Bloggen

Veckans politiska samtal har dominerats av budgetdebatt. Budgetpropositionen presenterades och i och med det en budget som enligt finansminister Magdalena Andersson innebär en historisk satsning på välfärden, men stämmer det? 

Podcasten Pengar & Politik har läst budgetpropositionen och lyssnat på budgetdebatten. Arena Idés chefsekonom, Sandro Scocco, och Arena Opinions chef, Jenny Lindahl, Arena Opinion, går igenom vad budgeten innebär och sanningshalten i debattens olika påståendet. Ulf Kristerssons domedagsprofetia, Magdalena Anderssons utsaga om en historiskt expansiv budget, Oscar Sjöstedts näringslivsvänlighet och Ulla Anderssons vassa drag i förhandlingsspelet. Allt skärskådas av Pengar och Politik.

Lyssna här:

Prenumerera på podden via:

RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast

Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé

Twitter: Arena Idé

Avregleringen av finansmarknaden skapade en mer ojämlik inkomstfördelning, visar en forskningsstudie.

Avregleringen av finansmarknaden har visat sig skapa en mer ojämlik inkomstfördelning i USA. Ökad avkastning på kapital och höjda inkomster i finanssektorn antas bidra.

I en nypublicerad studie ser Julia Tanndal och Daniel Waldenström på Storbritannien och Japan och skattar den kontrafaktiska utvecklingen. Bara fem år efter att finansmarknaden avreglerades i Storbritannien hade den rikaste decilen ökat sin andel av de totala inkomsterna med 20 procent mer än vad de annars hade gjort. För den rikaste procenten var skillnaden 30 procent.

Källa: Julia Tanndal och Daniel Waldenström (2016), ”Does financial deregulation boost top incomes? Evidence from the Big Bang”, CEPR Discussion Paper No. 11094.  

Regeringen höjer skatten med 1 krona och 66 öre i månaden för dem som har en månadslön på över 37 700 kronor. Så här drabbas du av den röda skattechocken – Dagens Arena har hela listan.

Alliansen, med Moderaternas Ulf Kristersson i spetsen, är återigen ute och vevar om regeringens chockartade skattehöjningar.

Dagens Arena har tidigare skrivit om vilka marginella skillnader regeringens skattehöjningar beräknades ge för gemene man. Nu när budgeten presenteras kan vi mer exakt avgöra hur den »röda skattechocken« slår mot »breda löntagargrupper«.

Så, hur stor är egentligen skattehöjningen som får hela borgerligheten att skaka av skräck? Och vad tvingas alla som tjänar mer än 37 700 kronor i månaden ge avkall på?

1. Över 37 700 kronor: ett jenka.
De som tjänar runt 37 700 kronor i månaden kommer att få höjd skatt. Med 20 kronor. Per år. Det är 1 krona och 66 öre i månaden. Som ett Jenka ungefär.

2. Över 37 800 kronor: en Pumpkin spice cream frappuccino blended crème, Starbucks.

För dem som tjänar någon hundralapp mer, 37 933 kronor, är skattehöjningen emellertid lite högre. De får betala 51 kronor mer i skatt i månaden. Då är det bara att glömma att smaka nyheten Pumpkin spice cream frappuccino blended crème från Starbucks.

3. Över 54 500 kronor: en kålsallad från Panini. 

De som tjänar 54 516 kronor får efter den röda skattechocken ta med sig mat hemifrån en gång i månaden. De 82 extra kronorna till statskassan motsvarar ungefär en kålsallad från Panini.

4. Över 54 825 kronor: två paket Pukka relax chamomile, fennel & marshmallow root tea to calm & soothe.

De som tjänar 54 825 kronor och uppåt får se till att dra ner rejält på tedrickandet. Åtminstone på lyxpåsen Pukka relax chamomile, fennel & marshmallow root tea to calm & soothe. De får nämligen en skattehöjning på hela 97 kronor i månaden.

Nu stärker vi Dagens Arenas ledarredaktion.

Marcus Strinäs kommer att medverka regelbundet på ledarsidan nu och framöver. Marcus jobbar i dag som utredare på tankesmedjan Arena Idé, där han är ansvarig för välfärdsfrågor. Han har en examen i nationalekonomi från Handelshögskolan i Stockholm och har tidigare arbetat för såväl Socialdemokraterna som SSU.

Utöver välfärdsfrågorna är Marcus stora intressen ekonomisk politik, den svenska skolan och arbetsmarknadspolitiken.

Här kan du läsa Marcus första ledare om partiledarstriden i Liberalerna.
Varmt välkommen Marcus!

