Bloggen

Folkpartiets namnbyte – till Liberalerna – orsakar Twitterbråk mellan partiledarna. “Vill han sopa igen spåren?”, undrar Jonas Sjöstedt.

När Jan Björklund annonserade att han vill driva igenom ett namnbyte på partiets landsdagar kommande helg, fick han ett syrligt twittersvar från Jonas Sjöstedt.

“Först förstörde Jan Björklund den svenska skolan, nu vill han byta namn på hela partiet för att sopa igen spåren”, skriver vänsterledaren.

Men Jan Björklund tycker att Jonas Sjöstedt tweet är lite av en sten i partibytesglashuset.

”’Byta namn för att sopa igen spåren’? Förknippar nog det beteendet mer med ditt parti än med mitt” skriver folkpartiledaren.

Men trots den fyndiga tweetväxlingen är Jan Björklunds förslag på partinamn föga witty. Liberalerna vill han att partiet ska heta. Dagens Arena hoppas att han hinner komma på bättre tankar innan partiets landsdagar och delar återigen med oss av de namnförslagstips vi spånat fram.

Varsågoda:

Folkpartiklarna, med tanke på stödet från folket.

Folkpartiet populisterna, se ca alla utspel sedan valet.

Björklundianderna, med inspiration från Hägglundianerna.

Dolkpartiet, se exempelvis det aktuella exemplet Björklunds förhandlare: Skolan har blivit sämre sedan 2006.

Marknadsliberalerna, eftersom marknaden enligt ”riktiga liberaler” är en av få frågor som FP fortsatt är liberala kring.

Flumskolan, förklaring överflödig.

Läckta dokument från höger-tankesmedja Timbro visar att de har slut på idéer, men gärna vill ha en Dagens Arena.

Nyuppväckta Alliansfritt Sverige har kommit över Timbros VD Karin Svanborg-Sjövalls rapport till Timbros finansiär Svenskt Näringsliv. Och för Dagens Arena är det god läsning.

Timbro är missnöjda med sitt allt sämre genomslag i debatten. De borgerliga ledarsidorna är enligt Svanborg-Sjövall dödsdömda. Var vänder de sig då för inspiration? Till Dagens Arena!

Med daglig nyhetsrapportering kompletterat med grävande reportage och en stark ledarredaktion har Dagens Arena numera en självklar plats som opinionsbildare och nyhetsskapare. Det är egentligen märkligt att Timbro först nu sett ett behov av att utmana oss från höger. Det är en utmaning vi gärna antar.

Dagens Arena kan inte mer än tacka Timbro för berömmet! Och självklart kommer vi att fortsätta att utveckla vår verksamhet för att få ännu större genomslag.

Allt fler människor på flykt tar sig genom Balkan till Europa. Denna vecka kommer Dagens Arena berätta om några av dem som är på väg hit.

”Är det sant att Sverige stängt gränsen?”

Beslutet om Sveriges gränskontroller och ett rykte om stängda gränser har nått fem unga afghanska killar vid det inofficiella flyktinglägret i Idomeni i Grekland. De har fått ett mål mat, lite vila och ska precis passera gränsen till Makedonien.

Allt fler människor tvingas fly över Balkan. I år har nästan 694 000 människor tagit sig till Grekland. Ett fåtal åker vidare till Italien men de allra flesta fortsätter via Makedonien och Serbien till Kroatien för att sedan fortsätta mot slutmålet. Detta är Balkanrutten.

Det är utmattade människor man möter. Också glada och lättade över att ha klarat resan så här långt. Men oron för hur lång tid resan kommer ta, vilken väg de ska åka, vad ett lämnat fingeravtryck kan innebära, vilka länder som reser stängsel, vilka som stänger gränser och rädsla för polisens våld, att bli rånad och lurad, är ständigt närvarande.

Det smäller i Paris. Människor längs flyktvägen får samtal från oroliga släktingar och vänner. Som berättar vad som hänt. Säger att de ska vara uppmärksamma. Akta sig för rasistiska attacker.

