Bloggen

Kvinnor på asylboenden blir utsatta för sexuella trakasserier. Ingenstans får kvinnans kropp vara hennes egen. 

Kvinnor och flickor på asylboenden blir utsatta för trakasserier av männen de delar boende med. På de boenden som SVT och TV4:s Kalla fakta har besökt, vittnar kvinnor om blickar och en oro för att bli utsatt för sexuella inviter och trakasserier. På flera asylboenden har dessutom faktiska övergrepp och misshandel skett. Det är oacceptabelt och får helt enkelt inte ske. Händelserna på asylboendena har inte tagits på allvar av varken Migrationsverket eller polis enligt Kalla fakta. Det är ett övergrepp i sig.

Till TV4 säger Migrationsverkets operativa chef Mikael Ribbenvik att att myndigheten ska »skapa det utrymmet för kvinnan för skapa sin privata sfär och välja själv om man vill vistas i gemensamhetsutrymmen«, eller kort sagt kvinnozoner på asylboenden.

Den »svenska« synen på jämställdhet delas inte av män från Syrien, Iran och Afghanistan sägs det. Tyvärr är det många svenska män som heller har en »svensk« syn på jämställdhet. Att inte kunna lämna hemmet utan få blickar, så kallade »catcalls« eller till och med bli fysiskt antastade av okända män på tunnelbanan eller i baren är vardag för många kvinnor. Patriarkala normer och strukturer tar upp stor plats i samhället.

I trånga utrymmen där många ska samsas blir de manliga normerna så klart extra problematiska, särskilt om dessa strukturer varit starkare i länderna man flytt. Det accentueras dessutom när en majoritet av de boende är män – som grupp tenderar män att bete sig värre.

Manliga normer och strukturer måste tas på allvar var och hur de än tar sig i uttryck. Att de nyanlända kvinnorna Sabina, Reem och Manal får sin rörelsefrihet begränsad och inte ser sig som betrodda och lyssnade på av polis och Migrationsverk är ett stort misslyckande. Men det löser vi inte med särskilda kvinnozoner. Det finns en stor risk att dessa zoner till slut blir de enda utrymmena där kvinnor och flickor kan vistas, utöver sina rum.

Är det några som ska få begränsad rörelsefrihet är det männen som beter sig illa. Ge dem egna manszoner, låt dem äta mat vid andra tider och flytta på dem om de inte kan bete sig (vilket Migrationsverket faktiskt öppnar för). Och ge de asylsökande männen, liksom svenska män, utbildning i jämställdhet och hur de ska behandla sina medmänniskor med respekt.

Mansnormer är ett stort problem bland män oavsett ursprung. I vissa sammanhang frodas de mer. Men det är samma mönster oavsett var det sker – på ett asylboende eller på krogen – kvinnans kropp är inte hennes och ska underordnas mannen.

Kommunal-skandalen får inte skymma behovet av en feministisk agenda för fackförbundet.  

Sveriges största fackförbund Kommunal har precis öppnat sin kongress. De organiserar dem som möjliggör att jag och andra mammor kan ha ett yrkesliv. Tack vare barnskötarna på förskolorna och undersköterskorna inom hemtjänsten har Sverige högst sysselsättningsgrad bland kvinnor i Europa.

80 procent av Kommunals medlemmar är kvinnor. Villkoren för välfärdsarbetarna sätter villkoren för hela Sveriges kvinnor. Orkar inte vårdbiträdena med sitt arbete måste familjen, läs kvinnorna, täcka upp. De beslut som Kommunal fattar de närmaste dagarna spelar roll för hela den svenska välfärden.

Det är ett i många delar stukat fackförbund som har samlats i Stockholm. Den kris som sattes igång av Aftonbladets granskning märks inte bara i översynsrapporter och ny resepolicy, utan även i bristande förtroende för ledningen bland medlemmarna. Avgående ordförande Annelie Nordström riskerar att lämna kongressen utan att ha fått ansvarsfrihet.

Som tur är verkar Kommunal ha en fortsatt krisinsikt. Samtliga tre öppna ordförandekandidater, Tobias Baudin, Veronica Lindholm och Berit Müllerström, tar krisen på stort allvar. I ett inslag i P1 morgon gav de alla  ett intryck av att de verkar förstå att hanteringen av följderna av Kommunal-skandalen måste få fortgå både under och efter kongressen.

