Bloggen

Ju fler rapporter om ohälsa kopplat till klass som trillar in – desto mer absurt framstår Cancerfondens kampanj-fiasko.

Häromveckan utmanade Cancerfonden »alla att säga Nej till biffen, cigaretterna, soffan, alkoholen och solen mitt på dagen«. Budskapet mötte stenhård kritik för att vara skuldbeläggande mot de som drabbats av sjukdomen, och lägga allt ansvar på individen. Det hela ledde till att Cancerfonden tvingades avsluta kampanjen.

I samband med kampanj-fioaskot från lanserade Folkhälsomyndigheten en kartläggning av folkhälsan i Sverige år 2016. Resultaten visar att skillnaderna i dödlighet mellan personer med olika utbildningsnivå fortsätter att öka.

Vid 30 års ålder är skillnaden i förväntad livslängd mellan eftergymnasialt utbildade kvinnor och kvinnor med endast förgymnasial utbildning 5,1 år. Motsvarande siffra för män är 5,7 år. Redan som barn är risken att dö högre bland dem vars mödrar har en låg utbildningsnivå.

Så sent som i dag bekräftade en ny rapport från Unicef att klyftan mellan de ekonomiskt mest utsatta barnen och de som lever i familjer med genomsnittsinkomster har ökat i Sverige. Både Socialstyrelsen och Malmörapporten om hälsa, välfärd och rättvisa konstaterar skillnader i canceröverlevnad mellan fattiga och rika.

Anledningen till dessa skillnader? Utbildning, ekonomi, socioekonomi. Eller för att sammanfatta: klass.

En tredjedel av all cancer går att förebygga, men merparten av de livsstilsval som Cancerfonden menar att människor ska »säga nej« till är för många inte ett aktivt val.

Rökning, alkoholkonsumtion, fetma och andra hälsoskadliga vanor är vanligare inom de mest socioekonomisk utsatta grupperna i samhället. Dessa människor har inte valt sin situation. Du väljer inte vilken klass du föds i, lika lite som du väljer att få cancer.

All sjukdom går inte att förebygga och utrota ­– gällande cancer handlar mer än hälften om slump och otur. Men det går att utrota klassamhället. Vilket skulle leda till en signifikant förbättring av folkhälsan.

För att göra detta krävs politiska beslut, ökad samverkan mellan myndigheter och organisationer som vågar lyfta klassfrågan. Cancerfonden har kunskap och resurser nog för att spela en viktig roll i denna utveckling.

Beslutet att lägga ner »säg nej«-kampanjen följdes av en offentlig ursäkt till de människor som tagit illa vid. »Sett i backspegeln borde vi ha valt ett annat sätt att kommunicera på«, kommenterade Cancerfonden. Kopplingen mellan klass och hälsa är långt ifrån enkelt att kommunicera, men för att bli en trovärdig kommunikatör inom cancerbekämpning är detta precis vad Cancerfonden behöver göra.

De borgerliga regeringarna har ett osedvanligt dåligt track record när det kommer till att förvalta de offentliga finanserna. Tre gånger av tre möjliga har de lämnat stora underskott efter sig.

I dag presenterade finansminister Magdalena Andersson 2016 års vårproposition. Det följdes föga förvånande av hård kritik från samtliga allianspartier.

»Winter is coming« skrek KD:s Jakob Forssmed från talarstolen.
»Nu tömmer Magdalena Andersson ladorna«, hojtade Liberalernas Erik Ullenhag.
»Regeringen släpper systematiskt greppet om de offentliga finanserna«, röt Moderaternas Ulf Kristersson.

Centerpartiets Emil Källström undrade: Var hade vi varit om vi inte hade haft högkonjunktur?

Exakt var vi hade varit utan högkonjunkturen är svårt att sia om.

Men denna graf kan ge oss en fingervisning om var vi hade varit om alliansen fått bestämma. De borgerliga regeringarna har nämligen ett osedvanligt dåligt track record när det kommer till att förvalta de offentliga finanserna.

