Bloggen

Andelen nyanlända elever har nästan dubblerats i kommunala skolor de senaste sju åren. Men i friskolor är andelen nyanlända densamma som 2008.

Andelen nyanlända elever i svenska skolor ökar, visar statistik från Skolverket. Men det syns inte i friskolorna.

Det fanns 3,8 procent nyanlända elever och elever med okänd bakgrund i de kommunala skolorna 2008. Hösten 2015 hade andelen stigit till 7 procent.

I de privata skolorna står utvecklingen däremot still. Där fanns 2,3 procent nyanlända och elever med okänd bakgrund 2008. Sju år senare var andelen i stort sett den samma: 2,5 procent.

Om man räknar med de internationella skolorna – där det framför allt går barn till diplomater och andra som bor tillfälligt i Sverige – bland friskolorna så är andelen nyanlända 3,4 procent. Det är exakt samma andel som 2008.

Detta trots att de nyanlända eleverna har blivit betydligt fler under samma tid. Hösten 2008 fanns 30 200 nyanlända elever i grundskolan. Det motsvarar 3,4 procent av alla elever. 2015 var antalet nyanlända 49 500, motsvarande 51 procent. Med nyanländ menas att eleven har kommit till Sverige de senaste fyra åren.

Det innebär en ökning med 64 procent på sju år. Den största ökningen har skett de senaste åren.

Glöm inte att Sverigedemokraternas förebild är Viktor Orbans Ungern.

I riksdagen sitter numera ett parti som hatar medier. Det handlar inte om Miljöpartiets haveristiska relation till medierna de senaste veckorna, utan det parti som vill lägga ner SVT och avskaffa presstödet – Sverigedemokraterna.

I ett långt gräv i Aftonbladet, redovisar Kenan Habul hur höga företrädare inom Sverigedemokraterna haft nära relationer med hatsajter som Politiskt inkorrekt och Fröken Sverige. Men även hur etablerade journalister varit inblandade i de egna medieprojekt som Sverigedemokraterna försökt att dra igång.

Kanske mest uppseendeväckande i reportaget är att Dagens Nyheter före detta chefredaktör och ansvarige utgivare, Hans Bergström, uppmanat Sverigedemokraterna att fälla Löfven-regeringens budget. Något de sedermera gjorde. Som Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet, skriver är det här ännu ett tecken på hur borgerligheten närmar sig Sverigedemokraterna.

Samtidigt som Sverigedemokraterna misstror etablerade medier, är de beroende av dem. Utan att Aftonbladet, Dagens Nyheter, eller för den delen Dagens Arena, skriver om dem, är de utelämnade till sajter som Avpixlat. Det är svårt att skapa bilden av ett trovärdigt parti om de aldrig florerar i trovärdiga medier.

Därför har Sverigedemokraterna under lång tid försökt få igång sitt eget medieimperium. Det har bland annat lett till att riksdagsledamoten Martin Kinnunen åtalats för grovt skattebrott och bokföringsbrott, men blev friad i tingsrätten. De har även haft stora svårigheter att hitta någon »trovärdig« journalist som kan driva tidningen Samtiden.

Mediesatsningarna har än så länge inte lyckats. I stället har Sverigedemokraterna använt sin svans på nätet för att sprida hot och hat mot journalister.

Sverigedemokraternas mediehat måste tas på allvar. Allt fler inom det borgerliga lägret vill se ett ökat samarbete mellan alliansen och Sverigedemokraterna. I många kommuner finns redan mer eller mindre formella samarbeten med det rasistiska partiet. Det svenska näringslivet har allt tätare kontakter med Sverigedemokraterna. Och så har vi Hans Bergström, en man med mycket inflytande, som menar att de ska behandlas som vilket parti som helst.

Ju mer makt och inflytande Sverigedemokraterna får, desto mer hotade är medierna. Det får inte glömmas bort att Sverigedemokraternas stora förebild är Viktor Orbans Ungern där medierna får allt svårare att verka.

Sverigedemokraterna har nyttjat demokratin för att ta sig till makten, men motarbetar densamma genom sin vilja att tysta medierna.

Arenagruppens politiska snackfest tar sig an regeringsombildning, Miljöpartiets nystart och en delningsekonomi för vänstern. Och hade Stefan Löfven sitt kossan Doris-moment när han dansade under sitt USA-besök i veckan?

