Bloggen

Två nya ansikten på Dagens Arena när tidigare chefredaktören Hanna Finmo går vidare.

Hanna Finmo, chef för Arena Medier och chefredaktör för Dagens Arena, har tackat ja till ett nytt jobb.

I avvaktan på att en ny chef rekryterats kommer Kent Källqvist och Liv Beckström att ta över chefsansvaret. De kommer att arbeta halvtid med Liv som nyhetschef och Kent som ansvarig utgivare och chefredaktör.

Kent och Liv har en lång journalistisk erfarenhet och har varit chefer och chefredaktörer under många år.

Kent Källqvist har arbetat som journalist i drygt 30 år. Han har bland annat varit chefredaktör för Tidningen Vision och vd för förbundets mediebolag Allt om Jobbet media AB. Han arbetar också som coach och mentor till journalister och chefer. Utanför jobbet är han en damfotbollsentusiast modell större.

Liv Beckström har en lång erfarenhet från fackliga tidningar, bland annat som chefredaktör och VD på Kommunalarbetaren och senast som tf chefredaktör på tidningen Arbetet. Liv har även varit projektledare och tf VD i LO Mediehus och har tidigare arbetat som chef på bland annat Landstingsvärlden och Sveriges Radios samhällsredaktion.

Tanken med anställningsstöden kan knappast ha varit att skapa en marknad där arbetssökande får marknadsföra sig med hur billig arbetskraft de är.

Sydsvenskan har i en rad artiklar granskat företag som annonserar på platsbanken efter anställda som är berättigade till någon form av subventionerad anställning.

Arbetssökande berättar hur de ratas för att de bara är berättigade till 62 procents stöd, i stället för 85 procent. Företagen berättar dessutom öppet på telefon att det handlar om att de efterfrågar billig arbetskraft. Politiker i såväl S som L reagerar och tycker att förändringar krävs.

Men det här är tydligen inget problem, enligt Mattias Buvari, som är direktör för Arbetsförmedlingen i region syd. Trots att Sydsvenskan gjort ett gediget journalistiskt arbete, följt annonseringen på platsbanken under flera månader och låtit arbetssökande gå runt på intervjuer med mikrofon, så avvisar Buvari detta som enstaka händelser.

Anställningsstöd är tänkt som stöd till någon som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Att företag sätter i system att anställa folk där en mycket stor del av kostnaden bekostas av Arbetsförmedlingen blir i stället en form av företagsstöd. Så var det väl inte tänkt? Att det skulle skapas en marknad där arbetssökande får marknadsföra sig med hur stor del av deras lönekostnad som kan subventioneras?

Det står nu klart att tre personer som jobbade med SVT-dokumentären Fosterland kommer att åtalas för flyktingsmuggling. Men om de inte tog betalt, har de verkligen gjort sig skyldiga till flyktingsmuggling?

I det här avsnittet av Människor & Migration går asylrättsadvokaten Ignacio Vita och statsvetaren Lisa Pelling igenom lagstiftningen kring flyktingsmuggling och förklarar varför smugglingen ser ut som den gör. Gör det någon skillnad om människor smugglas över EU:s yttre eller inre gränser och spelar det någon roll om smugglaren tjänar pengar på smugglingen?

Avsnittet lyfter även EU:s arbete med att kontrollera sina gränser och vad det beror på att människor anlitar smugglare att ta sig över gränserna.

Lyssna på avsnittet här eller valfri podcast-app. Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Relaterade länkar

SVT:s reporter förde in 15-årig pojke i Sverige – SVT Nyheter

SVT-journalisten Fredrik Önnevall åtalas för människosmuggling – Dagens Nyheter

För att föräldrar ska ha reella möjligheter att jobba heltid, behövs mer resurser till förskolan.

9 av 10 förskollärare jobbar i barngrupper som är större än Skolverkets rekommendationer. Lärarnas tidning har gjort en enkät som vittnar om förhållanden man verkligen inte önskar någon att arbeta i. Och inte heller vill skicka sina små barn till.