Risken är dock att en stor del av kongressen går åt till rannsakan av ledningen. De interna utmaningarna är stora, men det går inte att bortse från Kommunals viktigaste kamp – en jämställd arbetsmarknad, och den handlar om löner, arbetstider och arbetsmiljö.

Kongressen ska under de kommande dagarna hitta en politik som gör att den trötta undersköterskan med delade turer och visstidsanställningar kan få ett drägligt arbetsliv.

Det avtal som Kommunal nyligen tecknande med Sveriges kommuner och landsting befäste en viktig princip – undersköterskor är värdediskriminerade på svensk arbetsmarknad. Det gäller fler av Kommunals medlemsgrupper som har tunga, ansvarsfyllda arbeten, men får förhållandevis låga löner.

Den mest känsliga jämställdhetsfrågan för Kommunals medlemmar är den om en helt delad föräldraförsäkring. Förbundsstyrelsen har lagt ett förslag om en sådan, men motståndet har tidigare varit stort inom förbundet. Men det är kanske den viktigaste frågan för att bryta den ojämställda arbetsmarknaden.

Kommunal lägger de närmsta dagarna grunden för vad Tobias Baudin kallar Sveriges viktigaste feministiska kamporganisation. För att kunna vara det måste Kommunal bygga vidare på sina avtalsframgångar och hitta sätt att lägga krisen bakom sig.

Välfärden behöver ett starkt Kommunal.

Nytt avsnitt av Arenagruppens Politiska Snackfest! Lisa Gemmel, Daniel Mathisen och Lisa Pelling tar sig an partiledardebatten och regeringsombildningen. 

I veckans Politiska Snackfest får Lisa Gemmel och Daniel Mathisen sällskap av Arena Idés utredningschef Lisa Pelling. Tillsammans tar de sig an gårdagens partiledardebatt i SVT och regeringsombildningen.

I partiledardebatten skulle åtta partier debattera om utsatta områden, flyktingar, enkla jobb, klimat, bostadsbrist och skola. I stället blev det käbbel om invandring, invandring, rut-avdrag, brunkol vs kärnkraft, byggherrarnas roll i bostadsbristen samt om Academedia ägnar sig åt människohandel med barn. Men var det partiledarnas eller formatets fel att debatten föll platt? Och hur klarade sig debutanten Isabella Lövin (MP)?

Äntligen blev det en regeringsombildning! Tre nya ministrar presenterades. Framförallt fick Ibrahim Baylan en utökad ministerportfölj. I statsminister Stefan Löfvens nya regering, sitter Baylan på statsrådsberedningen som samordningsminister. Hans viktigaste område att ta tag i är att samordna regeringens politik kring de »utsatta områdena«, det vill säga lösa ojämlikheten i samhället. Är Ibrahim Baylan rätt man för det?

Länkar till det vi pratar om:
Podcasten Människor & Migration.
Rami Al-Khamisis debattext i Metro.

Jingeln är skapad under Creative common-licens och hittas här.

Orange ser sig själva som räddare i nöden i en havererad sjukvård. Men till vilket pris? 

Den svenska sjukvården går på knäna. Förlossningsvården är dysfunktionell, cancervården ojämlik och det är personalbrist.

För att överleva sommaren erbjuder många sjukhus sina sjuksköterskor bonus för att jobba under semestermånaderna. Andra har vänt sig till ett bemanningsföretag som hyr ut utländska sjuksköterskor – Orange.

Dagens Arena började granska Orange redan i april, då det framkommit att deras sjuksköterskor hade väsentligt sämre villkor än de svenska, som de jobbade sida vid sida med. Något som är möjligt eftersom Oranges sjuksköterskor är anställda i sitt hemland, inte i Sverige.

För någon vecka sedan skrev Dala-Demokraten om just hur dåliga villkor Oranges sjuksköterskor har. Dagens Arena fick efter det möjlighet att träffa Oranges vd Lars Hezsö, som ville »reda ut« hur det verkligen låg till. Villkoren vi fick se uppgick inte till kollektivavtalad nivå i Sverige.

