritmer låter dig ta del av. Att bygga sin konsumtion av journalistik på sociala medieflöden är helt enkelt inte tillräckligt för att kunna ta ställning.

Vi hoppas därför att du redan nu prenumererar på vårt dagliga nyhetsbrev. Om inte, gör gärna det. Det är gratis. Eller, egentligen inte. Det handlar bara om hur du ser på vem som ska betala. Vi tror att du förstår att varken det fria ordet eller demokratin i sig är gratis. Det är därför du läser denna text.

Om du vill stötta oss blir vi glada. Välj något av nedanstående sätt, och märk betalningen Dagens Arena.

Swish: 123 480 98 85
Bankgiro: 5215-1628

Tack för ditt bidrag!

Tveksamt om regeringen kommer att kunna enas med C och L om en skattereform, och så spås EU-valrörelsen bli. Anna Herdy från Flamman gästar podden ihop med Håkan A Bengtsson från Arenagruppen.

Vänsterpartiets EU-valskonferens har slagit fast att partiet inte ska driva kravet på ett EU-utträde inför valet till Europaparlamentet – något de i och för sig inte drivit på sisådär 15 år, enligt Anna Herdy, chefredaktör på Flamman. Att däremot stryka utträdeskravet ur partiprogrammet blir mer komplicerar, tror hon.

– Att rent principiellt vända tror jag kommer bli svårt för Vänsterpartiets medlemmar att svälja. Vänstern har pratat så länge om det demokratiska underskott i EU, och hur EU är byggt på fördrag som omöjliggör en viss sorts politik, och det är inte förändrat så att säga, säger Anna Herdy.

Håkan A Bengtsson, vd på Arenagruppen tycker att det är logiskt att valet till Europaparlamentet inte handlar om utträde eller inte, men att det faktum att utträdesfrågan tycks borta från alla partiers agendor slår fast att Sverige på allvar är en permanent EU-medlem.

Att även SD släppt kravet på en Swexit bygger på vad som kan antas gynna dem, tror han.

– På vissa sätt gör SD samma analys som Vänsterpartiet, alltså att EU är en arena de trots allt kan använda och agitera ifrån, och i viss mån påverka politiken, säger Håkan A Bengtsson.

Både Anna Herdy och Håkan A Bengtsson tror att Carl Schlyters nya parti Vändpunkt har en chans att kanske knipa en plats i parlamentet. Det kan ge en spänstig valdebatt.

– Det skulle bli väldigt tydliga konflikter i media mellan honom och Alice Bah Kuhnke i diverse härliga debatter, säger Anna Herdy.

Panelen diskuterade även skattefrågan, och huruvida en rejäl skattereform – som utlovats – faktiskt kan bli ett infriat löfte med sittande regering och stödpartier. Svaret blev: tveksamt. På grund av C och L:s inställning i skattefrågor och styrkebalansen i regeringsuppgörelsen.

– C och L kan strunta i punkter de kommit överens om, medan regeringen ändå är beroende av deras stöd, säger Anna Herdy.

Höjda skatter är så småningom nödvändigt, och det finns många tänkbara vägar dit. Fastighetsskatt och kapitalskatter är en grund.

– Vi måste betala mer till vår gemensamma välfärd. Det måste någon kommunicera, och det tycker jag att de rödgröna partierna måste vara tydliga med. Väldigt många experter talar om det här behovet, men ingen politiker vill tala om att höja skatterna, säger Håkan A Bengtsson.

Men Anna Herdy är inte säker på att det är så omlöjligt som det kan låta för politiker att driva krav på högre skatter.

– Jag tror det finns ganska många löntagare i Sverige som tänker att om jag betalar mer i skatt än nu, men ser att det gör att välfärden upprätthåller en viss standard, är beredda att betala mer skatt. Det blir en självuppfyllande profetia: ingen politiker vågar prata om att höja skatterna, nej men prova då!

Nu blir det fredagsmys igen. Och om samtalsämnena tryter i helgen eller du bara vill skapa lite friktion vid middagsbordet så kommer här några förslag.

För några år sedan talade jag inför en grupp gymnasielever om vikten av lokal organisering. Efter att jag talat rätt länge tog en av dem modet till sig och frågade vad lokal organisering betydde. Alltså inte vad den betyder i vardagen, utan vad själva ORDEN betydde. Den dagen var det eleverna som lärde mig mer än tvärtom.