Under två dagar kommer världens ledare samlas för två möten om migration och människor som flyr. Vad kommer de komma fram till och kan vi hoppas på en riktig förändring?

Den 19/9 håller FN högnivåmöte om migranter och flyktingars rörelser, slutdokumentet är redan framförhandlat, men vad står i det?

I det här avsnittet går Lisa Pelling, statsvetare och Arena Idés utredningschef, och Maja Dahl, Arena Idés kommunikationsansvarig, igenom vad mötet kan resultera i. Vad betyder skrivelserna i dokumentet och vad kommer Sverige behöva göra efter att Stefan Löfven skrivit under?

Avsnittet lyfter även det migrationsmöte som Barak Obama bjudit in till den 20/9. Varför har Sverige valts ut till att stå som medvärdar för mötet? Är Obamas ambitiösa mål med mötet för ambitiösa och är världens ledare bara där för att få ta en selfie med USA:s mycket populära president?

Vi diskuterar kvotflyktingsystemet och om målet att dubbelt så många människor på flykt ska vidarebosättas via det är ett rimligt mål. Är de 33 länder som ingår i UNCHR:s kvotlyfktingprogram villiga att ta emot fler människor på flykt eller kommer det att krävas att fler länder ansluter sig till programmet? Vad innebär det att Danmark stoppat mottagandet av kvotflyktingar på obestämd tid? Dessutom diskuterar vi utbildningsmål och målet att 1 000 000 fler människor på flykt ska få rätt att arbeta.

Lyssna på avsnittet här:

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Relaterade länkar:

Löfven om Obama-mötet: ”Bevis på allt Sverige har gjort”

Barak Obamas mål med mötet

Jämställdhetsmyndigheten måste få mandat att lägga skarpa förslag och bedriva påtryckningsarbete.

Regeringen inrättar en ny jämställdhetsmyndighet. Det är mycket glädjande. Den kommer inte att sakna arbetsuppgifter – från att ta sig an de ojämlika pensionerna, resultaten i skolan eller strategier mot mäns våld mot kvinnor.

När dåvarande JämO lades ner och DO inrättades var det många som förutspådde att jämställdhetsfrågorna skulle hamna i skymundan.

DO har också fått ägna sig åt enskilda diskrimineringsärenden, vilket såklart är bra, gott så, men det gjorde att det förebyggande arbetet, liksom det politiska påverkansarbete som bedrevs, blev mycket mindre.

Flera utredningar har kommit fram till att jämställdhetspolitikens organisation är splittrad och otillräcklig. En jämställdhetsmyndighet föreslogs av såväl Gertrud Åströms utredning 2005, som av jämställdhetsutredningen 2015. Låt oss hoppas att myndigheten får mandat att inte bara kartlägga hur det ser ut och ta fram ny kunskap.

Sådan behövs också, men på flera områden vet vi redan väldigt mycket om hur den bristande jämställdheten ser ut. Vad som främst skulle behövas är i stället skarpa förslag och ett påtryckningsarbete för att de ska bli verklighet.

Bara en liten påminnelse.

Det har blossat upp till maktstrid inom Liberalerna. Igen. Partiledaren Jan Björklund verkar emellertid fortsatt sitta som sten – trots ett gediget ras i opinionssiffrorna.

Men det är inte bara Liberalernas väljarstöd som har rasat anmärkningsvärt mycket sedan Jan Björklund tog över rodret. En än mer oroande utveckling har skett inom svensk skola. Svenska elevers resultat i Pisa-mätningen har rasat lavinartat och ligger nu under OECD-snittet.

Och, nej, detta är inga nyheter. Men väl värt att påminna om när det återigen blåser kring mannen som ville ha det manliga könsorganet som logga.

Varför pratar alla basinkomst från Finland till Nederländerna, Schweiz och Silicon Valley? Vad är det som är så lockande? Och hur ser de olika modellerna för basinkomst ut? Pengar och politik tar sig an ett rykande aktuellt ämne.

Prenumerera på podden via:

RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast

Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé

Twitter: Arena Idé

Pappamånaden ledde till fler separationer.

När pappamånaderna infördes i Sverige på 90-talet började män ta ut en större andel av föräldraledigheten. En ny studie av forskare vid Uppsala universitet visar att dessa reformer även resulterade i fler skilsmässor och separationer.

Figuren visar att andelen föräldrar som separerade efter barnets födsel är högre för barn som föddes precis efter att den första pappamånaden infördes jämfört med barn som föddes precis innan. Effekten är störst för par där mannen tjänade mer än kvinnan och par som redan tidigare hade barn.