Dagens Arena har även pratat med det norska facket Fagforbundet, som vittnar om att Oranges sjuksköterskor har långt sämre villkor än de norska. De norska sjukhusen har sagt upp avtalet med det norska bolaget Orange Helse, efter flertalet brott mot arbetsmiljölagen. Sjuksköterskor anställda av Orange har inte fått sin dygnsvila eller det nattillägg de har rätt till. Patienter har även fått fel medicin på grund av språkförbistringar. Misstagen är många och allvarliga.

Oranges verksamhet möjliggörs av EU-regler om fri rörlighet och genom utstationeringsdirektivet. Att företaget kan verka i Sverige beror på en sjuksköterskebrist till följd av dåliga villkor och låga löner.

Sida vid sida kan två sjuksköterskor arbeta, vid samma arbetsplats, till helt olika villkor. Ska vi verkligen ha det så här?

Har du stora bolån? Sandro Scocco förklarar vad du ska oroa dig för, när alla varnar för den stora bokraschen.

Å ena sidan varnar Anders Borg, HSBC, Riksbanken och Finansinspektionen för en bobubbla. Å andra sidan hyllar Moody’s svensk ekonomis makroekonomiska stabilitet, tillväxten skjuter i höjden och arbetslösheten minskar kraftigt. Vad ska en tro?

Det är ett riskfyllt grepp från Stefan Löfven att satsa på fler »enkla jobb«. För än så länge är det bara högern som vet vad ett sådant jobb innebär. 

Näringsminister Mikael Damberg ska, tillsammans med näringslivet, skapa »enkla jobb«. Det meddelade statsminister Stefan Löfven i går i samband med regeringsombildningen. Även nya miljöministern Karolina Skog ska dra sitt strå till stacken genom så kallade »gröna beredskapsjobb«.

Svenskt näringsliv var snabbt ute och applåderade Löfvens initiativ att skapa enkla jobb, och Sydsvenskans ledarredaktion utnämnde det direkt till en »låglönejobbsatsning«. Statsministern bedyrade i Aktuellt att några låglönejobb handlar det inte om, utan om arbeten till lägre kostnader. Men hur företagen ska kunna anställa till lägre kostnad eller vilken typ av arbete dessa enkla jobb innebär kunde han inte svara på.

Han är modig, Löfven, som använder sig av ett av högern väl inarbetat begrepp. Kanske är det som Politisms chefredaktör Eric Rosén skrev på twitter att Löfven försöker sig på en triangulering – att använda högerns begrepp, men fylla det med eget innehåll. Problemet är att regeringen inte är i ett läge där de sätter dagordningen. Att ta över alliansens språkbruk tolkas som att de tar över deras politik – se bara på Sydsvenskan. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, var tveksam till benämningen av jobbsatsningen, men vill ha fler vägar in på arbetsmarknaden. Även Sekos ordförande Jan Rudén vädrar oro över satsningen på enkla jobb.

För att vinna kampen om vad de enkla jobben ska vara, måste regeringen nu vara smarta i sin kommunikation. Men även att Damberg är stenhård gentemot näringslivet i förhandlingen om de nya enkla jobben, eftersom näringslivet vill skapa fler jobb genom sänkta löner och rut-avdrag. De enkla jobben får heller inte bli nonsensjobb, likt de arbetsuppgifter som utfördes inom Fas 3.

Att skapa en ny låglönebransch är inte vägen framåt för Sverige. För enkla jobb finns redan, de innehas dock av personer som är överkvalificerade. Nationalekonomen Agneta Berge menar att det i stället är »mellanjobben« som saknas, men om dem hör vi ingen diskussion.

Fler enkla jobb skaver som socialdemokratisk politik, som alltid förespråkat ökad kompetens på arbetsmarknaden. Så om Stefan Löfven vill fylla de »enkla jobben« med ett eget innehåll, är det bråttom. Annars är vi återigen tillbaka i diskussionen om fler rut-jobb och sänka ingångslöner. Och det tjänar ingen på.

Lönerna i finansbranschen ökar betydligt snabbare än i andra branscher. Det beror varken på begåvning eller talang.

Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, hade en hypotes om att den kraftiga löneutvecklingen inom finansbranschen berodde på att de som arbetade i branschen helt enkelt var mer kompetenta, begåvade och talangfulla.

Men hypotesen stämde inte.

»Begåvningsnivån i finansbranschen har inte ökat i takt med lönerna«, konstaterade professorn när han i tisdags presenterade sin rapport Since you’re so rich, you must be really smart: Talent and the Finance Wage Premium.

