Bloggen

“Coop först ut med fula frukter“. “Succé för Coops ekoexperiment“, “Sveriges grönaste matvarukedja”. De senaste månaderna har Coop fått en rejäl varumärkseboost.

Krokiga morötter som säljs för att minska matsvinnet och en mysig småbarnsfamilj som får testa att leva på bara ekologisk mat i två veckor får medvetna konsumenters hjärtan att smälta.

Men hållbarhet handlar inte bara om ekologiskt mys. Och en särskilt hållbar personalpolitik verkar företaget inte villigt att stå upp för.

På fredagen kan SR Ekot berätta att Coop anklagas för att kringgå Las i samband med att två stora butiker genomgått en omorganisation. Stora delar av personalen har med bara en månads varsel fått betydligt färre timmar. Människor som jobbat på Coop i många år får plötsligt tusentals kronor mindre i månaden i lön.

Handels har beslutat att driva fallet till Arbetsdomstolen och man kan bara hoppas att någon form av insikt infinner sig på företaget om att månar man om fula tomater kan man inte behandla personalen som vilken slit och slängvara som helst.

Som det är nu tvingas Annicka efter 38 år på Coop vänta på ett sms för att få en rimlig arbetstid. Ska det vara tacken efter nästan fyra decennier på samma företag? Det finns inte en knasig grönsak i hela världen som kan rädda Coops rykte när man gör något så oanständigt.

Asylrättsjuristen Ignacio Vita och Louise Dane, forskare inom asylrätt och barnets bästa i asylprocessen, förklarar hur ensamkommande barn behandlas i det svenska systemet.

Vad går barn som flyr ensamma igenom för att få asyl i Sverige? Asylrättsjuristen Ignacio Vita och Louise Dane, forskare inom asylrätt och barnets bästa i asylprocessen, förklarar hur ensamkommande barn behandlas i det svenska systemet. Hur går en åldersbedömning till och vad menas med barnets bästa?

Prenumerera på podden via iTunes, RSS, Facebook och Twitter.

Kommuner och myndigheter måste ta sitt ansvar. Kassa villkor och skattefusk blir resultatet när det alltid är lägsta pris som gäller i upphandlingar.

Fusket i städbranschen är utbrett. Kassa villkor, extremt låga löner och oredovisade bidrag från Arbetsförmedlingen. Det är vad Skatteverket har hittat när myndigheten granskat branschen.

I sig känns det inte som någon överraskning. Städbranschens vidriga villkor skildrades ingående i Rebecka Bohlins bok De osynliga som kom ut 2012. Bohlin har i dag också skrivit en föredömlig krönika om att rutmiljarderna skulle göra större nytta i en bransch som inte präglades av fiffel och skitvillkor.

Den usla arbetsmiljön i städbranschen säger samtidigt något större om utvecklingen på arbetsmarknaden. Delade turer och deltidsarbete med små möjligheter att komma upp i en anständig lön har blivit en allt vanligare företeelse i den europeiska servicesektorn. Det är en pågående flexibilisering där möjligheterna att ställa krav på arbetsgivarna är minimal.

Skatteverket beräknar att fusket i städbranschen kostar staten ett par miljarder varje år. En gigantisk siffra. Och den säger en hel del om hur allvarliga bristerna är i kommuner, landsting och myndigheters upphandlingar. Problemen är betydligt större än de i städbranschen.

När LO:s Stockholmsdistrikt i september släppte sitt årliga upphandlingsindex konstaterade man att det enbart i Stockholms län är så att kommunerna och landstinget går miste om 50 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter. Men trots att siffrorna är i samma storlek varje år sker små förbättringar i kontrollerna av upphandlingarna.

Rädslan för att göra fel vid upphandlingar är utbredd. Så i stället för att riskera överklaganden får lägsta pris råda.

Konsekvensen blir fusk och skitvillkor. Och det är oacceptabelt. Det är dags för en rejäl uppskärpning av hur våra upphandlingar sköts. I vilket annat sammanhang skulle man acceptera att 50 miljarder spårlöst försvinner? Pengarna skulle verkligen göra större nytta i vår välfärd.