På senare år talas det mycket i storstäderna om hämtningsstress. Det moraliseras över småbarnsföräldrar som tävlar i att komma tidigt till förskolan för att hämta. Men är det konstigt att det finns en sådan stress, när man hör vittnesmålen från den här enkäten? Om att det sker tillbud som rapporteras, men inga åtgärder görs. Om att pedagogerna står och funderar på om de alls har sett ett visst barn under dagen när föräldern frågar hur barnet har haft det. Om att det blir barnpassning i stället för pedagogisk verksamhet.

Ur det perspektivet blir det inte heller konstigt att när Stockholms stad vill införa heltid på förskolan även för barn till föräldralediga, blir reaktionen överväldigande negativ från föräldrar och pedagoger. Helt enkelt för att andningshålet för den stressade personalen är att vissa barn går hem tidigt eller inte är på plats alla dagar. Politikernas ambition är bra. Men i praktiken saknas resurser.

Så ska det inte behöva vara. En bra förskola utjämnar klass- och språkskillnader och är en fantastisk start i livet för barnen. Och den ger möjlighet för föräldrarna att jobba heltid. Utan att hoppa över lunchen, springa från jobbet och ta med sig saker hem för att hinna hämta före klockan fyra. I stället för att föräldrarna – främst mammorna – går ner i deltid.

I detta avsnitt om USA-valets konsekvenser, går Sandro Scocco och Jenny Lindahl på djupet i vad valet kan betyda för inkomstfördelningen och för de allra rikaste i USA.

När Ronald Reagan gjorde det var det hippt, i alla fall i högern. Nu vill Donald Trump genomföra samma politik igen, trots att amerikansk ekonomisk politik gick åt skogen, och inkomstfördelningen bara blivit mer och mer skev. Pengar & politik pratar amerikanska valet, garanterat fritt från analyser om varför Trump vann och vad alla borde göra nu, och i stället med fokus på vad detta betyder för USA:s och världens ekonomi.

Artikeln i Dagens Arena som refereras till i avsnittet: Lönegapet växer mellan arbetare och tjänsteman

Till Svenska Podcastpriset för den som vill rösta.

Kinberg Batra måste se till att göra upp med den delen av kulturen på M-kansliet som gör att resten av gänget skrattar när socialförsäkringsministern blir kallad »hora«.

I morse önskade sig DN:s ledarskribent Erik Helmersson politiker som »beter sig som vuxna«. Samma eftermiddag kallar en av de ansvariga för moderaternas twittrande socialförsäkringsministern för »hora« i ett videoklipp, till kollegornas skratt. Efter det undrar jag om man behöver sänka förväntningarna ännu lägre. Eftersom det uppenbarligen är språkbruket hos fulla tonårskillar, eller vad som tydligen förekommer i vissa omklädningsrum som är normen just nu på vissa håll.

Det är inte första gången som Moderaterna spårar ur på twitter och går över gränser. Dessutom verkar det vara en medveten strategi. Moderaternas kommunikations- och analyschef Per Nilsson sammanfattade det förra veckan i ett offentligt Facebook-meddelande med sikte på valet 2018: »When they go low, we kick them in the balls«. En polemisering med Michelle Obama, som egentligen inte förtjänar att kommenteras över huvud taget.

Som Helmersson skriver i DN, har naturligtvis vänstern också ett ansvar. Det finns en hård ton i vissa läger där med. Men det finns en viktig skillnad. Högerns ton av antifeminism och ibland rasism har med sig en svans av hat från de som ligger längre ut på skalan.

Det går snabbt ibland. Mindre än två timmar hann gå mellan att nyheten briserade och att Delmon Haffo fick sparken. Men vem kommer i hans ställe? Ser Moderaterna till att göra upp med den delen av sin partikultur så att de som skrattar i bakgrunden säger ifrån nästa gång? Donald Trump kommer att ha Steve Bannon från högerextrema Breitbart som en av sina närmaste rådgivare. Vågar man hoppas på att Moderaterna skärper till sig innan valet?

Idols slavkontrakt för tankarna till första avsnittet av Historieätarna. Det utspelar sig på 1860-talet.

Deltagarna vittnar om slavkontrakt, skriver Aftonbladet. »Man måste ha sparat pengar« säger en av deltagarna. Bakgrunden är som vanligt bristande reglering och företag som saknar kollektivavtal.

