Bloggen

Vad händer när Angela Merkel och Victor Orbán ska enas om en gemensam flyktingpolitik?

Det ska inte spela någon roll om en person söker asyl i Sverige, Ungern eller Frankrike, samma regler ska gälla.  Det tycker EU-kommissionen och jobbar därför med att skapa en gemensam lagstiftning för EU:s medlemsländer.

Lagstiftningen reglerar såväl vad som ska ge rätt till skydd, hur det skyddet ska utformas och vilken typ av uppehållstillstånd som människor får. Vad får det här för konsekvenser för de människor som söker skydd i Europa? Och vad betyder det för svensk lagstiftning?

I ett nytt avsnitt av Människor & Migration går Arena Idés utredningschef, statsvetaren, Lisa Pelling och asylrättsadvokaten Ignacio Vita igenom vad som egentligen menas med en gemensam europeisk asylpolitik och vad som ingår i förslaget till Skyddsgrundsförordning. Vilka konsekvenser får det förslag som nu ligger på bordet och hur ser processen ut fram till att förslaget blir lag? Avsnittet programleds av Maja Dahl, kommunikationsansvarig på Arena Idé.

Relaterad läsning

EU:s asylförslag riskerar människors rätt till skydd – Melker Måbeck på DN Debatt

Fakta promemorian Skyddsgrundsförordningen – Riksdagens hemsida

Varning för EU:s nya flyktingfientliga lagförslag – Malin Björk och Christina Höj Larsen på Dagens Arena

Vi väntar otåligt på den dag de kvinnliga professorerna blir lika många som de manliga. 

Men en ny rapport från Universitetskanslerämbetet, UKÄ, ger dessvärre inte många sådana möjligheter.

Bara 25 procent av alla professorer förra läsåret var kvinnor. Tio år tidigare var 17 procent av professorerna kvinnor. Och Sverige, som vill vara ett föregångsland när det gäller jämställdhet, hamnar precis på snittet i EU. Ökningstakten har dessutom bromsat in. De senaste fyra åren ha andelen kvinnliga professorer ökat med bara 0,5 procent om året. Med den takten skulle vi få vänta ytterligare 50 år innan vi har jämn könsfördelning bland professorerna.

Detta trots att kvinnor i ett antal år varit i majoritet både bland de som går grundutbildningen, och också tar examen från universiteten. UKÄ:s nya rapport visar också att fler och fler kvinnor det senaste decenniet har börjat studera inom områden som traditionellt har varit dominerade av män, medan männen till stor del fortsätter att lysa med sin frånvaro inom områden som domineras av kvinnor. Det är fortfarande ovanligt att män utbildar sig till sjuksköterska, specialistsjuksköterska eller till förskollärare.

Det sistnämnda är extra synd. En nyckel till att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden ligger sannolikt i att få in fler män i utbildningssystemets lägre nivåer, alltså i förskolan och grundskolan. Detta i kombination med att skolan jobbar med studievägledning och att uppmuntra icke könsstereotypa val.

Att stänga dörrar tidigt är över huvud taget fel väg att gå. Att yrkesprogrammen i gymnasiet inte ger högskolebehörighet, är kanske särskilt dåligt för skoltrötta pojkar, som efter några år skulle kunna tänka sig att studera vidare.

Men universitet och högskolor måste också göra mer för att minska ojämställdheten som finns just nu. Det är verkligen inget nytt. När Agnes Wold och Christine Wennerås 1997 gjorde en studie som visade hur mycket mer kvinnor måste producera för att ha samma chans att få en tjänst som en man, var det en bedrift som gav eko världen över, mycket för att de kunde sätta en siffra på orättvisan. Men nu har nästan tjugo år gått, och fortfarande har försvinnande lite hänt. Forskningspengar går fortfarande mest till män.

Det finns dock ljuspunkter. Dagens rapport visar att det bland lektorerna var 46 procent kvinnor förra året, en ökning från 36 procent år 2005. Det gör väl möjligen att man kan hoppas på en snabbare ökningstakt av professorerna framöver. Så att vi slipper vänta i 50 år på jämställda högskolor och universitet. I höst kommer en ny forskningsproposition. Vågar man hoppas på något nytänk om jämställdhet i den?