Enligt siffror från SCB och finansdepartementet har de borgerliga regeringarna sedan 1976  endast lyckats skapa överskott tre år av 17. Och tre gånger av tre möjliga har de lämnat stora underskott efter sig.

Tydligen är det få saker som är så kontroversiella för alliansen som att ge löntagare rimliga villkor.

Ingen kan tala så engagerat om offentlig upphandling som civilminster Ardalan Shekarabi (S). När riksdagen i dag debatterade sociala villkor i offentlig upphandling, var det svårt att tro att det var ett av de mest juridisk-tekniska förfarandena som finns som var ämnet för hans anföranden.

Kanske kom engagemanget från de skäl som allianspartierna angav för att kollektivavtalsliknande villkor i offentlig upphandling är en dålig idé.

Centerpartiets Emil Källström hänvisade föga förvånande till krångel och svårigheterna för företagen att veta vilket av alla 700 kollektivavtal på arbetsmarknaden som ska gälla för just det företaget.

Men Moderaternas debattör Maria Malmer Stenegard tog priset. Hon hävdade att ställa krav på kollektivavtalade villkor i offentlig upphandling var som en »lekplats för socialistiska projekt som endast är till för att gynna facket«.

Nej, krav på kollektivavtalsliknande villkor i offentliga upphandlingar ska inte införas för att gynna facket. Det ska införas för att ge företag som deltar i upphandlingar lika villkor och undvika villkors- och lönedumpning för de anställda i dessa företag.

Det är nästan lite komiskt att skäliga villkor för de anställda i de upphandlade företagen ses som ett hot från allianspartierna. Deras väljare är däremot för krav på kollektivavtalsliknande villkor i upphandlingar, enligt en undersökning som TCO gjort.

Det är svårt att först att det ska vara så kontroversiellt att ge löntagare i Sverige rimliga löner och arbetsvillkor. Som Vänsterpartiets Ali Esbati sa i debatten, är svenska modellen inte »någon kul grej som socialister har kommit på«, utan det är så villkor och löner på arbetsmarknaden regleras.

Lean produktion gör intåg i Sverige. I en ny rapport redovisas hur hälsa och arbetsmiljö påverkas när företagsbantning blir det nya svarta. 

Lean produktion. Slimmat, sexigt och som alla andra moderna ekonomitermer självklart på svengelska. Men hur påverkar produktionsbantningen människorna som faktiskt producerar?

I en ny kunskapssammanställning från Arbetsmiljöverket presenteras konsekvenserna av lean produktion för arbetsmiljö och hälsa. Rapporten visar en motstridig bild av risker och möjligheter, och som med alla dieter saknas forskning om bantarna långsiktigt kommer att må.

Lean produktion har sin bakgrund i Toyotas produktionssystem och är likt löpandebandsprincpen en metod för att förbättra produktivitet och effektivitet. Tanken är att »synliggöra det som adderar värde genom att reducera allt annat«, eller kort och gott öka kundvärdet genom att slimma produktionen.

Under tidigt 2000-tal gjorde lean produktion intåg i Sverige och har sedan dess blivit en utbredd arbetsmodell inom såväl privat som offentlig sektor. Inom hälso- och sjukvård har modellen ett fått ett särskilt starkt fäste, där 88 procent av Sveriges landsting rapporterades ha ett pågående lean-­arbete under 2011.

Att offentliga arbetsplatser anammar praxis och modeller från industri och näringsliv är inget nytt. Lönsamhets- och effektivitetsmässigt finns goda grunder att anta positiva effekter av denna företagsmimik. Samtidigt finns väldigt lite information om konsekvenserna för arbetsmiljö och hälsa, som rimligtvis borde vara en viktig angelägenhet i valet av modell för både offentlig och privat sektor.

Vad forskningen visar redan nu är att delar av lean produktion, så som just-in-time (reducering av slöseri och »onödig« tidsåtgång) och standardisering, riskerar att öka arbetstakt och minska anställdas autonomi och variation i arbetet. I längden kan det leda till ökad stress och ohälsa för dessa slimmade arbetare.