Så varför har då lönerna stigit så mycket i finansbranschen?

– Vinsterna har gått upp väldigt mycket i finansbranschen under den här perioden. Det har helt enkelt gjort att lönerna har stigit. Man har helt enkelt haft tur att befinna sig i rätt bransch vid rätt tillfälle och kunnat rida på den här vågen, säger Per Strömberg till Sveriges Radio.

Högern verkar måttligt intresserad av att ta oss ur det klassamhälle som deras politik befäst.

Hårdare straff! LVU som straff!

Förslagen haglar från högern om vad som ska göras i de socioekonomiskt utsatta områdena runt om i Sverige. Senast i raden är moderatpolitikern Arin Karapet som vill införa utegångsförbud i stökiga områden, i stället för »fler fritidsgårdar och ursäkter«.

Utegångsförbudet ska, enligt Karapets förslag, gälla efter klockan 21 och efter klockan 22 ska ungdomar under 18 som ändå är ute efter den tiden ska sättas i häkte i väntan på att deras föräldrar ska hämta ut dem. Skälet till denna frihetsberövande åtgärd är att situationen är »akut«.

Andra ställen som har utfärdat utegångsförbud den senaste tiden är turkiska städer på gränsen till Syrien och i Bagdad – områden som präglas av våld.

Hot och våld mot polis, ambulansförare och brandmän är oacceptabelt, men att stänga in människor i hemmet – nej där är vi inte än. Utan som med allt annat måste orsaken till våldet adresseras för att kunna finna rätt lösning.

Problemet för högern är att de aldrig kommer att kunna komma tillrätta med våldet mot blåljuspersonalen, eftersom de inte vill ta tag i orsaken – klassamhället.

I Aftonbladets fantastiska reportage Klassresan får vi, svart på vitt, se hur levnadsförhållandena skiljer sig längs röda linjen mellan Ropsten och Norsborg. Det går en knivskarp gräns mellan Mälarhöjden och Bredäng, tunnelbanestationer bredvid varandra längs röda linjen. I Mälarhöjden har 68,7 procent av invånarna högskoleutbildning, arbetslösheten är 1,7 procent och andelen låginkomsttagare är 19 procent. En station bort i Bredäng är det en arbetslöshet på 5,5 procent. 44 procent av invånarna är låginkomsttagare och inte ens hälften så stor andel av Bredängs invånare som Mälarhöjdens är högskoleutbildade. Åker du tunnelbanan vidare ut mot Norsborg, är det vid många stationer sämre än i Bredäng.

Här finns orsaken till stenkastningen och det låga förtroendet till samhället – dåliga skolor, samhällsservice som flyttar, ett utanförskap som ter sig omöjligt att bryta. Varför ska de som växer upp i ett område som det offentliga lämnar lita på statens och kommunens företrädare?

För att komma tillrätta med individer som begår brott, måste samhället runtomkring kunna visa på en utväg. För det krävs det en politik som ger barn till fattiga föräldrar tillgång till bra skolor, en närvarande Arbetsförmedling och alternativ till ett kriminellt liv.

Så högern kan skrika sig blå(are) om utegångsförbud och fler poliser, men det som krävs är självinsikt: deras politik har befäst ett klassamhälle som högern verkar särskilt intresserad av att ta oss ur.

Det finns några saker vissa bör lära av Stampen. Dela inte ut miljarder till aktieägare när du inte har några cash. Jaga inte SD-svansens klick. Sälj inte ut dina anställda.

Den skuldtyngda mediegiganten Stampen ansöker om rekonstruktion. Rädda det som räddas kan. Bolagets höga skuldsättning har omöjliggjort att attrahera nytt kapital till verksamheten. Under flera år har bolaget sålt stora delar av koncernen.

Men det finns fler anledningar till mediejättens förfall. För samma sak som de gjort med delar av koncernen har de gjort med sina anställda – sålt ut dem alltså. I juni 2014 gjorde sig koncernen av med 100 anställda varav 60 journalister. Senast strök redigeringsnavet i Trollhättan med i nedskärningshetsen.

Knappast en månad går utan att man nås av larm från Stampen. En koncern som också varit behjälplig i de stora mediebolagens framgångsrika projekt att totalt dumpa frilansarvodena. Anlitade journalister har fått 400 kronor i timmen f-skatt.

