Bloggen

Moderaterna vill skapa en välfärdsstat tillgänglig bara för dem som kan betala för sig.

I dag begår Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson debattartikel. Med alarmistiska röster menar de att regeringen missköter statsfinanserna och att välfärden inte räcker till för dem som befinner sig tillfälligt i Sverige.

Det är intressant att se hur snabbt Moderaterna lämnat Fredrik Reinfeldts arv bakom sig. De försöker inte längre dölja sin vilja att nedmontera välfärden. Och nu har de fått en lämplig syndabock att gömma sig bakom – förra årets stora flyktinginvandring.

För inte nog med att de som får uppehållstillstånd i Sverige endast får tillfälliga sådana, nu ska de även få begränsad tillgång till välfärden.

I en intervju i Sveriges radio säger Ulf Kristersson att vilken välfärd migranterna inte ska få tillgång till behöver diskuteras, men att det till exempel kan röra sig om icke-akut vård.

Min fråga till dig Ulf är då – vad är icke-akut vård?

Ska den hjärtsjuka inte få tillgång till kontinuerlig vård, och först när hjärtstilleståndet är ett faktum få träffa en läkare?

Ska de kvinnor som är gravida förvägras mödravård?

Ska de barn som föds i och kommer till Sverige exkluderas från barnavårdscentraler och vaccinationsprogram?

Den svenska välfärden står sig stark just för att den inkluderar alla. Att villkora tillgången till vård eller till exempel barnomsorg kommer att skapa ännu större skiktningar i det svenska samhället, något som jag varnade för i en ledare i december.

Moderaterna vill även återinföra den nyligen avskaffade stupstocken i sjukförsäkringen och införa ännu en karensdag. Hur skärpningar i sjukförsäkringen ska göra människor friskare har de ännu inte kunnat visa.

Kinberg Batra och Kristersson öppnar dörren för en villkorad välfärd. De verkar vilja ha en välfärd som du kvalificerar dig till endast genom att »bidra«. Inte, som i dag, för att du är en del av det svenska samhället.

Fundamentet för välfärdsstaten är att alla är inkluderade. Det är skrämmande att Moderaterna nu, helt öppet, vill tumma på detta.

Välfärdens kärna är tydligen endast till för dem som har möjlighet att betala för den.

Den mediestorm som borde ha uppstått när en sverigedemokratisk riksdagsledamot åtalas för grovt skattebrott har uteblivit. Sverigedemokratiska politiker mäts gentemot en annan moralisk måttstock.

Den två dagar långa rättegången mot riksdagsledamoten Martin Kinnunen (SD) inleds i dag. Dagens Arena har tidigare skrivit om bakgrunden till åtalet. Men, som Mårten Schultz skriver i Svenska dagbladet, är det förvånansvärt tyst kring rättegången mot Kinnunen.

Vi har alltså en riksdagsledamot som åtalats för grov ekonomisk brottslighet för händelser i ett bolag som ägs av partiet han representerar i riksdagen. Det noteras i några nyhetsartiklar.

Kinnunen har suttit på sin plats i riksdagen under hela perioden under förundersökningen och från dess att åtal väckts fram till dagens rättegång. Frågan är i vilket annat parti det hade kunnat ske.

Sverigedemokratiska politiker mäts gentemot en annan måttstock. Medan politiker i de andra sju riksdagspartierna förväntas leva efter en högre moralisk kompass än andra medborgare, verkar det antas att Sverigedemokraternas företrädare saknar moral.

Det här sannolikt ett utslag av att den ideologi som Sverigedemokraterna står för, som av majoriteten anses vara omoralisk i sig.

För efter det drev som kom följde på järnrörsskandalen, verkar ingenting fastna på Sverigedemokraterna. Den satte standarden för vad vi kan förvänta oss från företrädare för partiet.

Det är klart att det blir lite mediala vågor när företrädare för partiet vill skjuta invandrare med kulspruta på Öresundsbron, men långt ifrån de drev som om det skulle kommit från en politiker från Vänsterpartiet.

För sverigedemokraternas företrädare verkar ideologin sätta så låga förväntningar på företrädarnas moral att inget förvånar.