Din inkomst påverkas av vart du bor, visar en studie om social rörlighet i USA. 

Kartan visar hur graden av social rörlighet varierar inom USA. Barn till låginkomstföräldrar får högre inkomst som vuxna i områden med ljus färg. Genom att följa familjer som flyttar med barn i olika åldrar visar författarna att minst hälften av variationen förklaras av själva områdets egenskaper. Barnen lyckas statistiskt bättre i områden med bättre skolor, lägre andel ensamstående föräldrar och mindre segregation, inkomstklyftor och brottslighet.

Veckans graf är hämtad från det senaste numret av Magasinet Arena. Prenumerera på tidskriften här >>

Vi avslutar ytterligare en dag av budgetsnack med lite god politisk satir av Bim Eriksson, varsågoda!

Att förhandlingarna om TTIP är “världshistoriens mest transparenta” säger mer om tidigare förhandlingar än dessa.

Senast förra veckan var handelskommissionär Cecilia Malmström ute och marknadsförde förhandlingarna om TTIP, det kontroversiella handelsavtalet mellan EU och USA, som ”de mest transparenta förhandlingarna i världshistorien”.

Denna gång som ett svar på Frankrikes handelsminister Matthias Fekls utspel om att förhandlingarna om frihandelsavtalet är för slutna. ”Förhandlingarna äger rum i total brist på öppenhet och i stort dunkel”, hävdade handelsministern.

Efter den hårda kritiken mot TTIP har mantrat om att det är världshistoriens mest transparenta förhandling upprepats till oändlighet. En kan nästan få för sig att det blivit avtalets usp. Vilket gör det väldigt problematiskt när det gång på gång visar sig att förhandlingarna är långt ifrån öppna.

Ett av många exempel är dessa bilder. När några europaparlamentariker begärde ut handlingarna efter ett möte mellan handelskommissionen och American British Tobacco såg de ut så här.

I detta fall fick de i princip inte veta mer än hur kommissionen avser benämna företaget i dokumentet: ”the Company”. Till och med ett sidnummer hade rykt när den svarta pennan varit framme.

Enligt Dagens Arenas källor är dessa bilder ett typexempel. Och i många fall får parlamentarikerna inte ens ut de dokument de efterfrågar.

Det finns dock ett läsrum dit parlamentariker, men inte assistenter, kan gå för att ta del av handlingar. Endast en i taget får sitta i rummet där inga mobiltelefoner eller kameror är tillåtna. För att komma in måste parlamentarikerna skriva på ett kontrakt om att inte avslöja ett ord om vad de läst.

Att parlamentariker berättar att de får den mest värdefulla informationen kring ”världshistoriens mest transparenta handelsavtal” genom läckor är minst sagt oroväckande.

Och, när Cecilia Malmström berättigar TTIP-förhandlingarna med detta, säger det väldigt mycket mer om tidigare förhandlingar än denna.

Alliansens gröna röst har talat. Centerpartiet vill lägga 12 gånger mer på sänkt dieselskatt än på miljövänliga biobränslen.

Centerpartiet vill satsa 300 miljoner kronor på att sänka dieselskatten, en tredubbling jämfört med regeringen. Samtidigt lägger man 25 miljoner på miljövänliga biobränslen för att ”underlätta grön omställning”. Det skriver partiet på DN debatt i samband med släppet av budgetmotionen.

Satsningen på diesel är alltså 12 gånger större än satsningen på biobränslen. Hur den prioriteringen ska leda till en grön omställning är dunkelt.

Alliansens gröna röst har en hel del att förklara hur partiets ”närodlade politik” ska realiseras samtidigt som vår planet med stor sannolikhet är på väg mot klimatkatastrof. I förra veckan kom nyheten att världen är på väg mot en uppvärmning på 3,5 grader, alltså en rejäl bit över tvågraders-målet.