Lisa Gemmel och Daniel Mathisen försöker tillsammans med Magasinet Arenas chefredaktör Mikael Feldbaum att reda ut om helgens kongress verkligen blev en nystart för Miljöpartiet, eller om pepp-partiet kommer att köra fast i samma gamla hjulspår.

Och i svallvågorna från nedläggningen av UberPOP pratar de om vad som är en delningsekonomi för vänstern. Den nyliberala delningsekonomin leder till ett tjänstedelningssamhälle där alla är f-skattare. Hur tar vi oss därifrån?

Länkar till det som tas upp i podden:

Stefan Löfven dansar till Timbuktu.
Göran Persson dansar med kossan Doris.
Lisa Gemmels blogg om regeringsombildning.
UberPOP lägger ner sin verksamhet.

Jingeln är skapad under Creative common-licens och hittas här.

Åsa Romsons avsked var en uppvisning i partilojalitet. 

Det var en märklig tillställning när Åsa Romson höll sitt avskedstal inför Miljöpartiets kongress. Hon mottogs och tackades med stående ovationer av den församling som för mindre än en vecka sedan meddelat att de inte har förtroende för henne.

Det avgående språkröret höll ett, med hennes egna ord, hyllningstal till partiet om sina och partiets framgångar på miljöområdet sedan de kom till makten. Åsa Romsons avsked var en uppvisning i partilojalitet. Knappt ett ont ord om det parti som inte längre vill ha henne som företrädare, och hon avslutade sitt tal med hårda och långa kramar med Gustav Fridolin, Anders Wallner och Isabella Lövin.

Men Åsa Romson var kritisk mot hur Miljöpartiet förhåller sig till verkligheten, något hon även återkom till under pressträffen. Det är upp till hela rörelsen – inte bara språkrören – att skapa en mer positiv bild av partiet. Miljöpartiet måste söka ett tilltal som är anpassat till det politiska landskapet, menade hon. Och på frågan om vilken som var den starkaste känslan under talet svarade hon att det var den att det är dags för Miljöpartiet och den gröna rörelsen att gaska upp sig och ta sig i kragen. Ett råd som verkligen kommer i rättan tid till ett parti som helt verkat ha tappat fotfästet de senaste veckorna.

I det bildspel som satts ihop för att tacka Åsa Romson för sin tid som språkrör fladdrade en löpsedel förbi: Vill först rädda världen – sedan sig själv.

Med det globala klimatavtal hon var med och formulerade tog hon ett steg framåt för att rädda världen, men som syndabock för Miljöpartiets brister i regeringsställning blev det till slut omöjligt att rädda sig själv. De stående ovationerna när Åsa Romson lämnade scenen för sista gången som språkrör förstärkte känslan av att hon blev syndabocken för ett helt partis tillkortakommanden.

Förhoppningsvis tar Miljöpartiet ändå det avgående språkrörets råd och gaskar upp sig.

Avskedstal från Åsa Romson och Anders Wallner, språkrörsval och intervjuer med partiföreträdare. Dagens Arena rapporterar direkt från Miljöpartiets kongress i Karlstad. 

I dag inleds Miljöpartiets tre dagar långa kongress i Karlstad. Politiskt kommer två stora frågor diskuteras – de två propositionerna Global hållbar utveckling och Stadsutveckling. Men framförallt behöver partiet en ny riktning och kravla sig upp ur det hål som man har grävt för sig själv.

Det kommer att väljas ett nytt språkrör – Isabella Lövin föreslås ersätta Åsa Romson. Partisekreterare Anders Wallner aviserade redan i november att han inte ställer upp för omval, och Härnösands kommunalråd Amanda Lind föreslås som ny partisekreterare. Förtroendet för Gustav Fridolin är något som också kommer att diskuteras flitigt – trots att han föreslås att få sitta kvar som språkrör.

Den stora politiska konflikten kommer att stå i frågan om regeringens migrationspolitik. Många kongressombud vill se en flyktingamnesti, något som föreslagna språkröret Isabella Lövin bestämt avvisat. Grön Ungdom föreslår även humanitära visum för anhöriginvandring.