Men ibland måste vi bortse från partiernas ideologi och ställa oss frågan: vad kan vi förvänta oss av en ledamot i Sveriges lagstiftande församling?

Att åtalas för grov ekonomisk brottslighet är inte något vi ska förvänta oss av en riksdagsledamot, oavsett ideologi, och rapporteringen borde därför bli därefter.

Samtidigt kan jag heller inte låta bli att undra om media och Sverigedemokraternas motståndare fortfarande inte tar dem på allvar. Eftersom partiet sällan, eller aldrig, har reell makt, så kan vi fortfarande avfärda partiet och dess företrädare som en politisk avart.

Det största problemet blir då inte partiet i sig, utan att de får fler och fler anhängare. Anhängare som vi heller inte tar på allvar för »de vet inte bättre«.

Martin Kinnunen är inte fälld för något brott. Men det är värt att reflektera över hur blotta misstanken om ett dylikt brott hade rapporterats om det var en ledamot från till exempel Liberalerna som var förövaren.

Även om vi som inte är sverigedemokrater kan tycka att deras företrädare står för en i mångt och mycket förkastlig politik, kan vi inte ställa andra krav på dem än andra politiker. Då gör vi hela demokratin en björntjänst.

Det är inte bara Margot Wallström som fifflat med lägenheter. Dagens Arena ger dig sex minnesvärda fiffelfavoriter.

I fredags berättade utrikesminister Margot Wallström att hon fått en lägenhet i Stockholms innerstad av fackförbundet Kommunal. Enligt Wallström hade Kommunals ordförande Annelie Nordström garanterat att utrikesministern inte gick förbi i bostadskön. Nordström menar i sin tur att Wallström missförstått det hela.

Riksenheten mot korruption vid Åklagarmyndigheten undersöker nu om förundersökning ska inledas mot utrikesministern.

»Jag kommer på sedvanligt vis att ta del av den information som finns tillgänglig och därefter fatta beslut om förundersökning ska inledas eller inte. Om det beslutet fattas i dag eller senare under veckan kan jag inte uttala mig om för närvarande« säger chefsåklagare Alf Johansson i ett pressmeddelande.

Ulf Kristerssons första lägenhetsaffär

2006 fick moderaten Ulf Kristersson, då socialborgarråd i Stockholm, en hyreslägenhet via högsta ledningen för Ersta Diakoni, lägenheter som egentligen var vikta åt svårt sjuka och hemlösa.

När en reporter från SVT:s program Hemlös konfronterade Kristersson med uppgifterna, lämnade han intervjun.

Ulf Kristerssons andra lägenhetsaffär

2010 kritiserades Ulf Kristersson för att han var med och sålde ut allmännyttans 1200 lägenheter för blott 6600 kronor per kvadratmeter till Einar Mattsson AB, vars vd Stefan Ränk ordnat en hyreslägenhet åt Kristersson och hans fru. Kristersson, som är vän med Stefan Ränk privat, fick behålla lägenheten trots att han och hans hustru bodde på andra adresser – ett regelbrott som andra hyresgäster vräks för.

Sofia Arkelsten: »Pappa köpte inte svart«

Under sin tid som partisekreterare för Moderaterna gjorde Sofia Arkelsten miljonklipp på bostadsmarknaden. På kort tid köpte hon två lägenheter, lämnade sitt hyreskontrakt i utbyte, och sålde en av de nyinköpta lägenheterna med stor vinst, rapporterade Expressen 2010. Hennes lägenhetsaffärer uppdagades i samband med att Aftonbladet avslöjade att hon, utan att stå i bostadskö, knipit ett eftertraktat hyreskontrakt på Södermalm i Stockholm.

Huset ägdes av den ökända svartmäklaren Peter Dahlborg, något Arkelsten förnekade att hon visste. År 2010 hävdade hon att fått kontraktet via en bekant, åtta år tidigare sa hon dock till Uppdrag granskning att det var hennes pappa Bo Arkelsten som hade ordnat kontraktet, men tillade »Jag har svårt att tro att pappa som också är politiker köpt svart, utan han känner värden.«

Laila Freivalds: »Skäms ni inte?»