Villkoren känns igen från andra branscher där många vill jobba, och där unga hoppar på ett gratisjobb som en chans att komma in i branschen. Som till exempel inom modebranschen, som just nu hypas som stor svensk exportframgång. Men hur kan det vara framtiden? Vill man se folk som jobbar under slavkontrakt rekommenderas i stället nya säsongens första avsnitt av Historieätarna, där huvudpersonerna livear 1860-talet och får jobba som sjåare respektive tvätterska i hamnen för dagkontrakt. Något som onekligen borde tillhöra historien.

Vad säger TV4, som tillsammans med produktionsbolaget drar in stora summor i reklamintäkter på programmet?

Bra att Musikerförbundet ryter ifrån. Och förhoppningsvis kan det nå resultat mot i alla fall det här företaget. Ifall nu all vår fredagsunderhållning är hotad. Allt stöd till idolerna.

Långt bort från Trumpsteaks, klimatförnekelse och fackhat. Här har du årets bästa vegetariska julbord. Serverad av personal som kan leva på sin lön.

Vill du vara extra snäll i jul? Dagens Arena gör allt för att underlätta. Här är de bästa vegetariska julborden med kollektivavtal.

STOCKHOLM
Andalucia
Blandkostrestaurang med veganskt julbord.

Hermans
Lakto-ovo-vegetariskt med stort veganskt utbud.

Kokyo
Blandkostrestaurang med veganskt julbord.

Restaurang Hjerta
Blandkostrestaurang med stort fokus på det vegetariska utbudet som håller hög nivå.

Mother
Blandkostrestaurang med grönsaken i centrum.

GÖTEBORG
Green Room
Veganskt

Hagabadet
Blandkostrestaurang med stor utbud av vegetariska och veganska rätter.

MALMÖ
Restaurang Rebell
Traditionellt julbord. Blandkost med stort utbud av alternativ och vegetarisk kost.

Källa: Schysstavillkor.se. Här kan du kolla om personalen som serverar din julmat har kollektivavtal.

Sverige rankas som det mest socialt rättvisa landet i EU för åttonde året i rad.

Den tyska stiftelsen Bertelmann har sammanställt ett socialt rättighetsindex för alla EU-länder, baserat på bland annat tillgång till utbildning och arbetsmarknaden, risk för fattigdom, diskriminering, hälsa och social delaktighet.

Sedan sammanställningen gjorde för första gången 2008 har Sverige toppat listan och så även i år, skriver Europaportalen. 

Stiftelsen pekar emellertid på flera utmaningar för Sverige, bland annat skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda samt att »Sverige står inför stigande politiska utmaningar på grund av den åldrande befolkningen«.

De minst socialt rättvisa länderna i EU är Grekland följt av Rumänien och Bulgarien.

Demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton lyckades inte mobilisera lika många väljare som Obama. 

Antalet väljare som röstade på Donald Trump skiljer sig inte nämnvärt från antalet väljare som röstade på den republikanska presidentkandidaten 2008 och 2012.

Hillary Clinton misslyckades däremot mobilisera demokratiska väljare, visar en graf där ekonomiprofessorn David Yanagizawa-Drott sammanställt röstsiffrorna.

Medierna, opinionsinstituten och det demokratiska partiet har viktiga frågor att svara på dagen efter Trumps seger.

Det är svårt att sammanfatta intrycken här i Washington såhär dagen efter. Ingen av de analytiker vi har träffat trodde på detta, även om en del trodde att det kunde bli jämt. Opinionsundersökningarna verkar ha underskattat Trump med ett par procent genom en hel grupp viktiga vågmästarstater. Å andra sidan vinner Clinton nationellt, om dock med smalare marginal än väntat.  Det handlar alltså om valdeltagande i några viktiga stater, och på sina håll om delar av delstater.

Michael Tomasky, som vi träffar i Washington dagen efter valet, som är politisk kommentator på bland annat New York Review of Books, lyfter bland annat landsbygden i Wisconsin och Michigan. Det är stater som traditionellt är blå (för Demokraterna) runt storstäderna, men röda på landsbygden. Men när Obama vann förmådde han ändå göra inbrytningar i de republikanska områdena, och då var det framför allt vit arbetarklass som lyfte fram honom. Så har inte hänt i år – eller så har Trump lyckats mobilisera andra grupper i högre grad.