Och tio andra svinroliga/uppseendeväckande reaktioner på att Bob Dylan får årets Nobelpris i litteratur.

Det dröjde inte många minuter efter att vi fått reda på att årets Nobelpris i litteratur går till Bob Dylan, förrän Sydsvenskans Per Svensson skrek rakt ut.

»Man ger det till en trubaduuuuur«, »En trumpifiering av Nobelpriset«, »Akademien ger efter för populism« löd kulturjournalistens uttalanden. Han var knappast ensam om att rasa. Men minst lika många hyllar valet.

Här är de mest uppseendeväckande twitterreaktionerna.

VI MED!

Meh kom igen.

Beatrice bekänner färg.

Den är inte direkt diskret.

KÄMPA SONY.

Äntligen.

Han kan i alla fall rimma. Dylan alltså.

Kulturfir.

INTE BRA.

Någon, stoppa henne!

Ja.

Punk-Anders.

Satt du inte klistrad framför tv:n för att följa partiledardebatten? Här har du sammanfattningen.

Överdriften: När Annie Lööf (C) hävdade att minskningen av ROT-avdraget och införandet av byggsubventioner innebär att regeringen »tar från barnfamiljer och byggare och ger till rika byggherrar i storstan«.

Förvirringen: Andreas Carlson (KD) kallade Stefan Löfven (S) för »pojken med guldbyxorna« – som alltså är väldigt spendersam, samtidigt som han anklagade regeringen för att inte satsa tillräckligt på kommuner och landsting.

Dumdristighet 1: Jimmie Åkesson (SD) tog upp det säkerhetspolitiska hotet från Ryssland. Fick direkt svar på tal om sina tidigare anställda i riksdagskansliet, som bedömts som en säkerhetsrisk just på grund av ryska kopplingar. Inte heller var det speciellt smakfullt av honom att småle när han fick frågor om detta.

Dumdristighet 2: Jan Björklund (L) tog upp Stockholms läns landsting som positivt exempel på grund av korta vårdköer, men glömde nämna NKS-haveriet och strumpupphandlingar. Och att vårdköerna i Stockholm är längre än på fem år. Bland annat.

Pseudobråket: Är Stefan Löfven nöjd eller inte? (Han besvarade själv frågan med ett rungande nej, efter att ha räknat upp allt som på väg åt rätt håll).

Ny metafor: Isabella Lövin (MP) pratade om brun skatteväxling – när bensinen ska bli billigare trots att vi behöver en klimatväxling. Isabella Lövin läxade upp Kinberg Batra och fortsatte att excellera när hon dessutom lyckades få in att Kina och Indien är mer ambitiösa i sina klimatsatsningar än Moderaterna.

Mest befogade frågan: Jan Björklund frågade Jimmie Åkesson om varför man låter Oscar Sjöstedt och Anna Hagwall fortsätta representera SD.

Tråkigast: Isabella Lövin under sitt anförande. Inte ens när hon proklamerade att »den här regeringen har en vision för Sverige. Vi ska bli ett av världens första fossilfria länder« lät hon det minsta entusiastisk.

Mest uppskattande ord om motståndaren (med baktanke): Stefan Löfven berömde Annie Lööf för att visa ryggrad i sin hållning mot SD. »För det ska Lööf ha ett erkännande. Här svajas det inte i kampen mot rasism«. Annie Lööf svarade med att Löfven försökte fria till Jimmie Åkesson genom att söka stöd för förslaget om kollektivavtalsenliga villkor vid offentlig upphandling. »Det skulle jag aldrig göra«, sa Lööf.

Elogen: Att Jonas Sjöstedt (V) lyfte upp vapenexporten till diktaturer i debatten.

Rikare valkretsar vill se religiös välgörenhet framför en sekulär välfärdsstat.