Men en stor del av Miljöpartiets kris består i taskig mediehantering och svårigheterna i att hitta sin roll som ett parti i regering. Frågan är då hur långt personbyten kommer att ta partiet.

Dagens Arena kommer under dagen att träffa Amanda Lind och partiets migrationspolitiska talesperson Maria Ferm. Vi kommer även att kommentera Åsa Romsons och Anders Wallners tal som hålls under dagen.

Under natten har kongresslokalerna CCC Karlstad utsatts för hot, men det är inget som märks av. Kongressombuden och journalisterna har börjat anlända och snart invigs helgen.

Följ oss gärna under dagen!

Bör vi sörja om britterna lämnar EU? Och vilken slitning är egentligen värst: Brexit, bråket mellan Östeuropa och Västeuropa eller Tysklands och Greklands eurokris? Gäst är Göran von Sydow, Sieps.

Storbritannien har gjort enorma nedskärningar i sina offentliga utgifter motsvarande sex procent av BNP sedan finanskrisen. Det kan förklara varför missnöjet med EU exploderar nu, menar Sandro Scocco. UKIP:s väljare finns i de områden som är avindustrialiserade och inte lyckats hantera globaliseringen, säger Göran von Sydow.

EU har fördjupats mycket på senare år och britterna har problem med det. Cameron har sett sin roll utmanad och ser en EU-omröstning som ett sätt att gambla med sin egen ställning. Då politiseras EU-frågan, säger Göran von Sydow.

Alla är överens om att Brexit skulle innebära jättestora vinster och jättestora förluster, säger Sandro Scocco. Det viktiga i Brexit är inte ekonomin utan politiken.

Med en Norgelösningen skulle Storbritannien få ta alla regler men inte vara med och ta fram dem, säger Göran von Sydow.

Vid Brexit så kan pundet sjunka, den finansiella sektorn missgynnas och Storbritanninen har en lite större chans att återindustrialiseras, menar Sandro Scocco.

Icke-eurogruppen försvagas om britterna skulle lämna EU, menar Sandro Scocco. Sveriges ytterkantsposition skulle försvagas utan Storbritannien, menar Göran von Sydow.

Högern är orolig att högerlösningar försvagas om Storbritannien lämnar EU, menar Sandro Scocco.

Om Storbritannien lämnar kan vi få en drift mot sydost i EU. Vi kan få en mer interventionistisk ekonomisk politik, menar Sandro Scocco.

I flyktingkrisen avvisar Östeuropa helt en solidarisk lösning med hänvisning till suveränitet. Det är en hård konflikt. Utstationeringsdirektivet är ett annat exempel på hur Östeuropa enat sig i en viss fråga emot de galna västeuropeiska medlemmarna. Östeuropa vill ha fri rörlighet och tillgång till den inre marknaden men är inte intresserat av andra delar, och verkar inte kunna ta en förlust, säger Göran von Sydow.

Göran von Sydow avslutar med ett mustigt lästips: Läs Lissabonfrödraget, det finns en hel del göttigt däri.

Prenumerera på podden via:

RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast

Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé

Twitter: Arena Idé

Det blir ett allt större gap mellan låginkomsttagare och medelinkomsttagare i Europa. Inkomstklyftorna i EU:s medlemsländer ökar stadigt – utom i Sverige. 

Fram till 2011 motsvarade löneutvecklingen för låginkomsttagare den hos medelinkomsttagarna i EU:s medlemsländer. Men sedan dess har låginkomsttagare halkat efter, trots återhämtningen efter finanskrisen, rapporterar Europaportalen.

Som genomsnittlig inkomst räknas medianinkomsten i respektive land, alltså den inkomst man får om man radar upp alla inkomster i landet och tar den som är i mitten. Som låginkomsttagare räknas de vars inkomst är mindre än hälften av medianinkomsten.

I 18 av de 27 medlemsländer som det finns fullständiga uppgifter för, har den genomsnittliga inkomsten ökat mer än inkomsterna för dem som tjänar minst.

EU:s ekonomikommissionär, den franske socialdemokraten Pierre Moscovici, kommenterade uppgifterna då kommissionen presenterade sin årliga vårprognos över de ekonomiska läget i unionen.