Att lokal organisering bara är ett svårare ord för att jobba för en gemensam sak ihop med andra i din närmiljö, det är säkert mer känt hos läsaren av dessa rader. Tänker jag. Men vikten av just lokal organisering, oavsett ordval, diskuterar vi alla lite för sällan. Inte minst på arbetsmarknaden. Efter att ha pratat om saken med Almegas Stefan Koskinen i vår nya intervjupodd blir det än mer tydligt att detta egentligen är den viktigaste frågan om maktbalans i arbetslivet. Lyssna gärna på intervjun, om du inte redan gjort det.

På samma ämne visade det sig dessutom att många arbetsplatsklubbar sitter på ett rätt outnyttjat vapen redan nu, och som dessutom skulle kunna vässas med en rätt enkel justering från statsmaktens sida. Om du nu får för dig att diskutera maktbalanser på arbetsmarknaden i helgen.

Annars kanske bostadsfrågan kan locka? Den har visserligen fått förnyad aktualitet, och börjar sakteliga återfå sin rättmätiga plats på samhällets agenda. Inte minst genom inspirerande spaningar som denna om läget i Wien. Men i slutändan så handlar diskussionen om den svenska bostadsmarknaden, och framför allt problemen i bristområden, nästan alltid om den bristande rörligheten. Och det är ju logiskt utifrån att det finns rätt mycket kvadratmeter bostad per svensk genomsnittligt sett, och att bostadsytorna inte är effektivt fördelade.

En lösning som brukar diskuteras är mer marknadsinriktade hyror, då detta skulle kunna få hyresgäster i »billiga« lägenheter att flytta till mindre bostäder av kostnadsskäl. Logiskt på sätt och vis. Men med tanke på att de flesta överytorna finns bland de som bor i småhus så vore det mer logiskt att prata om kostnadsincitament gentemot detta segment. Här brukar det dock pratas mer om förslag som begränsad vinstskatt vid försäljning och liknande för att locka till rörlighet. Och visst, enklast vore väl att ta bort reavinstskatten helt vid bostadsförsäljning, då skulle samhället verkligen belöna rörlighet.

Men, i rättvisans namn, det vore mer logiskt att diskutera kostnadsincitament även för småhusägare. Åtminstone i bristregioner. Jag vet dock vilka krafter du då frigör. En gång skrev jag en belysande artikel om äldre småhusägares överytor i förhållande till samhällets totala bostadsresurser. Ingenstans i artikeln tog jag själv ställning. Jag har emellertid varken förr eller senare (och då har jag varit med om en del) fått så många och så hårda läsarreaktioner. Det mest minnesvärda epitetet som gavs mig var »Goebbels lärjunge«,  från en person som ansåg att jag lika gärna kunde föreslå gasning av alla äldre på en gång.

Så jag förstår varför denna sak inte står på topplistan hos ansvariga att diskutera med sin väljarbas. Likväl lär vi behöva göra det.

Varsågod, nu har du några brandfacklor att slänga in när verkshöjden på middagssamtalet känns hotad. Vi kommer fortsätta att bevaka samhällsutvecklingen ur ett progressivt och radikalt perspektiv. Jag hoppas att du vill fortsätta följa oss, för vi behöver din hjälp för att ständigt blir bättre. Ha en bra helg!

Jonas Nordling

Chefredaktör Dagens Arena

Dagens Arena lanserar en intervjupodd och först ut att grillas är Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega. Den som håller i mikrofonen är Dagens Arenas nya chefredaktör Jonas Nordling.

I första avsnittet av Tyckonomi Intervju, vår nystartade intervjupodd, snackar vi med Stefan Koskinen på arbetsgivarorganisationen Almega.

Han berättar varför han älskar politisk påtryckning på arbetsmarknadens parter, att lockouter är bra och att hans organisation hoppas vara på väg ut ur slyngelåldern. Kort sagt, omistlig lyssning för dig som bryr dig om arbetsmarknaden.

Intervjuar gör Jonas Nordling.

Missa inte alla detaljer – lyssna på poddavsnittet! Och följ oss i poddappar eller på Soundcloud!