Det är många som behöver ställa frågor denna dag – om mediernas bevakning av Trump, först som underhållning på sina håll, men även sedan med deras benägenhet att sända hans tal live eftersom det gav så många tittare. Att köpa reklamtid motsvarande den tid han fick genom denna täckning skulle ha kostat gigantiska summor. Liksom hur hans kontroversiella uttalanden har förmått dominera nyheterna, hur faktaresistensen breder ut sig när folk tar del av andra nyhetskällor än mainstreamedia. Om Trumps hat mot journalister.

En effekt av de starka Trump-vindarna är att Republikanerna nu kontrollerar både Senaten och Representanthuset. I nästa senatsval har de möjlighet att nå upp till det kritiska talet 60 senatorer, vilket skulle betyda att de får än lättare att få igenom sina förslag. Detta för att Demokraterna behöver försvara fler platser i nästa val. Det betyder att många landvinningar, som Obamas sjukvårdsreform antagligen rullas tillbaka, liksom sannolikt den amerikanska underskriften på Parisavtalet. En möjlighet att tillsätta en eller flera domare i Högsta Domstolen betyder sannolikt tillbakagång vad gäller aborträtten och samkönade äktenskap.

För det demokratiska partiet väntar en osäker tid. Det finns inga tydliga ledare. Ingen av falangerna har en tydlig lösning. Det som det här valet har visat är också att det går att vinna val som en total underdog, utan backning av partieliten – och att ha partielitens backning, som Clinton hade, kanske inte behöver vara en tillgång.

Trump-rösterna har minst två komponenter enligt Tomasky. Dels en öppet rasistisk grupp. Men dels en grupp av desillusionerad arbetarklass som vill tro på Trumps ekonomiska politik, om fler jobb med stoppad frihandel. Denna grupp bör det vara möjligt att nå ut till igen. Med rätt kandidat och med rätt förslag politiskt. Inget lätt företag, men i alla fall ett halmstrå att hålla fast vid denna dystra eftervalsdag.

Och det högsta glastaket – det finns kvar. För någon annan att krossa.

Clinton är den första kandidaten som kampanjat på federal nivå på ett positivt budskap när det gäller kvinnors reproduktiva rättigheter. Återstår att se om kvinnors röster bär henne ända fram.

Valdagen i Washington, kö till lokalerna och folk med små klistermärken med »I have voted« på jackan. Här i DC är det inte ens en fråga om vem som vinner, Clinton har lett hela vägen, men blir valdeltagandet högt kan det tyda på mobilisering som kan spela roll för resten av landet.

Vi besöker NARAL pro-choice, en organisation som jobbar för kvinnors reproduktiva rättigheter och stödjer kandidater som backar deras agenda. En agenda som inte bara handlar om rätt till abort, utan också om preventivmedel, stopp för diskriminering av gravida och för betald föräldraledighet. »Eftersom alla dessa hänger ihop – för att skapa bra villkor för familjer att ta hand om sina barn.«

De ser en förändring i attityd när de mäter vad folk tycker om abortfrågan, där USA länge varit delat och på sina håll mycket konservativt, och de hoppas att årets val ska bli lite av en vattendelare. Förhoppningen är att det inte längre ska vara en risk att kandidera som förespråkare för kvinnors rätt att välja, men att det också ska vara en tillgång att ha tagit ställning för denna. De kommer följa flera av kandidaterna till Senaten – som för övrigt också är mycket spännande ikväll när resultaten börjar ticka in. Om det går bra för Demokraterna kan fler kvinnor och icke-vita bli valda än tidigare till kongressen. Men den ökningen kommer att ske i princip helt på demokratiska mandat – Republikanerna är fortfarande lika många vita män som tidigare.

Hos NARAL finns entusiasmen för Clinton som president som saknats lite hos andra aktivister vi träffat. Hon är den första kandidaten som kampanjat på federal nivå på en agenda som stödjer kvinnans rätt att välja och att det också måste vara en rättighet som fungerar i praktiken – även för fattiga kvinnor.