Under lång tid har den gängse uppfattningen varit att politisk islam bärs fram av fattiga väljargrupper. I en ny studie med data från det tunisiska valet 2011 framgår att stödet för det islamistiska partiet Ennahdha tvärtom var större i rikare valkretsar.

Skälet tros vara att det ligger i religiösa partiers intresse att hålla nere den sekulära välfärdsstaten till förmån för religiös välgörenhet – en agenda som rimmar väl med rikare väljargruppers ekonomiska intressen.

Marcus Strinäs, Arena idé

Björklund är övertygad om att tidiga betyg är lösningen på skolans problem. Trots att forskningen, professionen och nu också verkligheten talar för motsatsen. 

Att Jan Björklund är övertygad om att betyg och nationella prov löser alla skolans problem är sedan tidigare väl känt. Trots att det då och då kommer studier som visar på motsatsen: Som idag, när SvD tagit del av en promemoria från Skolverket. Denna visar att hälften av eleverna som fått underkänt betyg i matematik i årskurs sex fortfarande är underkända när de går ut nian. Men ändra sig? Icke.

Björklund väljer i stället att tolka siffrorna som att det behövs ännu tidigare betyg, redan från årskurs fyra. Ett förslag han också lade fram under sin tid som skolminister, som sågades av såväl profession som forskare. Att yngre barn skulle ha svårare att ta till sig att ett betyg inte handlar om ens person, utan om prestation, var något som forskare lyfte fram i sin kritik när förslaget kom. Vetenskapsrådet gjorde också en omfattade genomgång av betygsforskningen där man inte fann »en enda forskningsstudie som rekommenderar tidigare betyg«.

Men Björklunds benhårda övertygelse gav resultat. Eftersom idén om betyg från fyran även stöddes av SD kände regeringen sig tvingade att kompromissa med allianspartierna om att betyg i årskurs fyra på prov i hundra skolor från hösten 2017.

»Vi har förståelse för att det är ett olyckligt förslag, men när vi vet att det fanns en möjlighet för riksdagen att skarpt lagstifta om betyg för alla tioåringar, så bedömer vi ändå att det här är en bättre kompromiss och bättre väg att gå«, försvarade Gustav Fridolins statssekreterare Helene Öberg beslutet.

Trots att tidigare betyg visar sig inte hjälpa ska man alltså genomföra ett experiment på ännu mindre barn. Och Björklund fortsätter att tycka att det är en bra idé att införa för alla. Det är svårt att kalla det något annat än politik med skygglappar. Och det är väldigt synd när svensk skola verkligen skulle behöva reformer som ger lärarna möjlighet att få upp barnens resultat.

Varför har kritikerna till rapporten 900 miljarder fel? Är M:s första-jobbet-avdrag i själva verket ett vanligt jobbskatteavdrag? Och vem är mest mot flyktingar nu, M eller SD? 

Pengar & Politik återvänder till rapporten 900 miljarder. Joakim Ruist och Tino Sanandaji har dömt ut rapporten som »helt oseriös«. Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson har nu presenterat sin metod i en artikel i Ekonomisk Debatt som kommer ut nästa vecka.

Dagen innan poddinspelningen möttes Ruist och Scocco på samma scen på Migrationsdagen, som Dagens Arbete och Institutet för framtidsstudier och Forskning och framsteg ordnade. Hur kändes det? Och vad handlar kontroversen om? Vad är det som GP:s ledarsida dömde ut som »fullständigt moraliskt förkastligt« och varför har de fel? Problemet med Ruist metod är att han räknar på en låtsasvärld, menar Sandro.

Svar på frågor från lyssnarna om bland annat basinkomst, minijobb, mp:s tjänstemoms, vuxenutbildning och pratar om livslångt lärande. Vad menar Sandro med de 130 miljarder i uteblivna skatteintäkter som följt på Anders Borgs skattesänkningar? Finns det något stöd för teorin att du går till jobbet och gör ett lite sämre jobb ifall din marginalskattehöjning äter upp lite mer av löneökningen?