– Detta är en stor ekonomisk och samhällelig utmaning som enligt oss inte kan ignoreras. Det visar att regeringarna måste arbeta hårdare för att göra sin skatte- och utgiftspolitik inte bara tillväxtvänligare utan även rättvisare och mer inkluderande, sa Pierre Moscovici.

Sverige sticker dock ut i statistiken. Tillsammans med Nederländerna och Österrike är Sverige det enda landet bland de så kallade EU15-länderna där låginkomsttagarnas löneutveckling tvärtom varit bättre än för genomsnittet.

Så har inkomstutvecklingen sett ut i Sverige sedan 2005:

Uber försöker göra svarttaxitjänst till en klassfråga. Än en gång ska de utsatta livnära de utsatta. 

Den kritiserade, och olagliga, tjänsten Uberpop lägger ner i Sverige. Liberaler rasar och vill få det till att det är de svenska stelbenta reglerna och »omoderniteten« som gör att tjänsten inte kan låtas fortsätta. Men i fråga om Uberpop gäller det att hålla flera saker i huvudet samtidigt.

Visst är det smidigt att åka med någon som ändå ska åt samma hålls om en själv, till ett lågt pris. Men taximarknaden i Sverige är reglerad av en anledning.

Jag är inte den enda som efter en sen utekväll, onykter på väg hem, kryssat mellan personer som viskande »taxi, taxi« för att få en att hoppa in i en vanlig bil, utan att veta vem en åker med till ett billigare pris än en bil från säg Taxi Stockholm. Svarttaxi ska en undvika, har jag alltid fått höra, för du vet aldrig vems bil du hoppar in i. Taxikörkortet ger en trygghet till den som åker. Och även den som kör.

Det handlar även om arbetsvillkoren för den som kör taxi – arbetsmiljö, lön, pension och möjligheten till en laglig försörjning.

Uber försköker att få Uberpop till en klassfråga – med denna samåkningstjänst i delningsekonomins anda kan ALLA åka taxi. Men problemet är att det inte är en taxitjänst. Det är privatpersoner som, mot betalning, åker med andra privatpersoner. Det är olagligt i Sverige – det kallas svarttaxi. Bara för att det förmedlas med en hipp app gör det inte tjänsten laglig. Att det rör sig om olaga taxiverksamhet har svensk domstol fastslagit.

Klassaspekten blir då uppenbart tydlig – den som inte har råd att betala för en taxiresa, ska betala någon som kanske är utan arbete själv, för en svart tjänst som varken bidrar till förarens socialförsäkringsskydd eller pension. De utsatta ska livnära de utsatta.

Vanlig taxi kostar det den kostar eftersom personen som gör den (förhoppningsvis) får en lön att leva på och tjänstepension.

Samåk gärna med vänner, bekanta, kollegor. Men det går inte att legitimera svartverksamhet med en hänvisning till en idé om delningsekonomi. Och det ska vi vara glada för. För vad är mer omodernt än svartjobb till urusla villkor?

Maria Ferm in i regeringen och tillsätt en samhällsbyggnadsminister. Det är några Dagens Arenas förslag inför regeringsombildningen. 

Det var i måndags som statsminister Stefan Löfven meddelade att en regeringsombildning är att vänta efter Miljöpartiets kongress i helgen.

Kanske är det tur i oturen för statsminister Stefan Löfven att två ministrar har lämnat regeringen på två veckor. Det gör det enklare för honom att ta chansen att göra en större förändring bland ministerposterna, än bara att hitta en ny bostadsminister. Det behövs nu energi och en ny riktning för regeringen.

Samtidigt är det för enkelt att tro att det för regeringen, precis som för Miljöpartiet, kommer att lösa sig med lite nya fräscha företrädare. Det finns ett större jobb för Stefan Löfven med att hitta berättelsen för samarbetsregeringen. Men en regeringsombildning ska det bli.

Lisa Pelling gav på ledarsidan redan i mitten på april förslag på hur en sådan skulle kunna se ut. Läget har förändrats sen dess, och det finns utrymme för större rockader.

Det finns en självklarhet i regeringsombildningen och det är att Isabella Lövin blir miljöminister. Allt annat vore märkligt. Det är Miljöpartiets profilfråga, och det innebär att hon blir departementschef.