Och då har vi inte ens lyft den viktiga frågan med hur den just nu lediga stolen i Högsta Domstolen ska tillsättas. En demokratisk president som får tillsätta detta och kanske ytterligare någon plats under sin mandatperiod – det kommer att spela stor roll för kvinnors reproduktiva rättigheter i USA. Den rätten är under attack från högsta nivå, samtidigt som mycket bestäms på delstatsnivå – det är här man är kreativ och hittar på att abortkliniker måste ha ett visst antal parkeringsplatser, en viss storlek på sin reception, eller vilken utrustning som måste finnas på plats. En komplex fråga, men där en kvinna som president förhoppningsvis ändå kan dra nytta av de förändrade attityderna för att flytta fram positionerna.

Vi avslutar mötet med att ställa frågan till våra värdar på NARAL vilken roll kvinnors röster kommer att spela i valet. Svaret: »Huge.«

Obamas ekonomiska politik har inte förmått leverera för arbetande amerikaner. Att göra så blir en utmaning för hans efterträdare.

Sällan har så höga förhoppningar lagts på någon som på Barrack Obama när han valdes till president 2008. Han fick Nobelpriset året efter, utan att ha gjort något särskilt, enbart för det hopp han inspirerat till. Sedan gick det raskt utför med populariteten. Men nu, när han snart lämnar, har han popularitetssiffror som är få förunnat.

Kanske är det för att han jämförs med dagens kandidater, som inte lyckas inspirera på samma sätt.

Men på flera områden lämnar Obama olösta problem efter sig. Fackföreningsekonomen Mark Levinson, som vi träffar i Washington går särskilt in på Obamas ekonomiska politik.

Det var inte direkt ett dukat bord som väntade den nytillträdde presidenten som valdes 2008 och tillträdde 2009. Precis i den vevan briserade finanskrisen, som blev till den allvarligaste recessionen i USA:s historia. Den måste också ses i perspektiv av att den amerikanska medelklassen kunde titta tillbaka på nästan 30 år av stagnerande och ibland fallande reallöneutveckling. Effekterna blev enorma. I dag är man tillbaka på samma nivåer som på 1930-talet när det gäller inkomstklyftor. De rikaste tio procenten, och än mer så den allra rikaste procenten har ökat sina inkomster explosionsartat. Alla andra grupper har halkat efter.

Obamas administration klarade av att driva expansiv stimulanspolitik under de två första åren. Men sedan tog Republikanerna makten i kongressen. Enligt Levinson var det för att Obama försökte gå dem till mötes i hopp om att kunna samarbeta, som han helt tappade kontrollen. Folk såg att regeringen löste ut skuldsatta banker, men i stället för att satsa, skar ner på offentliga jobb.

Den nya presidenten har ett digert jobb med att fixa jobben i USA. Visst är arbetslösheten relativt låg, den officiella siffran är strax under fem procent, men fortfarande har man lägre sysselsättning än innan finanskrisen. Dessutom är den ojämlikt fördelad. Bland svarta amerikaner är arbetslösheten nästan dubbelt så hög. Eftersatt infrastruktur som skriker efter investeringar. Och dessutom ett samhälle som sett de superrika dra ifrån och vanligt folks löner stannat upp under alltför lång tid. Hen kommer inte att sakna arbetsuppgifter.

På fackförbundet SEIU som vi besöker i Washington hoppas man på framgångar för Demokraterna i valet till representanthuset och senaten. Hillary Clinton har inte velat ställa upp på deras krav på 15 dollars minimilön, utan stannat vid 12, men bland andra i det demokratiska partiet finns ett stöd för att gå längre. Här hoppas man att de ska kunna fortsätta att knuffa henne i rätt riktning.

USA:s spansktalande befolkning, latinos, är Demokraternas nya viktigaste tillgång. De röstar sannolikt på Clinton trots att de är besvikna på Obama.

Plötsligt kommer nyheter som gör alla demokrater lite gladare. Tydligen har många latinos förhandsröstat i Florida – som är en av de viktigaste swingstaterna med sina 29 elektorsröster.