Dåvarande justitieminister Laila Freivalds skulle köpa loss sin lägenhet när den allmännyttiga hyresfastigheten skulle omvandlas till bostadsrätter. Detta trots att hon ett år tidigare ställt sig bakom ett lagförslag som skulle försvåra ombildningar. Hon hävdade dock att hon varit emot lagförslaget, men avslöjades senare ha röstat ja till förslaget.

Hon avgick och gjorde sju år senare en vinst på tre miljoner på lägenhetsaffären. I samband med avslöjandet skällde hon ut de journalister som stod utanför hennes lägenhet för att förhöra sig om saken. »Skäms ni inte? Skäms ni inte? Får jag fråga det? Är det någon av er som med hedern i behåll kan säga att ni är stolta över det ni gör nu? Svara, få höra, svara på min fråga« sa hon.

Lars-Erik Lövdén gör ett kap

2006 köpte den förre socialdemokratiske bostadsministern Lars-Erik Lövdén loss sin hyreslägenhet på Östermalm till ett vrakpris – trots att han under sin tid i regeringen medverkade till att försvåra just den typen av bostadsköp.

Hyresgästföreningen kritiserade Lövdén och menade att han som statsråd borde föregå med gott exempel.
»Jag tycker att det är riktigt illa därför att för varje minister eller före detta minister som agerar i strid med det man säger sig stå för så faller ju trovärdigheten för hela bostadspolitiken« sa Barbro Engman, då ordförande i Hyresgästföreningen, till Ekot.

Juholts lägenhetsbluff

Håkan Juholts bluffande med bostadsbidragen blev början till hans fall som partiordförande. 2011 avslöjade Aftonbladet att Juholt begärt och erhållit ersättning från riksdagen för hela hyresbeloppet för sin övernattningslägenhet i Stockholm, trots att han delade lägenheten med sin sambo, »kulbon« Åsa, vars instagramkonto Dagens Arena för övrigt varmt kan rekommendera. »Jag har gjort misstag, hur stora får framtida forskning utvärdera. Sammantaget drar jag slutsatsen: Sverige behöver en opposition som är beredd att ta ansvar för Sverige.» sa Juholt när han avgick i januari 2012.

Anders Borgs studentlya

2009 avslöjade dåvarande finansminister Anders Borg i Svt:s Skavlan att han bodde i en studentlägenhet och levde på konservmat för att slippa tömma kylskåpet. Finansministern förklarade att han använde lägenheten när han jobbade i Stockholm, eftersom avståndet mellan arbetsplatsen och den gård han bor på permanent är så långt.

Något som fick dåvarande ordföranden för Stockholms studentkårers centralorganisation Nicke Grundberg att rasa.

»Borgs likgiltighet inför studenternas bostadssituation illustreras på ett ironiskt sätt av att han ockuperar ett studentrum som en student naturligtvis skulle haft mycket större nytta av« sa han till Dagens Nyheter.

I dag har Dagens Arenas redaktion stora spåndagen inför vårens granskningar. Det innebär att det kommer vara något lägre tempo i vår bevakning i dag. Men vi kommer ha desto fler spännande granskningar i vår.

Vill du tipsa om sådant som vi borde titta närmare på, mejla lisa.gemmel@arenagruppen.se.

Dublinförordningen avgör vilken av EU:s medlemsstater som är ansvariga för att pröva en asylansökan, men hur går prövningen till och varför görs de? Asylrättsjuristen Ignacio Vita och statsvetaren Lisa Pelling förklarar Dublinförordningen och kritiken mot den.

Lyssna på hela avsnittet här:

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

I avsnittet nämns Viktor Bankes reportage om Ungern för Magasinet Arena. Läs hela reportaget här: Vad är det för fel på Ungern?

Debatten om lönebildningen involverar i allt högre utsträckning dem som tidigare inte har haft möjlighet att påverka svenska löner. Den svenska modellen klarar sig alldeles utmärkt utan klåfingriga politiker.

Debatten om sänkta lägstalöner och fler låglönejobb är ständigt puttrande i Sverige, men då och då kokar den upp.

De senaste veckorna har flera debattörer varit ute i frågan. Senast arbetarrörelsens nordiska samarbetsorgan, SAMAK , där bland annat Stefan Löfven ingår.