Men de är fast övertygade att ta sig till Europa. Siktet är inställt på Tyskland, Sverige, Nederländerna. De ska jobba. Få nya liv. Deras barn studera, vara i säkerhet. I ena stunden är man varm av deras hoppfulla och sprudlande ögon.

Nästa stund kommer frågorna om vad folk i Sverige tycker om dem, om de är välkomna, om det finns jobb, bostad. Om många kan engelska så de kan få nya vänner. ”Vart skulle du åkt?”.

Detta är de lyckligt lottade.

De allra fattigaste, främst unga män från Afghanistan, är på grund av de höga priserna och osäkerheten i att resa över Medelhavet lämnade att ta rutten genom norra Turkiet och Bulgarien till Serbien. En flera månader lång vandring.

Det är långt ifrån lika många som tar denna rutt, mellan 200 och 300 per dag räknar man med. Deras första anhalt i Serbien är Dimitrovgrad. I en gammal militäranläggning tas de omhand av poliser. Endast ett fåtal volontärer är på plats, och det på nåder.

Efter en timmes föreläsning av polisbefälet om hur de hanterar infektioner för att sjukdomar inte ska ”endanger the city”, hur strukturerat de skiljer på syrier och afghaner, hur förskonade de som kommer är från våld både vid bulgariska gränsen och i hans läger, kommer fyra afghanska killar gående. En haltar, en annan har rivsår i ansiktet.

Ett tjugotal killar sitter utanför lägrets staket. I princip alla har blivit misshandlade av bulgarisk polis, fått polishundar skickade efter sig, blivit rånade. De har inga pengar kvar till bussen som ska ta dem till Belgrad – där de ska möta sin smugglare.

Den här veckan kommer Dagens Arena berätta om några av de människor som är på väg till oss. Vi rapporterar från gränserna mellan Grekland, Makedonien, Bulgarien, Serbien och Kroatien.

Dagens Arenas reporter Johanna Senneby har rest tillsammans med en delegation från vänsterns grupp i Europaparlamentet. Dagens Arena har stått för alla omkostnader förutom den hyrda bilen.

Ett andra terrordåd på ett år har lamslagit Paris. Nu måste makthavarna ge oss anledning till hopp, inte till rädsla. 

Paris har för andra gången inom ett år drabbats av ett terrordåd. I skrivande stund räknar de franska myndigheterna till över 120 döda och över 200 skadade, bland dem en död och en skadad svensk. Det är en attack mot det fria samhället och demokratin.

Rapporter säger att det är de progressiva, liberala delarna av Paris som har attackerats. Frankrike har svarat med undantagstillstånd och stängda gränser och i president François Hollandes tal till nationen talade han om att inte visa någon nåd. Franska medier skriver att landet är i krig.

Och terrorism måste få konsekvenser, frågan är vilka.

Terrordådet är sannolikt del av samma sammanhang som de flyktingströmmar vi idag ser i Europa. Kriget i Syren och IS frammarsch ger obönhörligen efterverkningar i Europa. Det är troligt att vi kommer att se ett Europa som skärper bevakning och stänger de redan idag svårgenomträngliga gränserna. Muslimer i Frankrike och Europa riskerar att utsättas i ännu högre grad för hatbrott.

Eller så öppnar vi armarna för dem som flyr kriget, som under flera år dagligen utsatts för det som Paris så tragiskt fick uppleva igår, och tar tag i roten till problemet. Så länge Assad-regimen och IS får agera till synes fritt, kommer läget i Europa att förbli det samma.

En dag som denna är det dock svårt att koppla bort de egna känslorna. När gator många svenska turister vandrat på sprängs i luften och vänner i Paris på Facebook meddelar genom en ny funktion att de lever, är det svårt att lyfta blicken och se de stora frågorna. Den egna rädslan och sorgen är så omedelbar, den kommer först.