Pengar & politik tittar också närmare på skuggbudgetarna från Moderaterna och Sverigedemokraterna. Är M:s första-jobbet-avdrag bara ett vanligt jobbskatteavdrag till? Vem är mest mot flyktingar just nu, Moderaterna eller Sverigedemokraterna? Och hur skiljer sig retoriken från själva siffrorna?

Bonusämne: kvarten vi trodde att Jan Björklund avgått!

Politiseringen av språket gör det lätt att gissa vem som talar i amerikanska kongressen.

En studie av tal i den amerikanska kongressen 1873–2009 visar att partiskillnaderna ökat. Sannolikheten att gissa rätt partitillhörighet baserat på ett 1 minut långt tal var relativt konstant fram till 1990, men har sedan ökat från ca 50 procent till över 80 procent.

En dramatisk förändring sker 1994 när republikanen Newt Gingrich blir talman med en plattform kallad Contract with America. En möjlig orsak är att den ökade mediebevakningen påverkat incitamenten att politisera språkbruket. Efter skjutningen av 49 personer på en klubb i Orlando 2016 talade demokrater om en »masskjutning« och republikaner om »radikal islamistisk terror«.

Linna Martén, Stanford University

Två lediga tjänster på Magasinet Arena och Dagens Arena under 2017.

Nu söker vi en nyhetsreporter/debattredaktör på vikariat under januari-september 2017.

Dagens Arenas reporter tillika debattredaktör ska vara föräldraledig och vi söker därför hennes vikarie från januari 2017 och åtta månader framåt. Vill du vara med och utveckla Dagens Arena till en ännu bättre tidning har vi jobbet för dig.

Läs mer här och ansök sedan den 23 oktober!

Dessutom söker Magasinet Arena en vikarierande chefredaktör januari-september 2017.

VI söker dig som redaktör som kan vara den kreativa hjärnan bakom en av de mest spännande rösterna i samhällsdebatten, liksom att ansvara för att utveckla magasinet framöver.

Läs mer här och ansök senast den 23 oktober!

Shekarabi visar hur debatten med SD ska tas. I en fråga med tydlig höger-vänster-skala.

Det är svårt att hitta en tydligare konflikt denna vecka än den politiska debatt som blossat upp kring offentlig upphandling. Civilminister Ardalan Shekarabi debatterar med SD:s Jimmie Åkesson i Bromölla – väsentligt mer spännande än huruvida statens budget ska vara i balans 2017 eller 2018.

Det är länge sedan att »ta debatten« med SD eller inte slutade vara en större grej. Men frågan är om det inte är på den här nivån som debatten borde ha tagits hela tiden. I en ekonomisk fråga med en tydlig intressekonflikt höger-vänster.

Ardalan Shekarabis ytterst rimliga ton i debatten står sig mot Jimmies slängar. Mot sig får han först att förslaget inte är tillräckligt långtgående, kvasiargument om att det är ett »beställningsverk från LO« och till sist att »det ändå inte går att göra något för att EU kommer att strunta i vår modell« – när vad man faktiskt har gjort är att titta på precis vad som är möjligt att göra inom EU-rättens ram. När man lyssnat på debatten är det faktiskt helt omöjligt att svara på vad SD faktiskt tycker, eller varför de i så fall tycker det.

Det som blir uppenbart är i stället SD:s strategi att tydligare profilera sig som ett borgerligt stödparti. Det har dock sannolikt inte hjälpts av den senaste veckans skandaler med politiska tjänstemän med underliga kopplingar till Ryssland. Låt oss hoppas att detta i kombination med ett svek mot LO-väljarna ger utslag i opinionen.

Upphandlingsfrågan engagerar, trots sin tekniska natur, kanske för att den ändå upplevs i människors vardag. En majoritet av samtliga partiers väljare tycker att det är en dålig idé att man kan konkurrera med sämre villkor när det offentliga upphandlar. Facken är skitförbannade – och ställer den rimliga frågan om varför inte något av de borgerliga partierna vill stödja ett förslag som faktiskt är balanserat. Just därför är det viktigt att de 20 procent av LO-medlemmarna som säger (SCB maj 2016) att de skulle rösta på SD om det var val idag får veta partiets ställningstagande i den här frågan.