Klickjakt utan like har varit en annan strategi för att rädda det sjunkande skeppet. Med den politiska redaktören Alice Teodorescu i spetsen har Göteborgs-Postens ledarsida fiskat i allt grumligare vatten. Eller som Elin Grelsson Almestad uttryckte det när hon lämnade tidningen med buller och bång: »…GP sålt ut det sista av sin publicistiska trovärdighet och nu skapar annonsintäkter på texter som normaliserar Sverigedemokraternas världsbild.«

Samtidigt: Peter Hjörne, ordförande och huvudägare drar in 78 miljoner kronor under bolagets ekonomiska krisår. Och delade ut runt en kvarts miljard till aktieägarna.

Jag skulle gärna kunna mer om ekonomi, så jag lämnar analyser därhän. Men att plocka ut hundratals miljoner kronor när man inte har några cash, det håller ju inte. Det lärde man väl sig på typ lågstadiet?

Och kanske det värsta av allt: Stampen visar med all önskvärd tydlighet hur koncernen värderar journalistik. Och om vilket hopp medieägaren sätter till journalistikens betydelse och möjligheter.

För en sak är klar som korvspad. Stampen tror att deras miljarder gör större nytta i sina egna och de rika aktieägarnas fickor än på satsningar på god journalistik.

Ny vecka och nytt avsnitt av Arenagruppens Politiska Snackfest. Lisa Gemmel, Daniel Mathisen och Ulrika Kärnborg pratar om hotet mot demokratin i mediekrisens spår och civilministerns nya förslag om offentlig upphandling. 

Lisa Gemmel och Daniel Mathisen pratar tillsammans med journalisten och författaren Ulrika Kärnborg om vad det faktiskt innebär för det svenska medielandskapet om Stampen Media Group går i konkurs, samtidigt Sverigedemokraterna är det enda riksdagspartiet med en genomtänkt medie- och kulturpolitik.

Civilminister Ardalan Shekarabi släppte förra veckan sitt förslag om hur offentliga upphandlingar ska ha krav på löner i nivå med kollektivavtal. LO tycker att förslaget inte är tillräckligt långtgående, Moderaterna har kallat ett sådant förslag för »lekplats för socialistiska projekt«. Hur bra förslag är det, egentligen?

Länkar till det vi pratar om:
Stampen Media Group ansöker om rekonstruktion.
Kenan Habuls reportage om Sverigemokraternas medieimperium.
Ardalan Shekarabi och Stefan Löfven om nya regler för offentlig upphandling.

Jingeln är skapad under Creative common-licens och hittas här.

Det hajpade företaget Klarna har tjänat pengar på nätporr sedan 2013 genom ett »undantag« från sina etiska regler. Liiite sexarbete går väl ändå an?

Sex säljer. Denna slitna men ack så välanvända affärsstrategi har kreditföretaget Klarna sent omsider upptäckt. Och gjort slag i saken. En årlig omsättning på över 2 miljarder räcker nämligen inte för att mätta Sebastian Siemiatkowskis, Niklas Adalberths och Victor Jacobssons munnar.

Det var dessa trenne grabbar som tillsammans grundade företaget 2005. Sedan starten har Klarna snabbt expanderat och kommit att bli hajpat som ett av Sveriges mest framgångsrika företag på den internationella marknaden. Anna Kinberg Batra besökte företaget så sent som i februari för att höra deras syn på de svenska villkoren för entreprenörskap och företagande. »Vi måste se till att nästa generations Klarna och Spotify också kommer från Sverige« har AKB skanderat.

Vad hon då (får vi förmoda) inte visste var att Klarna i hemlighet tjänat pengar på nätporr under de senaste tre åren, genom uppköpet av det tyska bolaget Sofort 2013.En god affär enligt grundarna själva, som lyfte fram upphandlingen som en av huvudorsakerna till att Klarna ökade sin omsättning med 40 procent, 75 miljoner kronor, 2014.

Till och med en snuskigt god affär – då Soforts intäkter delvis kommer nämligen från sajter med så kallat »erotiskt innehåll«, rapporterar Breakit.

Och det är inte sajter med lättklädda bilder det handlar om, utan livechattar där tjejer onanerar för pengar och där den betalande kan uttrycka önskemål om vad som ska utföras, som exempelvis sajten Livejasmin. Sexarbete alltså, med den enda skillnaden att beställaren befinner sig bakom en dator.