Hamnar vi på 3,5 grader kan det mycket väl bli fyra, fem på grund av alla självförstärkande effekter. Det betyder i praktiken att flera länder kommer läggas under vatten på grund smältande glaciärer och höjda havsnivåer. Hundratals miljoner människor kommer tvingas på flykt. Södra Europa kommer att förvandlas till ett ökenlandskap och så vidare.

Att i det läget prioritera sänkt dieselskatt 12 gånger mer än en satsning på biobränslen, och samtidigt försöka komma undan som ett grönt alternativ, är inte bara oseriöst. Den här typen av politik är i praktiken livsfarlig.

När den franska extremhögern ska nita Merkel är alla medel tillåtna. Även liberala vänsterargument. 

Den lösa sammanslutning som kallas för ”etablissemanget” är en av invandringsfientliga partiers huvudfiender.

För den franska extremhögern har dock etablissemanget antagit en tydlig gestalt. Tyskland i allmänhet, och Angela Merkel i synnerhet, är syndabocken bakom det man ser som en stor europeisk migrantkris.

Härom veckan samlades några av Frankrikes mest högljutt invandringsfientliga röster utanför Tysklands ambassad i Paris för att protestera mot den förda flyktingpolitiken.

Även om inte Nationella frontens ledare Marine Le Pen själv deltog i demonstrationen så har hon kommit att bli talesperson för tyskilskan hos den franska extremhögern. Hon målar upp bilden av ett Tyskland som dikterar villkoren i Europa och förslavar de andra medlemsländerna – i allt från den ekonomiska politiken inom eurozonen till den nuvarande flyktingkrisen.

Merkels nya löfte om att ta emot uppemot 800 000 flyktingar och pröva deras asyltillstånd i Tyskland, i stället för att skicka tillbaka människor till det land de först anlände till, menar man är orsaken till att så många fler nu försöker korsa gränsen till EU.

Le Pen tar också tillfället i akt att klämma dit Frankrikes president François Hollande, som hon menar har reducerats till administratör för en tysk lydprovins.

Nu har ju övriga Europa faktiskt en hel del att gnälla på när det gäller Tyskland. Landets starka ekonomiska utveckling de senaste decennierna har i viss mån skett på bekostnad av övriga medlemsländer.

Den tyska inflationen har konstant hållits under ECB:s krav på två procent, vilket gjort att man kunnat stärka konkurrenskraften hos sin egen industri gentemot andra länders genom att hålla nere lönerna. För stor skillnad i inflationstakt mellan länderna i eurozonen var också en av de viktigaste orsakerna till eurokrisen, något Tyskland i allra högsta grad var medskyldig till.

Tyskland brottas också, liksom övriga Europa, med stora demografiska problem. En åldrande befolkning gör att färre kommer att behöva försörja fler i framtiden. En lösning på det problemet är att fylla hålet av invånare i förvärvsarbetande ålder med invandrad arbetskraft.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå Le Pen när hon i ett nytt uttalande sågar Merkels pånyttfödda humanistiska engagemang och anklagar Tyskland för att egentligen bara se till sitt eget egenintresse när det gäller flyktingfrågan: ”Med all sannolikhet tänker Tyskland på sin demografiska dödssjuka, och med all sannolikhet försöker man att ytterligare sänka sina löner och fortsätta att rekrytera slavar via en massiv migration”.

Säga vad man vill om franska extremhögern, den vet hur man får till det där koloniala schwunget i sina drapor.

Hur det egentligen är ställt med Merkels goda intentioner kan man förstås spekulera om. Men att misskreditera etablissemangets humanistiska engagemang är dock en välkänd taktik hos extremhögern i Europa.

I Sverige märks det tydligt i dagens flyktingdebatt, där SD:s argument kan sammanfattas ungefär såhär: ”Enligt etablissemangets humanistiska PK-principer bör vi ge skyddsbehövande flyktingar asyl i Sverige. Eftersom det finns över en miljon flyktingar i världen bör vi enligt den principen ta emot över en miljon flyktingar. Det tycker alla är orimligt, även hycklarna i PK-etablissemanget. Alltså bör vi förkasta den humanistiska PK-principen och inte ta emot några flyktingar alls, utan i stället hjälpa folk på plats. Därför höjer vi biståndet (fast vi egentligen sänker det)”.