Då behövs det en ny biståndsminister. Varför inte miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Maria Ferm? Allt fler inser hur nära frågorna om migration och utveckling hänger ihop. Ferm är dessutom en av Miljöpartiets mest erfarna representanter, just nu med det tunga uppdraget som en av Miljöpartiets gruppledare i riksdagen

Stefan Löfven behöver en högra hand på statsrådsberedningen. I stället för en framtidsminister behöver han en samordningsminister. Någon som kan skapa riktning åt regeringen och vara en verkställande kraft. Vara en »bad cop« så Stefan Löfven kan vara »good cop«. Det behövs en handlingskraftig socialdemokrat, som både Löfven och Miljöpartiet litar på.

Tillsätt en samhällsbyggnadsminister! Bostäder och övrig infrastruktur hör ihop. De ministerposterna bör slås ihop till en. Samhällsbyggnad är ett område som kräver stora investeringar framöver. Därför är det viktigt att vara tjenis med finansministern. Det talar för att en socialdemokrat bör ta över posten. Ett namn som florerar är Sundbybergs före detta kommunalråd Jonas Nygren. Marita Ulvskog lanserade här på Dagens Arena Ardalan Shekarabi som ett namn. Vägrar Miljöpartiet släppa den posten, är den enda rimliga kandidaten Per Bolund. Efter ett och ett halvt år på samma departement som finansminister Magdalena Andersson, borde de ha hittat varandra, och kan därmed förhandla om de investeringar som krävs.

Det behövs en migrationsminister. Frågan är för stor för att på ett bra sätt hanteras tillsammans med justitieministerportföljen. En miljöpartist på den posten skulle kunna vara ett bra byte mot bostadsministern. Kanske ett starkt kommunalråd från en större stad, som är van vid förhandlingar och dessutom har erfarenhet av flyktingmottagande.

Framförallt bör Stefan Löfven vända på varje sten i regeringen. Med lite mer än två år kvar innan valet måste regeringen återta förtroendet för att kunna vinna 2018. Och det kommer inte att vara enkelt.

En asylrätt på miniminivå och ID-kontroller vid gränsen gör att desperata flyktingar tar livsfarliga vägar i jakt på trygghet. 

I går kväll kapsejsade en båt med flyktingar, på väg mot en efterlängtad trygghet. Det är inte längre än ovanlighet. Bilderna på överfulla båtar och barn som räddats ur vattnet börjar bli vardagsmat i våra flöden. Dessa bilder brukar komma från Dödens hav, Medelhavet. Men gårdagens kapsejsning skedde i Öresund.

Fyra asylsökande i Danmark, två män och två kvinnor, försökte ta sig mellan Danmark och Sverige i en båt. Två personer vårdas nu på sjukhus, de andra två har gripits av polis.

Det här är en utveckling som det varnats för. Med stängda gränser ökar desperationen. Det är sannolikt inte sista båten som kommer att ta sig över Öresund.

Den 21 juni kommer riksdagen att rösta om de nya reglerna för asyl i Sverige. Konsekvenserna av dessa regler kommer att bli ödesdigra. Tillsammans med de ID-kontroller som regeringen vill förlänga, kommer det bli oerhört svår att ta sig till Sverige och dessutom få skydd här. Det kommer dessutom bli näst intill omöjligt att återförenas med sin familj.

Arena Idé har gjort en film för att illustrera hur de nya reglerna kommer att slå mot de mest utsatta ­–­ kvinnor och barn. Hur tänker din riksdagsledamot rösta?

Arenagruppens Politiska Snackfest är tillbaka med veckans podd. Lisa Gemmel, Daniel Mathisen och Håkan A Bengtsson pratar om Vänsterpartiets kongress, Mona Sahlin och brittisk politik. 

I veckans Politiska Snackfest hörs Lisa Gemmel, Daniel Mathisen och Arenagruppens VD Håkan A Bengtsson.

Är Jonas Sjöstedt den förnyare som Vänsterpartiet behöver? Lisa, Daniel och Håkan diskuterar Vänsterpartiets kongress och om budgetsamarbetet stärker partiet.

Mona Sahlin har lämnat sin roll som samordnare mot våldsbejakande extremism med omedelbar verkan. Än en gång har hennes handlingar satt stopp för sin karriär. Kan Mona Sahlin komma tillbaka från det här?