Som potentiellt positiv aspekt lyfter Arbetsmiljöverket fram »förbättringsarbete«. Förbättringsarbete är ett väldigt brett begrepp, och långt ifrån unikt för lean produktion. Dessutom nämner rapporten att kvinnor kan ha färre möjligheter att delta i dessa förändringsprocesser, och att lean produktion generellt kan leda till att genusstrukturer på arbetsplatsen accentueras och befästs.

Sammanfattningsvis vet ingen exakt hur din hälsa kommer att påverkas om arbetsplatsen väljer att prova lean-dieten. Konsekvenserna av lean produktion skiljer sig beroende på hur lean praktiseras och vilka förutsättningar som finns i verksamheterna för olika grupper av individer.

Vad jag däremot vet är att jag inte tror på super-dieter. Varken för individer eller företag.

Sveriges bästa progressiva webbtidning söker chefredaktör.

Dagens Arenas chefredaktör går efter föräldraledighet vidare till nya utmaningar och nu söker vi en chefredaktör för en tillsvidaretjänst. Vill du vara med och utveckla Dagens Arena till en ännu bättre tidning och vara en viktig röst i samhällsdebatten har vi jobbet för dig.

Tjänsten kräver stor kunskap om svensk inrikespolitik och erfarenhet av en ledande funktion inom redaktionellt arbete. Tidigare arbete som chefredaktör/politisk redaktör är meriterande. Tjänsten ställer även höga krav på digital kompetens. Som chefredaktör för Dagens Arena är du också chef över Arena Medier AB, där även Magasinet Arena ingår. Det innebär framförallt budgetansvar och ett samordnande ansvar.

Du bör ha en journalistutbildning, eller lång erfarenhet av redaktionellt arbete.

Som chefredaktör förväntas du:

• Leda det redaktionella jobbet på Dagens Arena, inklusive nyhetsarbetet, hålla kontakt med frilansar och snabbt kunna analysera och hitta progressiva vinklingar på nyhetsflödet – i samarbete med övrig redaktion.
• Leda och samordna ledarredaktionens arbete.
• Skriva ledare och löpande kommentarer på Dagens Arena.
• Ansvara för fördjupande analyser av svensk och europeisk politik.
• Företräda Dagens Arena i offentliga sammanhang, inklusive att delta i debatter, leda debatter och i olika sammanhang kommentera samhällsutvecklingen.
• Ansvara för att driva Dagens Arenas opinionsbildande arbete i sociala medier och ta plats i debatten på sociala medier.
• Ansvara för regelbunden produktion av en åsiktsbaserad podcast.
• Som chefredaktör för Dagens Arena är du också chef över Arena Medier AB, där även Magasinet Arena ingår.
• Ansvar över budgetarbetet.

Dagens Arena är en tajt redaktion och du som jobbar hos oss vill vara en lagspelare som drivs av att skapa en högkvalitativ tidningsprodukt. Du gillar att jobba i ett högt tempo i en värdeburen verksamhet. Självklart delar du Dagens Arenas progressiva värderingar.

Sista datum för ansökan är den 25 april. Vänta dock inte med att söka, intervjuer kommer att inledas omgående.

Frågor om tjänsten besvaras av Håkan A Bengtsson VD Arenagruppen, 08-522 574 40 / hakan.bengtsson@arenagruppen.se

Facklig kontaktperson för Unionen är Lisa Pelling, 073-654 13 16 /lisa.pelling@arenagruppen.se

Ansökan skickas till ansokning@arenagruppen.se

Varmt välkommen säger vi i dag till Kitty Ehn som ska göra ledarskribentpraktik hos oss under de två kommande veckorna.

Att Kitty Ehn under två veckor blir en del av Dagens Arenas redaktion känns superkul! Under tiden här kommer Kitty att fokusera på att skriva opinionsbildande artiklar.