Det finns många problem med att sänka lägstalönerna, så som ökade klasskillnader och oförmåga att kunna försörja sig på ett heltidsjobb. Ett annat är att frågan i allt högre utsträckning involverar dem som tidigare inte har haft möjlighet att påverka svenska löner, nämligen politikerna.

Den svenska modellen har varit, och är, ett framgångsrecept för svensk arbetsmarknad. Parterna har gemensamt kunna skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt och kommit överens om löner som gör att ingen som arbetar heltid tvingas till mer än ett jobb.

Med röster som hörs allt starkare, tyvärr från arbetsgivarhåll, men även från politiker, ropas det att sänkta lägstalöner är räddningen för den svenska arbetsmarknaden.

Det är alltid oroväckande när politiker vill lägga sig i lönebildningen. Problemet är att det blir allt vanligare. Senaste exemplet är regeringens satsning på lärarlöner.

Självklart ska lärarna ha betalt för sitt jobb. Det här handlar om att politikerna ska hålla sig borta från lönebildningen.

Svenska löner regleras i kollektivavtal. Det är en bra och välfungerande modell.

De svenska fackförbunden har i flera år jobbat på att hålla en europeisk, lagstadgad lägstalön borta. Det vore tragiskt om de parallellt skulle behöva ta den fajten på hemmaplan.

Kommunals medlemmar rasar mot fackpamparnas lyxkonsumtion. Men Aftonbladets granskning är också mumma för fackhatarna.

För bara en vecka sedan kunde Kommunal stoltsera med en av de största medlemsökningarna bland LO-förbunden. Och inför avtalsrörelsen har förbundet kraftfullt drivit krav på jämställda löner med en särskilt satsning på undersköterskorna. Säga vad man vill om strategin, men den konfrontativa linjen har gett fackförbundet stort genomslag i opinionen.

En undersköterska tjänar drygt 20 000 kronor i månaden. Runt 15 000 efter skatt. Av dem går fyra-fem tusen till Kommunals medlemsavgift och a-kassa varje år. Det är inte bara undersköterskors löner som är undermåliga – mångas arbetsmiljö är katastrofal.

När det nu visar sig att Kommunals ledning lägger medlemmarnas pengar på lyxresor och exklusiva matvanor är det knappast förvånande att de rasar. Medlemsavgifterna ska självfallet gå till att företräda medlemmarna, driva politik och opinion.

”Fy fan! Funderar redan idag på att gå ur Kommunal! Här betalar man avgift månad efter månad för vad? Ingen hjälp eller stöd ger ni, utan numera är ni på arbetsgivarens sida. Vi vårdpersonal går på knäna med låg bemanning och usla scheman. Förjävligt när man nu får reda på vart våra pengar tar vägen!!, skriver en medlem i Kommunals kommentarsfält på Facebook.

”Är detta sant så ska våra högsta styrande i Kommunal ta sig en allvarlig funderare på att omedelbart avgå! Vad ska en facklig organisation äga krogar för? Vi som sliter längst ner i herarkin, arbetsplatsombud och lokal avdelningar baxnar!”, skriver en annan.

En högst berättigad ilska. Kommunals hantering av medlemspengarna är ett svek utan nåde.

Men Aftonbladets granskning är också mumma för fackhatarna. Snart går Kommunal in i en avtalsrörelse där de borgerliga rösterna för lägre löner växer sig allt starkare. Inte sällan används de många nyanlända som ett slagträ i debatten. Lägre löner är det sista anställda inom vården behöver.

Men det är ett skadeskjutet Kommunal, som kommer få stora problem med att opinionsbilda kring sin konfrontativa linje, som går in i avtalsrörelsen.

Kassören Anders Bergström har hittills fått bära hundhuvudet. Om Kommunal ska rädda det sannolikt minimala förtroende som finns kvar och stoppa det mediala drev som är i vardande måste Annelie Nordström lägga sig platt och be om förlåtelse. Nu.

Bostadspolitiken kan bli räddningen för den skadeskjutna regeringen.