Klarnas värdegrund har dock inte alltid varit av denna sviktande natur. När den hajpade succétrion var unga och oförstörda ville de för allt i världen hindra sig själva från att en dag förblindas av kapitalismens töcken. De upprättade därför etiska riktlinjer, som tydligt stipulerade att företaget tar avstånd från innehåll som exempelvis är rasistiskt, våldsuppmuntrande, diskriminerande och…pampampam! »sexual or pornographic, such as prostitution or live web cam«.

Men hur mycket är egentligen etiska ställningstaganden värda när x antal extraslantar hägrar? Och vem ska annars stötta porrsugna webbsurfare med kreditbehov? Vi tar den pucken sa Klarna, som valde att kringgå sina egna regler och göra ett undantag för porrsajterna.

– När vi köpte Sofort så hade de verksamhet som innefattade sådana här sajter. Och då ställde vi oss frågan: är det här något vi vill stänga ner eller fortsätta med? Och då kom vi fram till att under de förutsättningar som vi angett i de etiska instruktionerna så tycker vi att de här sajterna är etiskt försvarbara, säger Klarnas vice vd Knut Frängsmyr till Breakit.

För att säkerställa att porrsajterna trots allt inte är sådär alldeles jätte-oetiska, för nån måtta får det tydligen vara även för Klarna, har man alltså utfärdat särskilda »instruktioner«.

Framförallt får porrshowerna inte innehålla »uppenbart kränkande material«, men exakt vad det innebär säger inte Frängsmyr. Om du nu tänker att blotta situationen med att onanera för främlingar mot betalning torde vara uppenbart kränkande för alla och envar så STOPP där!

Förutsättningarna för det digitala sexarbetet är egentligen inte särskilt avvikande från samhällets normer i övrigt, tycker Knut Frängsmyr.

– Många kommer att tycka olika saker, men vi måste dra gränsen någonstans för vad vi tycker är etiskt försvarbart och då har vi gjort det utifrån de olika direktiv som anges i de etiska riktlinjerna, som är kopplade till samhällets normer i övrigt.

 Vad som föranlett helomvändningen i Klarnas moraliska kompass är inte så tydligt som man kan tro. Det handlar nämligen inte om pengar om man ska tro Frängsmyr, som förvisso inte vill dela med sig av några siffror på exakt hur mycket sexsajterna drar in men som understryker att intäkterna är »marginella«.

Och om det inte är pengar som fått Klarna att vilja supporta sexsäljarbranschen – vad är det då?

Moderaternas hetsigaste twittrare ska lära partiets kommunalråd allt han kan om sociala medier.

I helgen träffas moderater från hela landet för att prata politik i Malmö. Partiets vandring i mer SD-vänlig riktning det senaste året kan knappast ha undgått någon.

Men nu ska Moderaterna bli lite mer som Sverigedemokraterna även på sociala medier. En av de som ska lära de moderata kommunalråden att bli bättre på att twittra är nämligen riksdagsledamoten Hanif Bali.

Bland annat Politism har lyft hur Hanif Bali på sociala medier sysselsätter sig med låga personliga påhopp. Och hur han och hans svans bidrar till en hatisk samhällsdebatt. Konsekvensen av Politisms texter kan ni läsa om här. Hint: hat, hot och hets.

Moderaternas svar: »Som förtroendevald är man representant för Moderaterna i alla sammanhang och måste agera därefter i såväl ord som handling.«

Det är orimligt att inte gå hårdare åt den unge toppolitikern, men låt gå.

Men att låta partiets hetsigaste twittrare lära sina kommunalråd hur man ska bete sig på sociala medier är inte annat än helt, fullständigt, jävla, obegripligt oroväckande.

Sveriges migrationspolitik är på väg ner till EU:s miniminivå. Människor & Migration reder ut vad det innebär. Och vad menar de partier som säger att det inte räcker? 

Den 24 november höll regeringen en presskonferens där de föreslog att Sverige, för att minska antal personer som söker asyl i Sverige, ska sänka sig till EU:s miniminivå i migrationspolitiken.