Terroristers syfte är att sprida rädsla och på så sätt åstadkomma politiska förändringar. Dessa förändringar får inte vara inskränkningar i demokratin, rörelsefriheten och yttrandefriheten. Reaktionen från makthavarna måste ge oss möjlighet att se strimmor av rädsla genom hoppet, snarare än att känna glimtar av hopp genom rädslan.

Centralbankerna tryckte 12 400 miljarder dollar, men ändå vill ingen investera. Nu ska Riksbanken trycka 65 miljarder kronor till. Men problemet kan vara vem pengarna går till.

Prenumerera på podden via:

RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast

Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé

Twitter: Arena Idé

De inre gränskontrollerna får inte bli ett svepskäl för regeringen att försämra asylrätten. 

I dag klockan 12 stängs Sveriges gränser under tio dagar, efter en begäran av Migrationsverket. Inrikesminister Anders Ygeman påtalade vid flertalet tillfällen under en presskonferens under gårdagskvällen att upprättandet av en så kallad inre gränskontroll är en åtgärd för att underlätta för Migrationsverket.

Den gränskontroll som nu upprättas är inte av det slag som Moderaterna för bara några dagar sedan föreslog. Möjligheten att söka asyl enligt lagar och internationella avtal kvarstår.

Det är ändå tragiskt att regeringen tar till en åtgärd så stark som att stänga gränserna. De förhoppningar som inrikesministern och Migrationsverkets talesperson Mikael Hvinlund framförde under presskonferensen om att gränskontroller kan leda till ett mer ordnat och strukturerat mottagande är bara gissningar.

Inre gränskontroller kan lika gärna leda till kaos vid färjeterminaler och Öresundsbron, att de som inte vill söka asyl i Sverige i stället samlas i läger, likt det i franska Calais. Vi kommer sannolikt även att se rasprofilering vid gränskontrollen vid Öresundsbron.

Det saknas även konkreta åtgärder för att stärka upp de kommunala verksamheter som under flera år gått på knäna och nu kämpar för att hålla huvudet över vattnet, till exempel socialtjänst och skola.

I det ljuset ser de inre gränskontrollerna snarare ut som ett plåster på ett blödande knivsår, ett försök att komma tillrätta med något som snarare beror på långsiktig underfinansiering av kommunal verksamhet.

Gränskontrollerna tillsammans med det legitimationskrav för båtresor som regeringen vill införa, ger också bilden av en stor högergir av regeringen, snarare än omtanke om de människor på Migrationsverket som varje dag sliter för att kunna ge sina medmänniskor tillfälligt tak över huvudet. Moderaterna har med gränskontrollerna fått igenom ett av de stora kraven de ställer gällande asylmottagandet.

Det är lätt att bli tacksam över det lilla, att Moderaternas förslag om avvisning av alla som når Sveriges gränser utan medborgarskap eller visum inte gått igenom. Regeringen har nu tio dagar på sig att visa att de inte går i Alliansens ledband. Migrationsverkets behov får inte bli ett svepskäl för regeringen att i ännu större utsträckning försämra möjligheterna för asylsökande att stanna i Sverige.

Tyvärr är det vi ser just nu även konsekvensen av ett svagt EU som inte klarar av att upprätthålla de regler som staterna kommit överens om. Frågan vi bör ställa oss är inte om Sverige kan ta emot de asylsökande som når våra gränser, utan om EU verkligen kan överleva misslyckandet i hanteringen av en av Europas största humanitära kriser. EU går på allt bräckligare is och ingen vet hur länge den håller.

Äntligen slår hovet upp sina dörrar för flyktingar. Inte just på slottet, men kungen öppnar nu för “andra kreativa förslag”.

Efter Dagens Arenas uppmaning till hovet att hysa in flyktingar på slottet har nu kungafamiljen öppnat för att hitta lokaler (visserligen andra än slottet) som kan användas som bostäder till asylsökande, rapporterar DN.