Kitty Ehn  går ledarskribentutbildningen som ordnas i regi av Campus Bommersvik och Aftonbladets ledarredaktion. I utbildningen ingår två perioder med praktik. Dagens Arena bistår utbildningen med praktikplatser.

Kitty Ehn är utbildad nationalekonom och läser just nu sin master på Köpenhamns Handelshögskola. Hon är en gammal räv inom miljörörelsen och aktuell med ett kapitel i den nya klimatantologin Bevare mig väl. 

Kitty har redan skrivit en text om Miljöpartiet och migrationspolitiken. Följ Kitty på twitter på @kittyehn. Tips mejlas till kitty.ehn@arenagruppen.se

Varmt välkommen Kitty!

Miljöpartiet möter en storm av internkritik gällande migrationspolitiken. Krisen hanteras på kungligt vis genom ett nytt fokus och blånekande av problemet. 

Måndagen den 11 april 2016. Våren blåser in över Sverige, och flyktingfrågan blåser upp till storm inom Miljöpartiet.

På morgonen skrev elva miljöpartister på Aftonbladet debatt att migrationsöverenskommelsen måste omförhandlas. För att driva kravet om en mer generös flyktingpolitik har gruppen skrivit två motioner till partikongressen.

Några timmar senare håller partiet en pressträff om kongressen. Temat är »Global hållbar utveckling« och huvudpropositionen som presenteras går under parollen »En värld där ingen tvingas fly«.

– Flyktingproblematiken startar inte vid Sveriges eller Europas gränser, förklarar biståndsminister Isabella Lövin. Därför ska partiet nu fokusera på konfliktförebyggande insatser, och att »hjälpa människors förutsättningar i resten av världen«.

Migrationsöverenskommelsen med Socialdemokraterna och den nya politiken på området har upprört många partikamrater. I stället för att svara på kritiken väljer miljöpartiet alltså att skifta fokus – migrationsfrågan handlar inte längre om öppna gränser utan om resten av världen.

Den högst konkreta migrationsöverenskommelsen får lämpligt nog inte plats att diskuteras i denna nya, abstrakta flyktingpolitik. När frågan om partikollegornas motioner lyfts under pressträffen blir svaren korta, och tankarna förs till en annan intervju.

Året var då 2011, och Sveriges konung konfronterades med vittnesuppgifter om att han under ett USA-besök hade varit på sexklubben Golden Club.

– Jag har hört talas om det och det stämmer nog inte riktigt, blev svaret från konungen.

En ganska bra sammanfattning av besvarandet av frågorna under Miljöpartiets pressträff. Partistyrelsen har hört talas om kritiken, men det är ju många medlemmar som också står bakom migrationsöverenskommelsen, så det stämmer nog inte riktigt. Sedan fortsätter pratet om resten av världen för att bryta detta obekväma fokus.

Kunglig krishantering. Sannolikt kommer det att mötas av ett nederlag för partistyrelsen, likt Karl den tolftes katastrofala nederlag under slaget vid Poltava år 1709. Vid den tidpunkten flydde kung Karl till det Osmanska riket för att söka skydd.

Med denna historiska bakgrund vill jag föreslå ett tydligare namn för Miljöpartiets huvudproposition: »En värld där ingen tvingas fly – åtminstone inte partistyrelsen«

EU:s deal med Turkiet har kritiserats från många håll, men vad innebär egentligen avtalet och vad händer nu på Lesbos?

Kadidja Bedoui från Vi gör vad vi kan gästar Människor & Migration och förklarar, tillsammans med asylrättsjuristen Ignacio Vita, hur avtalet mellan EU och Turkiet är utformat och vilka konsekvenser det kommer att få för de människor som nu tar sig till Grekland.

Hur ser det ut i förvaren där tusentals människor sitter frihetsberövade, kommer de att få tillgång till en rättsäker prövning och finns strukturerna i Turkiet och Grekland att kunna ge dem det? Kadidja Bedoui berättar även hur det gick till måndagen den 4:e april när den första gruppen människor som utifrån avtalet skickades tillbaka till Turkiet från Grekland.