I Människor & Migration går Arena Idés utredningschef Lisa Pelling och asylrättsjuristen Ignacio Vita igenom vilka konventioner och direktiv som styr hur vi kan tolka vad som menas med EU:s miniminivå och om regeringens lagförslag ligger på den nivån?

Vad innebär det att Sverige i och med den nya lagen tar bort möjligheten till familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande? Något som endast Cypern, Malta, Grekland och Rumänien gör. Om Sveriges nya lag ligger på en miniminivå i EU, vad menar de partier som säger att det inte räcker?

Unga riksdagskvinnor är mest utsatta för hot och hat i sociala medier och känner högst krav på att prestera. Unga riksdagsmän, däremot, verkar ha det riktigt gött.

Det är få saker som är så provocerande som unga kvinnor som fattar beslut om sina egna liv. Som att få barn eller inte vilja ha barn, när en går tillbaka och jobbar efter en förlossning. Om en väljer att leva ensam eller med partner. Yrkesval, klädval. Allt är uppe för granskning.

Även i maktens korridorer blir unga kvinnor, under 35 år ifrågasatta för sina privata livsval. Tre av tio kvinnliga riksdagsledamöter uppger att deras val och prioriteringar i privatlivet ifrågasätts. Det visar en ny undersökning, Jämställdheten i riksdagen, som har gjorts bland riksdagsledamöterna.

Annat är det med de unga riksdagsmännen – inget verkar komma åt dem. I tre av fyra grupper – unga kvinnor samt äldre kvinnor och män – upplever runt fyra av tio att andra får credd för deras idé. Knappt tre av tio unga män upplever samma sak. Unga män är också i lägst utsträckning utsatta för sexistiska kommentarer och känner minst oro för sitt arbete i riksdagen.

Unga kvinnor i riksdagen känner däremot störst krav på att prestera, känner i högre grad oro för att inte räcka till varken i riksdagen eller i hemmet. De utsätts även för mest hot och hat i sociala medier och är mest utsatta för kränkande behandling.

Skillnaden mellan unga kvinnors och unga mäns villkor i riksdagen är statistiskt säkerställda enligt rapportförfattarna. Om villkoren för unga kvinnor i riksdagen upplevs som dåliga, finns risken att den gruppen inte vill sitta i riksdagen. Det vore förödande.

Resultatet av enkätundersökningen kan läsas som att unga manliga riksdagsledamöter lever i någon form av Lala-land där de inte märker av vad som pågår runt omkring dem. Eller så har de det helt enkelt mer förspänt.

Jag vet inte vad som är värst.

Äntligen tar Kommunals ledning strid i frågan om delad föräldraförsäkring. 

Kommunals medlemmar är sannolikt de som drabbas hårdast av en ojämställd arbetsmarknad. De är värdediskriminerade och får därmed lägre lön än mansdominerade yrken som är lika tunga och ansvarsfyllda. De arbetar i högre grad visstid och deltid.

Kvinnors dåliga ställning, inkluderat Kommunals medlemmar, på arbetsmarknaden går bland annat att hänföra till det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen. Trots detta driver inte Kommunal frågan om en helt delad föräldraförsäkring. Motståndet inom förbundet är nämligen stort.

Arbetsmiljön för många kvinnor inom Kommunals yrken är undermålig. Föräldraledighet kan innebära en nödvändig paus som gör att kroppen orkar med att jobba lite mer, lite längre. Deltidsarbete ger inte mycket pengar i plånboken. Det används som skäl för att den kommunanställde kvinnan är föräldraledig i stället för den industriarbetande mannen.

Men inför Kommunals kongress om två veckor, kommer nu ett förslag om att förbundet ska driva frågan om en helt delad föräldraförsäkring, i kombination med frågan om rätt till heltid, högre löner och bättre förebyggande arbetsmiljöarbete.

Det är helt rätt väg att gå för Kommunal, och på tiden. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden på lika villkor som män är en nödvändighet för att få ett jämställt samhälle.

Frågan om delad föräldraförsäkring kommer att skapa en stor debatt på Kommunals kongress, men det är ett viktigt verktyg för att väldfärdsarbetarna ska kunna få den lön och de villkor de förtjänar. Och det är en strid som den avgående Kommunalordföranden Annelie Nordström är villig att ta.

Lika deltagande på arbetsmarknaden, kräver delat ansvar i hemmet. Det är dags för både Kommunal och regeringen att hoppa på det tåget.