Efter debatten fylls twitter av en talande bild av hatet i kommentarsfältet på SD:s facebooksida. Att vissa partiledare (läs Anna Kinberg Batra) ännu inte satt nere foten för att framtida samarbete med dem är fortfarande en gåta.

Nya Karolinska-haveri, strumpskandal, förlossningskris, förödande färdtjänstupphandling, indragen kollektivtrafik, vårdkris och SD-fuffens. Nu avgår mannen som satt på plånboken.

Med buller och bång aviserade i går landets högst avlönade landstingspolitiker, den chipsälskande Torbjörn Rosdahl (M) sin avgång.

Till årsskiftet ska Moderaterna ha utsett den som får ta över det sargade moderata skyltfönstret Stockholms läns landsting. Har det totala haveriet kring Nya Karolinska sjukhuset skördat sitt första offer? undrar kanske vän av ordning.

Inte alls. I alla fall inte enligt moderattoppen själv. Han vill nämligen lämna över när landstinget är på topp. »Alliansen i Stockholms läns landsting är nu inne i sin tredje raka mandatperiod med stabila finanser och verksamheter i kraftfull utveckling«, säger han till SVT.

Man får förmoda att Rosdahl med stabila finanser då avser att landstinget ändå lyckats minska sitt underskott från 870 miljoner kronor 2014 till 607 miljoner kronor i fjol. Och att »verksamheter i kraftfull utveckling« syftar på det rekorddyra och kraftigt försenade skrytbygget Nya Karolinska sjukhuset.

»Just därför känns det rätt att överlämna ansvaret nu, mitt i utvecklingen, med gott om tid för en efterträdare att bli varm i kläderna inför nästa val«, fortsätter han. Denna arma, arma efterträdare.

Men om inte annat är det smart tajmning av herr Rosdahl. Sannolikheten att den vårdvalsivrande landstingsalliansen, med strumpskandal, förlossningskris, indragen kollektivtrafik, den förödande taxiupphandlingen, vårdkris och SD-fuffens i bagaget får behålla makten i Stockholms landsting efter valet 2018 kan knappast vara särskilt stor.

Det ska till riktigt usla oppositionspolitiker för att inte dra nytta av det läget.

Sverige har världens näst bästa pass om vi utgår från hur många länder som svenskar kan resa till utan att behöva ansöka om visum. Vad är det som styr krav på visum, och hur hänger medborgarskap och rörlighet ihop?

I det här avsnittet av Människor & Migration pratar Arena Idés utredningschef, statsvetaren Lisa Pelling, och Sofia Janson, handläggare på justitiedepartementet, om pass, visum och rörlighet. Vad är egentligen ett pass och vem kan få ett svenskt pass? Hur påverkar dubbla medborgarskap en persons rörlighet och varför måste vissa personer med svenskt pass ansöka om visum till USA och andra slipper?

Podden går igenom hur viseringsregler fungerar och vad som styr olika länders regelverk. I avsnittet lyfts även vad som gör att människor som antas vilja komma in i Sverige för att söka asyl nekas visum och på vilka grunder de antagandena görs. Dessutom pratar vi om asylvisum och möjligheten att använda det som ett sätt för människor att på ett lagligt och säkert sätt ta sig in i Sverige.

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Relaterade länkar:

Svenska pass är näst bäst i världen

Henley & Partners Visa restriction index

Länder vars medborgare behöver visum för inresa i Sverige

Pojkar med högutbildade föräldrar gillar att bli avlönade efter prestation.

Män är ofta överrepresenterade i högstatusyrken som kännetecknas av konkurrens och har strukturen av en tävling (som till exempel finansbranschen).Viss forskning tyder på att detta delvis kan bero på att män, i högre utsträckning än kvinnor, tycker om att tävla.

Ett norskt experiment visar att socioekonomisk bakgrund påverkar könsskillnader i tävlingsvilja bland ungdomar. Pojkar med högutbildade och högavlönade föräldrar föredrar, i högre utsträckning än andra grupper, att bli avlönade baserat på prestation i en tävling i  stället för att få ackordlön.