Om nu etablissemangets humanistiska engagemang lätt kan genomskådas som hyckleri, vad är då deras egentliga motiv för att föra en generös asylpolitik? I Sverige blir det här något oklart. Le Pen å sin sida ger ett tydligt svar på vilket som är Tysklands egentliga motiv – girighet.

Att bli anklagad för att vara girig svider naturligtvis. Men för att en girighetsdiss ska ha någon umpf så krävs det också att den man anklagar lyckas med att vara girig – det vill säga: tjänar pengar. Det är här som historien utifrån ett svenskt perspektiv tar en intressant vändning.

Le Pen bygger sin argumentation på att det helt enkelt är en god affär för Tyskland att bedriva en generös flyktingpolitik. Mycket talar också för att hon har rätt, det är åtminstone den tes vi på Arena idé driver i rapporten 900 miljarder skäl att uppskatta invandring. Invandring är bland annat ett utmärkt sätt att lösa problemet med en åldrande befolkning, eftersom invandrare i högre utsträckning är i arbetsför ålder än den infödda befolkningen.

Nu har jag inte letat särskilt noga, men en kvalificerad gissning är att det inte finns någon på den yttre svenska högerkanten som skulle gå med på att invandringen är lönsam. Tvärtom, större delen av SD:s budget finansieras just av de besparingar man antas göra på att strypa invandringen.

Hur förklarar man den här skillnaden mellan franska och svenska högerextremister, varför är man så policymässigt osynkade när det gäller synen på invandringens kostnader?

Svaret är nog enkelt. För Nationella fronten är inte den rent ekonomiska aspekten av invandring den centrala stridsfrågan. För dem innebär en generös flyktingpolitik en kostnad för mottagarlandet i vilket fall som helst – ett utspätt folk och en hotad nationell identitet.

Det är ju förstås SD:s världsbild också. Skillnaden är att Frankrikes politiska klimat tillåter att man säger det rakt ut.

Lyckligtvis är det en verklighet som Sverigedemokraterna, enligt Richard Jomshof, måste fortsätta anpassa sig till.

Per Lindberg

Finns det duvor i finanspolitiken? Statssekretereare Karolina Ekholm beskriver sig som ”något duvaktig”.

Tillsammans med Sandro Scocco diskuterar hon om budgeten räcker för att nå inflationsmålet. Och om 6,3 procents arbetslöshet verkligen kan vara Europas lägsta arbetslöshet. Nytt avsnitt av podden Pengar och politik.

Prenumerera på podden via:

RSS: Feedburner Spelare: Itunes, Acast

Facebook: Pengar och Politik eller Arena Idé

Twitter: Arena Idé

FP:S BUDGET. Välbekanta skattesänkningar för dem som tjänar mest. Men också ett guldläge för kompromiss. Regeringen borde öppna för slopad värnskatt i utbyte mot att införa fastighetsskatt.

I Dagens Industri redovisar Folkpartiet stommen i sitt förslag till statsbudget. Huvudnumret är, föga förvånande, skattesänkningar för dem som tjänar mest. I den liberala världsbilden är tydligen höginkomsttagarna en utsatt grupp med för litet pengar på fickan!

Desto mer intressant är att Folkpartiet erkänner misslyckandet med de halverade arbetsgivaravgifterna för alla under 26 år. Liberalerna nöjer sig med att vilja behålla sänkningen för dem under 20 år.

Vändningen var väntad men kom oväntat snabbt. Den halverade arbetsgivaravgiften har varit ett sysselsättningspolitiskt fiasko och en budgetmässig katastrof. Omkring 15 miljarder kronor per år har spenderats på den hårt kritiserade åtgärden.

Man kunde därför utgå från att de borgerliga så småningom skulle komma på bättre tankar. Nu gjorde alltså Folkpartiet det, redan i sin första budgetmotion efter valförlusten. All heder till dem!