I Columbus träffade vi Ohio Hispanic Coalition som berättade om organisationens arbete – dels socialt med latino-communityn i Ohio, men också med att få kandidater som senare ska kunna matchas fram i valen. De vittnade också om hur hatbrott och öppen diskriminering mot människor som ser ut att ha rötter i Latinamerika har ökat i spåren av Donald Trumps uttalanden om mexikaner och om hur han vill stoppa invandringen söderifrån.

Den latinamerikanska gruppen har i flera val bidragit till att den politiska kartan i USA ritats om. På grund av att religionen spelar stor roll hos denna del av befolkningen trodde analytiker tidigare att det skulle vara till republikanernas fördel. Men så har det inte blivit, tvärtom röstade 75 procent av dem på Obama i förra valet.

Däremot är de nu ganska besvikna på honom, enligt Josué Vicente som vi träffar i Ohio. Obama la all sin kraft på sjukvårdsreformen under sina första två år, och sen var det för sent att försöka göra några reformer på migrationsområdet, när republikanerna tagit kontrollen över kongressen. Obama har också sett till att deportera rekordmånga papperslösa.

Nu hoppas de på leverans av Clinton, utan att vara alltför entusiastiska. Men Trump har förolämpat många ur den här gruppen på ett alltför tydligt sätt. Att tro annat än att ett högt valdeltagande bland latinos skulle gynna Clinton blir svårt.

Men i Ohio vill inte stadens demokratiska majoritet att folket ska rösta om fackens förslag på tisdag.

Fight for 15 är den framgångsrika uppifrånkampanjen som blivit en gräsrotsrörelse. Den initierades av facken, men har sedan kommit att bli en bred rörelse även bland människor som inte är organiserade. Den handlar om att få upp minilönen till 15 dollar i timmen. Ett enkelt budskap, som väcker starkt engagemang, i ett land där många som arbetar måste ha flera jobb för att kunna leva på sin lön.

Kampanjen startade 2012, när aktivisterna från Tea Party-rörelsen var kanske som mest aktiva i att göra det ännu svårare att vara fackligt aktiv och att exempelvis skära ner folks pensionsförmåner. Becky Williams från fackförbundet SEIU i Cleveland berättar att hon först var skeptisk till att lägga sina medlemmars pengar på en kampanj för höjda minimilöner, men att hon sedan såg att de därigenom kunde göra facket mer relevant.

Idag har kampanjen växt och också nått resultat på flera ställen, bland annat Kalifornien, New York och staten Washington, där lokala politiker ingått avtal som kommer att höja minimilönerna successivt till 15 dollar i timmen, dock inte i år utan på några års sikt.

I Cleveland har man försökt att lägga ett förslag till stadsfullmäktige att höja minimilönerna från de 8.10 dollar som det är idag (den federala ligger på 7.25 dollar i timmen). Det är lätt att förstå att det skulle innebära en reell skillnad att tjäna 15 dollar i timmen, samtidigt som det också skulle innebära en stor kostnad. Man tänkte att staden har en demokratisk borgmästare och en demokratisk majoritet i stadsfullmäktige. Men det blev kalla handen. I stället har de försökt driva igenom en lokal folkomröstning i frågan, samlat in långt mer än de antal underskrifter som krävs, men inte fått igenom att hålla omröstningen på valdagen på tisdag. I stället blir det i maj nästa år. Parallellt med detta tittar man i facket nu på vilka egna kandidater man kan försöka få att ställa upp mot dagens demokratiska representanter i stadsfullmäktige. Att höja den federala minimilönen har varit en stängd väg sedan republikanerna stängt många av Obamas reformer i kongressen, en väg som skulle kunna öppnas igen om det går bra för demokraterna på tisdag.

Kanske är det synd för Hillary Clinton att folkomröstningen inte hålls på valdagen. Det hade möjligen kunnat vara ett sätt att få upp valdeltagandet, något hon desperat behöver för att eventuellt kunna vinna Ohio den 8 november. I stället hålls bland annat en lokal folkomröstning om en skattehöjning – som möjligen då mobiliserar väljare mot demokraterna i stället.