Föga förvånande präglades dagens partiledardebatt i riksdagen av händelserna i Köln och Kungsträdgården. Kvinnors rätt till sin egen kropp är en fråga som inte kan belysas nog. Att Jimmie Åkesson tror att en restriktiv invandringspolitik kommer att minska kvinnors utsatthet, visar att han inte förstår hur lite makt kvinnor har över sin egen kropp i det offentliga rummet.

Sexuella trakasserier av olika slag drabbar kvinnor dagligen, och den gemensamma nämnaren för förövarna är att de är män, inte att de har invandrat till Sverige.

Men regeringen fick även debatten att handla något om en för Sverige otroligt viktig fråga.

Sverige är ett land i stort behov av investeringar. Den ständigt pågående bostadskrisen har med flyktinginvandringen under förra året nått en ny nivå av akut.

Det är därför glädjande att bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) verkar ha krupit fram ur sin departementsgrotta och äntligen visar på en vilja att bygga. Detta med starkt understöd av Stefan Löfven (S) och Magdalena Andersson (S). Tillsammans räcker ministertrion ut en hand till övriga partier för att påskynda bostadsbyggandet.

Regeringens förslag hade också en central position i Löfvens inledningsanförande under partiledardebatten.

Bostadspolitiken har varit ett genomgående misslyckande för regeringar under lång tid. Alliansregeringen släppte över 60 utredningar inom bostadspolitikens område. De största reformerna utredningarna ledde till var möjligheterna att bygga så kallade Attefallshus, men även en uppluckrad lag om andrahandsuthyrning som har lett till en fördyring utan dess like.

Samtidigt får allt färre personer med låga inkomster möjlighet att hitta sitt eget boende. Det rör sig om ensamstående föräldrar, ungdomar som ska lämna föräldrahemmet för att starta sitt eget liv och de som invandrat till Sverige.

Bostadsbristen är den största bromsklossen för utveckling i Sverige. Lyckas regeringen att hitta vägar framåt för att snabbt öka bostadsbyggandet, kan det vara räddningen för de skadeskjutna regeringspartierna. Det kan vara bostadpolitiken som räddar dem kvar i regeringsställning.

Nu är det upp till bevis för bostadsminister Kaplan.

Dagens Arena går på julledighet. Stort tack till alla för ett fantastiskt år!

Tack alla läsare för 2015!

I dag smygstartar Dagens Arena julledigheten med att ge nyhetsrapporteringen jullov. Ledare kommer vi att skriva till den 23 december. Ledarredaktionen återupptar sitt arbete den 11 januari och nyhetsrapporteringen återkommer den 13 januari.

Texter från Magasinet Arena kommer ni att få avnjuta under hela julen.

Har du julklappspanik? Ge dina nära och kära en årsprenumeration på Magasinet Arena! Eller varför inte stötta Dagens Arenas grävande journalistik med ett bidrag?

2015 har på många sätt varit ett ovanligt politiskt år. Vi har en regering som har regerat på en oppositionsbudget. Samma regering har ägnat en stor del av hösten åt att rasera Sveriges generösa asylrätt. Riksdagens minsta partis ungdomsförbund lyckades fälla decemberöverenskommelsen. Och fackförbundssamarbetet 6F har gått ut med lönekrav som är högre än det som märkessättande facken inom industrin krävt.

Nästa vår kommer att präglas av avtalsrörelsen, men sannolikt även ett fortsatt fokus på flyktingkrisen. Dagens Arena kommer självklart att bevaka båda, och mycket mer.

Hör gärna av dig med vad du tycker att Dagens Arena ska skriva om nästa år. Mejla lisa.gemmel@arenagruppen.se.

 God jul önskar redaktionen!

Genom ett snabbt regeringsbeslut kan Sverige, genom ID-kontroller, bli ett stängt land. Lika snabbt går det att tappa ett förtroende.

Det är en tung dag. Mot i princip alla tillfrågades inrådan fattade riksdagen i dag beslut om möjlighet att införa krav på ID-kontroller.

Med Sverigedemokraternas stöd fick regeringen igenom sin politik.

Centerpartiet, Vänsterpartiet och en miljöpartist röstade emot förslaget. Övriga partier röstade för en något mildare variant av regeringens proposition.