Men förnuftets seger är bara halv. Folkpartiet vill lägga miljarderna som frigörs på sänkta skatter på höga inkomster och på höjt tak i ROT och RUT. Trots att nästan ingen mer än de riktigt rika drar av maxbeloppen.

Naturligtvis vill Folkpartiet också bli av med värnskatten, denna nagel i ögat för grötmyndiga liberaler med ekonomiexamen. Handen på hjärtat kan de ha en poäng. Värnskattens effekter kan diskuteras. Men den ger i alla fall statskassan 6 miljarder kronor varje år, enligt Folkpartiets egna beräkningar. Ska värnskatten bort behöver pengarna tas från något annat.

Här finns ett guldläge för kompromiss. Varför inte enas över blockgränsen om att avskaffa värnskatten och i stället införa en fastighetsskatt? Passa då på att ta in litet mer på fastighetsskatten så att även reavinstskatten (”flyttskatten”) kan sänkas. Det skulle göra skattesystemet enklare och mer effektivt. Bostadsmarknaden skulle kunna utvecklas mer dynamiskt.

Belägg de ovan nämnda ekonomi-liberalerna med ed och de kommer nog att säga samma sak.

Men nu är de inte under ed och lär så heller aldrig bli. Och politiken blir därefter. Kompromisserna uteblir.

Trots ett par bra intentioner är godsakerna få i Folkpartiets budgetförslag. De blandade bitarna är betydligt fler. I alla fall för oss som inte tillhör landets absolut rikaste.

Inga stora nyheter när SD presenterar sin skuggbudget. Förutom att alla inte får ta del av dokumentet.

”Landsdagarna 2015 anordnas i Lund. Vi erbjuder ingen förtäring åt pressfolk. Ett pressrum upprättas eventuellt. Vi kan inte i nuläget ge besked om det kommer att tillhandahållas WIFI.”

Detta citat möter de journalister som önskar delta på Sverigedemokraternas landsdagar. I dag, när SD presenterade sin budget, fortsatte partiet på samma linje.

Var man inte på plats på presskonferensen, får man inte ta del av budgeten digitalt förrän i morgon då den laddas upp på partiets hemsida. Det beskedet fick Dagens Arena per mejl efter att ha ringt pressekreteraren 13 gånger utan att få svar.

Anledningen? Ja, kanske har IT-chefen enligt Björn Söders önskan fått kicken? Ni vet han som tillsammans med partiets personalchef har övervakat sina partikamraters mejl.

Hursom, Dagens Arena har på andra vägar fått ta del av avsnittet där partiet beskriver hur det vill förändra invandringspolitiken så vi kunde komplettera partiets webbsända presskonferens.

Ett av SD:s förslag är att införa gränskontroller vid Sveriges alla gränser. “Ganska okomplicerat efter som vårt geografiska läge innebär att vi inte behöver bygga några stängsel”, berättade SD:s ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt på presskonferensen.

Med hjälp av gränskontroller vid Öresundsbron och alla Sveriges hamnar räknar Sverigedemokraterna med att kunna begränsa asylinvandringen till Sverige med 95 procent.

Hur kontrollerna av de runt 58 000 personer som varje dag reser över Öresundsbron ska genomföras rent praktiskt, samt finansieras, är dock oklart.

På regeringskansliet är de högst tveksamma till vilken effekt gränskontroller skulle ha eftersom asylrätten är överordnad rätten ett land har att införa en tillfällig gränskontroll. Gränspolisen har inte rätt att neka en person inträde i Sverige om personen vill söka asyl här, om personen inte tidigare registrerats i att annat säkert asylland. Gränskontroll eller ej.

Vidare vill partiet enbart se temporära uppehållstillstånd, införa en princip om säkra länder och avbryta den praxis som gör att Migrationsverket automatiskt ger uppehållstillstånd till flyktingar från särskilda länder, såsom Syrien.

Ett annat anmärkningsvärt förslag är en nedskärning i biståndsbudgeten i 10-miljardersklassen under nästa år, som redovisas under rubriken ”Bistånd som gör nytta” (läs ”hjälp på plats”).