Anna  Sandberg, Stockholms universitet

Bara skumraskföretag har råd att betala ut rimliga löner till personliga assistenter, enligt Vårdföretagarnas obegripliga logik. 

Förra veckan varslade Kommunal om konflikt för privatanställda personliga assistenter. Detta efter att Vårdföretagarna försökt få till ett avtal med löneökningar på 177 kronor eller 0,8 procent. Alltså betydligt mycket mindre än vad andra på arbetsmarknaden får, det vill säga 2,2 procent.

Vårdföretagarna säger att de gärna VILL ge assistenterna samma löneökningar som andra grupper på arbetsmarknaden. Problemet är att INGA pengar finns. Och det är regeringens fel.

För att hejda kostnadsutvecklingen har regeringen nämligen beslutat att den statliga assistansersättningen ska höjas med 1,4 procent per år. Därför, hävdar Vårdföretagarna, har assistansbolagen inte råd att betala ut rimliga löner till sina anställda.

Ett ohållbart argument, enligt Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund. En höjning av den statliga assistansersättningen med 1,4 procent motsvarar en ökning på fyra kronor – från 284 till 288 kronor per timme. Kommunals krav om löneökningar på 2,2 procent motsvarar bara 2,83 kronor per timme, säger hon till tidningen Arbetet.

Men, argumenterar Vårdföretagarna, assistansbolagen har små marginaler (vinstmarginalerna i branschen ligger i genomsnitt på 3,5 procent). Faktum är att situationen är så krisartad att flera assistansbolag riskerar att slås ut, argumenterar man.

Inte nog med det, varnar Inga-Kari Fryklund, förbundsdirektör på Vårdföretagarna. »Kvar blir de företag som ägnar sig åt fusk och oetisk verksamhet« eftersom »de seriösa företagen inte längre orkar fortsätta«.

Tittar man på assistansbolagens årsredovisningar är den logiken inte helt enkel att få ihop.

Som Dagens Arena tidigare rapporterat domineras branschen nämligen av storföretag – exempelvis Humana och Frösunda Omsorg – som gör hundratals miljoner i vinst varje år. Samtidigt som deras anställda har betydligt sämre villkor än sina kommunanställda kollegor. Visstidsanställda i privata assistansföretag har exempelvis bara 14 dagars uppsägningstid, de arbetar fler timmar och har färre semesterdagar och något lägre lägstalöner. Det finns heller inget förbud mot uppsägning utan saklig grund.

Därmed har assistansbolagen sannolikt alla möjligheter att ge de underbetalda personliga assistenterna en löneökning på märket.

Ett system där man kan köpa sig före i vårdkön känns så långt ifrån den svenska modellen som man kan komma.

Behövs det privata sjukvårdsförsäkringar? Uppenbarligen tycker ungefär var tionde svensk i arbetsför ålder det.

Som ni kan läsa i Dagens Arenas granskning, sällar sig allt fler fackförbund till dem som erbjuder sådana till sina medlemmar. Det är inte ett problem i sig. Om facken med sina kollektiv kan pressa priserna på försäkringen för den enskilde, är det ju möjligt att det blir billigare för den enskilde, än att teckna försäkringen individuellt. Att fackförbunden vill ge sina medlemmar det de efterfrågar är också rimligt. Men vem tar ansvar för helheten och för de effekter det får på hela systemet?

Som Visions biträdande förhandlingschef Karl Lundberg säger handlar det om att systemet riskerar att urholka viljan att betala skatt. Varför betala skatt för att få vård, när man ändå betalar en gång till genom en privat försäkringslösning?

Regeringen har högt tonläge i frågan i Gabriel Wikströms debattartikel för någon vecka sedan men det förslag de lägger är öppet för tolkningar. Varför en sådan försiktighet, om problemet är så akut? Är regeringen allvarlig i sin ambition att stänga vårdens gräddfiler? Den stopplag som lades fram 2006 var, även om den hade kryphål, ändå ett ärligt försök.

Att det svenska sjukvårdssystemet plötsligt ska kompletteras med privata försäkringslösningar rimmar väldigt illa med en modell som varit effektiv. Ska inte det allmänna kunna stå för en sjukvård man ska kunna lita på – och till samma kostnad oavsett ålder och tidigare sjukdomstillstånd? Ett system där man kan köpa sig före i vårdkön känns tvärtom så långt ifrån den svenska modellen som man kan komma.