Årets första avsnitt av Arena Tyckonomi gästas av Torbjörn Nilsson från Expressen och Anne-Marie Lindgren, socialdemokratisk skribent och utredare. 

Bostadsfrågan kommer att vara en större utmaning än arbetsrätten under mandatperioden, tror Anne-Marie Lindgren.

– Ska du stoppa SD handlar det om att föra en politik som gör att de inte är intressanta att rösta på. Och min allra största oro är faktiskt bostadspolitiken, säger Anne-Marie Lindgren.

– När det gäller arbetsrätten kan man lite mer glida undan med hänvisning till parterna.

Torbjörn Nilsson menar att just eftersom arbetsrätten är ett konfliktfyllt område kan det vändas till triumf.

– Arbetsrätten har ju gjorts upp om som en stor och jobbig fråga. Men en stor och jobbig fråga kan också bli symbol för något som lyckas, säger han.

Att de nya politiska koalitioner och potentiellt nya block som bildats, eller kan kommar att bildas, efter en regeringsöverenskommelse mellan S, MP, C och L skulle vara något nytt och unikt i svensk historia avfärdas med bestämdhet.

– Det är en sak jag brukar gå och irritera mig i vardagen, och det är den här historieskrivningen att vi alltid har haft två politiska block, säger Torbjörn Nilsson.

I själva verket liknar dagens politiska debatt den Sverige hade på 1910-talet, menar han, med GAL-TAN-konflikt kring nationalstatens roll.

Både Anne-Marie Lindgren och Torbjörn Nilsson konstaterar att ingen har velat tala om hur mycket pengar välfärden kommer att kosta – eller vad vi behöver spara pengar på om skatterna inte höjs. I valrörelsen saknades en höger-vänsterkonflikt kring skatterna: det finns helt enkelt ingen som rentav har framfört budskapet »vi måste höja skatterna«.

– Det har inte funnits något vänsteralternativ att rösta på när det gäller välfärden. Socialdemokraterna har bara sagt att vi inte har råd att sänka skatterna, säger Anne-Marie Lindgren.

I podden diskuteras också om Socialdemokraterna kommer att lyckas driva opposition mot sig själva – något det påstås att bara Moderaterna lyckats med hittills.

Missa inte alla detaljer – lyssna på poddasvnittet! Och följ oss i poddappar eller på Soundcloud!

Författaren till Jämlikhetsanden, som menar att stora inkomstklyftor ökar vår psykiska ohälsa, gästar Pengar & Politik, och pratar också effekter på klimat och samhälle.

Pengar och Politik gästas av Richard Wilkinson, författare till Jämlikhetsanden och nyutkomna Den inre ojämlikheten, i samband med hans Sverige-besök.

Det blir ett samtal om vad ojämlikhet får för konsekvenser för psykisk hälsa, klimat och samhälle.

Med: Jenny Lindahl & Sandro Scocco.

Nu blir det fredagsmys.  Ett vanligt grepp när medier ska summera och analysera vår samtid är veckans snackisar. Men jag går på på tvären och pekar istället på några saker vi inte snackade om. Trots att vi nog borde göra det. 

Som Anders Wallners utredning om ett hållbart arbetsliv till exempel. Visst, den kom redan förra veckan, men ingen snackade om den då heller. Mer än att den hade spelat ut sin roll på grund av den nya regeringsförklaringen. Vilket bara delvis är korrekt. Det arbetsliv som den handlar om har inte ändrats ett dugg sedan regeringen tillträdde. Sanningen är väl att inte särskilt många uppmärksammat det delbetänkande som utredningen redan hade levererat heller. Tyvärr. För ska vi få en levande diskussion om arbetslivet så måste utredningar som denna få en riktig efterdebatt.

En grej som dock faktiskt uppmärksammades var att Wallner föreslog differentierade arbetsgivaravgifter för tillfälliga anställningar. Alltså att arbetsgivare som vill ha visstidsanställningar skulle få betala en högre avgift. Innovativt på sätt och vis, även om arbetsgivarsidan som väntat inte jublade. Men å andra sidan var det ju inte ens ett skarpt förslag från utredningen, bara en önskan om att en ANNAN utredning borde titta på detta.