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Är du osäker på hur du gör för att lyssna på podcast i din telefon eller dator? Klicka här för en enkel beskrivning.

När SVT undrar om Soliders of Odin kan få stopp på tafsandet frågar de Fadde och Joakim Lamotte. Då går det så här.

»Kan medborgargarden få stopp på tafsandet? Med utsatta tjejer, journalisten Joakim Lamotte och dörrvakten Fadde Darwich.«

Så beskriver SVT ett av gårdagens inslag i den nya debattsatsningen Opinion live.

Med medborgargarde avser SVT Soldiers of Odin. Flera av medlemmarna har dömts för kvinnomisshandel, ledande aktivister har varit organiserade nazister och i de interna regelverken pekas flyktingar ut som en specifik grupp man vänder sig emot.

SVT frågar sig alltså om ett nazistiskt nätverk kan få stopp på tafsandet.

Till sin hjälp för att reda ut det hela har de tagit journalisten Joakim Lamotte. Han hör till den där gruppen män som blev feminist för han fick en dotter. Det är BRA att han blev feminist men sammanfattningsvis skulle vi kunna säga att han behöver jobba lite på sin feministiska analys.

Den andra paneldeltagaren är kändis-dörrvakten Fadde Darwich. En polis från Göteborg. Och så de som SVT väljer att kalla de »utsatta tjejerna«. De heter Stina och Maja.

Programledaren Belinda Olsson börjar prata om Köln, Kalmar och gruppvåldtäkten på Silja Galaxy. Har detta med kultur och flyktingproblematik eller kön att göra?, undrar hon. Lamotte svarar att han varit runt på alla typer av skolor: de helvita välbärgade och förortsskolorna med 99 procents invandrare – det är lika vanligt överallt. Och han vill inte skuldbelägga invandrare.

MEN, tillägger han, »Vi får inte blunda för att det kommer många människor hit till vårt land med en kvinnosyn som är från medeltiden. Nästan.«, tillägger han.

Belinda Olsson är tyst.

Stina kontrar: »Vi har inte ett problem med invandrare eller kultur. Vi har problem med killar som inte kan sköta sig.«

Belinda Olsson: »Oj nu får du en applåd också!«

Maja berättar att hon fått »ett könsorgan uppkört i rumpan«, men när hon sa till vakterna skrattar de henne i ansiktet och sa att det inte är så mycket de kan göra.

Fadde träder in i bild.

Han har aldrig sett en tjej bli antastad, men han har hört tjejer som påpekat det. Det är svårt för vakter att göra så mycket säger han – det kan sluta illa för vakten. Han tycker att tjejer ska polisanmäla.

Mikael Johansson från Soldiers of Odin har inte vågat sig till studion. På telefon säger han att han kommer fortsätta patrullera Stockholms gator tills polisen tar sitt ansvar.

Maja vill inte bli beskyddad av en organisation med nazistiska rötter.

Fadde upprepar att tjejer måste polisanmäla.

Stina påpekar att problemet inte ligger hos tjejerna, utan killarna.

Fadde: »Men om inte killen får en anmälan, då kan han ju fortsätta.«

Och där har tiden runnit ut.

Belinda vänder sig mot Reine: »Reine, nu har jag inte hunnit prata med dig. Du har ju nattvandrat i 25 år. Du tillhör inget medborgargarde, du försöker vara ute där och vara en ansvarsfull vuxen. Vi tackar för det.«

En typisk svensk mediechef är en vit medelålders man som heter Anders. Det visar en kartläggning av mediebranschen, som pekar på få utrikesfödda och få kvinnor bland toppositionerna.

Det vanligaste namnet på en svensk mediechef i dag är Anders. Därefter följer Mats, Thomas, Lars och Magnus.

Det visar en ny kartläggning av mediebranschen utförd av Frilansgruppen Desken, som också avslöjar att makten inom svenska medier allt som oftast innehas av vita medelålders män, rapporterar Dagens Media.