Den ojämlika hälsan ökar i Sverige. Det fastslår regeringens hälsokommission i sin nya rapport. 

Kommissionen för jämlik hälsa har i uppdrag att ge förslag som kan bidra till att minska hälsoklyftorna i samhället. I dagarna lämnade de över en första delrapport till regeringen.

Kommission slår fast att hälsan i Sverige är ojämlik. Och inte nog med det –  hälsoklyftan har dessutom tenderat att öka snarare än minska under de senaste 30 åren.

Vidare skriver kommissionen att hälsan skiljer sig på olika sätt: Dels mellan olika sociala grupper, exempelvis har personer med kort utbildning kortare livslängd och högre dödlighet än personer med lång utbildning. Dels påverkas barns hälsa av familjebakgrund. Men hälsan skiljer sig även mellan kvinnor och män. Kvinnor lever visserligen längre än män i genomsnitt, men har i många avseenden sämre hälsa.

Det finns också en hälsoklyfta geografiskt sett. Exempelvis skiljer sig medellivslängden mellan norra och södra Sverige och mellan stad och landsbygd. Dessutom skiljer sig hälsan inom städerna beroende på var man bor.

Hälsan skiljer sig också mellan personer i särskilt utsatta situationer – till exempel för personer med funktionsnedsättning och hbtq-personer.

I utredningens slutbetänkande som ska lämnas till regeringen senast den 31 maj 2017 ska kommissionen ge förslag på att minska skillnaderna.

Går det att riva upp en lag som nyligen röstats igenom i riksdagen? Vilka strategier finns för att göra det? I höstens första avsnitt går Människor och Migration igenom vilka sätt som finns för att riva upp lagen.

Den 21 juni röstade riksdagen igenom den tillfälliga lag som innebär att tillfälliga uppehållstillstånd blir norm och kraftigt begränsar rätten till familjeåterförening för de allra flesta som får skydd i Sverige.

Statsvetaren och Arena Idés utredningschef Lisa Pelling, asylrättsadvokaten Ignacio Vita och Arena Idés kommunikationsansvarig Maja Dahl diskuterar vilka olika sätt som aktörer kan gå till väga för att riva upp den tillfälliga lagen. Programmet lyfter olika politiska strategier och går igenom hur de olika partierna röstade i riksdagen. Vilka möjliga partiallianser finns och vilka delar av lagen kan de tänkas gå ihop över blockgränserna för att riva upp?

Ignacio Vita förklarar även vilka juridiska sätt som finns och hur inkorporerandet av barnkonventionen kan användas för att skydda rätten till familjeåterförening. Avsnittet lyfter även hur mediebevakningen under året som gått påverkat opinionen, går igenom opinionsundersökningar och diskuterar vilken roll EU kan spela framöver.

Lyssna på hela avsnittet här:

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Relaterade länkar:
Omröstningen i riksdagen 21 juni

Få svenskar känner till nya flyktingreglerna – Svenska Dagbladet

Stort stöd för regeringens flyktingpolitik – SVT Nyheter

Allmänheten om frivilligt arbete och integration – Novus undersökning

Sällan skådad galenskap när Stockholms motorcyklister rasar mot att de för första gången tvingas betala p-avgift.

I morgon införs högre parkeringsavgifter i Stockholm. En nödvändig åtgärd för att hindra miljöpåverkan och främja gång-, cykel- och kollektivtrafik.

De höjda avgifterna upprör. Men de allra flesta har överseende med att det behövs styrmedel för att minska trafiken i stan och är medvetna om att det blir dyrare att ha bil, säger Mattias Bengtsson Byström, presstalesman till trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP), till SvD.

Det finns emellertid en grupp som inte har överseende. Motorcyklisterna.

Tillsammans med de som har handikapptillstånd utgör de raseriet bakom 90 procent av klagomålen till staden. De ska nämligen tvingas börja betala p-avgift. Ja, du läste rätt – börja. De har hittills inte betalat en enda krona för att uppta utrymme på gatan, förpesta luften och skrämma varannan människa med hörseln i behåll till döds.

För att kanalisera motorcyklisternas rätt att fortsätta detta manér finns Olle Henriksson som är ordförande i organisationen Sveriges motorcyklister, SMC.

Han pekar på att de inte är främmande för att betala, men att avgiften på 10 kronor i timmen är på tok för hög. På 20 arbetsdagar blir det 2 000 kronor i månaden. Han vill hellre betala 20 kronor i timmen för en mc-plats. UNDER TAK.