– Kungafamiljen följer och är otroligt engagerad i den här frågan. Utifrån den situation som är så vill det ju till att många hjälper till på olika sätt och det har även kungafamiljen gjort genom att stötta etablerade organisationer som enkom arbetar med flyktingfrågan, säger Margareta Thorgren, informationschef på hovet, till DN.

Hon anser dock att initiativet borde komma från Statens fastighetsverk (SVF), som formellt äger slotten. Om de hittar en lämplig fastighet så är hovet enligt Margareta Thorgren beredda att ta upp och diskutera det.

– Överlag är det en jättebra idé att utnyttja lokaler som ändå inte används, säger Johan Zetterberg, fastighetsdirektör på SVF:s förvaltningsavdelning.

Nu återstår att se om några lokaler som hovet disponerar dyker upp på de listor på markområden som skulle kunna användas för att bygga nya asylboenden, som SFV sammanställer.

Dagens Arena fortsätter att heja på.

Julhandelns omsättning väntas i år att ligga på rekordhöga 75 miljarder. Det är nästan tre gånger mer än Migrationsverkets anslag.

Enligt prognoserna kommer julhandeln omsätta nästan 75 miljarder kronor i år – runt tre miljarder mer än i fjol.

Jämförelsevis låg regeringens budgetanslag för Migrationsverket 2014 på 20 miljarder kronor. I år ligger myndighetens anslag på närmare 28 miljarder kronor.

För 2016 förväntas Migrationsverkets anslag fördubblas, men inte ens då kommer flyktingmottagandet kosta lika mycket som svenskarnas julklappar.

Diagrammet visar prognosen för julhandels omsättning och Migrationsverkets budgetanslag

Källor: HUI Research, Migrationsverket

Utrikesdepartementet och Lidingö stad verkar vara oense om varför man inte får döpa torget utanför eritreanska ambassaden till Dawit Isaaks frihetstorg.

I december 2014 kom det in en motion till kommunfullmäktige i Lidingö stad.

”Dawit Isaak är en svensk medborgare med familj i Lerum, nära Göteborg. Han sitter fängslad i Eritrea sedan 2001, mer än 13 år, utan att ha blivit åtalad eller ställd inför rätta.” löd de första raderna.

Motionärerna – fyra politiker från Miljöpartiet, Folkpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet – föreslog att korsningen vid Stjärnvägen/Herserudsvägen, det vill säga platsen utanför eritreanska ambassaden, skulle få ett nytt namn.

”Torget saknar ett officiellt namn, men som den plats där vi påminner och påminns om kampen för universella mänskliga rättigheter och det fria ordet borde den heta Dawit Isaaks frihetstorg”, argumenterade kommunpolitikerna.

Frågan bollades över till kommunstyrelsens arbetsutskott som fem månader senare meddelade sitt förslag: att kommunfullmäktige avslår motionen eftersom ”förslaget inte är i linje med stadens principer för namngivning”. Det finns nämligen flera sådana i Lidingö kommun. Först och främst bör de namn som föreslås ha en anknytning till platsen. För det andra, vid namngivning efter en person, bör det röra sig om en person som inte fortfarande lever. För det tredje bör namnet inte vara svårt att uttala eller skriva, och inte heller kunna förväxlas med en annan plats i samma kommun.

Eftersom förslaget att namnge torget efter Dawit Isaak inte kan kopplas till någon av principerna, kunde kommunstyrelsen heller inte se något skäl till att frångå principerna. Argumenterade kommunstyrelsen.

Den 15 juni var det dags för debatt i kommunfullmäktige. Där framförde plötsligt kommunstyrelsens ordförande, Anna Rheyneuclaudes Kihlman (M), ett nytt argument.

”Vi har naturligtvis haft kontakt med utrikesdepartementet, som är den kanal som arbetar för att få Dawit Isaak fri. De har avrått oss från att göra det här”, sa ordföranden en bit in i debatten.

Samma dag avslog kommunfullmäktige motionen.