Anna Sandberg, Stockholms universitet.

Moderaterna i regeringsställning lånade årligen för att kunna sänka skatten. Men i opposition får flyktingar och sjuka ta smällen för att klara siffrorna.

Moderaternas Ulf Kristersson skrädde inte orden i förra veckans budgetdebatt. Läget i Sverige beskrevs i dystra ordalag och att inte ta tag i dessa problem skapar en förtroendeklyfta som skulle ta »generationer att överbrygga«. Samtidigt som Moderaterna rasar över ett förslag att inte räkna brytpunkten för statlig skatt –  vilket i rena kronor handlar om 20 till 100 kronor –  om året.

Ett annat mantra från Moderaternas håll att regeringen inte har tillräckliga förslag för att lösa integrationen. Men det man själv fokuserar på i sin budgetmotion är att få budgeten i balans. Inte ens i efterdyningarna av ett rekordhögt flyktingmottagande är man beredd att låna.

Kristersson tar till brösttoner om hur allvarligt utanförskapet är, men vill sänka både tak i a-kassan och sjukförsäkringen, införa ytterligare en karensdag efter dag 15 och återinföra den bortre parentesen i sjukförsäkringen. Så fås sjuka och arbetslösa i jobb!

De flesta av Kristerssons besparingsförslag som presenterades idag är inga stora pengar. Den stora besparingen ska göras på billigare boendeformer för ensamkommande flyktingbarn. Ett förslag som liknar det regeringen la i våras och som på grund av hård kritik från kommunerna fick skjutas på framtiden.

Men det är inte bara flyktingarna och de sjuka som stryker med när Moderaterna är i farten. Att lägga besparingar på Migrationsverket på 500 miljoner per år, i ett läge där personalen går på knäna och rekordmånga får vänta länge på beslut, är förslag som läggs i opposition, när de inte riskerar att bli verklighet.

Talet om ansvar överskuggar allt för Moderaterna. Precis som att man aldrig själva har lånat pengar för att sänka skatten när man själv satt i regeringsställning.

Public service måste vara opartiska och värna yttrandefriheten. Men inte på bekostnad av sanningen. 

Journalistik ska vara opartisk. Ska se till att den som kritiseras får komma till tals. Ska värdera olika åsikter. Men aldrig någonsin kan det betyda att journalistik ska helt bortse från att försöka ta reda på vad som faktiskt är sant. Eller att låta åsikter på politikens ytterkant balanseras av typ »alla andra« och då säga att man har en balanserad rapportering.

Det fanns flera saker man från Aktuelltredaktionen kunde ha gjort annorlunda i gårdagens inslag när Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk medverkade på länk från Bokmässan. Ha läst på ordentligt, ha bandat intervjun för att lättare kunna bemöta felaktigheter till exempel. Och särskilt att ha tänkt en gång till på vilka krafter man vill legitimera.

Att public service har ett särskilt krav på opartiskhet gör samtidigt inte att man kan bortse från att det i sändningstillståndet står att man ska värna »det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet«.

Aftonbladets Karin Petterson lyfte i går ett viktigt vägval för journalistiken i denna tid av »post-truth-politics«. Att Donald Trump genom hela sin kampanj både ljugit rakt ut och slirat på sanningen är svårt för medier att hantera, kanske särskilt i klickokratins tid. Men det måste finnas ett sätt.

Nyhetsjournalister måste våga tänka klart kring vad opartiskhet innebär. Att partipolitisk balans och att väga alla åsikter är en sak. Men att medverka till sprida rena lögner är något annat.

Aktuellt kan med fördel lyssna på hur public service-kollegan Studio ett hanterade Nya Tider, ungefär i mitten av härvan, där tidningen alltså ett tag inte var välkommen på Bokmässan. Här ställer välpålästa reportrar kritiska frågor till Suk, ifrågasätter hans påståenden och släpper inte taget.

Yttrandefriheten ska vi självklart värna. Opartiskhet och allas rätt att bemöta lika så. Men inte på bekostnad av sanningen.