Partiet skriver att de vill bidra till en långsiktig utveckling i utvecklingsländerna så att bistånd i förlängningen inte ska behövas. Hur detta ska genomföras när biståndsramen skärs ner med 23 procentenheter är även det högst oklart.

Eftersom SD är ett familjevänligt parti som gillar kärlek är det för anhöriginvandring. Men inte för alla. Bara de som har en sjukförsäkring motsvarande den svenska, försörjningsmedel samt en tillräckligt stor bostad för hela familjen, ska få återförenas med sin familj.

Även arbetskraftsinvandringen ska skärpas upp. Att arbetskraftsinvandraren kan uppvisa att hen får en bruttoårslön minst en och halv gånger större än den genomsnittliga bruttoårslönen i Sverige, är ett av kraven.

Den fria rörligheten inom EU ska också begränsas. Förutom mellan de nordiska länderna. För EU-medborgare som inte kommer från Norden ska de nuvarande tre månaderna som man har rätt att uppehålla sig i ett annat EU-land, förkortas till en månad.

Personer utan medborgarskap ska inte heller få del av de generella välfärds- och trygghetssystemen, som försörjningsstöd, och papperslösas rätt till vård ska upphöra.

Modersmålsundervisningen är en annan sak som SD inte vill finansiera. Den bidrar enligt partiet inte till assimilering till det svenska samhället och ”dess effekter på inlärning av det svenska språket är tveksam” (said no forskare ever).

Sist men inte minst, SD vill slopa integrationspolitiken. Den är enligt partiet helt överflödig eftersom ”med hanterbara volymer och en mer behovsanpassad politik kommer integrationsprocessen ske per automatik och mer naturligt”.

Enligt regeringskansliet skulle Sverigedemokraternas politik med alla säkerhet leda till:

Att Migrationsverket mer eller mindre stängs ned, hundratals om inte tusentals människor där och på Arbetsförmedlingen förlorar jobbet.

Att de 100 000 asylsökande som nu är inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem kommer att lämnas vind för våg. Inget boende, ingen ersättning, ingen prövning av deras ärenden och inte heller något verkställande av deras återvändande.

Antingen blir besparingen mindre än vad SD anger, eller så blir tiotusentals människor som har fått uppehållstillstånd utan etableringsinsatser.

Svensk ekonomi bromsas upp av gränskontroller.

I övrigt ser Dagens Arena fram emot morgondagen då redaktionen får möjlighet att granska SD:s budgetförslag på andra områden.

Det finns inte ett enda väderrelaterat ord tillräckligt dramatiskt för att beskriva de strider som just nu pågår inom Sverigedemokraterna. Här har du hela listan. Med bonusmaterial!

Det har varit hektiska dagar för Sverigedemokraternas partiledning.

Inte ett enda väderrelaterat ord är tillräckligt starkt för att beskriva de strider som just nu pågår inom partiet. Volkswagenkrisen kan vara i närheten. #montergate har inget. En av många slutsatser: Sverigedemokraterna läcker som ett såll.

Jimmie Åkessons svärmor lämnar SD – kritiserar ”ledarkult”

Riksdagsledamoten Margareta Larsson, även känd för sitt mattehuvud, tillika Jimmie Åkessons svärmor lämnar partiet och blir politisk vilde. Hon menar att ledarkulturen är ohälsosam och riktar hård kritik mot SD-topparna Richard Jomshof och Mattias Karlsson.

”Har man den här attityden, den här otäcka hierarkin och maktstrukturen och det här partiet en dag får regeringsmakten – då vill inte jag vara med längre. Det bävar jag för.”

Jessica Ohlson, ordförande för ungdomsförbundet SDU, som tidigare kritiserat maktfullkomligheten i partiledningen och även uteslutits ur partiet, kommenterar svärmoderns drag:

”Familjemiddagarna blir nog inte så trevliga framöver.”

Kinnunen åtalas för grovt skattebrott

Ekobrottsmyndigheten väcker åtal mot riksdagsledamoten Martin Kinnunen. Han åtalas misstänkt för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott, rapporterar Aftonbladet. Enligt myndigheten rör det sig om mycket stora belopp som Kinnunen som styrelseledamot i SD-bolaget Samtid och framtid, ska ha fifflat bort.