Historien kunde tagit slut där. Kommunen har ju trots allt sina principer att följa.

Men hur var det egentligen med UD?

Dagens Arena ringde upp Anna Rheyneuclaudes Kihlman (M).

Du sa i debatten att ni varit i kontakt med UD som avrått er från att namnge torget efter Dawit Isaak.

– Kommunen sysslar inte med utrikespolitik. Det är ju inte en kommunal angelägenhet, det ligger långt utanför vår kommunala kompetens. I det här fallet, vilket UD sa när vi samtalade med dem, är det inte helt lyckat att göra det därför att det kan trigga igång någonting. Och vi har inte den kompetensen att göra en sådan analys.

Vem på UD har avrått er?

– Vi har pratat med Daniel Johansson.

Och han har avrått er från att göra detta?

– Ja, när vi har pratat med honom i telefon.

Det finns mycket riktigt ett dokument som visar att kommunen varit i kontakt med UD. Men där står inget om att UD har avrått kommunen från att namnge torget efter Dawit Isaak.

En bild som Daniel Johansson på utrikesdepartementet bekräftar.

– Jag fick ett vänligt samtal från en handläggare på kommunen som berättade att förslaget låg på bordet. Jag tackade för informationen och sedan avslutade vi samtalet. Jag var noga med att inte ge några som helst synpunkter på förslaget.

Varmt välkommen till redaktionen hälsar vi Herman der Nederlanden, som ska göra praktik här under hösten och vintern.

Dagens Arena har en ny praktikant på tidningen. Herman der Nederlanden läser journalistik på Södertörns journalistik- och multimedialinje och kommer vara med oss fram till januari.

Herman har tidigare frilansat bland annat för unghuddinge.se och är särskilt intresserad av jämställdhets- och miljöfrågor.

Vi ser väldigt mycket fram emot att ha Herman hos oss. Tips mejlas till herman.dernederlanden@arenagruppen.se. På Twitter nås han på @dnederlanden.

Svenskt näringslivs-bossen Carola Lemne hämtar inspiration till sin långlönepolitik i Englands låga skatter. Men hennes analys sjunker någonstans mellan Dover och Calais.

Inför den stundande avtalsrörelsen har nivåerna på lägstalönerna som vanligt debatterats flitigt av arbetsmarknadens parter.

Facken vill se en ökning medan arbetsgivarsidan med Svenskt näringslivs Carola Lemne i spetsen vill bromsa löneökningstakten och i vissa fall frysa lägstalönerna (vilket på sikt innebär reallönesänkningar).

Lägre lägstalöner är något som arbetsgivarorganisationer alltid vill ha, men inför just avtalsrörelser råkar det ofta finnas faktorer som gör att det är extra nödvändigt för svensk arbetsmarknad.

Just den här gången har exempelvis den stora flyktingströmmen angetts som ett särskilt ömmande skäl för att vara sparsam med löneökningarna.

Svenskt näringsliv är dock väldigt noga med att inte hävda att låginkomsttagare borde få det sämre. Sänkta lägstalöner ska kompenseras med sänkta skatter för låginkomsttagare, menar man. Ingen som jobbar ska få mindre kvar att leva för.

Lemne brukar peka ut England som en förebild i det här avseendet. Deras höga grundavdrag gör att man bara betalar skatt på årsinkomster över 10 600 pund, eller ungefär 140 000 kronor. Skatten på inkomster utöver det ligger på 20 procent för låginkomsttagare.

En vuxen, heltidsarbetande person som tjänar lägstalönen inom handeln i Sverige har i dag en månadslön på 19 739 kronor. Det innebär en nettolön på 15 813 kronor, givet 30 procent i marginalskatt. Hade samma person bott i England hade hen bara behövt tjäna 16 850 kronor i månaden för att få ut samma nettolön.

Om vi skulle införa samma skattenivå i Sverige som i England, skulle alltså lägstalönen inom handeln kunna sänkas med 15 procent utan att någon fick mindre pengar kvar i plånboken.