Det är frilansjournalisterna Mikael Bergling och Fredrik Nejman som tillsammans undersökt 329 av de viktigaste positionerna inom etermedier, dagstidningar, magasin, branschorganisationer, ägargrupper, reklambyråer, kommunikationsbyråer och contentbyråer.

Undersökningen visar bland annat att endast 16 av de totalt 329 maktpositionerna innehas av utrikesfödda. Och av dessa är det bara två som bor i Sverige. Resten är utländska medieägare. 

– Det är överraskande – och skandalartat, säger Mikael Bergling.

Och det är inte bara inrikesfödda som är gravt överrepresenterade på toppositionerna.

Kartläggningen visar också att ju större ekonomisk makt en person i mediebranschen har, desto större är sannolikheten att denne är man. Hela 85 procent av styrelseordförandena är män. Bland vd:arna är siffran 71 procent och bland övriga chefer 55 procent.

Mikael Bergling hoppas att man nu kommer att fundera över varför det råder en sådan snedfördelning i mediebranschen.

– Det är en grupp där det borde finnas hur många som helst som kan göra karriär, det är bra för branschen att få en större spridning, både av kommersiella och demokratiska skäl, säger han till Dagens Media. 

Högre kostnader för långtidssjukskrivna för arbetsgivare är en väg framåt för att stoppa de stegrande sjukskrivningarna. 

Annika Strandhäll vill att arbetsgivare betalar 25 procent av sjukersättningen för anställda som är sjukskrivna i mer än 90 dagar. Det är på tiden att kostnader för sjukskrivning delvis förs över på arbetsgivaren. För inget annat verkar fungera för att arbetsgivarna ska ta sitt rehabiliteringsansvar på allvar.

Jag har tidigare efterfrågat ökade kostnader för arbetsgivare som inte tar sitt rehabiliteringsansvar, vilket även forskare har gjort, liksom behovet av att fokusera på arbetsgivarna för att få till en ordentlig rehabiliteringsprocess. Det går inte att vända de ökande sjuktalen enbart med hjälp av sjukförsäkringen.

För dem som blir sjuka på jobbet spelar arbetsgivarens inställning och stöd en stor roll för om de lyckas ta sig tillbaka till arbetet eller inte. Förslaget om att arbetsgivarna ska ta ett större kostnadsansvar vid sjukskrivning kan leda till att de tar ett större ansvar för arbetsmiljön i allmänhet och för de som är sjukskrivna i synnerhet. Det är bra. Däremot ökar risken för att arbetsgivare försöker göra sig av med dem som är långtidssjukskrivna. Här måste facken vara på sin vakt.

Strandhäll lämnar det öppet för arbetsmarknadens parter att komma överens om ett system. Det vore en smart lösning som sannolikt skulle göra arbetsgivarna mer positiva till systemet och aktiva i frågan. Den stora frågan då är ju vad som händer med de arbetsgivare som inte är organiserade, kommer de i så fall även fortsättningsvis att ostraffat kunna undvika ansvar?

Något måste i alla fall göras för att arbetsgivarna ska ta ansvaret för arbetsmiljö och rehabilitering. Det här är en väg framåt.

I går försökte Nordeas vd Casper von Koskull förklara varför deras rikaste kunder har pengar i skatteparadis. Och tittarna fick lära sig ett nytt begrepp – komplex internationell förmögenhetsbild.

I gårdagens Aktuellt fick Nordeas vd Casper von Kuskull chansen att förklara varför deras kunder har pengar i skatteparadis, om det inte var för att komma undan skatt. Det var inte det lättaste. Dagens Arena har plockat ut guldkornen.

Varför har ni haft hjälpt kunder att gömma pengar med hjälp av brevlådeföretag?
– Det är en bra fråga. Jag är själv förvånad. Vi ändrade processerna 2009, det är vi som informerar skattemyndigheterna.

Vad är du förvånad över?
– Jag är förvånad över utsträckningen före 2009. Jag hade hoppats och önskat att vi haft rutinerna på plats innan 2009.