Om så sker föreslår jag att vi dessförinnan har en mer kvalitativ diskussion om vad som är möjligt med differentierade arbetsgivaravgifter. Till exempel kunde vi ju höja avgiften generellt. Och sänka den till nuvarande nivå för alla företag med kollektivavtal. Det borde ju även de arbetsgivare som säger sig värna om partsmodellen applådera då detta skulle ge en konkret konkurrensfördel.

Och om vi ändå pratar om statliga utredningar så är det ju tydligt att regeringen vill att arbetsmarknadens parter ska lösa upp vissa knutar i arbetsrätten, typ turordningsreglerna. För annars blir det lagstiftning, enligt regeringsöverenskommelsen. Som om det inte skulle bli lagstiftning oavsett vad parterna förhandlar fram.

För varför skulle Centern och Liberalerna inte kräva att ett lagförslag läggs fram hursomhelst? Tio procent av arbetsmarknaden saknar avtalsreglering, och där skulle Annie Lööfs korståg ge direkt effekt. En sak som vi därför borde snackat mer om är varför arbetsmarknadens parter överhuvudtaget måste göra någonting. Ett alternativ borde vara att bara invänta utredningsdirektivet från regeringen och sedan utlysa generalstrejk.

En tredje sak som vi också borde ha pratat mer om denna vecka är den förlängda pensionsåldern. Detta faktum i sig har förstås dryftats flitigt rätt länge, men kanske inte utifrån rätt perspektiv. Det är förstås logiskt att vi behöver arbeta tills vi blir äldre för att själva pensionen ska kunna räcka under våra livs allt längre slutskeden. Men det hade varit uppfriskande att kombinera detta med en diskussion om hur länge vi måste arbeta under varje enskild dag. Det finns anledning att ifrågasätta om behovet av längre arbetsålder står i konflikt med en kortare arbetsdag. Kanske är det helt enkelt tvärtom?

En som ivrigt förespråkar såväl kortare arbetsdag som basinkomst är den holländske historikern och författaren Rutger Bregman. Inte minst i sin bok Utopia för realister, som kom ut på svenska ifjol. Har du inte redan läst den så kan det vara läge. Du behöver inte hålla med om allt i boken, men kommer i alla fall kunna vitalisera nästa middagsbjudning genom att droppa några braständare. Bregman visade för övrigt själv upp den konsten häromdagen, mitt under självaste elitsamtalen i Davos.

Så; snacka gärna lite om dessa saker. Eller annat valfritt ämne, förstås. Jag hoppas att du fortsätter hänga med oss på Dagens Arena, och att du också har koll på våra poddar. Vi älskar när folk orkar prata samhällsutveckling. Vi ses nästa vecka!

Jonas Nordling

Chefredaktör Dagens Arena

Dagens Arena har fått en ny ledarskribent: Jesper Bengtsson, skribent och författare och ordförande för Svenska PEN.

Vem är du?

– Jag är skribent och författare, just nu som frilans. Tidigare har jag bland annat varit redaktör på Tiden, OmVärlden och Tvärdrag samt ledarskribent på Aftonbladet. Jag är i dag ordförande för Svenska PEN.

– Jag bor i Eskilstuna med mina tre barn och på fritiden är jag bland annat regissör för musikaler, senast Djungelboken för en musikalförening i Lidköping.

Vad vill du bidra med som ledarskribent på Dagens Arena?

– Jag vill bidra med ett perspektiv bortom dagens hårda polarisering. Jag har alltid drivits av att hitta trådarna som binder samman människor snarare än det som drar oss isär.

Vi älskar att ha dig som vår publik. Men vi vill att vår relation inte ska vara beroende av vad skatteminimerande globala teknikjättar bestämmer att deras algoritmer låter dig ta del av. Att bygga sin konsumtion av journalistik på sociala medieflöden är helt enkelt inte tillräckligt för att kunna ta ställning.

Vi hoppas därför att du redan nu prenumererar på vårt dagliga nyhetsbrev. Om inte, gör gärna det. Det är gratis. Eller, egentligen inte. Det handlar bara om hur du ser på vem som ska betala. Vi tror att du förstår att varken det fria ordet eller demokratin i sig är gratis. Det är därför du läser denna text.

Om du vill stötta oss blir vi glada. Välj något av nedanstående sätt, och märk betalningen Dagens Arena.

Swish: 123 480 98 85
Bankgiro: 5215-1628

Tack för ditt bidrag!