Så långt fungerar Lemnes exempel riktigt bra. Men att bara importera Englands skattesystem är att plocka russinen ur kakan. Vi måste rimligtvis importera storleken på deras offentliga sektor också. Och i den ingår exempelvis inte barnomsorg.

Barnomsorgen i England är dyr: 1 306 pund i månaden för två barn i ett storstadsområde som London, vilket motsvarar ungefär 17 000 kronor. Kostnaden per månad för två barn i Sverige är runt en tusenlapp för låginkomsttagare beroende på hushåll. Förebilden England blev plötsligt väldigt mycket mindre attraktiv för alla föräldrar med låg inkomst.

Greater London Authority, regionstyrelsen i London, räknar varje år ut the living wage – eller levnadslönen – i staden. Det är den lägsta lön som krävs för att kunna leva ett acceptabelt liv och är ett snitt för olika typer av hushåll – alltifrån barnfamiljer till ensamstående utan barn.

År 2014 beräknades levnadslönen för en heltid till 9,15 pund i timmen, vilket motsvarar runt 120 kronor i timmen. Den ligger alltså i nivå de svenska avtalsenliga lägstalönerna, som inom handeln ligger på 118 kronor i timmen. I London krävs det alltså löner i nivå med svenska kollektivavtal för att kunna leva ett acceptabelt liv. Det är betydligt mer än den lagstadgade minimilönens nuvarande nivå på 6,70 pund i timmen.

Att levnadslönen i London hamnar så mycket högre än minimilönen beror inte främst på de höga boendekostnaderna i London. Uträkningen är nämligen baserad på en familj som bor i någon typ av social housing, alltså bostäder som är öronmärkta för ekonomiskt svaga grupper.

Det är framför allt kostnaderna för just barnomsorg som drar upp levnadslönen till svenska kollektivavtalsnivåer – trots att en låginkomsttagare i London får betydligt mer kvar i plånboken efter skatt än vad en svensk låginkomsttagare får.

I beräkningen av levnadslönen ingår också behovsprövade bidrag. En sänkning av bidragen skulle innebära att den lön som krävs för att leva ett acceptabelt liv behöver vara ännu högre.

I sin senaste budget skär den konservativa regeringen ner på de här bidragen. Enligt David Cameron ska låginkomsttagare i stället kompenseras med en höjning av den nationella minimilönen till 7,20 pund i timmen från och med april 2016.

Sänkta bidrag i kombination med höjd minimilön kommer ändå innebära en förlustaffär för Englands låginkomsttagare, konstaterar tankesmedjan Resolution foundation. Deras rapport visar bland annat att ytterligare 200 000 barn kommer hamna under fattigdomsgränsen under 2016 till följd av den förda politiken.

Mycket talar alltså för att levnadslönen – den lön som krävs för att leva ett acceptabelt liv – i framtiden måste öka ännu mer till följd av de sänkta bidragen. Gapet mellan levnadslönen och den lagstadgade minimilönen kommer alltså öka ytterligare.

Ironiskt nog kallar ändå regeringen den nya, höjda minimilönen på 7,20 pund i timmen för the national living wage.

Svenskt näringsliv menar att sänkt lägstalön och sänkt skatt för låginkomsttagare kan ta ut varandra, så att nettolönen blir densamma. Det finns dock en annan nettoeffekt som är mer relevant i sammanhanget: kostnaderna för att leva är ungefär desamma för låginkomsttagare, oavsett om du betalar de nödvändiga utgifterna via skattsedeln eller ur egen ficka.

Kostnaden för att garantera medborgarnas grundläggande behov är också hyfsat konstant, oavsett om behoven tillgodoses av arbetsgivaren genom lön eller om det offentliga behöver stå för mellanskillnaden genom bidrag.

Det där med att tjäna på skattesänkningar är mer en höginkomsttagargrej.