London har fått en ny borgmästare – Labour-kandidaten Sadiq Khan ska leda Europas största stad. Ser vi början på den ny vänstervåg? Håkan delar med sig av sina kunskaper i brittisk politik.

Lyssna på veckans Politiska Snackfest! (Ljudet är på sina ställen dåligt  på grund av renoveringar i fastigheten där podden spelas in.)

Länkar till sådant vi pratade om i podden:
Angeles Bermudez-Svankvist kommenterar sin lön.
Daniel Mathisens ledare om Vänsterpartiet.

Det är full fart i Strasbourg i veckan. Dagens Arenas reporter Johanna Senneby är på plats för att följa Europaparlamentets arbete.

Förra veckan presenterade EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans ett reformerat system för EU:s asylpolitik.

Enligt förslaget ska principen för Dublinförordningen kvarstå – flyktingar ska söka asyl i det första EU-land de kommer till. Men när en viss kvot är uppfylld fördelas de asylsökande mellan de andra medlemsstaterna. De länder som vägrar får betala inte mindre än 250 000 euro per flykting. Straffavgiften väntas möta stort motstånd, inte minst från Visegrad-gruppen med Polen i spetsen.

Den ska dock bara användas i exceptionella fall, enligt EU-kommissionen som pekar på att avtalet med Turkiet kommer att minska antalet asylsökande i EU och därmed spelar en avgörande roll i det asylpolitiska förslaget.

En av de för EU-länderna mest kontroversiella, och för Turkiet bärande, delarna i Turkiet-dealen är visumfrihet för turkiska medborgare. Den frågan lär stöta på patrull vid EU-parlamentets omröstning i juni.

EU:s nya asylpolitik är ett av debattämnena under veckans session i EU-parlamentet. Dagens Arena kommer ta en pratstund med Cecilia Wikström (L), som leder parlamentets arbete med de nya Dublinreglerna.

Andra ämnen på agendan är EU:s gemensamma regler för föräldraledighet, hur man ska gå tillväga för att återställa ett fullt fungerande Schengensystem och Europols, EU:s polisorgan, ökade befogenheter att öka insatserna mot bland annat terrorism och it-brottslighet.

Kammaren kommer också att rösta om en resolution som kräver att EU-länderna gör mer för att skydda offer för människohandel genom att vidta könsspecifika åtgärder.

På plats i Strasbourg befinner sig också en av huvudpersonerna i det rådande inrikespolitiska tumultet – Peter Eriksson är en av Miljöpartiets parlamentariker. Dagens Arena ska försöka reda i hur det före detta språkröret tänker inför helgens MP-kongress.

À bientôt!

Åsa Romson byts ut mot Isabella Lövin om valberedningen får som den vill. Kanske blir det den omstart som både Miljöpartiet och regeringen så väl behöver. 

Så har då Miljöpartiets valberedning till slut fattat ett beslut – Isabella Lövin och Gustav Fridolin föreslås leda partiet efter helgens kongress och språkrörsval. Åsa Romson ombeds därmed att kliva ner som ledare för partiet, och i slutändan sannolikt även som minister.

Det var inte en helt spikrak resa för Åsa Romson till språkrörsposten. Hon kandiderade mot en av Miljöpartiets då starkaste profiler, Mikaela Valtersson, som höll fast sin kandidatur ända till kongressen. Den gången vann Åsa Romson med röstsiffrorna 200 mot 59.

Samma maktstrid kommer inte att utspela sig den här gången. Åsa Romson har dragit tillbaka sin kandidatur till språkrörsposten.

Frågan är vad som har gjort att Åsa Romson har fått ta stryk som språkrör när Gustav Fridolin klarat sig i princip oskadd. Det är lätt att ta till könsfrågan – det är sannolikt så att som kvinna var och är Åsa Romson mer utsatt. Men hon har även haft ett svagare mandat med sig från partiet in i språkrörsrollen.

Gustav Fridolins väg till språkrörsposten var spikrak och klädd med palmblad, han fick nästan 95 procent av rösterna i språkrörsvalet. Åsa Romson verkar ha jobbat i motvind, även efter det att hon blev vald. Fridolin har haft ett utrymme för misstag som Romson helt verkar ha saknat. Visst – Åsa Romson har inte alltid haft talets förmåga, men hon har varit en mer framgångsrik minister än sin språkrörskollega.