Slutsatsen är att en majoritet i Sveriges riksdag anser att ID-kontroller på bussar, tåg och båtar är en bra idé. Majoriteten i Sveriges riksdag tycker att regeringens redan undermåligt restriktiva asylpolitik, behöver göras ännu lite sämre.

I nöden prövas vännen. Regeringen har under hösten verkligen prövats. Trots att Stefan Löfven stoltserar med att regeringen snart levererat 97 av 105 vallöften från Socialdemokraternas valmanifest, är det hanteringen av flyktingkrisen där regeringen visat färg.

Från socialdemokrater har det under hela hösten hörts att ”något måste göras”. Och det må så vara. Men att gå från att prata om medmänsklighet och att hjälpas åt, till att inte låta familjer återförenas på några få månader är mer än ”att göra något”.

Genom ett snabbt regeringsbeslut kan Sverige, genom ID-kontroller, bli ett stängt land. Lika snabbt går det att tappa ett förtroende.

Det vi ser nu är inte en flyktingkris. Det är en förtroendekris, gentemot politikens förmåga i allmänhet och regeringens i synnerhet. Infriade vallöften kommer inte att rädda någon.

Hur har medierna hanterat den så kallade flyktingkrisen? I höstens sista avsnitt gästas podcasten av Dagens Arenas reporter Johanna Senneby för att prata om pressetik, bildpublicering och mediebevakning av höstens presskonferenser och migrationspolitiska utspel. Hur resonerar man som journalist när man intervjuar människor som flyr och vad måste man ta hänsyn till vid bildpublicering? Har svensk media granskat och förklarat de migrationspolitiska utspelen så att allmänheten förstått konsekvenserna av dem? Vad blir de stora journalistiska utmaningarna framöver inom det migrationspolitiska bevakningsområdet och hur borde svensk mediakår ta sig an dem?

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Läs Johanna Sennebys reportage från balkanrutten
Vart skulle du åkt?

Rana, 13 år: Jag är happy, happy, happy!

Vill ni ha flyktingar får ni betala för dem

Polisiära övergrepp mot flyktingar utmed balkanrutten

Balkan sorterar flyktingar – hundratals lämnade i ingenmansland

Strandade flyktingar syr igen sina munnar i protest

Män som har bott i könsblandade rum särbehandlar inte könen, till skillnad från män som bara har bott med andra män.

En grupp värnpliktiga i Norge fick antingen bo i rum med bara män eller i könsblandade rum. Efter åtta veckor fick de utvärdera en fiktiv ansökan om att bli gruppledare från en kvinnlig och en manlig kandidat.

Bland de män som endast delat rum med andra män rankades den manliga kandidaten i genomsnitt som mer anställningsbar än den kvinnliga kandidaten, trots att ansökningshandlingarna var identiska utöver kön. Ingen sådan effekt återfanns hos de män som bott i könsblandade rum.

Källa: Finseraas, Johnsen, Kotsadam
och Torsvik (2015), ”Exposure to Female Colleagues Breaks the Glass Ceiling –
Evidence from a Combined Vignette and Field Experiment”, CESifo working paper no. 5565.

Anna Sandberg / Stockholms universitet

Veckans graf är hämtad från det senaste numret av Magasinet Arena. Prenumerera på tidskriften här >>

Arbetets nya chefredaktör heter Yonna Waltersson, som därmed lämnar sin tjänst som chefredaktör på Dagens Arena.

Sedan 2010 har Yonna Waltersson arbetat på Dagens Arena, bland annat som nyhets- och debattredaktör. 2014 tillträdde hon som chefredaktör och ansvarig utgivare. Nu lämnar hon sin tjänst och blir chefredaktör för Arbetet.

Hon efterträder Liv Bäckström som varit tillförordnad chefredaktör sedan september i år. Yonna Waltersson kommer att tillträda tjänsten i augusti.

Vi på redaktionen önskar henne stort lycka till!

Finns det någon grund för påståendet att Sverige skulle vara världssämst på integration? Ja, om man pallar att hävda att Ungern, Grekland och Turkiet är världsbäst.