Aino Gröndahl, en av Sveriges främsta experter på asylfrågor kopplat till sexuell läggning och könsidentitet, gästar Människor och migration för att besvara frågor om HBTQ-personers asylprocess.

Vad krävs för att en HBTQ-person ska få asyl i Sverige? Aino Gröndahl, en av Sveriges främsta experter på asylfrågor kopplat till sexuell läggning och könsidentitet, gästar podcasten för att besvara frågor om HBTQ-personers asylprocess.

Hur bevisar en person sin sexuella läggning eller sin könsidentitet och räcker det med att komma från ett land där det straffas med döden för att få asyl? Hur spelar normer, föreställningar och fördomar in när asylutredningen och hur bra är Migrationsverket är på att hantera de här frågorna?

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Ensidigt fokus på öronmärkta månader gör att den övriga konstruktionen av försäkringen glömts bort. Det är dags för en total översyn av föräldraförsäkringen.

Det kommer att bli en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen. Vid gårdagens möte med socialförsäkringsutskottet ställde sig som väntat Vänsterpartiet och Folkpartiet bakom regeringens förslag.

Och det är på tiden.

Varken jämställdhetsbonusar eller ”att se tiden an” har gjort någon större skillnad för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Fortfarande tar kvinnor ut cirka 75 procent av föräldrapenningen och män runt 25 procent.

Det enda som har visat sig göra någon faktisk skillnad är öronmärkta månader till vardera föräldern.

Det är dock naivt att tro att en tredje öronmärkt månad är något som kommer att revolutionera uttaget av föräldraförsäkringen. Möjligheten att föra över dagar mellan föräldrarna är bara en liten del av vad som bidrar till att fördelningen av föräldraledigheten är så usel.

Även om männen tar ut en fjärdedel av dagarna, ser fördelningen av tiden hemma annorlunda ut. Under barnets två första år är kvinnan hemma 13 månader, medan mannen är hemma 3,5 månad – oavsett antalet dagar med föräldrapenning.

Systemet möjliggör nämligen att vara hemma under barnets första levnadsår utan att ta ut en enda dag med föräldrapenning, men ändå behålla sin sjukpenninggrundande inkomst, som nivån av föräldrapenningen grundar sig på. Det har gjort att den som är hemma först med barnet (läs mammor) kan dra ut på tiden hemma utan att ta ut särskilt många dagar.

Om de ekonomiska förutsättningarna finns vill säga.

Sådana här lösningar, som i teorin kan verka fördelaktiga för familjerna men i praktiken cementerar könsroller, är föräldraförsäkringen fylld av.

En individualiserad föräldraförsäkring är ett viktigt steg för en jämställd arbetsmarknad och ett jämställt föräldraskap, men det har i det närmaste blivit till symbolpolitik som gör att den övriga konstruktionen av försäkringen glömts bort.

Den svenska föräldraförsäkringen är sannolikt världens mest flexibla. Tyvärr har det bidragit till ett ojämställt uttag och en ojämställd arbetsmarknad.

Lösningen är mycket större än bara individualisering av föräldraförsäkringen, och långt svårare än bara en symbolpolitisk lösning som en tredje öronmärkt månad. Det är dags för en total översyn av föräldraförsäkringen.

Ps. Kan vi inte bara en gång för alla sluta att kalla dessa öronmärkta månader för pappamånader?

Norska pappor tar ut mer föräldraledighet om de har en kompis som är föräldraledig samtidigt.

Introduktionen av en pappamånad i Norge ökade pappors uttag av föräldraledighet.

Dessutom fanns en extra effekt om 3,5–4,7 procentenheter för pappor som hade en kollega eller bror som fått barn precis efter att reformen införts, i stället för precis före. Effekten kan bero på informationsöverföring om för- och nackdelar med pappaledighet, samt ökad kunskap om hur arbetsgivaren reagerar.

Figuren visar hur andelen pappalediga kollegor påverkades av att ha en kamratpappa som fick barn före eller efter pappamånadens införande (mittlinje).