För 2 000 kronor, det är ungefär dubbelt så mycket som vad folk betalar i trängselskatt per månad, påpekar Olle. Ja, du tolkade Olle rätt. Motorcyklister betalar ingen trängselskatt. Trots detta är de svinförbannade för att inga infrastrukturella satsningar gjorts på dem.

Stockholm har heller inte gjort någon konsekvensutredning vad p-avgifter för motorcyklister kan komma att innebära, menar SMC. Vilket föranleder denna fråga från den politiska sekreteraren Maria Nordqvist:

»Ska mc-förare ställa sig på infartsparkeringen och ha skinnställ i kollektivtrafiken?«

Infartsparkering? Skinnställ? I kollektivtrafiken? Va? VA? VAAA?

Detta är ändå FÖR sjukt. Man riktigt känner hur Marias hjärna förvrids i förvirring/ångest.

Och så känner man: Ett sl-kort: 790 kronor=billigare än 2 000 kronor per månad i p-avgift.

Och så känner man: 40 procent av Stockholms bilister har så kort till jobbet att de kan cykla på högst 30 minuter (plus ger en samhällsvinst på 2,5 miljarder per år!). Det borde rimligtvis även gälla motorcyklister. En helt ok cykel: 2 000 kronor, engångskostnad=billigare än 2 000 kronor per månad i p-avgift.

Och så känner man: Om det var nivån på avgiften som var problemet, så var det var allt för denna gång.

Det är lätt att tro att det inte är någon som tjänar på verksamheten så länge vinsterna återinvesteras.

I dag skriver SvD Näringsliv att skolkoncernen Academedia har gått med över 300 miljoner i vinst det senaste räkenskapsåret, eller cirka 5 051 kr/elev. Oavsett vad Academedias vd, Marcus Strömberg, säger när han intervjuas är detta pengar som gagnar ägarna. Inte eleverna.

När Academedia börsnoterades den 15 juni tidigare i år rusade aktien på några timmar och slutade på en uppgång med 44 procent. Dagen efter börsnoteringen skrev SVT:s ekonomireporter Johan Winberg en skarp och viktig analys av Sveriges största privatägda skolkoncern, med den iögonfallande rubriken Har politikerna förstått den geniala affärsidén i skolföretagen?

Vissa saker är enkla att få syn på. Som att finansmannen Rune Andersson, som satsade 400 miljoner i företagets aktier, kunde se sin aktiepost växa med 180 miljoner på några timmar. Eller att riskkapitalisterna EQT tjänade i runda slängar en miljard i samband med börsintroduktionen.

Andra saker är svårare att få syn på, men Winberg pekar pedagogiskt på vad det är som förbises i debatten om vinster i skolföretagen – att vi fixerat oss vid själva vinstutdelningen.

Det är lätt att tro att det inte är någon som tjänar på verksamheten så länge vinsterna i ett skolföretag återinvesteras och att det därmed inte finns något att uppröras över. Till skillnad från den indignation det väcker när skolföretagsägare öppet plockar ut sina vinster.

Det är inte så enkelt.

Academedia framhåller gärna att de inte plockar ut några vinster, utan återinvesterar i verksamheten. Men bara för att man inte har aktieutdelningar, betyder det inte att man inte gör vinst.

Johan Winberg förklarar att vinsterna som Academedia gör går till att köpa upp nya skolföretag, som gör att man växer. Och tillväxten betalas med skolpengen. Ofta har Academedia finansierat sina skolköp med lån, vilka sedan betalas tillbaka med skolpeng till banken.

Den vinnande affärsidén är alltså att när man köper betalar man med skolpengen, när man säljer har företaget växt och säljs dyrare än inköpspris, och sedan får ägarna vinsten. Men detta pratar man inte om, utan fokus ligger på att man hittills inte delat ut vinster till aktieägarna. Något som Academedias vd emellertid öppnar upp för i en intervju i Svenska Dagbladet i dag, onsdag. Han förstår inte vad som är problematiskt med vinstuttag.

Om politikerna fortfarande inte förstått vad som pågår är det katastrof. Om politikerna har förstått vad som pågår är det en ännu större katastrof. Hittills har det gjorts för lite för att hindra att detta vansinne fortsätter.

Nu står hoppet till Stefan Löfven om att sätta ner foten. När regeringens utredare Ilmar Reepalu presenterar sitt förslag för att begränsa vinster i välfärden i november, kommer förmodligen taket att läggas på åtta procent av det satsade kapitalet, erfar SVT. Det är alldeles för fegt.

Vinster till privata ägare som möjliggörs med hjälp av skolpengen borde vara helt omöjligt.