I veckans avsnitt av Pengar och Politik, med Arena Idés chefsekonom Sandro Scocco och Arenas chefredaktör Mikael Feldbaum kommenteras långtidsutredningens nya bilaga om migration.

Sandro konstaterar att författarna Joakim Ruist och Lennart Flood i bilagan erkänner att den använda metoden, tvärsnittstudie, inte fångar invandringens kostnader. Författarna menar dock ändå att eftersom metoden använts, så måste den tolkas som invandringens kostnader för att inte bli meningslös:

”Det finns knappast någon mening med att känna till den offentliga sektorns nettoomfördelning till gruppen utrikes födda om vi inte i någon utsträckning alls kan tillåta oss att tolka denna omfördelning som kostnaden av att ha tillåtit gruppens invandring.”

Författarna Joakim Ruist och Lennart Flood har därefter skrivit artiklar i Dagens Samhälle och Dagens Industri där de tolkar studien som att den mäter invandringens kostnader.

Sandro förklarar också ”bumping up-effekten”. Det vill säga att svenskars arbetslöshet inte ökar med ökad invandring, utan att de tvärtom rekryteras till högre avlönade jobb i takt med att ekonomin växer.

Är Sverige sämst på integration? Mikael spårar bilden till ett diagram hos OECD och en studie av ekonomen Andreas Bergh. Båda jämför sysselsättningsgapet mellan infödd och utlandsfödd befolkning. Resultatet gör att det blir jätteroligt för flyktingar att bo i Grekland eftersom grekiska infödda har låg sysselsättning och därmed gapet mot invandrarnas sysselsättning blir lägst.

Sandro beskriver en tankefigur som lyfter fram kostnader som de facto inte är kostnader, hävdar att vi har världens sämsta integration och sedan kommer steg tre: vi måste därför stänga gränserna.

Hur bra på integration är vi då? Trots att vi har ett högt inflöde av invandrare jämfört med andra länder och en större andel asyl- och anhöriginvandring, så ligger vi över snittet i OECD i sysselsättning bland utlandsfödda.

Man ska inte slå sig för mycket för bröstet, menar Sandro Scocco och ger Sverige betyget 3+ och lite till.

Mikael jämför Sverige med en Volvo som vill bli BMW, vi är hyggliga på integration, men vi är ingen BMW.

Sandro konstaterar att ”kompensatorisk” är ett sjukt fint ord i skollagen. Om det uppfylldes skulle vi dessutom bli bättre på integration.

Sandro funderar på en ny uträkning ”för att jävlas” med tvärsnittsstudier: Utlandsfödda män i Stockholm har en högre sysselsättningsgrad än svenskfödda män utanför Stockholm. Dessutom kostar utlandsfödda män mindre eftersom de har färre äldre. Vi har alltså förmodligen en rätt betydande transferering från utlandsfödda män i Stockholm till Sverigefödda män  i resten av landet. Ska verkligen de här utlandsfödda männen i Stockholm behöva finansiera resten av landet?

Prenumerera på podden via:

RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast

Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé

Twitter: Arena Idé

Den man som hotat bland andra Rossana Dinamarca (V) fälldes i dag för sexuellt ofredande i Lunds tingsrätt.

I dag kom domen mot den man som hotat bland andra Rossana Dinamarca, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, via sms. Mannen döms till tre månaders fängelse samt skadestånd för sexuellt ofredande.

Det är en viktig dom.

Många är de kvinnor i offentligheten blir utsatta för hot om sexuellt våld, våld på personer i deras närhet och hat. Det sker både via nätet och på andra sätt, så som sms. Få anmäler dock hot och hat på nätet. Det är svårt att bevisa och polisen verkar ha ont om resurser för att kunna utreda sådana brott.

För att de kvinnor (och män) som utsätts för hot och hat ska tycka att det är värt att anmäla, så krävs det fällande domar.

Det är också ett viktigt domslut utifrån att de personer som blivit utsatta, och hotade utifrån sin position som politiker, kan få upprättelse. Att bli utsatt för hot för att tystas i egenskap av politiker är en fara för demokratin.

Jag hoppas att fler nu vågar anmäla hot och hat, och att vi ser fler fällande domar. Det är nödvändigt både för de utsatta och för demokratin.