Men till syvende och sist är frågan om det här är ett byte som gynnar Miljöpartiet. Det framstår varken som ansvarsfullt eller förtroendeingivande av ett regeringsparti att en knapp vecka innan sin kongress föreslå ett byte av en av dess främsta företrädare. Å andra sidan är Miljöpartiet ett parti som till stor del lever efter sina egna regler. Kanske kommer även denna nyckfulla rockad visa sig vara en framgångsstrategi för det krisande partiet.

För den rödgröna regeringen behöver framgångar just nu. Miljöpartiets kris har utan tvekan spillt över på en redan ifrågasatt regering. Den regeringsombildning som så väl behövs för att skapa energi i en allt mer räddhågsen församling makthavare, ter sig allt mer trolig. Förhoppningsvis tar statsminister Stefan Löfven tillfället i akt och möblerar om även bland sina egna ministrar och i deras portföljer.

Under Kristi himmelsfärdshelgen har Dagens Arena nyhetsledigt.

Vi publicerar ledare och krönikor som vanligt, förutom i morgon torsdag.

Blir du själv skrivsugen under helgen? Skicka din debattartikel på 2500 tecken med bild på dig själv till debatt@dagensarena.se.

Har du ett nyhetstips? Skicka det till info@dagensarena.se

Glad vårhelg, önskar redaktionen!

Låt barn få rösträtt, legalisera cannabis och inför ett världsparlament. Dagens Arena listar de mest udda motionerna till Vänsterpartiets kongress.

I morgon börjar Vänsterpartiets kongress. Motionerna är många, och rör allt från budgetsamarbete med regeringen till ett ekologiskt-ekonomiskt program. Men några sticker ut mer än andra:

Rösträtt för barn. Det finns flera motioner till Vänsterpartiets kongress om att sänka rösträttsåldern från 18 till 16 år. Men en motion går steget längre, och föreslår att åldersgränsen för rösträtt avskaffas helt.

»Barn påverkas av politik. Därför bör barn få vara med och påverka politiken« skriver de två motionsförfattarna.

Att barn kanske inte har kunskaper om de politiska partierna, saknar konsekvenstänkande eller inte ens kan läsa avfärdas som irrelevant.

»Det finns inget relevant och hållbart argument mot avskaffande av rösträttsåldern annat än vuxnas ovilja att frånsäga sig makt. Samma argument som i dag används mot barns rösträtt har tidigare i historien använts mot kvinnors rösträtt.« avslutas motionen.

Legalisera cannabis. Till de mer udda motionerna hör också två förslag på att legalisera cannabis/marijuana i medicinskt syfte. Cannabis kan hjälpa vid behandling av tumörer och lindra flera smärtsymtom, enligt Vänsterpartiet i Kista, som vill att kongressen beslutar om att se över forskningen på området och det regelverk som förbjuder läkare att skriva ut cannabis i dag.

»Det svenska debattklimatet har valt att gå på moral istället för att se till den forskning som gjorts på området.« skriver Vänsterpartiet i Kista.

Samtidigt finns flera motioner som går åt andra hållet, och föreslår en mer restriktiv drogpolitik. De vill att Vänsterpartiets ställningstagande för legalisering av privat narkotikabruk slopas.

Förbjud vinster i banker. Det finns två motioner om att förbjuda banker att gå med vinst. Vänsterpartiet i Lund vill att partiet ska verka aktivt för att banksektorn blir en samhällsservice, där vinstuttag förbjuds.

»Istället för att leva på oss andra och bygga upp luftslott på börsen, borde den bidra till hela samhällsekonomin.« skriver de.

Två enskilda motionsförfattare lägger ett liknande förslag, men vill även att försäkringsbolag ska förbjudas att ta ut vinst.

Inför ett världsparlament. I en annan motion föreslås ett direktvalt världsparlament, där varje världsmedborgare har en röst. Stater räcker inte längre till för de stora frågorna, som klimatet och det globala kapitalet, anser motionsförfattarna.

»För allt annat än demokratin blir gränserna alltmer irrelevanta.« skriver de.

De medger att vägen till ett sådant parlament är lång, men vill att Vänsterpartiet som ett första steg ska jobba för en parlamentarisk församling inom FN.