Martin Kinnunen själv nekar till brott. Och partiledningens förtroende för riksdagsledamoten är intakt.

SD:s före detta kassör och ekonomichef Per Björklund åklagas för medhjälp till grovt skattebrott. På onsdagen framkommer, via läckta mejl, att partiledningen planerat att lägga all skuld på Björklund.

Massövervakningsskandal

Aftonbladet avslöjar att Sverigedemokraterna övervakar förtroendevaldas, anställdas och politiskt aktivas mejl. Högt uppsatta SD-tjänstemän i har kartlagt läckor och kritiker inom partiet. Siktet var främst inställt mot dem som talat med den antirasistiska stiftelsen Expo och sajten ”Inte rasist men…”

SD:s personalchef Martin Kirchberg kommenterar avslöjandet med att ”Det är helt taget ur luften”. Den före detta partisekreteraren, nu andre vice talman, Björn Söder kräver därpå att personalchefen och IT-ansvarig Edward Plainview avgår.

Sverigedemokraterna råkar vara ärliga

På måndagen sprids ett Facebookinlägg där SD:s utsände i Ungern, Erik Almqvist, kritiserar partiet för det han anser är frikostig invandringspolitik.

Partisekreterare Richard Jomshof svarar honom:

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget”, skriver han.

Kulsprutedamen avgår

I början av september skriver kommunpolitikern och nämndemannen Gunilla Schmidt i en diskussion på sociala medier:

”Danmark OCH Tyskland drar ner på dagpengen som asylsökande får men INTE Sverige INTE. Klart de vill vidare till Sverige. Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta!”

Henrik Vinge, SD:s presschef kommenterar:

“Spontant tycker jag det låter extremt olämpligt. Vi kommer att behöva ta kontakt med den här personen och fråga vad hon menar.”

Partisekreteraren Richard Jomshof:

“Det är inte bra. Det ska man ju inte göra, att ställa sig på bron alltså.”

I söndags meddelande Schmidt att hon lämnar Sverigedemokraterna och sitt uppdrag som nämndeman, men hon behåller sina politiska uppdrag.

Bonusmaterial:
Efter att en 74-årig man diskuterat SD med sin svägerska ville han visa henne att partiet inte var rasistiskt. Han betalade in en medlemsavgift i hennes namn. Något som inte uppskattades av svägerskan varpå saken hamnade i rätten. Svea hovrätt konstaterar att det rör sig om ofredande att ansluta en person till ett politiskt parti mot hens vilja. Mannen dömdes till dagsböter motsvarande 4 200 kronor.

Utöver SD-kvinnor och det nya ungdomsförbundet Ungsvenskarna (!) har SD ett ytterligare förbund. SD Motor. Ja, du hörde rätt. Syftet med föreningen är att SD ska bli Sveriges mest motorvänliga parti:

”SD Motor är en förening av och för motorintresserade sverigedemokrater och är öppen för alla som vill verka för ett ökat politiskt engagemang bland landets motorintresserade, att stärka motorhobbyns status i samhället samt för Sverigedemokraternas tillväxt.”

Världen går mot 3,5 graders uppvärmning. Det framkommer när samtliga lämnade bud inför FN:s klimattoppmöte i Paris i höst sammanställs. I dag är sista dagen för världens länder att lämna in sina bud. Med andra ord är det dags för panik.

Allt pekar mot att världen går mot en katastrof. Redan i dag dör och flyr människor som en följd av klimatförändringarna. Tre graders uppvärmning är att ta ett steg rätt ner i helvetet. Stora delar av Afrika obeboeligt. Öknar som breder ut sig i södra Europa. Amazonas regnskogar utplånade.

Men också i Sverige får vi räkna med allvarliga konsekvenser av klimatförändringarna – om nu någon trodde något annat. Sjukdomar, extrema väder. Människor kommer dö också här.