Vad är svaret, varför fortsätter ni?
– Att ha offshore är inte att kringgå skatter, man måste leva upp till lagar och etik. Jag tar det här otroligt på allvar.

Vad är poängen med att ha bolag i ett skatteparadis, där man dessutom döljer vem som är den verkliga ägaren med hjälp av målvakter för bolaget som skriver under papper, om det inte är för att komma undan skatten?
– Det finns ingen orsak. Jag önskar att vi haft rutinerna på plats innan 2009.

Men samma sak fortsätter ju i dag?
– I mindre utsträckning och som jag sa är att ha offshorebolag inte samma men då måste man följa lagar och regler och den policy vi har när det gäller att undvika skatt.

Men vad är poängen med att ha pengar i ett skatteparadis och dölja vem den verkliga ägaren är om det inte är för att komma undan skatten?
– Om vi i dagens läge har något att göra med ett offshorebolag vill vi veta vilka de verkliga huvudmännen är, nummer ett, och nummer två måste vi följa alla lagar, regler och den här skattepolicyn att.. att… att… inte fly skatt. Det är mycket klart.

Fast vi har ju sett dokument på att det fortfarande går till så att man använder sig av målvakter, senast 2015 såg vi det här. Vad är poängen med det om man inte är ute efter att skatta mindre?
– Som jag sa, det finns orsaker, inte många, men vissa internationella komplexa… eeeeh… förmögenhetsbilder som kanske har, oftast inte nordiska men internationella. Men som jag sa jag tar det otroligt på allvar.

Varför hjälper ni fortfarande till med det?
– Vi hjälper inte till med att fly skatter. Att undvika skatt står jag mycket starkt emot. Vi ska titta in i det här och se varför vi inte har… OM vi inte har följt de här procedurerna.

Men om ni har de här uppläggen fortfarande, bidrar ni inte till att göra det lättare för individer och företag att smita från skatten?
– Nu har de här uppläggen fallit dramatiskt sen 2009.

Men de finns ju kvar?
– Det finns kanske vissa upplägg men då, jag vill inte direkt säga att det är upplägg som strider mot vår policy.

Men när det gäller att redovisa skatter enligt er policy, hur ska det gå till?
– All skatteplanering som kan anses som skatteflykt accepterar vi inte. Vi måste leva upp till lag regler och etik.

Så den som har ett bolag i ett skatteparadis där ni ordnat ett sånt här upplägg, hur ska det gå till att de svenska skattemyndigheterna ska få reda på hur mycket pengar som finns där?
– Sedan 2009 måste vi rapportera och vi har gjort det.

Så ni rapporterar in alla pengar som finns i de här skatteparadisen?
– Sen 2009. Och sen 2016 blir det automatiskt.

Det är vårt att se poängen. Om man ändå ska betala lika mycket skatt som i Sverige, varför har man pengarna i ett skatteparadis?
– Som jag sa, om du har en mera komplex och du är en mera internationell komplex förmögenhetsbild så kan det finnas orsaker för att ha det här. Det kan finnas många ägare. Det finns, det finns många andra orsaker också.

Men de betalar mindre i skatt då?
– Nej.

Men om det är en slump att de hamnar i ett skatteparadis?
– Om… om… om det är ett offshorebolag är det inte bara skatter.

Ska ni fortsätta ha den här typen av upplägg och samarbeta med den här advokatfirman?
– Nej, det jag nu har lärt mig under de här tio dagarna, efter det tycker jag att svaret är nej.

Vad vill du säga till de småkunder inom Nordea som är förbannade på er i dag?
– Jag vill säga lite som jag, jag är också förbannad.

Gårdagens gemensamma utspel från LO och Svenskt Näringsliv var inte bara ett försök att upprätthålla ordningen i avtalsrörelsen, det gav även hopp om ökad jämställdhet i lönebildningen. 