Linna Martén

Om etablissemanget tvingar SD att ta avstånd från Avpixlat, då ska minsann Mona Sahlin ta avstånd från SSU och Aftonbladets kommentarsfält.

I veckor har asylboenden över hela Sverige brunnit.

På sociala medier, bland annat SD-sajten Avpixlat, skriver personer uppmuntrande om händelserna.

Många debattörer menar att det finns ett samband mellan de uppmanande kommentarerna och bränderna på asylboenden och blivande sådana. Men från Sverigedemokraterna hördes länge inte ett knyst.

I måndags, när Studio ett ville ställa frågor om saken till Jimmie Åkesson, ställde partiledaren in intervjun med kort varsel. Först i torsdags klev Jimmie Åkesson fram och kommenterade brandattackerna – på sin Facebooksida.

Och i gårdagens Aktuellt skickade partiet fram riksdagsledamoten Linus Bylund för att debattera mot Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, med anledning av brandattackerna mot asylboenden.

Mona Sahlin, som inledde debatten, menade att Sverigedemokraterna har ett ansvar för bränderna.

– Det finns en väldigt tydlig koppling mellan näthatet och Avpixlat – och mellan Avpixlat och Sverigedemokraterna är kopplingen glasklar. Då räcker det inte att sist av alla, långt senare, ta avstånd från bränderna.

Vidare argumenterade hon att partiet nu måste ”våga klippa banden helt från Avpixlat och göra upp med sin egen riksdagsledamot Kent Ekeroth som verkligen på det allra grövsta sätt är med och bidrar till hot och hat.”

– Det här är ju ohederligt. Vi styr inte Avpixlat på något sätt, svarade Bylund.

En bit in i debatten läser Mona Sahlin upp citat från Kent Ekeroths kritiserade tal i Trelleborg. ”Vi kan läsa om folk som invandrar och börjar våldta direkt” och ”Kriminalitet och invandring går hand i hand”.

– Vad det handlar om Mona, i stället för att diskutera de problem vi har samhället så har ni konsekvent i tre decennier…ungefär… ägnat er år den här typ av saker. Glåpord, fula ord, lösryckta citat och anklagelser, svarade Bylund och tillägger att han och Kent har ”olika sätt att uttrycka sig på”.

Programledaren Nike Nylander rycker in och tar upp ett annat citat från Kent Ekeroths tal där han pratade om att ”Sverige har lång stubin men när det när den har brunnit klart så smäller det.”

– Det citatet handlar inte om våld på något sätt, det handlar om att dela ut flygblad. Att påstå att detta handlar om våld är förryckt, svarade Bylund.

Allt är i sin ordning alltså.

Mona tycker en sak. Linus en annan. Skyller på etablissemanget. Sossarna. Invandrarna. De dumma näthatarna. Kents oförmåga att uttrycka sig. Flygbladen.

Mona Sahlin fortsätter:

– Alla i riksdagen måste vara tydliga med att våld aldrig någonsin är tillrådligt.

Då händer det plötsligt.

– TAR DU AVSTÅND FRÅN SSU?, skriker Linus Bylund.

Mona Sahlin ignorerar och fortsätter:

– Det vi pratar om nu är en riksdagsledamot, en talesperson, i ett av riksdagens partier och vi talar om hatsajter, där kopplingen är glasklar mellan aktiva sverigedemokrater och Avpixlat. Du skulle ha ett uns av trovärdighet i detta Linus, om du åtminstone sa: Vi klipper banden till Avpixlat. Så allvarligt är läget.

Bylund bryter in:

– Jag tycker det är ohederligt Mona. Med du då? Tar du avstånd från SSU? Du har lika mycket ansvar för vad som skrivs på Aftonbladet i deras kommentarer. Nu har de tagit bort kommentarerna där men det var fruktansvärda saker som skrevs där. Precis på samma sätt skulle jag ha ansvar. Du har ett ungdomsförbund som demonstrerar tillsammans med våldsvänstern i tid och otid.