Lägets allvar innebär inte att vi ska ge upp. På klimattoppmötet i Paris finns inget alternativ. Ett avtal måste komma på plats – och mycket tyder på att så kommer att ske, om än ett otillräckligt sådant.

Samtidigt kan man undra över varför inte Sverige och EU höjer budet. Tidigare skulle Europa vara en klimatförebild – numera är våra utsläppsminskningsförslag i nivå med USA:s. Ledartröjan väntar på att intas.

Men var det någon som hörde ett klimatvrål från miljöminister Åsa Romson? Nej, trodde väl inte det.

Gymnasieelever som är födda utomlands eller har föräldrar som är det diskrimineras vid betygsättning visar en ny studie. 

En ny svensk studie visar att gymnasieelever som är födda utomlands eller har minst en förälder som är det, diskrimineras vid betygsättningen av nationella prov i svenska. När betygen sätts av elevernas egna lärare får de med utländsk bakgrund i genomsnitt lägre poäng än andra elever. Denna skillnad försvinner helt när betygen i stället sätts av en lärare som inte känner till elevens identitet.

Veckans graf är hämtad från det senaste numret av Magasinet Arena. Prenumerera på tidskriften här >>

Lovande förslag när utstationeringskommittén vill riva upp lex Laval.

Lavaldomen är som ett varigt ärr som vägrar läka. När domen kom 2007 var det ett hårt slag mot den svenska modellen. Att den borgerliga regeringen sedan valde att gå längre än vad som egentligen var nödvändigt när de med lex Laval anpassade den svenska lagstiftningen till EU-rätten gjorde inte saken bättre.

Lex Laval är en lag som ställer sig i vägen för att människor som kommer hit för att arbeta ska kunna kräva rimliga arbetsvillkor. Problemen har varit särskilt allvarliga i byggbranschen där den osunda konkurrensen blivit mer regel än undantag. Föga oväntat var det också ett socialdemokratiskt löfte i valrörelsen att lex Laval skulle rivas upp.

I dag kom så förslaget från den parlamentariska utstationeringskommittén att lex Laval ska rivas upp och ersättas med en utökad rätt att ta strid för kollektivavtal. Förslagen är lovande.

Förslagen innebär till exempel att facken alltid ska ha rätt att ta till stridsåtgärder för att uppnå kollektivavtal med minimivillkor. Facket ska också kunna kräva in sådant som anställningsavtal och lönespecifikationer för att kontrollera att avtalen följs.

Det torde innebära att de värsta avarterna på den svenska arbetsmarknaden får en blåslampa riktad emot sig och i förlängningen kan sållas bort. Den som följt de oseriösa företagens framfart på arbetsmarknaden vet att det inte är allt för svårt att hitta anställningsavtal som säger en sak – men som om du kommer över lönespecifikationen visar något helt annat.

Ett annat viktigt förslag är att utstationerade arbetstagare ska kunna utkräva minimivillkor i enlighet med de överenskomna kollektivavtalen i svenska domstolar.

Samtidigt finns där mindre bra delar. Som att det ska vara upp till Arbetsmiljöverket att göra en egen tolkning av vad som är minimivillkor i de svenska kollektivavtalen – de gånger avtal inte har träffats. I sig för det tankarna till Niklas Bruuns betänkande om hur lagen om upphandling ska anpassas till det EU:s nya upphandlingsdirektiv – där den nya Upphandlingsmyndigheten får i uppdrag att utfärda miniminivåer för vilka arbetsrättsliga krav som kan ställas.

I båda fallen handlar det om avsteg från den svenska modellen och borde förstås lämnas till arbetsmarknadens parter att besluta om. Som TCO:s Samuel Engblom noterar i en kommentar till utredningen har både Danmark och Tyskland klarat av att göra hänvisningar till arbetsmarknadens parter utan att hamna i EU-domstolen.

Men förslaget om att riva upp lex Laval är trots allt en betydlig förbättring mot det nu rådande läget. Det är bara att gå till handling, regeringen. Att allianspartierna har reserverat sig mot förslaget är inte en ursäkt. Bra villkor på den svenska arbetsmarknaden är värda att ta strid för!