I går gjorde LO och Svenskt Näringsliv ett gemensamt utspel, mitt under brinnande avtalsrörelse. Det var en vädjan till sina medlemmar att hålla det av industrin satta märket, en löneökningsnivå på 2,2 procent över ett år.

Märket har blivit omdebatterat i den här avtalsörelsen. Fackförbunden inom 6F begärde högre löneökningar än facken inom industrin, liksom Hotell- och restaurangfacket.

LO och Svenskt Näringslivs presskonferens var oväntad, men förståelig. Målarna har varslat om strejk som, om inget avtal tecknas, bryter ut den 8 april. Byggnads utökade i går sitt varsel med nya arbetsplatser, om inget avtal är nått den 14 april. Och även om 6F, där Målarna och Byggnads ingår, välkomnade parternas utspel och såg det som ett steg mot en förnyad LO-samordning, gavs det inga löften om att hålla märket.

Det gemensamma utspelet får, precis som 6F säger, ses som ett försök att visa initiativ där LO-samordningen misslyckades. Men LO och Svenskt Näringsliv kom även med en nyhet. Märket ska inte längre bara bestå av en procentsats, utan även ett krontal. I årets avtalsrörelse är det krontalet 590 kronor som är märket – det som Handels och Svensk Handel precis kommit överens om.

Det är en viktig nyhet. Möjligheten till höjningar i krontal för dem med lägst löner, kan vara vägen framåt för att äntligen kunna jämna ut de ojämställda lönerna.

Att märket kommer att hålla även i år ter sig allt mer troligt – Byggnads varsel om strejk rör sig om mycket mer än bara lönenivåerna. Skulle det 6F-förbunden gå med på löneökningar på 2,2 procent kan LO-ledningen andas ut lite. Snart börjar förberedelserna inför nästa års avtalsrörelse. LO har inte råd att misslyckas med samordningen igen.

Ett märke som inte bryts är en bra början.

Uppdatering kl 15.00 den 5 april.

If Metall gick den 5 april ut med att de inte anser att det finns ett märke i krontal, något både Tobias Baudin och 6F gått ut och sagt. 

»Den svenska modellen ska utvecklas. Inte avvecklas.« Socialdemokraternas nya mantra verkar äntligen leverera.

Regeringen och Vänsterpartiet är överens om en satsning på välfärden i vårbudgeten, genom att de tio miljarder till kommuner och landsting som det beslutades om i samband med migrationsöverenskommelsen permanentas.

Genom de pengarna kan det anställas upp till 10 000 nya personer i välfärden, enligt statsminister Stefan Löfven. Enligt vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt kan de här 10 vänstermiljarderna gå till att anställa omkring 25 000 undersköterskor.

Hur många som faktiskt blir anställda för pengarna återstår att se, men de innebär en trygghet för de kommuner som är överansträngda sedan deras redan tyngda verksamhet fick hantera en stor mängd asylsökande och nyanlända på kort tid. Pengarna ska under till en början fördelas så att de som tagit och tar emot asylsökande och nyanlända ska få en större del av kakan.

Det här är bra, progressiv politik. Den utarmade välfärden behöver ett tillskott för att kunna ge  utbildning, vård och omsorg av hög kvalitet. Fler anställda i offentlig sektor innebär bättre arbetsmiljö för de anställda och en bättre service till medborgarna. Det innebär ett bättre flyktingmottagande och möjligheter till snabbare etablering.

Tio miljarder räcker inte jättelångt, men det är en bra början på en nödvändig politisk inriktning. Äntligen levererar regeringen lite progressiv politik!

I dag säger vi välkommen till Sophie Stigfur som gör praktik hos oss på Dagens Arena fram till 3 juni.

Sophie läser journalistprogrammet med inriktning sociologi på Södertörns högskola.

Sophie har redan skrivit sina första artiklar, bland annat om Europarådets kritik mot svensk partifinansiering och ensamståendes svårigheter att få tillgång till assisterad befruktning.

Har du ett nyhetstips till Sophie? Mejla på sophie.stigfur@arenagruppen.se.